Jag har åkt på ett riktigt bakslag. Ett surt sådant. Jag och sambo planerade en minitripp till fastlandet. Jag googlade runt och lekte på Googlemaps för att få ihop en resplan. Tanken var att bila runt Mälaren, vilket ingen av oss gjort tidigare. Vi skulle först äta lunch, sedan besöka Sigtuna och därefter Uppsala högar. Sen fick det bli kvällsmat i Uppsala eller någonstans i närheten. Sen Hotell i Västerås. Dag två skulle vi upptäcka Västerås stad. Jag har nogsamt letat efter ett mysigt fik som vi skulle besöka där. Ja, jag besöker kaféer istället för pubar. Min grej liksom. Ett och annat slott kanske också skulle hinnas med. Dessutom hade vi tänkt köpa en kaffebryggare på JULA till bilen. Den skulle vi ha med till Norgeresan eftersom allt i Norge är så fruktansvärt dyrt. Och kaffe behöver vi. Dag tre skulle sambo få skutta runt som en liten pojk på Eskilstuna Zoo ett par timmar och sen skulle vi bila oss mot Nynäs på krokiga vägar. Ja, så var planen… som sket sig
Vi planerade att äta lunch vid Arlandastad, där min syster och jag av tradition brukar luncha. Hur vi hittade den platsen?
Jo, hon och jag skulle upp och leta efter en plats där en anfader och anmoder föddes. Vi beslöt att vi skulle äta lunch när vi passerat Stockholm. Uppe på slätten kurrade det ordentligt i magen. Till slut sa jag. Nä nu tar vi första bästa matplejs. Sagt och gjort. Men. Första stället var en Mac Donalds. Näääää, STOPP sa jag. Icke att jag äter den geggan. Så syrran åkte ut från parkeringsplatsen igen. Sen fortsatte vi. Jag sa att nu tar vi nästa som dyker upp. Och vad var det? Jo, Mac Donalds. Men vad fasen hojtade jag. Är vi ockuperade av den där matkedjan eller vad. Men nu var vi rejält sultna så vi sa att vi bara måste acceptera nästa matställe. Då fick vi lön för mödan. Det råkade vara Arlandastad som ligger precis vid infarten mot Arlanda. Det är en minigalleria där det finns ett trevligt matställe.
Helt perfekt för en lunch. Vi gjorde en andra tripp upp till Åkra by och gjorde om proceduren fast då blev det ett igenkänningens skratt över det hela. Vi sa då att nu måste vi komma ihåg det här till nästa gång vi passerar. Det var därför jag sa till sambo att där skulle vi äta lunch.
Nu blev inget av detta av för att jag envisades med att vi skulle tvätta bilen innan resan. Tvätten gick bra och sen använde sambon bilen och det gick bra… men senare på kvällen skulle vi iväg och handla då… började bilen att smälla och låta. Den baktände. Sambo började svära (ni som känner honom kan ju föreställa sig hur det lät) och låta. Jag föreslog att vi skulle köra en tur så att det som eventuellt var fuktigt kunde få en chans att torka. Det regnade kraftigt ute så chansen var minimal men det var ju värt ett försök. Vi skulle ju med färjan nästa morgon. Ute i Roma så tackade bilen för sig och la av. Där stod vi 2 mil hemifrån ute på landsbygden. Som tur var kom jag på att en syster arbetade kväll och skulle passera Roma på hemvägen. Vi ringde henne och jo om tre kvart kunde hon komma. Hon bogserade bilen en bit och bilen var stendöd. Under tiden bestämde sambo och jag oss för att ställa in resan. Ja, det var liksom inget riktigt val men ändå. Syster bogserade oss in till stan och till bilverkstan. (tack). Hon släppte av oss hemma och vi gick upp till lägenheten där resväskorna stod och väntade.
Sambo och jag var överens om att det var igen idé att börja sura och gnälla. Vi var glada att detta inte hände när vi var på Upplandsslätten, långt hemifrån eller, hemska tanke, på väg i nordnorge. Vi fick bara gilla läget och se till att bilen kryade på sig så den är redo när den stora sommarresan ska ske.
