Lokaltrafik för vissa?

Våra Kommunala kontor i Visby har påbörjat flytten till Visborgstaden. Det var välbehövligt och jag ser med nyfiken tillförsikt emot hur det området kommer att växa fram under åren framöver.

Jag läste i nya lokaltrafiken att de nu även har linjer som passerar Visborgstaden. Jamen visst det är ju logiskt. Staden utvidgas och då följer busstrafiken efter. Så tittade jag i turlistan och blev lite snopen. För Turerna går liksom lite märkligt, enligt min mening. Eller har jag missat något?

Turerna via Visborgstaden går med gamla hederliga linje ett. Man har gjort en extra kringelkrok för att få med nya området. Fine, men… varför har man helt olika tider för när bussen ska gå in förbi där då?

Bussen från Öster mot Gråbo, med sväng in förbi Visborgstaden börjar första turen 6:40. Från Öster går sedan bussen den svängen fram till 15:40 (15:50 vissa dagar)

Men när man tittar på turlistan med start från Gråbo mot Öster så börjar inte svängen in förbi Visborgstaden förrän 9:05 och sista turen går förbi 17:05

Detta trots att det går fler bussturer som skulle kunna gå in förbi området. Hur har man tänkt?

Vilka är de som behöver börja besöka Visborgstaden klockan 7:00 och vilka är det som kan vänta till ca 9:20? Varför har man inte samma tider oavsett från vilket håll bussen åker?

Har man redan bestämt i vilka områden som 7:00-personerna bor och vart 9:20-personerna bor? Vem har bedömt detta och med vilka argument?

Jag tycker det verkar mycket märkligt!

Jag zappar, gäspar och funderar

Har sett på TV-programmet ”Grillad” och förundras över programmets upplägg. Varför ska det anses som underhållning att man använder komiker för att legalt slå ner på andra människor. Man hittar huvudpersonens eventuella svaga punkt och så slår man till där. Speciellt mycket energi lägger man på om personen har eller har haft drogproblem. När började det bli underhållning? Att man väljer personer som allmänt kallas för B-kändisar eller C-kändisar verkar liksom göra det hela tillåtet. ”ja, ska du säga som inte varit känd sedan 1984”, ”Du har inte varit inne sedan….” osv.

Så står de där och hackar på varandra och lindar in allt med ett leende och ”puss på kind”. Det finns ingen finess, värme eller empati eller ens något som är roligt. Bara en sjaskig pajkastning. Bort med skitsnacket ur TV och inför kvalitet istället. Jag vill gärna höra stand up eller pratprogram med kändisar. Men kräv av dem att de ska ha något att berätta då!

Jag har läst att Svenska hus köps upp av tyskar, danskar och holländare. Är det ett problem att de gör det? För visst är det så att de kommer att bo där endast vissa tider på året. En invandrad person från t.ex Afrika, Mellanöstern etc planerar att stanna hela året. Vilket gynnar landet mest? Här på Gotland pratas det ofta med irritation om alla de fastlänningar som köper upp gotländska hus på landsbygden. Det bidrar till att höja huspriserna samt att det blir färre åretrunt-boende som bidrar till den gotländska skattepengen.
Tänk om vi slutade fundera på alla hinder och i stället fokuserade på alla möjligheter. Kan man samsas trots olika ursprung och utseende? Kan man ha något med sig av erfarenhet som gynnar nya bostadsorten? Ta tex alla de valloner som invandrade under 1600-talet. De pratade konstigt och hade säkerligen helmärkliga sedvanor. Men de bidrog med något väsentligt till nya landet i norr, sin kunskap som i sin tur fick Sverige att bli enormt framgångsrikt med järnindustrin.

Jag var på utflykt igår och såg några fåglar som satt på en sten ute vid havet. Det var fyra fåglar av tre arter. De såg inte direkt ut som att de var kompisar men de visade varandra respekt. Kanske kan vi lära oss något av naturen?

Jag är chockad av all chockinformation… eller så inte

Hur mycket plötsliga oväntade chockartade intetsägande vardagshändelser ska vår massmedia prångla ut innan de inser att ingen jävel bryr sig om deras nonsensreportage? Jag blir inte chockad av att ”kändisar” bantar, skiljer sig, visar en tutte, vänsterprasslar, tar en timeout etc. Jag tycker inte att det är en skandal för att en ”kändis” gör tvära girningar i sitt liv. Herregud. De är inte bara ”kändisar” de är människor också. Och jag har nog av mina egna vardagliga bekymmer och glädjeämnen och behöver inte läsa mig till livserfarenhet genom andras trista vardagsgärningar. Hallå… Aftonbladet och Expressen m.fl. skvallertidningar: Det är jag som är läsaren och det är jag som inte är intresserad.

Jag läser hellre om avslöjanden om oegentligheter som görs av högt uppsatta personer i vårt land. Nya politiska beslut som berör min vardag. Kända personers framträdanden ur ett professionellt betraktande, alltså att en känd skådespelare spelar huvudroll i en ny uppsättning av Hamlet inte huruvida han/hon råkade visa trosorna på ett kändisparty osv.

Förvisso har vi flyttat ut ur bondesamhället och numera har fokus på de stora städernas rytm och logik. Därför kanske vi behöver skvallret om dem vi egentligen inte känner, dvs kändisar. Kan man inte ”skvallra postitivt”? Jag menar att journalisterna som skriver dessa slaskrepportage har ett ansvar gentemot läsarna.

