Tur i kärlek eller bara tur…

Jag såg en gammal kärlek för en tid sedan. Då slog det mig. Att tur i kärlek KAN vara att INTE få den man är kär i. För efter en tid, låt säga si så där en 30 år, så ser man ju helt annorlunda på den som hjärtat slog extra slag för.

Man suktar och längtar och hoppas men ack… det går en förbi. Tiden går och läker såren. Sen efter en tid så ser man HONOM igen eh… nåja den där figuren som man idag inte kan få in i sitt huvud hur det gick till att man tände på. Han ser ju helmärklig ut i den där frisyren och han verkar inte ha någon som helst känsla för vilka kläder som passar ihop eller ej.

Sen undrar man om det sett annorlunda om man vann sitt hjärtas kärlek, han från 1974, eller han från 1981, eller han från den där kursen osv… Tänk om jag blivit hantverkarhustru eller en skuggfigur till det intellektuella egot som DÅ var så intressant.

Nåja, IDAG har jag då gjort mitt val och lever samboliv med en som från dag ett verkade ha bott här hela livet på något vis. Där summa sumamrum alltid slutar på plus. Är man för partisk för att se det som borde gjort att man ”valde bort”? Eller bestämmer man sig och så bara anpassar man sig, ett givande och tagande på vardaglig basis?

Hur som helst så är jag nöjd med hjärtats val och HAN fick en liten ask i morse med chokladhjärtan i. HAN däremot är mästare på att hitta passande kort som beskriver OSS så bra. Dem sparar jag och läser då och då samtidigt som jag suckar och skrockar över min tur i kärlek. För kärlek är något man inte kan köpa eller hyra utan det får man helt enkelt bara ta emot och ge utan förbehåll.

Oj, nu fick jag smaka ett chokladhjärtan… kanske jag skulle ägna mig lite åt HONOM en stund… fast risken är att han blir irriterad nu när han sitter och ser på Sport TV…. HAHAHA… skojar bara … min HAN ser INTE på sportTV… så det så… DET är vad jag kallar för TUR… i kärlek…

Puss på er

Nu känner jag mig som ett vandrande frågetecken

I många år har vi matats med sparbeting och skuldkänslor i vårt arbete. Vi har sparat och gnetat för att kunna minska utgifterna. Allt för att den gemensamma kakan ska hålla lite längre.

Så läser man i tidningen om hur en statlig verksamhet som TROTS PROTESTER omorganiserades och flyttades till Gotland. Det byggdes nya stora huskomplex för de nya verksamheterna. Hus som tar rejält med plats i Visby s.a.s. Människor fick finna sig i att antingen bryta upp sin invanda miljö i Stockholm och flytta med till Gotland eller helt sonika söka sig ett annat arbete! Och allt detta till stora pengar.

Så läser man då i tidningen om att det kan komma att bli omorganisation IGEN och att verksamheten då skall flytta tillbaka till fastlandet. Man HÄPNAR över denna förbannade idiotiska politiska maktspel som inte tar hänsyn människor. Dessutom har det byggts två stora hus på mark som skulle ha kunnat användas till något annat.
Hur kan man göra två så ogenomtänkta beslut? Först att flytta från Stockholm och nu att flytta tillbaka? Ja, jag fattar ingenting. Ska verkligen politisk prestige få styra så stora ekonomiska beslut? Är det att ha ett gott omdöme?

Tålamod är en dygd

Så åkte man på en blåsning igen... en snöig sådan. Här trodde jag att jag hade våren i mitt grepp och att det bara vara en tidsfråga innan tussilago och blåsippor skulle fröjda mitt löga. Men icke! Istället kom det en stor snömängd ner över mig. Samtidigt som jag gillar snö och tycker att vårt klimats förändringar är oroande så blir man lite sur när ens färdiga inställning om vårens process får ändra riktning.

Så nu blir det att bylsa in sig ordentligt och ha huvan uppe på jackan så man inte helt liknar en snögumma på sin färd genom staden.

Jag cyklade hem från arbetet igår kväll med en något överdriven försiktighet eftersom jag vet att jag inte är lika snabb i reflexerna som förr och lätt kan få en rejäl smäll på lårbenet. Så lugnt och försiktigt är det som gäller nu.

Men samtidigt finns en liten jäntunge inom mig som älskar tanken på vad kul man kan ha i snö. Fast jag kommer inte att realisera den. Min tid som pulkaåkare och snöbollskrigare är över och jag har lämnat över den manteln till yngre generationer. Men det är lätt att man hamnar i den delen av hjärnan där de gamla minnena ligger förvarade. Tänk så många kreativa klösningar man har haft på hur man ska kunna åka nerför en hal bana om man inte hade ett tefat eller kälke. Många pappkartonger har man förverkat.

