Klorfylld upplevelse

Jag fick anledning att följa en bekant till Solbergabadet i Visby. Hon skulle motionssimma. Jag får exem av klor och satt utanför i foajén och tittade in över badhallen på alla andra som badade. Just när vi kom var det familjebad. Det var fullt med ungar och deras föräldrar som simmade, hoppade, plaskade och skrek. Det såg så otroligt kul ut. Vilken fantastiskt bra grej att avsluta veckan med tillsammans med sina barn.

Jag satt på första parkett och tittade på ungarnas glada hopp i plurret och deras tillit till att föräldrarna skulle ta emot och rädda dem om det gick galet. De minsta barnen med sin stapplande försök att ens våga göra simtag och samtidigt desperat försöka hålla huvudet över vattenytan. Föräldrarna som lekte fram olika moment för att göra barnen trygga och bekanta med vattnets egenskaper. Det var både ensamma föräldrar men också föräldrar i par i simhallen.

En grabb hade tydligen tagit mod till sig att våga sig upp till femmans hopptorn. Han stod där uppe och tvekade och tvekade. Han lät andra gå före medan han förhandlade med sig själv. Sen kom en lite äldre grabb upp och de hade en diskussion, förmodligen om hur man skulle ta steget ut i tomma luften och hålla ihop kroppen i hoppet. Den mindre grabben tvekade ännu. Fler ungar hann hoppa före och så…. övervann han sin rädsla och hoppade rätt ut. Många vuxna ropade högt och när han plaskat i vattnet och började simma mot kanten fick han applåder. Jag höll på att stämma in. Fast det var ju inte mina bekanta. Jag tänkte att jag skulle haft kameran med och ta bilder men så slog det mig. Man kan inte ta bilder på badande barn i dag. Allt för många pedofiler har förstört vår tillit till andra vuxna så det hade nog ansetts som olämpligt.

När sen alla barnfamiljer fick gå upp, familjbadet var slut, så kom det till motionssimmare. Min bekant klev i och började med målmedvetna simtag att ta sig fram i vattnet. Jag kollade in allas simstilar och hastighet. Då slog det mig minnet från min egen barndom.

Jag var en hejare på att simma. Jag utmanade alla vattenmonster på ett tidigt stadium. Jag gick i simskola, i Svinstasjön utanför Linköping, varje sommar. Min sommarsyster som var två år äldre än jag var min främsta utmanare. ”Det hon kunde göra kunde jag göra bättre” var mitt motto tror jag. Hon var harigare och tvekade innan hon vågade testa nya saker som att dyka tex. När jag skulle dyka längddykning så gjorde jag mig en inre föreställning om att jag befann mig i en tunnel och att i ena änden var det en haj etc. Så det var bara att simma på tills jag simmat min längd. Jag simmade vid flera tillfällen 50 meter under vattnet. Jag tog flera simmärken upp till Järnmagistern samt flera simborgarmärken.

Jag var även med i Södertälje Simsällskap en period som barn. Tyvärr fick jag exem av kloret och gick till skolsyster. Hon målade på en blålila Lapis över alla utslag så jag såg helt fläckig ut. Det kunde jag ju inte ha! Så jag gick hem efter skolan och satte mig i badkaret. Där skrubbade jag bort all färg (dvs lapis) och stack sen iväg på simträningen. Så häll jag på en tid tills jag gav upp.

Men det glädjer mig att se att barn fortfarande finner sån glädje av vattnet och att de har vuxna som uppmuntrar och stöttar barn att leka sig fram till så viktigt kunskaper som att simma och dyka. Det var en kul upplevelse att se detta.

Marknadför Gotland med mer målvetenhet

Nu är det bistra tider i Svea rike. Plånboken töms av storpampar och det kommer att märkas i hela landets ekonomi eftersom att det blir det ”vanliga folket” som kommer att få mindre med pengar att röra sig med. Det är de ”vanliga folket” som brukar åka på semester. Det blir det ”vanliga folket” som nu kommer att behöva se om sin ekonomi. Om de nu ska åka på semester så kommer de att välja det med omsorg eftersom de vill veta vad de köper. Och det kommer att påverka Gotland. Därför är det extra viktigt att en ö som Gotland, som behöver sin turistnäring, marknadsförs med omtanke.

Idag såg jag på dansk TV1 att de ska börja sända Främmande fågel av Maria Wern. Jag tycker personligen att den serien var allt för snävt klippt vad gäller gotländska vyer. Hade man tänkt ett steg till så hade man visat mer av Gotland i scenerna. Låter kanske märkligt eftersom det är en kriminalstory som ska visas. Men det ena behöver väl inte utesluta det andra. Det har i alla fall den danska serien Mordkommissionen bevisat.