Antingen är vår tids journalister väldigt oerfarna och naiva eller så är de helt korkade vad gäller verklig journalistik! Det som CHOCKAR mig är att personer på allvar tar studielån går en högskoleutbildning som kräver en hel del av intellektet och sen bara spottar ur sig en massa gallimatias. Som att utbilda sig till kirurg och sen arbeta som vårdbiträde. Det är knappast att använda alla förutsättningar eller resurser. Eller är det allt man kan klämma ur sig?

Hur som helst det är bra att de har sina rubriker på löpet. ”CHOCK”, ”SKANDAL” osv. För då vet jag bestämt att jag inte ska köpa tidningen den dagen heller!

Jag undrar sa flundran…

Några tankar som hoppade upp i mitt huvud medan jag skurade mitt hem här om kvällen…

Socialförvaltningen på Gotland har gått 25 miljoner plus året 2008. Det vill säga att de inte använt alla de pengar de äskat och fått fördelat. Det vill säga att flera människor inte fått insatser, stöd eller bidrag som de behöver för att klara sig. Varför sparar en socialförvaltning på pengar som ska användas till de sämst ställda? Kan man säga att socialförvaltningen gjort sitt jobb eller att de misskött sitt jobb? Eller har de äskat extra pengar för att sen kunna visa att de ”sparat” och få beröm därtill? Jag fattar det helt enkelt inte. Jag trodde de såg till behovet och utgick från det?

En annan sak som slog mig denna vecka är kronprinsessans förlovning. De fick smyga med sin kärlek i sju års tid och invänta både hennes fars samt svenska regeringens godkännande. Samtidigt fördömer vi de kulturer som förtrycker och bestämmer över sina döttrars val av livspartner. Det är inte bara ålderdomligt utan dubbelmoral på högsta nivå! Varför är det kulturell okey när det är kungligheter? Jag menar, okey de lever på en slags VIP-socialbidrag hela kungafamiljen och därför ska de granskas, precis som alla andra som får bidrag av staten, men att bestämma vem de väljer som livspartner känns verkligen medeltida. Liksom personer av annan kultur som styr sina döttrar till döden om de inte följer faderns/familjens vilja.

Fasen, kom just på att detta inlägg kunde ha passat på internationella kvinnodagen.

Själv har jag köpt mig en TIA-lott och den har jag sparat ett par dagar i hopp om att den då ska mogna till sig och kanske, precis som frukt, smaka bättre, dvs ge bättre utdelning. Jag vet att det är självbedrägeri men det ger en liten spänning i min annars så vardagliga vardag.

Jag kanske är ute och cyklar nu men jag KRÄVER en cykelväg på A7-området

Nu är jag riktigt trött. Jag går eller cyklar till och från mitt arbete. Då genar jag över A7-området så det går snabbt och enkelt. Men i denna tid när snön sakta smälter så förvandlas området till en geggig snö-vatten-lervälling. Går man så kommer man inte över torrskodd och om man cyklar så halkar hjulen runt i sörjan och man får emellanåt ta ner foten för att inte tappa balansen.

Den här vägen är den snabbaste genom området och sommartid är det okey eftersom det är torrt. Men vägen används av MÅNGA och det borde väl vara en fingervisning om att behovet av en riktig cykelväg finns!? Dels får man cykla fram över den stora plan som idag används som parkering och vid Athenaskolan är det så ostrukturerat att man riskerar en dag att cykla på någon unge som springer rätt ut.

Sen följer ett parti som är vanlig barmark, en upptrampad stig helt enkelt. Den är ojämn och full av stora hål där man kan cykla ner och välta med cykeln. Dessutom är det här området utan någon vettig gatubelysning så det känns inte helt tryggt att gå här på dygnets mörka tider.

Mitt förslag är att man bygger en cykelväg som går längs med Athenaskolans tomter, mellan Artillerigatan och Havdervägen. Parkeringarna kan då följa längs med cykelvägen. Den stora planen räcker till för detta.

Jag tycker om att gå och cykla men jag vill göra det på ett tryggt och säkert sätt, både för mig som för alla andra. Nu kanske några tänker att vi kan ta en omväg men det ifrågasätter jag bestämt. Det här är en ganska självklar vägval eftersom det följer rakt på från Artillerigatan, som idag har fina cykelvägar och borde kunna mynna ut i Follingboväg. Kommunen ska ju satsa på oss som gör ekologiska transportval !

Nu känner jag mig som ett vandrande frågetecken

I många år har vi matats med sparbeting och skuldkänslor i vårt arbete. Vi har sparat och gnetat för att kunna minska utgifterna. Allt för att den gemensamma kakan ska hålla lite längre.

Så läser man i tidningen om hur en statlig verksamhet som TROTS PROTESTER omorganiserades och flyttades till Gotland. Det byggdes nya stora huskomplex för de nya verksamheterna. Hus som tar rejält med plats i Visby s.a.s. Människor fick finna sig i att antingen bryta upp sin invanda miljö i Stockholm och flytta med till Gotland eller helt sonika söka sig ett annat arbete! Och allt detta till stora pengar.

Så läser man då i tidningen om att det kan komma att bli omorganisation IGEN och att verksamheten då skall flytta tillbaka till fastlandet. Man HÄPNAR över denna förbannade idiotiska politiska maktspel som inte tar hänsyn människor. Dessutom har det byggts två stora hus på mark som skulle ha kunnat användas till något annat.
Hur kan man göra två så ogenomtänkta beslut? Först att flytta från Stockholm och nu att flytta tillbaka? Ja, jag fattar ingenting. Ska verkligen politisk prestige få styra så stora ekonomiska beslut? Är det att ha ett gott omdöme?

