En böljande resa i Skåneland 4

Så var det dags för den en av de stora resmålen: HELSINGØR. Jag hade bokat in ett besök på Kronborg slot.

Efter de sedvanliga morgonbestyren så var det avfärd mot Helsingborg. Vädrets makter var inte på vår sida men det är bara att gilla läget och ladda med paraplyer.

I Helsingborg hade de en smart anordning för parkeringsplatser som man ska betala för. Man drar sitt kontokort när man kommer och får en biljett. Sen drar man en gång till när man ska åka igen och då dras kostnaden från kontot. På så vis betalar man den exakta summan för parkeringen i stället för att behöva gissa och skarva. Man slipper då betala för extratid som man inte utnyttjar. Något för Gotland att ta efter!

Nackdelen är om man glömmer att avregistrera parkeringen och den har obegränsat med tid. Då tickar kostnaden på innan det blir registrerat någonstans och “avskrivet”. Vi glömde att avregistrera men där var det betalparkering fram till en viss tid och vi hade möjlighet att åka tillbaka några timmar senare och dra kortet igen.

Sambo och hans kusiner skulle samlas för att ha en heldag i den danska grannstaden. Samling vid Färjeterminalen i Helsingborg där jag också växlade in till danska kronor på Førtex.

När vi träffades verkade alla lika upprymda och förväntansfulla inför dagen. För Kusiner som Sambo inte sett på flera år blev det ett kärt återseende. Det regnade och alla var beväpnade med paraplyer. Kusinerna drog genast igång med gamla synder som tydligen aldrig glöms. Mycket skratt och igenkännande berättelser. Vi andra gled med som ett slags inramande statistutförande.

  Färjan, som jag inte åkt med på över 20 år, var en modern snabbfärja. Utformningen gav en slags tågkänsla. Dock med skillnaden att på färjan serverades obegränsat med drycker. Fast överfarten tar ca 20 minuter så vad hinner man få i sig?

Väl i Helsingør blev det vätskekontroll vid en pub. Vi satt ute så det var tur att vi hade paraplyer som kunde komplettera parasollet när vätska rann även ovan i från. Jag tog en fika och ett allt för slibbrigt wienerbröd.

Så var det dags för Kronborg slot som stod vid sin post, som hon gjort i sekler. Hur nytt och hipt man än bygger så kan jag inte låta bli att fascineras av dessa gamla stolta byggnader som liksom är marinerade av historiska händelser. Det är som att det utandas dunster av krig, kärlek, intriger, glädje, sorg och annat som vi kan läsa om i våra historieböcker.

Jag köpte biljett till alla de lokaler som hade öppet för visning. Att gå runt på samma träplankor som kungar, militärer, pigor, älskare och älskarinnor gått i historisk tid, och i nutid förstås, är en mäktig känsla. Det är nog svårt att verkligen sätta sig in i hur ovanligt det en gång var för en “vanlig” människa att få komma in i kungliga salar då det var verksamt som bostad och arbetslokal för rikets monark.

Nu lufsar man runt med sin kamera och andra turistattribut och utropar ååå och nämeeen emellanåt.

Efter denna historiska vandring så samlades vi alla och gick till Café Kronen precis vid slottet och åt lunch. Jag prövade dansk hakkebøf, och DET var läääänge sen sist! Mätta och belåtna begav vi oss ut mot Helsingørs gågator. Snabbt blev det uppdelning. Männen ville stanna vid “vattenhålet” och kvinnorna ville shoppa, antingen med ögon eller pengar.

Jag visste inte vad jag eventuellt skulle köpa och gågatan var ganska öde eftersom affärerna stängt. Svenska kronans värde gjorde sig påmint här också, det fanns nästan inga skrålande svenskar någonstans att se eller höra. Efter lite vilset vandrande så slutade det med att jag köpte en Cinzano med tanke på en god kamrat som brukar uppskatta slika drycker.

En Cappuchino fick jag i mig vid baren där männen satt och babblade gott. Efter en god stund så var det dags att påbörja återresan till Svea rike. Ombord på färjan köpte jag en Danmarkskarta eftersom dem jag har är för gamla och odetaljerade. En kusin överraskade med en ytters gentil handling. När vi skulle göra upp om “affärerna” på restaurangen så bjöd han oss på hela kostnaden.