Dagen efter fick jag ringa och ändra bokningarna på färjan och på hotellet men det kändes rätt okey efteråt. Vi förlorade bara några hundra på hotellet (Coophotellpremie-check) och färjan får man inte tillbaka pengarna på utan vi fick boka om och kan göra en ny ombokning när vi vet att vi vill resa igen. Lite märklig policy av destinationgotland men så kan man kanske göra när man har monopol på färjetrafiken.
Vi planerade att äta lunch vid Arlandastad, där min syster och jag av tradition brukar luncha. Hur vi hittade den platsen?
Jo, hon och jag skulle upp och leta efter en plats där en anfader och anmoder föddes. Vi beslöt att vi skulle äta lunch när vi passerat Stockholm. Uppe på slätten kurrade det ordentligt i magen. Till slut sa jag. Nä nu tar vi första bästa matplejs. Sagt och gjort. Men. Första stället var en Mac Donalds. Näääää, STOPP sa jag. Icke att jag äter den geggan. Så syrran åkte ut från parkeringsplatsen igen. Sen fortsatte vi. Jag sa att nu tar vi nästa som dyker upp. Och vad var det? Jo, Mac Donalds. Men vad fasen hojtade jag. Är vi ockuperade av den där matkedjan eller vad. Men nu var vi rejält sultna så vi sa att vi bara måste acceptera nästa matställe. Då fick vi lön för mödan. Det råkade vara Arlandastad som ligger precis vid infarten mot Arlanda. Det är en minigalleria där det finns ett trevligt matställe.
Helt perfekt för en lunch. Vi gjorde en andra tripp upp till Åkra by och gjorde om proceduren fast då blev det ett igenkänningens skratt över det hela. Vi sa då att nu måste vi komma ihåg det här till nästa gång vi passerar. Det var därför jag sa till sambo att där skulle vi äta lunch.
Nu blev inget av detta av för att jag envisades med att vi skulle tvätta bilen innan resan. Tvätten gick bra och sen använde sambon bilen och det gick bra… men senare på kvällen skulle vi iväg och handla då… började bilen att smälla och låta. Den baktände. Sambo började svära (ni som känner honom kan ju föreställa sig hur det lät) och låta. Jag föreslog att vi skulle köra en tur så att det som eventuellt var fuktigt kunde få en chans att torka. Det regnade kraftigt ute så chansen var minimal men det var ju värt ett försök. Vi skulle ju med färjan nästa morgon. Ute i Roma så tackade bilen för sig och la av. Där stod vi 2 mil hemifrån ute på landsbygden. Som tur var kom jag på att en syster arbetade kväll och skulle passera Roma på hemvägen. Vi ringde henne och jo om tre kvart kunde hon komma. Hon bogserade bilen en bit och bilen var stendöd. Under tiden bestämde sambo och jag oss för att ställa in resan. Ja, det var liksom inget riktigt val men ändå. Syster bogserade oss in till stan och till bilverkstan. (tack). Hon släppte av oss hemma och vi gick upp till lägenheten där resväskorna stod och väntade.
Sambo och jag var överens om att det var igen idé att börja sura och gnälla. Vi var glada att detta inte hände när vi var på Upplandsslätten, långt hemifrån eller, hemska tanke, på väg i nordnorge. Vi fick bara gilla läget och se till att bilen kryade på sig så den är redo när den stora sommarresan ska ske.
Dagen efter fick jag ringa och ändra bokningarna på färjan och på hotellet men det kändes rätt okey efteråt. Vi förlorade bara några hundra på hotellet (Coophotellpremie-check) och färjan får man inte tillbaka pengarna på utan vi fick boka om och kan göra en ny ombokning när vi vet att vi vill resa igen. Lite märklig policy av destinationgotland men så kan man kanske göra när man har monopol på färjetrafiken.
Nästa dag cyklade sambo till bilverkstaden och där klämde och kände de lite på nåt topplock eller något liknande och vips så kunde bilen starta som om inget hade hänt!
Nåväl, vi tröstade oss med varsin pizza och ska nu köpa lite kläder här hemma i stället. Vad kan man lära av det här då? Tja, just ingenting mer än att shit happends…