Från proggare till bloggare…

Att tycka saker och säga det högt ,alltså yttrandefrihet, är en förmån vi har i vårt land som räknas som en demokrati inte bara till ordet. Under stora delar av 1900-talet så gick massor av svenskar i olika demonstrationståg för att förändra och förbättra samhället för oss alla. Jag tror med facit i hand att vi kan vara ganska stolta över dem som slogs för att förbättra levnadsvillkoren för gemene man. samt att våra gemensamma värderingar uppgraderats betydligt sen slutet av 1800-talet. Vi har en helt annan inställning till hur vi ska bemöta och ha omsorg om de svagare grupperna i vårt samhälle. Fattighusen är borta, institutionerna är endast stora komplex som kanske kan återanvändas till kontorsutrymmen etc. Våra barn har alla rätt, ja inte bara rätt utan skyldighet att skaffa sig en utbildning.

Andra grupper i samhället tyckte precis tvärtom, att var och en skulle bli vid sin läst och tiga (och lida) helt enkelt. Det var både blåkonservativa som fascistiska strömningar som motarbetade vanligt folks upphöjning till ”likvärdiga medborgare”.

Det var nog surt när du-reformen återupptogs efter flera hundra års användande av ”ni”-formen. Det började med kungen som av, låt oss kalla det för naturliga, skäl sa ”vi” eftersom han hela tiden pratade om sig själv och riket i samma andetag. Så de undersåtar, som nu hade minsta lilla möjlighet att träffa honom och ens få prata med honom, sa då ”ni”. Uppblåsta som höga herrar, och damer, då alltid varit så började de själva använda ”ni” hemmavid för att liksom försöka höja upp sig själv ett par snäpp. Men på 1970-talet försvann den ”ni”-reformen, för en tid. Idag har den smugit sig in igen. Det gör mig så trött. Det är som om folk har behov av att ”leka rikemansliv”. Som att livet blir mer glamoröst om man säger ”ni” till sina kunder. Precis som en del verkar tro att de själva ska få ett par hundra tusen indimpandes på bankkontot bara de röstar blått. För att detta att säga sig vara moderat idag är en trend och inte en åsikt. Vilka jönserier!

Jag tycker att den naiva ungdomen idag borde ta och vakna till I TID och inse att de bara utnyttjas. De enda som gör sig stora pengar idag är de psykopater som sitter på höga, mycket höga positioner inom olika företag. De är bara intresserade av att du rösta fram ett parti som gynnar DERAS plånbok, inget annat.

Jag har inget emot att människor gör sig ett smart klipp eller lyckas få ihop ”gott om pengar”. Jag säger grattis till dem, helt ärligt. Men jag har emot att vi har ett samhälle som rustar ner den gemensamma välfärden till förmån för egotrippade och inhumana värderingar!

Jag genomgick en progg-period i mina unga vuxna år. Inte för att jag egentligen var så offensiv och gaphalsig av mig utan mer för att jag helt enkelt hade åsikter och ville liksom få uttrycka dem någonstans. Men egentligen var det kampen mot den stora fattigdomen som var grunden till mycket av de demokratiska krafternas drivkraft. Och när jag var ung så fanns inte mycket kvar av detta längre så mina uttryck gjorde att jag mer och mer målade in mig i ett hörn så att jag slutligen tog klivet ut ur demostrations-vänstern.

Istället la jag mer kraft vid att utveckla och förändra inom den värld som var verklighet för mig, mitt yrkesområde. Det fanns då på mitten av 1980-talet en hel del att göra ännu för att få våra förståndshandikappade att verkligen räknas som fullvärdiga enskilda invånare. De hade fått flytta ut ur institutionerna och fick möjlighet att leva sida vid sida med oss andra. Det var en jättebedrift då och en självklarhet idag!

Likaså har mitt intresse för miljön blivit starkare även om jag medvetet tar ganska små kliv för att inte ta mig vatten över huvudet när det gäller att göra avstamp i hushållskassan. Miljömedvetet tänkande kostar. Jag beslutar mig för någon produkt, tex diskmaskinsmedel, så satsar jag på att endast köpa miljömärkt. Efter en tid tar jag nästa grej och så håller jag på… steg för steg.

Idag har jag dessutom fått möjlighet att uttrycka mig i skrift via bloggen. Jag kan tycka och tänka helt fritt. Jag har dessutom sett hur bloggvärlden verkligen orsakat stora skriverier. Både av seriösa bloggare som av dem som bloggar som en del av sitt kändisbeteende . B-kändisar är ju beroende av att synas hel tiden eftersom de endast är kända för att de just syns, och inget annat. Seriösa bloggare har något som sticker ut som får läsare att komma tillbaka och läsa inläggen. Fast jag läser också gärna de mer ”hemma hos mig”-bloggar som rör min familj eftersom det ger mig lite info om deras vardag. Bloggvärlden kan tvinga enstaka personer att agera. Ta Liza Marklund tex, som blev tvungen att komma ut i ljuset och göra avbön.

Själv har jag valt att skriva utifrån mitt ö-perspektiv. Jag skriver personligt men inte för privat. Hyfsat enkla frågor som snurrar i skallen men jag har även blogg-inlägg som varit starkt färgade av något jag upplevt samma dag. Jag anar på besöksantalet att det finns ett intresse och igenkännande i det jag skriver och det glädjer mig.