Men nu står jag mest inomhus och blickar ut och hoppas få se andra ungar på väg till pulkabacken eller som håller på att bygga sig ett snöhus.

Men vad gäller våren… så är det tålamod som gäller. Den kommer så småningom och då ska jag ta emot den med glada skutt och plötsliga och okontrollerade hurrarop!

Det här var väl ändå bottenkänning Destination Gotland

Först trodde jag det var en bilaga jag fått sen förstod jag. Det här är allt man får nu. Resten får men reda ut själv! Destination Gotland har slutat tillhandahålla information om priser i deras broshyr. Nu ska man söka informationen på internet. Dessutom har de skapat ett bonussystem som försvårar för resenärern att räkna ut vad hans/hennes resa kommer att kosta. Därtill en kraftig höjning av priserna!

Om jag inte har en dator eller inte är i närheten av en och vill veta mer om färjans turer och priser. Hur gör jag då? Belasta en telefonlinje? Det finns människor som behöver en tydlig struktur för att förstå information. Det här är ju rena snurren. Det är som en telefon med telefonval fast i pappersform.

Jag undrar om det rent av strider mot någon lag det som de har gjort? Det går väl inte att endast ha information på internet? Jag gillar internet… riktigt mycket. Men det här är trams! Sabba inte en besöksnäring som redan är sårbar! Betänk vad detta kan få för konsekvenser! Kanske rent av Gotland nu är mogen för konkurrens i färjetrafiken!

Jag tycker det räcker med att de servar kaffe som smakar illa men det här, det liknar SKIT!

Bingo för TV4plus att använda Lotta som programledare

Jag är inte särskilt intresserad av Bingolotto. Jag rent av avskyr den sortens program. Folk spelar och spelar och lägger 1000-tals kronor på hopplösa drömmar. Men i mitt arbete ingår det att hjälpa andra att spela bingolotto. Och det kan jag tycka är okey eftersom de köper sin lott för att gynna sin förening, IF Gutakampen. Själv har jag endast fikabrödet som min belöning för att sitta och se och höra på programmet.

Jag såg en av de första programmen som sändes i TV4. Var det i början av 1990-talet? Det var Loket som sände från en källarlokal i Kortedala i Göteborg. Sen ökade programmet i popularitet och resten är historia. Jag rent ut sagt AVSKYDDE att se på det programmet. En sportokig och forcerad programledare som enligt mig var på gränsen till oförskämd mot personer som ringde. Det enda HAN ville snacka om var HANS intresse för sport, sport och den förbannade sporten! Dessutom var musikutbudet i de programmen hans personliga val och blev som det blev, kräkmedel!

Sen har det bytts ut programledare genom åren och senast är då Lotta Engberg. Som är så klämkäck i sitt uttryck så man kan få krupp för mindre. Men se, nu har jag sett Bingolotton vid tre tillfällen och lagt märke till vissa förändringar mitt i all forcerad pengajakt. Hon har en gäst, en RIKTIG kändis. Som har gjort något som har ett yrke inom ”massmediala verksamheter”, musik, politik, stå-upp etc. Någon som har haft något att berätta eller visa för andra och ingen tröttsam B-kändis. Det tycker jag är ett lyft för programmet! Likaså detta att lyfta fram föreningars eldsjälar. De som inte bara snackar utan som GÖR något. Bra initiativ!

Så här är jag nu och försöker sortera mina negativa känslor för programmet som nu får konkurrens av positiva inslag. Är det ett ålderstecken hos mig eller ett föryngringstecken för TV4(plus)?

Hur man än tycker och tänker så är det fikabrödet vi alltid smaskar på till fikat det som vinner i längden. Igår blev det semlor på hembakat bröd och det var inte bara gott det var GUDOMLIGT gott också!

Från proggare till bloggare…

Att tycka saker och säga det högt ,alltså yttrandefrihet, är en förmån vi har i vårt land som räknas som en demokrati inte bara till ordet. Under stora delar av 1900-talet så gick massor av svenskar i olika demonstrationståg för att förändra och förbättra samhället för oss alla. Jag tror med facit i hand att vi kan vara ganska stolta över dem som slogs för att förbättra levnadsvillkoren för gemene man. samt att våra gemensamma värderingar uppgraderats betydligt sen slutet av 1800-talet. Vi har en helt annan inställning till hur vi ska bemöta och ha omsorg om de svagare grupperna i vårt samhälle. Fattighusen är borta, institutionerna är endast stora komplex som kanske kan återanvändas till kontorsutrymmen etc. Våra barn har alla rätt, ja inte bara rätt utan skyldighet att skaffa sig en utbildning.