En annan kusin bjöd hem oss på middag. Så när vi ankom Helsingborg blev det lite ordnande med transport osv men sen var vi samlade i radhuset och kunde snart äta en mycket god middag tillsammans. Jag fick tillfälle att introducera några teorier om släktens historia som strax kryddades av släktingarna själva som hade betydligt mer drastiska alternativa teorier att bidra med. Ja, jösses vad livlig fantasi kan få folk att gå igång. Kul var det  och smått hysteriskt.

Efter en ansenlig stund kom vi åter till Klippan där en säng stod och väntade. Jag var helt mossig i skallen av upplevelser och efter lite “eftersnack” så stupade jag i bingen. Ja jösses som man kan gäspa och hur gott är det inte att somna in med huvudet full av upplevelser.

En böljande resa i Skåneland 3

Vi vaknade utvilade och förväntansfulla inför dagen. Vi hade kommit överens med “de unga tu” att vi skulle följa med dem till Tropikarium i Helsingborg.

Vi hämtade dem i Åstorp och sedan for vi in till stan. Ja, det vill säga att vi först passerade stan innan vi kunde vända och söka oss inåt centrum. Sen var det skyltat hela vägen. Jag gillade verkligen Tropikariumet och blev överraskad över att det kunde springa apor fritt i ett rum. En privatperson har följt sitt starka intresse för vilda djur och skapat ett nytt besöksmål i Helsingborg. Det kan ännu utvecklas och bli bättre för varje år, tror jag.

  Sen for vi in till centrum och åt Pizza på Pizzeria Cleopatra. Därefter sa vi hejdå till ungdomarna och for vidare norr ut. Jag ville se Höganäs. Det blåste och regnade så det blev inte överdrivet kul men det var fint ändå. Vi följde kustvägen vägen från Helsingborg till Höganäs. Där stannade vi till vid ett stort Outlet för bland annat Höganäs keramik. Vår budget tillät ingen shopping men titta är gratis. Jag är verkligen en kass shopoholic.

Jag vill definitivt resa tillbaka till den här delen av Skåne igen. Det är en sån skön känsla med alla vägslingor och intressanta blickfång.

När vi tittat färdigt åkte vi mot Klippan. Hemma hos kusin var det flera ungdomar samt kusins sambo. Vi snackade en stund med dem men sen behövde både sambo och jag lägga huvudet i vägrätt läge en kvart, bara så huvudet fick ladda om.

När kusin kom hem så var det dags för ett av resan stora resmål, Båstad. Sambo och Kusin skulle vältra sig i barndomsminnen och jag fick som åhörare höra det mest fascinerande berättelser. “det var här som….”, “här du, käre kusin, kommer jag ihåg att…”, “vad hette han den där…” Så mycket värme och kärlek som utspelat sig i Båstad under några decenniers somrar och så många frågor som kom upp i dagen. Jag vet precis hur de hade det eftersom jag och mina systrar brukar hålla på precis likadant genom åren.

Vi kunde tyvärr inte komma in i kyrkan i Båstad eftersom det var låst så Sambos tanke att tända ett ljus för sin mor blev inte av.

Vi tittade även på den delen av Båstad som invaderas av Stockholm-brats, dvs Pepes Bodega och Hotell Borgen där tennisstjärnorna bor. Det är en trist gemensam nämnare mellan Visby och Båstad, brats…

Nu har jag fått se platserna som sambo pratat så mycket om och förstår vilken fantastisk “arena” han hade för sina barndoms somrar och vilken kärlek det finns mellan dessa kusiner. Sambo var så lycklig och sprallig som en småpojke i en godisbutik.

Vi slingrade oss hem till Klippan. Kusins sambo hade lagat till en fantastiskt fin lammstek. Hon har det i fingrarna den goda sambo:skan.

Sen blev vi sittandes och pratade en god stund. Kusins son kom förbi och det var en trevlig bekantskap. Vi pratade en hel del om morgondagens utflykt till Helsingør.

När jag sedan skulle gå i säng och ladda mobilen inför morgondagern upptäckte jag att mobilen var borta. Jag misstänkte att den hakat ur väskan när jag satte mig i bilen vid Tropikarium. Nåväl ögonen blackade och hjärnan hade börjat släcka ner huvudkontoret så det var sova som blev första prioritet…

En böljande resa i Skåneland 2

Det var ett knarrigt och “nära inpå”-typ av boende vi bott på. Dörrar som gnisslade och trappor som knarrade. Det var på övervåningen av en villa och de hade sex uthyrningsrum. Några verkade vara personer som bodde en längre tid, kanske gick en utbildning i staden eller dylikt.