Min inkomstkälla heter Gotlands Kommun

Jag arbetar inom Gotlands Kommun och har varit fast anställd sedan september 1987. Före det har jag ”sprungit runt” som timvikarie. Jag arbetar inom Handikappomsorgen och har varit på min nuvarande arbetsplats sedan 1997. Ja, jag är en trogen medarbetare.

Jag har följt med i hela rutschkanan nedåt som Kommunens ekonomi har haft. Jag tycker personligen att det i grunden var ett stort uppvaknande och ett nödvändigt sådant. Ibland undrar jag vem som skapade de ekonomiska grundreglerna en gång i tiden!????!!! För på 80-talet när jag började inom handikappomsorgen så var regeln som sådan att:

Den ”hushållskassa” varje verksamhet hade fått var fastställd för varje år. T.ex. om man hade 10 000 kronor att inhandla möbler, hushållsgrejer etc för så kanske man hade 3500 kronor kvar i vid årsslutet. Då brann de pengarna inne PLUS att man för nästa år fastställde årsbudgeten till 6500 istället för 10 000. Istället för att ge pengar upp till 10 000 så förlorade man på att spara! Så varje verksamhet fick bråttom med att komma på något att handla så man inte skulle förlora den först satta budgeten! För tänk om det var nästkommande år som tvättmaskinen och TV skulle paja samtidigt, då stod vi där. Så i princip så slösade man för att inte förlora något!

I början av 1990-talet kom första signalen på att ekonomin var ansträngd. Det var vår verksamhetschef som kom och visade oss ett papper på, för första gången, hur budgeten låg för hennes verksamheter och hon frågade hur vi tyckte att vi bäst kunde förvalta pengarna!!!! Det var första steget ut ur läget ”vi här nere - de däruppe” för nu var det ”alla vi” gemensamt. Sen följde många magra år i Kommunen med förändringar man aldrig kunnat tro. Jag tycker personligen att en av effekterna av besparingarna har medfört att vi fått bli mer delaktiga i planering av verksamhetens innehåll. Det skapar kreativitet och kreativitet är alltid gynnsamt för en verksamhet. Istället för att handla på rekvisition så fick vi en begränsad summa att handla för och fick själva avgöra vad som var viktigast. Det är att hushålla!

Jag tror att dessa intensiva besparingsår även har bidragit till att skapa nya diskussioner om vad vårt arbete går ut på och vad vår yrkesroll innebär. Det har varit mycket givande och jag tycker att min roll som Boendeassistent har stärkts genom åren. Nu finns det satt på pränt, beslut, verkställande, planering, uppföljning etc etc. allt har säkert en ekonomisk förklaring men det berättar också för oss varför vi är på vår arbetsplats!

Jag hoppas innerligt att Kommunen aldrig någonsin hamnar i såna trångmål att den service vi ger dessa ”brukare” försämras så totalt att det inte blir fråga om ”service” utan ”förvaring”. Vi vill inte tillbaks till det ”tänket” igen. Vi måste hålla fast vid ideologier om att alla människor har ett värde och har rätt till ett värdigt liv. Annars är vi farligt nära en samhällsstruktur som ingen vill leva i. Än idag, ser jag inget hot mot detta men vi naggar hela tiden i kanten av det anständiga och när vi når in till dess ”märg” och naggar då… är vi illa ute. Vi får inte glömma 1940-talet.

Arbetet ska ha ett innehåll, en mening, en funktion. Jag har förmånen att ha den arbetsplats och de arbetskamrater jag har och den typ av verksamhet jag arbetar inom genererar sånt välbefinnande för mig att jag har mycket svårt att försöka fantisera om vad jag skulle ha gjort om jag inte var där jag är idag.
Jag inte bara tror, jag VET, att jag gör ett bra arbete. Mina (och mina arbetskamraters) arbetsinsatser gör stor skillnad för enskilda kommuninvånare, dem kallar vi lite tekniskt för ”brukare”. Mitt arbete är att ge coach i enskilda personers vardag, kanske också hjälpa till att skapa lite guldkant emellanåt. Jag tycker att den miljö vi har på just vår arbetsplats är gynnsam för både personal som för brukarna. Jag hushållar gärna om det gör nytta men inte in absurdum!

Israelerna lever inte som de lär...

Såg på TV igår kväll och såg hur kriget utspelade sig i Gazaremsan och jag förbluffas och undrar vad är det som händer egentligen? Har vi inte lärt oss snart. Vapen löser inga problem, vapen skapar problem!

Det slog mig att vi en gång hade samma hatrelation till vårt grannland Danmark. Ärkefienden hade förlorat mark till Sverige och svenska kungen beordrade folkmord på skåningarna. Jo, det är sant! Man slaktade befolkningen i flera byar. Man skyllde på att skåningarna bedrev det vi idag kan kalla terroristattentat mot svenskarna. Lösningen på det var alltså vapen. Det var på slutet av 1600-talet och än idag hör man då och då om skåningars önskan om att bli ”befriade” från Sverige. Känns det igen?

Likaså var det under andra världskriget. Men beslöt att en viss folkgrupp var ett hot mot samhället. Så lösningen var att bruka våld, våld och övervåld för att förinta den folkgruppen. Känns det igen?

Som kompensation för det judiska folkets lidande på grund av nazistbrutaliteten så ville västvärlden skänka dem det de alltid drömt om, sitt förlovade land. Det fick namnet Israel. Att det redan bodde folk där av olika religiös bakgrund var då underordnat.

Under 1990-talet splittrades landet/unionen Jugoslavien som hade enats som ett resultat av det som hände under andra världskriget. Så dog den ”store ledaren” och unionen splittrades. Man började med att rensa ut den del av befolkningen man ansåg inte hörde till. Man använde vapen och övervåld för att lyckas. Känns det igen?