Andra grupper i samhället tyckte precis tvärtom, att var och en skulle bli vid sin läst och tiga (och lida) helt enkelt. Det var både blåkonservativa som fascistiska strömningar som motarbetade vanligt folks upphöjning till ”likvärdiga medborgare”.

Det var nog surt när du-reformen återupptogs efter flera hundra års användande av ”ni”-formen. Det började med kungen som av, låt oss kalla det för naturliga, skäl sa ”vi” eftersom han hela tiden pratade om sig själv och riket i samma andetag. Så de undersåtar, som nu hade minsta lilla möjlighet att träffa honom och ens få prata med honom, sa då ”ni”. Uppblåsta som höga herrar, och damer, då alltid varit så började de själva använda ”ni” hemmavid för att liksom försöka höja upp sig själv ett par snäpp. Men på 1970-talet försvann den ”ni”-reformen, för en tid. Idag har den smugit sig in igen. Det gör mig så trött. Det är som om folk har behov av att ”leka rikemansliv”. Som att livet blir mer glamoröst om man säger ”ni” till sina kunder. Precis som en del verkar tro att de själva ska få ett par hundra tusen indimpandes på bankkontot bara de röstar blått. För att detta att säga sig vara moderat idag är en trend och inte en åsikt. Vilka jönserier!

Jag tycker att den naiva ungdomen idag borde ta och vakna till I TID och inse att de bara utnyttjas. De enda som gör sig stora pengar idag är de psykopater som sitter på höga, mycket höga positioner inom olika företag. De är bara intresserade av att du rösta fram ett parti som gynnar DERAS plånbok, inget annat.

Jag har inget emot att människor gör sig ett smart klipp eller lyckas få ihop ”gott om pengar”. Jag säger grattis till dem, helt ärligt. Men jag har emot att vi har ett samhälle som rustar ner den gemensamma välfärden till förmån för egotrippade och inhumana värderingar!

Jag genomgick en progg-period i mina unga vuxna år. Inte för att jag egentligen var så offensiv och gaphalsig av mig utan mer för att jag helt enkelt hade åsikter och ville liksom få uttrycka dem någonstans. Men egentligen var det kampen mot den stora fattigdomen som var grunden till mycket av de demokratiska krafternas drivkraft. Och när jag var ung så fanns inte mycket kvar av detta längre så mina uttryck gjorde att jag mer och mer målade in mig i ett hörn så att jag slutligen tog klivet ut ur demostrations-vänstern.

Istället la jag mer kraft vid att utveckla och förändra inom den värld som var verklighet för mig, mitt yrkesområde. Det fanns då på mitten av 1980-talet en hel del att göra ännu för att få våra förståndshandikappade att verkligen räknas som fullvärdiga enskilda invånare. De hade fått flytta ut ur institutionerna och fick möjlighet att leva sida vid sida med oss andra. Det var en jättebedrift då och en självklarhet idag!

Likaså har mitt intresse för miljön blivit starkare även om jag medvetet tar ganska små kliv för att inte ta mig vatten över huvudet när det gäller att göra avstamp i hushållskassan. Miljömedvetet tänkande kostar. Jag beslutar mig för någon produkt, tex diskmaskinsmedel, så satsar jag på att endast köpa miljömärkt. Efter en tid tar jag nästa grej och så håller jag på… steg för steg.

Idag har jag dessutom fått möjlighet att uttrycka mig i skrift via bloggen. Jag kan tycka och tänka helt fritt. Jag har dessutom sett hur bloggvärlden verkligen orsakat stora skriverier. Både av seriösa bloggare som av dem som bloggar som en del av sitt kändisbeteende . B-kändisar är ju beroende av att synas hel tiden eftersom de endast är kända för att de just syns, och inget annat. Seriösa bloggare har något som sticker ut som får läsare att komma tillbaka och läsa inläggen. Fast jag läser också gärna de mer ”hemma hos mig”-bloggar som rör min familj eftersom det ger mig lite info om deras vardag. Bloggvärlden kan tvinga enstaka personer att agera. Ta Liza Marklund tex, som blev tvungen att komma ut i ljuset och göra avbön.

Själv har jag valt att skriva utifrån mitt ö-perspektiv. Jag skriver personligt men inte för privat. Hyfsat enkla frågor som snurrar i skallen men jag har även blogg-inlägg som varit starkt färgade av något jag upplevt samma dag. Jag anar på besöksantalet att det finns ett intresse och igenkännande i det jag skriver och det glädjer mig.