Det vore väl synd att inte njuta...

Vi människor behöver luft och tid för att andas. Ett sätt är att njuta av något. Pausa från det vanliga spring och stressläget. Ett sätt jag har att göra det på är att besöka kaféer. Jag kan till och med säga att jag har en passion för kaféer. När andra vill gå till en pub för att ta en bira mitt i vardagen så går jag till nåt fik och tar mig ett "budda-häng".

Jag har förmånen att bo på en hyfsat kafétät plats. Några har dessutom ansenliga år på nacken. Kafé Norrgatt i Norra Visby kom till i slutet av 1940-talet. Detta kafé har kvar atmosfären från den tiden. Lamporna i taket är original. Kaféet borde klassas som ”K-märkt”

På Östercentrum finns två kaféer. Först och främst är det Siesta som väl funnits sedan minst 1960-talet. Ett perfekt plats för den som vill ha koll på folk som passerar utanför på Östercentrum. Jag hoppas bara att de skapar en lummig oas av sin bakgård. Det skulle öka min lust för att gå dit och förmodligen många fler. Siesta har skapat en egen bakelse, Polhemsbakelse som endast finns att smaka där och på ett kafé i Stjärnsund i Dalarna.

Det andra kaféet på Öster är Märtas kafe´. Det ligger lite off side men har en hyfsat trivsam atmosfär, speciellt nu när det är rökfritt. Tidigare gick det inte att vara där inne i lokalen, för att inte tala om hur tobaksröken måste ha påverkat bakverken.

Jag får inte glömma att nämna Kafé Skafferiet på Adelsgatan. Deras bakverk är en sann njutning för öga och smaklökar. Deras lokaler är bara de värt ett besök, både inne som ute. En plats för city-kontemplation. Det finns fler kaféer i stan men dessa är dem jag brukar besöka.

Ute på den gotländska landsbygden finns några kaféer värda ett besök. Till vår sorg så stängde Wallins kafé i Katthammarsvik sina dörrar i år. Det var EU-bestämmelser som gjorde det svårt att driva det vidare, enligt ägarna.

I Hemse finns gamla hederliga Bagarns som i tre generationer proppat suderborna fulla med kalorier. Kaféet har en struktur som känns ”gammeldags” och det är en del av charmen. Många pratar lyriskt om bagarns gogos-tårta. Personligen har jag smakat godare men det är kul med kaféer som har sitt eget ”visitkort”.

Ute i Burgsvik finns så Folkeryds. Men det är ett kombinerat Kafé och matställe så jag vet inte inom vilken klass jag ska placera det. Jag tycker inte riktigt det håller samma klass som de andra, i ett kafébetraktande. Men helt okey om man är fikasugen.

När jag åker på fastlandet så brukar jag försöka kolla in vart det kan finnas något fik värt ett besök. Kanske vid något museum eller kanske någon ger tips. En favorit är Sturekatten som ligger ganska precis vid Stureplan i Stockholm. Det är trångt och inte handikappvänligt men varje rum och sittgrupp har sin specifika stil och charm.

Grejen för mig är att ”ta in” platsen och för mig är ett fik perfekt sätt att göra det på. En kaloribomb och en eller två koppar gott kaffe. Det sitter som en smäck.