Så ser vi nu månad efter månad hur Israel begränsar utrymmet för det palestinska folket. Man har till och med tagit deras landområden i anspråk och byggt en mur för att förhindra passage. Känns det igen?

Va fan liknar det? Jo ett GHETTO! Har inte israel lärt sig ett enda skit? Med vilken jävla rätt utövar de utrotningsstrategier mot ett folk som en gång levde sida vid sida med de ursprungliga judarna? SKÄMS Israel !!!! dessutom tycker jag att USA ska sluta sponsra Israel med pengar som i slutänden ändå används till vapen. Vill Israel/judarna bli mötta med respekt så får de ta mig fan visa detsamma mot andra annars är de inte ett skit bättre än sina belackare under andra världskriget!

Jag kommer att bojkotta Israeliska produkter tills det blir någon ordning och respekt för palestinierna. Och det inte för att vapenglada Hamaz härjar där utan för att civila är det som drabbas, inga andra

Barack Obama har skapat historia

Så kom äntligen dagen. Dagen då det som har sin grund i Amerikas författning och som alltid uttalats i alla sammanhang av amerikaner i Amerika. Det tog bara 150 år för de amerikanska slavars ättlingar att ta resan hela vägen. Från ett liv i fångenskap till att kunna leva den amerikanska drömmen fullt ut. Alla kan bli president. Det är en kort tid om man ser på världshistoria men en lång väg om man ser till enskilda personers lidande.

Jag var på arbetet när Barack Obama skulle installeras och vi hade TV:n på (förlåt chefen och kommunen) och jag satt ner och tittade mellan varven. Jag kunde naturligtvis inte se och höra hela sändningen men det jag hann med så kände jag, en inbiten amerikakritiker, en tro på att vi kan (ja jag skrev VI) äntligen sikta framåt för den här jorden. Både vad gäller fred som för miljön. Som exempel kan jag säga att Barack Obama nämner alternativa energikällor kan jag bara se på ett sätt. Att Amerika äntligen fattar att miljön även i Amerika är oroväckande illa.

Om det blir som han sa, att Amerika börjar satsa stort på sol, vind, vattenenergi istället för olja så kommer det att ”spilla över” på andra ställen. Vi här i Sverige, och på lilla Gotland, kommer att få tillgång till billiga alternativa energiprodukter. Den tredje världen kommer att få tillgång till alternativa energikällor. Bra för miljön och bra för människorna. Om Amerika satsar på detta så kommer en av de största orsakerna till krig runt om i världen försvinna för inte är det islam som hotar utan det är tillgången på oljan man suktar efter.

Jag har länge undrat varför man inte använder solenergi i Afrika. Ska västvärlden äntligen kunna bidra med något konstruktivt och varaktigt för dessa utsatta människor? Länder som blir beroende av andra länder för sin energi hamnar genast i en knivig situation, se bara på Ukraina och Ryssland. Den ryska gasen kommer nog att användas som påtryckningsmedel i fler sammanhang framöver. Tänk om varje land hade haft sin egen sol och vindenergi istället så hade vi inte behövt en gasledning som ska gå genom norra Europa.

Jag har länge sagt att USA:s filmindustri arbetat ”undercover” som nationalism-bränsle. Under många år var det alltid en amerikans flagga, vid en stor offentlig byggnad och/eller en hymnliknande melodi som alltid spelades när hjältarna (amerikanska såna förstås) i slutscenen äntligen tog hem segern mot fiende. De senare åren har detta minskat och jag undrar om det är en signal om att amerikanarna inte känner samma självklara hjälte/leader-känsla längre. Det har kanske rent av lite skämmigt att vara amerikan de senaste åren? Det ska bli intressant och se om detta ändras nu och att vi åter igen pumpas med ”amerikanska flaggans propaganda-program”. Och den här gången kan jag rent av hoppas att det ska bli så.

Jag vill verkligen att USA och Barack Obama ska lyckas med sina intentioner. Jag kan bara gratulera det amerikanska folket till sin historiska dag igår!

Jag är inte någon torsk med intresse för mediahoror

Jag har en tid funderat på vad som hänt med våra informationskällor. Varför har kvällstidningarna mer och mer övergått till att fungera som skvallerstation och syretank för självdöende kändis-wannabees. Jag är uppvuxen med en förälder som var heltorsk på båda kvällstidningarna. Han gjorde inget val, Aftonbladet eller Expressen, han skulle ha allt. Själv valde jag oftast Aftonbladet även om jag inte var någon notorisk kvällstidningsläsare. För mig var det de lokala morgontidningarna som gällde. När jag var ung så var en kvällstidning antingen ”vänster” eller ”höger” på något vis och man visste hur tidningen var vinklad och man gjorde sitt val efter det. Ja, politiskt vinklad alltså.

Idag finns nog inte mycket politik i kvällstidningarna utan idag är det skvaller och pengar som är vinklingen. Det är som en kvällsvariant av ”Hänt i veckan”. Även min lokala morgon-blaska har en ”mingel”-inlaga. Speciellt på sommaren. Och vilken miljö besöker de då för att få bilder tror ni?