Nåväl, som vanligt så vaknade vi tidigt och vi pysslade på med morgonsysslorna. Sen knackade det på dörren. Det var vår frukost som kom serverad, inte på silver, men dock på plastfat. Det såg fräscht ut. Jag tänkte att flera lagar sin frukost själva men vi körde lyxmodellen med service.

Soffan som fanns i det rum vi övernattat i är en likadan som en av mina systrar hade på 80-talet. Jag tycker att för 150 kronor natten är detta ett helt okey alternativ till B&B eller hotell någon annanstans.

Sambo och jag tittade på morgonnyheterna medan vi åt vår frukost. Jag vet inte varför men jag tycker nog att frukost är den godaste måltiden.

Det låg regn i luften men vi körde med vårt vanliga motto, “vi tar det som det kommer”. Avfärden påbörjades vid 8:45 och jag såg verkligen fram emot att få återse Simrishamn igen med “släktforskarögon”. Min ena anmoder levde och dog där i början av 1800-talet.

På vägen ner passerade vi Yngsjö för att andas in lite mordiska sensationer men inget drama pågick de fem minuter vi befann oss på orten. Nu hade regnet börjat störa oss med skurar med jämna mellanrum. varför kommer skurar aldrig med ojämna mellanrum?

En glass i Åhus hade suttit fint, en varm, sommardag men… vi hoppade det den här gången. Istället for vi till Vittskövle och såg på slott. Jag fotade och sen vred sambo om nyckeln till bilen och så var vi iväg igen.

 Vi var hyfsat snabbt ner vid Simrishamn, regnet stod som spön i backen och då, av alla stunder på jorden, så la vindrutetorkaren av. Sambo kryddade ordförrådet med några nyskapande alternativ till vanliga standardramsor. Han ville liksom inte stå ute i regnet och försöka komma på vad som är fel.

Men efter en del svärande och aggressiv körning så hittade han en simbassäng som var inhägnad. Det var stängt med det fanns ett litet tak vid entrén som han körde in bilen under, ja i alla fall en bita av främre bilen. Sen gick han ut och bara lät den friska luften fylla lungorna via den nikotinstinna “inhalatorn”. Nåja, efter ett par bloss var han redo att ta sig an problemet. Och så funkade det igen.

Vi rullade in i den lilla och mycket mysiga staden och fann en parkeringsplats. Vi lufsade runt lite och jag gick in på ett museum och där fick jag ett tips om en person att kontakta i släktforskningsärenden. Det tycker jag är kanon eftersom den här delen av vår släkt gömmer små mysterium. Detta måste firas. Och enligt våra traditioner så göres detta lämpligast på något lokalt fik, Pedersens Conditori. Trist lokal men de hade en Budapestlängd och då tiger man still. Dessutom hade de lagt i hallon i den och det var en ny upplevelse.

Vi stannade vid Lödarps kyrka längs med vägen. Det var så oerhört många gravstenar och de flesta var omgärdade av buxbom. Kyrkogården kändes som en labyrint. Här på Gotland kommer man knappt i jorden och får upp gravstenen förrän de liksom vill utplåna spåren efter en. Allt för att underlätta för gräsklipparen! Jag anser mig vara hyfsat rationell men för tusan…

Det är ett fantastiskt landskap detta Skåneland. Vägarna skär genom böljande kullar och man kan nästa få en förnimmelse av att man skär genom ett hav. Alla dessa små slingrande vägar som skapats genom generationer och tidevarv. För att inte tala om de magiska bokskogarna som förmodligen ramade in hela landskapet en gång.

Så kom vi till Ystad som även det är en plats där jag har anor från. Vi var ganska hungriga och hade tänkt äta på Bäckahästen men den var stängd så vi hittad en Kinarestaurang i stället.