Jag skrev om ”S.O.S. Gute” på min blogg i höstas. Jag har under vintern haft många besök från Finland och jag antar att de söker information om ön efter att ha sett TV-programmen. Just S.O.S. Gute lyckades med att få med en bit av turist-Gotland och jag tror att det är det som lockar finska Tv tittare att söka mer information om ön. Jag skulle inte bli förvånad om vi i år får ett ökat antal finska besökare till ön.

Nu börjar det bli skämmigt att vara svensk!

Först roffar storpamparna åt sig bonuspaket av gigantiska mått och sen ska arbetarna gå ner till 80 % för at få företaget att ”klara krisen”? Ska svenska välfärden sjunka under alla värdighetsgränser och skapa såna klyftor att vi får oro i samhället. För inte tror väl någon på allvar att de lågavlönade kommer att tiga och lida i längden. Nej de värvas för fullt av organisationer och politiska grupperingar som inte kommer att gynna Sverige i längden. Och det är beroende på vilka som är de svagare som avgör vilka organisationer som kommer att göra sig starka, är du beredd på det?

Missnöjet kommer att breda ut sig och hetta till. En dag kommer det att koka över och då blir det inte självklart att du/vi får behålla den typ av samhälle du/vi har idag. Är det vad som pampar och skumögda politiker önskar sig av Sverige? Att vi sjunker ner i dyn för att sen dras upp av ondskefulla krafter som inte vill annat än hat och våld?

Gotlands Kommun har valt att skapa en campingplats för hemlösa i Visby. Hur skamligt är inte detta? Har vi helt tappat all omtanke om de som hamnat på sned i livet? Är detta bara början på en nedåtgående spiral. I så fall kan man bara känna sorg över Sverige. Den stolthet som Sverige gärna visar upp utomlands bygger till stor del på vår välfärd. En välfärd som kommer ALLA till del. Ett land är inte starkare än sin svagaste länk, glöm inte det!

Hur lågt ska vårt land sjunka innan vi inser att vi håller på att skapa normer och värderingar som ger oss ett allt mer ojämlikt samhälle och där faktisk fattigdom kommer att breda ut sig. Ett samhälle där våld och rädsla får fäste.

Jag skäms över mitt land när jag läser om såna här saker i tidningarna. Jag skäms för att det finns så giriga och egoistiska människor och som inte kan se till sin nästa. Tyvärr har många ungdomar gått på allt snack om att den rike mannens liv är att eftersträva. Att bara man röstar på den rike mannens parti så ska man själv få det bättre. Längre näsa kan ingen ungdom få! Dessutom har man systematiskt försvagat facken. Till och med våra fackliga pampar verkar ha försvagats och nöjda med sina feta löner eftersom de så sällan hörs när det sker nedskärningar och orättvisor på arbetsplatserna runt om i landet.

Ja, Sverige verkar allt mer få ett pampvälde som liknar de kriminella motorcykelgängens regelverk och metoder. Hur gick det med den svenska drömmen som våra mor- och farföräldrar hade? Den om att alla har ett lika värde, att alla ska ha tillgång till skola, vård och omsorg. När ska Sverige vakna från sin prozaksömn och inse att de håller på att fastna i en mardröm?

Visby - långt bort men nära...

När jag flyttade till Gotland 1975 så hamnade jag ute på bondvischan. Rone ligger ca 6 mil från Visby. Visby var en liten byhåla jämfört med de stora städerna i Danmark som jag tidigare bott i. På den tiden åkte man inte med sin bil hur som helst. Man skulle ha goda skäl. För att åka in till Visby krävdes det att man fyllde bilen med minst fem personer och att alla personer hade minst tre ärenden var att göra i stan. Det var ett heldagsprojekt och inget man skyndade bort på en förmiddag. I vår familj var det obligatoriskt att gå på för att äta lunch på Brinken. De har än i dag samma grundmeny som de hade när stället öppnade nån gång på 60-talet. Jag gjorde ett studiebesök där för en tid sedan med sambo. Han var helt fascinerad av inredningen och det genuina matutbudet.

Personligen är jag lite splittrad i mina tankar om Brinken. Bör det sparas och ”K-märkas” eller ska man göra en bättre restaurang där eftersom det huset en gång var P. A. Säfves barndomshem?

Morsan skulle alltid besöka Effes, som då var en slags billighetsaffär som skulle få både Rusta och Ö&B att skämmas. Utbudet var minimalt och priset likaså. Gissa hur kvaliteten var… Jag minns inte så mycket om alla butiker som man besökte för mig var det trevligt att besöka staden för en gångs skull. Jag undrar varför vi efter att få så mycket tillgängligt som ändå bara går sönder. Vad är vinningen på en billig grej som endast håller någon månad eller två?