Aftonbladet och Expressen verkar idag ha sitt utgångsläge från Stureplan. Är man en person som frekvent besöker de eftertraktade innneställena då har man chans att hamna i riskpressen. Jag skriver chans för det är inte fråga om risk. Jag tror att det är en av anledningarna till att man samlas där är just chansen som störst att bli sedd. Blir man sedd tillräckligt ofta så är man en "kändis", Voilá! Kan man skapa en liten skandal, sann eller inte, så blir det en toppenartikel. Om det inte sker någon skandal så får man väl skapa en. ”läsarna förväntar sig….”. Så då får vi läsa om kändisars fyllesväng… å förlåt vimlande och minglande… på krogen och helst också om de råkade stå någon annan kändis bredvid så tidningen kan göra en chock-skandalkoppling mellan två personer. Det är drama det! Och vem får betala för kalaset, d.v.s. artikeln som reportern skrev? Det är nog inte bara kändis-wannabees som vill bli synliga utan också journalist-wannabees som vill bli uppmärksammade.

Jag undrade vem som tagit över där kvällspressen föll. Och det slog mig här om dagen att det är morgon-TV. Först skrattade jag åt tanken men sen kom jag på hur det började. Jag fnös åt TV-nyheter på morgonen först. ”Vem i hela friden skulle sitta och glo på TV på morgonen?” och det får jag så här ex antal år efteråt medge att det är jag. Jag tycker om att börja dagen med att få lite ”koll på läget”. De mixar världsnyheter med diskussioner med aktuella personer av intresse för hela svenska folket. Och jag gillar att det är så. Jag vill ha koll på sådant som händer ute i världen, hemma i Sverige och i min närmiljö och jag vill läsa och höra om verkliga människor i verkliga miljöer.

Jag skiter i om någon kändis plastikopererat sig, är gravid, har vänsterprasslat, bor på Lidingö, om de just nu har ”kris”, behöver ”prata ut” eller om de är på gratisbjudning/party. Jag vill läsa om kända personer som har åstadkommit något inom sitt område och då blir det en naturlig utrensning av vilka man kan skriva om

Våldets onda öga

En kväll i festens tecken slutar med det värsta tänkbara. En människa mister sitt liv och inget blir någonsin som det varit. Ett litet barn ska leva ett helt liv utan att kunna få stöd, uppmuntran, vägledning eller minnen från sin far. En kvinna har mist sin livskamrat. En fruktansvärd upplevelse för alla anhöriga, både den dödades som mördarens.

Mannen som häktats för misstanke om knivmordet sägs ha signalerat att han ville ha hjälp långt innan detta hemska hände. Och det har vi hört förut. Att personer mått psykiskt dåligt men inte fått tillgång till professionell hjälp från samhället trots återkommande rop på hjälp. Det är ofta fullbelagt på våra vårdinrättningar som har allt för få platser och det gör det svårt för människor i nöd att få träffa personal med kompetents att bemöta svåra psykiska problem.

Allt som ”samhället” kan/ska erbjuda medborgarna kostar pengar och då måste vi alla vara beredda på att betala skatt för att få ihop budgeten till det. Tänk på det nästa gång du ska gå till riksdagsval och kommunalval så du är medveten om vad ”löften om skattelättnader” innebär i verkligheten! Läs det ”finstilta” i löftespropagandan innan du beslutar dig. Pengar är kul att ha men varje mynt har en baksida. Vänd på perspektivet och fundera på vad en bättre rustad vårdapparat och socialomsorg skulle innebära för dig/mig/oss. Det kanske hade varit värt den extraskatten att ett barn sluppit mista sin far eller att en psykiskt sjuk människa fått vård för att inte tala om att bostadsområdet man bor i känns tryggt och säkert för alla som vistas där.
Att manifestera mot våldet är inte att ”tycka synd” om offret och dess närmaste, utan i första hand att protestera mot våldet i sig som drabbat de människorna så fruktansvärt just i nyåret. Det är också en manifestation mot samhällets nedrustningar, bland annat inom psykiatrin, som gör att de människor som hamnat utanför psykiatrins hjälpande hand kan dras in i en ond cirkel som i värsta fall innebär att man dräper en annan människa. Även en förövare blir på det sättet ett offer liksom hans/hennes närmaste.

Det är även att göra en markering mot neddragningarna på dagis, i skolorna och på fritidsgårdar där personal möter barn och ungdomar varje dag och kväll. Det är i den miljön vi, samhället, har stor möjlighet att fånga upp och stötta de ungar som är på glid eller som behöver en kram när det känns extra motigt. Sånt som kan förebygga onödiga tragedier i framtiden.

Det är också en manifestation mot alla dem som inte säger ifrån i tid, det kan vara du eller jag, när någon håller på att gå över gränsen för vad som kallas respekt för nästan.

Det var en mäktig känsla att gå med i det tysta och samlade manifestationsledet ner mot Domkyrkan. Att samlas i kyrkorummet, liksom man i alla tider har samlats när våldets onda öga har beskådat oss. Att låta tystnaden tala för det vårt inre vill skrika ut, VÅGA VÄGRA VÅLD!

Jag har ställt frågan tidigare i någon blogg och gör det åter igen, vilket samhälle vill du/jag/vi ha!

Gråbo – Gotlands grönaste stadsdel

När man går runt i Gråbo så förstår man att området fått ett olyckligt namn, för jag menar att Gråbo är Visbys grönaste område! Det borde heta Grönbo! Tänk hela Furulundsskogen med sina bokträn och gamla vackra barrträd. Där finns många slags fåglar och även ekorrar. Och jag tror Kommun, Riksbyggen och Gotlandshem alltid har försökt skapa gröna miljöer i sina bostadsområden.