 Jag har ingen aning om i vilket hus mina anor skulle ha kunnat bo i och det närmaste det jag kunde komma var att gå till S:t Maria kyrka. Vi gick in i kyrkan och ärjade småprata men där satt en vakt/guide (?) där som hyschade på oss så fort vi sa ett ord så det kändes så ovälkomnande att vi gick ut igen. Jag tycker det är knepigt med kyrkor som å ena sidan håller öppet för turister och å andra sidan ska upprätthålla en “andäktig tystnad”

Eftersom det regnade så kändes det inte så kul att gå runt i denna vackra stad. Vi for vidare. Vi passerade flera slott och jag hoppade ur bilen för att fota. Vid Sövdeborg slott fanns en hage där det gick jakar!

Ett fika vid Rörstånga och sen vidare igen. Sambo var ivrig nu när vi närmade oss målet. Vi skulle hem till kusinen och hans sambo. De bor i Klippan och bodde i ett gammalt hus med en mycket charmig lägenhet. Det blev mycket prat och många minnen som vädrades. Jag introducerade lite släktforskning och sen plockade de fram album. Där fanns flera spännande bilder som jag genast tände till på. Vi försökte utreda vem som var på bilderna och hur de hörde samman med de andra i släkten.

Vi åt mat och pratade vidare sen började gäspandet ta över och vi stupade i säng. Vi har ju morgondagen att invänta…

En böljande resa i Skåneland 1

Jag och sambo bokade in en resa till Skåne. Sambo ville ner och besöka sina kusiner. Eftersom vi hade en bokad biljett redan som vi inte hunnit använda så blev det begränsat med valmöjligheter för datum. Gotlandsbolagets bokningsregler känns lite stela ibland!

Hur som helst jag gjorde som vanligt och “reste runt” via google Maps och sökte övernattningar. Sen visade det sig att en kusin absolut ville att vi skulle bo hos dem. Jag har lite svårt för att “tränga mig på” hos folk men blev självklart glad över erbjudandet.

Någon dag före vår resa fick vi telefonsamtal från kusinens sambos son som undrade om hans flickvän fick åka med oss ner. Självklart. Hon förvarnades om vår pensionärspräglade resstil och det gjorde inte henne något. Jag tänkte att då kunde hon passa på att besöka platser hon aldrig varit på tidigare.

Som traditionen bjuder så hade vi som vanligt med oss egen frukost på färjan. Chiabatabröd är definitivt mer en regel än ett undantag. Det smakar så gott och mättar så bra. Överfarten kändes som en knapp timme och snart var vi på väg. Vi hade inte tankat på Gotland eftersom det är alltid högre priser på ön så vi hade lite fokus på att leta bensinmack.

Bilen rullade fram nedåt landet. Vi stannade i Hagby där det finns en medeltida rundkyrka. Jag gillade atmosfären i kyrkan. Det påminner lite om kapellet vid Östra kyrkogården. Jag trodde att rundkyrkor endast fanns på Bornholm men nu vet jag annorlunda.

En sak förundrade mig mycket. De hade intsallerat en toalett INNE I KYRKAN! det vet jag inte att jag sett någonstans förut i en gammal kyrka. Det brukar vara i ett angränsande hus. Jag hade behov av ett besök och jag kände mig lite vanvördig när jag satt där. Märklig upplevelse.

Vi stannade även till vid Brömsebro. Det var ju här som kartorna ritades om när fredsavtalen skrevs under.

Vår färd tuffade på nedåt mot Karlskrona som jag planerat in ett besök i. Vi kom fram tidigare än jag trodde. Avstånden på fastlandet känns närmare än vad jag trott. Vi körde in i Karlskrona och fikade på Marinmuséet. Detta var en plats jag vill besöka igen. En fin skärgård och mycket historia.

Efter ytterligare en stund åkande så var vi framme i Kristianstad. Vi lämnade av “flickvännen” vid järnvägsstationen där hennes pojkvän skulle möta upp. Sambo och jag letade oss fram till vårt boende. Det låg på en bakgata centralt i Kristianstad. Rummet kändes som “hemma hos släkten”, möblerna var av äldre typ, från tiden runt 1980-talet. Men det var rent och helt okey. Speciellt med tanke på priset. 150 kronor/person per natt samt 50 kronor/person för frukost. Hel okey och passade vår budget bra.

Vi sov en stund och sen gick vi ut på stan och letade efter ett matställe. Vi hamnade på en italiensk restaurang och fick underbart god pastarätt. Sen tillbaks till rummet. Vi bestämde oss för att lägga oss och se på TV. Jag somnade mitt i programmet. snark…