Gråbo kommer av en medicinalväxt men jag tror att det stora flertalet tänker på de hus som finns i Stäven och Bogen 1. För de är typiska miljon-programs-design. Ritade av personer som själv inte tänkt bo där, som det ofta är. Men säga vad man vill om dessa hus från 60-70-talet men gott om utrymme finns det i dem. Inte som idag med detta cocoon-living som gör att folk inte har någon stans att förvara sina grejer.

Jag har själv bott i Stäven och jag trivdes bra där. Jag hade en lägenhet på marknivå med en rymlig uteplats. Det var nära till det centrum som en gång fanns. Trist bara med den ekonomiska nedgången som gjort att renovering och uppsnyggning alltid sackat efter. Det lönar sig inte i längden.

Under ett par år var det en eldsjäl, Lars Frank, som försökte skapa en tradition i Gråbo. Han ordnade det som kallas för Gråbofestivalen. Mer eller mindre kända artister fick uppträda för alla som kommit dit och satt på sina filtar med medhavd fikakorg. Jag saknar den glada dagen!

Den var liksom ett startskott inför sommaren.

Något jag undrar över är VARFÖR I HELVETE har de avvecklat mötesplatsen Gråbo Centrum i Visbys största bostadsområde? Varför försvann det ena företaget efter det andra? Varför ville Konsum inte tillåta någon konkurrens så de köpte upp mark så ingen, tex ICA, skulle kunna etablera sig där. Blev det så bra? Så snart en verksamhet stängdes så tog Konsum över lokalerna. Sen försvann posten. Det behövs fler företag för att ge draghjälp åt varandra. Nu sitter konsum med sin stora lokal och nästan inga kunder. Nu skriker Gråbo Torg öde och trist. GRATTIS ni lyckades!

Mitt förslag är: Bygg om hela Konsumhuset. Låt frisören ha sin entré från Torget. Låt restaurangen som finns där ha detsamma. Då kan de fräscha upp sina lokaler och ha uteplatser på sommaren. Låt Konsum finnas mer på ”baksidan” mot parkeringen men med ingång från Torget.

Låt ett Kafé starta i anslutning till biblioteket men med egen entré mot torget, då kan de också ha uteplatser på sommaren. Sanera gamla tandläkarhuset och låt fler företag etablera sig där. Såna företag som folk besöker, alltså inget kontor, t.ex. en akvarieaffär, datoraffär, second hand butik, etc. Ge pensionärerna på Serviceboendet en stor inglasad plats så de kan sitta och titta ut över Gråbo Torg, underskatta inte ett sådant ”gratisnöje” som att ”glo på folk”. Då skulle det bli mer aktiviteter och folk i rörelse på Torget.

Bygg en arkad med skydd för regn så de äldre från Serviceboendet, och andra med för den delen, kan gå torrskodda mellan olika hus. Ja, varför inte glasa in hela Gråbo Torg så kan man utöka säsongen för aktiviteter där. Bygg om hela torget, öppna upp det och RIV den förbaskade plaskdammen. Bygg en trappa som kan användas som sittplatser vid en liten scen för mindre framträdanden. Allt detta skulle skapa en trivsam och tryggmiljö för alla som vistas där. Kanske ”poesikvällar” och ”unga musikanters kväll” osv. Kanske ha en plats där man kan sätta upp en wide screen TV vid speciella tillfällen, om Gotland råkar hamna på TV i något riksprogram eller om det sker någon annan viktigt utsändelse. På Torget skulle man också kunna ha torgförsäljning någon dag i veckan, hemgjorda och bortgjorda saker, osv. I Næstved, på Sjælland i Danmark, har de en plats med dubbel användning. Till vardags en parkeringsplats och vid speciella tillfällen så var det en utomhusscen. Smart lösning (bara som ett tips).
Allt detta kan låta kostsamt men… vad kostar det att ständigt laga, fixa, ställa i ordning efter människor som förstör sin omgivning för att de har tråkigt och inte känner samhörighet med sin bostadsort. Det finns säkert pengar att vaska ur EU och andra instanser för ett sånt här ändamål.
Så invånare i Gråbo! Sätt igång med att initiera en förändring. Uppvakta politiker och företagare. Kontakta media. Skapa opinion för ert bostadsområde. Kräv en förnyelse och föryngring av Gråbo Torg!

Gammal människa – ung själ

När jag var ung tänkte jag att den som var gammal hade levt i en evighet. Att de egentligen bara hade döden att vänta på. På sin höjd kunde de ha funktionen som pittoresk historieberättare på något släktkalas. Gamla människor var bara en slags ”left overs” som stapplade runt och störde ordningen. Jag förstod dem aldrig. Kanske för att jag aldrig fick tillfälle att lära känna ”mina egna” gamlingar, d.v.s. far- och morföräldrar eller andra äldre personer.

Så började jag arbeta inom psykiatrin, S:t Olofs sjukhus, i Visby. Jag var timvikarie och hoppade runt på olika avdelningar. En av dem var en avdelning för kvinnor som var gamla och hade drabbats av bl.a. senildemens. På den avdelningen lärde jag mig en sak. En gammal människa är en ung själ som bara råkar ha levt längre än jag själv. Därtill hade de en massa erfarenheter som jag inte kunde föreställa mig.

Mellan alla matningar, duschningar och blöjbyten så skymtade man en levnadsglad tonårsjänta som på sin tid hade framtidsdrömmar och mängder av upplevelser i sina gömmor. Ibland fick man höra av ordinarie personalen om någon som hade bott i någon socken, varit bondmora, arbetat inom skolan etc etc.

Ibland fick man kontakt med patienten/personen/individen själv och man kunde få höra små pusselbitar ur ett helt liv, om kärleken, barnen, sorger och glädjeämnen. Man kunde se en glimt i ögat som tändes till i samtalet om ungdomsdans och andra saker som fanns så självklart för så där en 60 år sen. Varje rynka i ansiktet speglar personens livsresa. Som en duk där varje dag så sakta vävts in, rynka efter rynka.

Ett helt människoliv som endast ryms i en persons minnen. Kanske några foton finns från något viktigt tillfälle men det finns ingen kvar som kan berätta. Vilka var personerna på bilderna, vad var det för träff och vilket år var det? Ja. Många svar försvinner bort och kanske det ska vara så. Men om var och en som har ett fotoalbum skrev ner viktiga uppgifter till sina foton så skulle någon i framtiden kunna se och förstå och att hålla kvar minnet av en gammal människas liv för några minuter.

En sak jag lärde mig på den avdelningen, den HÅRDA och PINSAMMA vägen s.a.s. var följande. Jag och en manlig ordinarie skötare skulle hjälpa en gammal kvinna med duschen. Hon var konstant sängliggande och hade en fruktansvärt värkbruten kropp. Hon hade tillbringat många år inom psykiatrins låsta dörrar p.g.a. sjukdomar som jag varken då eller nu visste vad det var. Hon hade blivit gammal och värkbruten och nu skulle vi två hjälpa henne. För att underlätta för personalen så rullade man in en duschsäng till kvinnans säng. Den skulle hon sedan duscha i, dvs hon skulle ligga ner medan vi duschade henne. Vi rullade in henne i duschutrymmet som var ett ganska stort utrymme. Just som vi fått henne på plats och vi börjat duscha av henne kom vi på att vi glömt något vid henne säng. Jag skulle springa efter det. Jag skyndade mig verkligen för jag ville inte att hon skulle behöva ligga naken i ett stort kallt rum längre än nödvändigt. När jag kom tillbaka så skulle jag börja hjälpa till med tvättningen då skötaren sa: ”Du kanske vill byta med ”Anna”, så kan vi duscha dig”?. Jag blev helt förstummad och så rosenrasande att jag inte visste vad jag skulle svara. Den förbannade grisen! Vad i helvete trodde han! o.s.v… Så sa han, ”Du kan ligga här naken, kall och utlämnad så kan någon annan lämna dörren på vid gavel så får du se hur det känns”. Gissa om jag rodnade! Där hade jag i min naiva iver glömt att stänga dörren till badrummet och låtit patienten ligga helt synlig för vem som än skulle råka passera. Hon kunde inte själv uttala något missnöje men han kunde. Och han gjorde det också. Det är jag mycket tacksam för. Där fick jag så jag teg!

Idag när jag själv passerat 50 så vet jag hur nära barn- och ungdomsåren är i minnet och i sinnet. Jag har massor av erfarenhet och minnen. Men inte har jag skrivit i alla mina album inte. Jag minns ju, än… men jag ser inte mig själv som endast en pittoresk historieberättare. Jag hoppas att de som eventuellt kommer att vårda mig på äldre dar kommer att ha sådan omtanke och etik att de inte glömmer bort att värna om min integritet även om jag själv inte skulle kunna det.

Jag undrar hur vi kommer att se på äldre i framtiden. Idag när vi dyrkar ungdom, den skenbara evigheten. När var och var annan plastikopererat sig. Alla vill leva länge men ingen vill ha bevisen på att man lyckats. Hur ser livskvaliteten ut på äldre dar? Är det micromat från ett megastort centralkök och kanske en hemtjänstpersonal som kommer in förbi med andan i halsen varje torsdag i en halvtimme, medan han/hon har tankarna på nästa uppdrag? Eller är det kanske det där lilla samtalet som en personal tar sig tid till om vädret, värken, barnen…

Eller finns det trygga boenden speciellt för äldre, med tillval. Så man kan välja om man vill bo med i boende med kollektiva tillval, även om man inte är jättekrasslig. Att man kan få välja om man vill äta kollektivt eller om man vill äta hemma. Att aktiviteter som erbjuds inte bara är vad man TROR äldre vill ha utan som kanske t.o.m. kan tilltala äldre. Jag fasar över tanken på att bli tvingad att delta i söndagsgudstjänster och höra på dragspelsmusik av en speedad Roland Cedermark-wannabee. Eller GUD FÖRBJUDE - Åsa Nisse filmerna!!!

Kanske en Filmkväll med den danska skräckfilmen ”Nattvakten”, då skulle jag nog inte behöva blodtrycksförhöjande på en vecka efteråt. Kanske någon grupp som spelar covers på min musik från 60-70-80-90-00-talet?... Dock inte Arne ”Rosen” Quick utan låtar från kvällstoppen och andra hitlistor. Kanske man då konstruerat en rullator så jag kan dra igång med en shake även om min lårbenshals är utsliten?...

Kanske jag kan interagera på min TV/dator/telefon med alla möjliga Facebookvänner över hela världen. Diskutera fräcka inkontinensskydd med en 79-årig hunk i Colorado? Kanske PRO:s medlemstidning kan ge tips på bra glidmedel till pilska seniorer och kanske de kan utveckla sina verksamhetsprogram till att även ha en Swingersklubb, inte bara i Visby utan även i Fårösund, Lärbro, Slite, Klintehamn, Hemse och Burgsvik. Så behöver inte färdtjänsten köra så långa sträckor. Det sparar både pensionär och Kommun på.

Ja, egentligen finns det väl inga hinder… bara politiker som står i vägen för en schysst ålderdom?...