Idag är det ganska annorlunda. Dels har fler människor bil idag och dels så ser man annorlunda på bilåkandet. Att åka in till stan, alternativt från stan ut till landet, en förmiddag för att fika är inget märkligt. Man tillåter sig mer impulsutflykter helt enkelt. Varje socken är en slags förort till Visby numera. Avstånden har krympt eller i alla fall känslan för avstånden. Det gör att vi kör/åker mer bil och det gör att jag känner mig stärkt i tanken om att Gotland skulle gynnas av att ha spårbilar.

Eftersom avstånden har ”krympt” har det även medfört att resandet till fastlandet har ändrats. Förr var det en flera-dagars-projekt (läs min tidigare artikel om detta) att besöka huvudstaden. Numera kan man smidigt resa upp över dagen. Man kan åka upp på morgonen och komma hem strax efter midnatt – SAMMA DAG. Man kanske bara är sååå sugen på att besöka Sturekattens kafé och då "adda" några andra grejer att besöka. Bara för att… Det finns så mycket i Stockholm som man kan besöka, museer, kaféer, restauranger, bekanta, Skansen, Konserter, någon vän osv

Dessutom ger det ett nytt perspektiv på vart man vill bo. I Visby har jag ca 4 timmars resa till storstaden Stockholm, ca 45 minuters resa till metropolen Hemse eller 1 timmes resa till underbart vackra Fårö. Ska jag till Skåne så reser jag hemifrån på morgonen och är nere i Malmö vid 18:00-tiden. Perfekt! Att bo i Visby är som om att äta kakan och ha den kvar.

Jag och syrran planerar en tripp till Stockholm med anledning av att vår formidabla hemsida WebGotland firar 10 år på internet. Jag föreslog Kaknästornet som jag inte besökt sedan det var nybyggt. Sen ringde syrran och sa att det var ju ett perfekt besöksmål eftersom det handlar om att sända ut information det med. Nåväl det blir kanske mer ”sända in” där för oss, dvs fika eller nåt. Jag letar febrilt på nätet efter något bra tips på vart vi ska åka och titta och den här gången funderar jag på nordost om Stockholm. Vi får se hur det går. För mig är Stockholm inte bara att gå i en galleria i centrum, utan också att hitta någon intressant ort utanför som har sin specifika historia.

Det blir svårt att argumentera ekologi samtidigt som man pratar om att göra bilturer hit och dit men jag tror att vi människor har en stark inneboende nyfikenhet som gör att vi vill utforska nya platser. Och jag har många ”vita fläckar” på den svenska kartan.

Vårkänning

Igår fick jag sån energi bara av att slå upp ögonen. Ljuset i sovrummet var annorlunda och när jag drog upp persiennerna förstod jag att NU är det verkligen en VÅR i ankommande… Sambo och jag tog oss ner till Almedalen och Botaniskan för att se vad som är på gång. Och där såg vi att fler tänkt likadant. Det var fullt med små människor som sprang omkring i Almedalen, både vid dammen och vid lekparken.

En liten knatte som sprang ivrigt framåt. Hans vinterdräkt var så stor och bylsig att hela han såg åt som en boll med en liten boll högst upp. Han sprang för livet och hans pappa ropade efter honom att hans kulle stanna, speciellt med tanke på att Donnersgatan börjar där Almedalen slutar. Men den lille äventyraren hade bara ett mål i sikte, FRAMÅT. Nåväl, hans far hann fram och stoppade hans framfart men det var en skön syn att se all den energin.

Likaså var det full energi som de något äldre ungarna utstrålade som tillsammans med deras morsor/mormödrar(?) hade full packning med sig och var på väg mot strandpromenaden. De skulle sannolikt grilla någonstans längs med stranden och det är väl en bra avslutning på sportlovsveckan.

Tänk sen i sommar när alla lediga gotlänningar och turister ligger på gräset i Botan och när det är framträdanden på scenen

Själv gick vi en sträcka längs med strandpromenaden fram till kärlseksporten där sambo bevisade, igen, sin kärlek till mig… eh… eller var det tvärtom? minns inte riktigt… men det värmde.

I Botaniskan sover alla växter under det vita täcket. Men jag anar att snart ringer deras väckarklockor och då skuttar de upp, precis som ungarna vid Almedalen. De kommer bara ha ett mål i sikte, uppåt. Snart kommer också alla fåglar som ska bygga bo i hela Botaniskan och då kommer det att vara full fart i parken. Sen kommer sommaren med långsamma promenader genom blomsterprakten. Och på sin plats står Linnés staty. Ibland tänker jag att han vakar över vår underbara oas

Jag undrar sa flundran…

Några tankar som hoppade upp i mitt huvud medan jag skurade mitt hem här om kvällen…

Socialförvaltningen på Gotland har gått 25 miljoner plus året 2008. Det vill säga att de inte använt alla de pengar de äskat och fått fördelat. Det vill säga att flera människor inte fått insatser, stöd eller bidrag som de behöver för att klara sig. Varför sparar en socialförvaltning på pengar som ska användas till de sämst ställda? Kan man säga att socialförvaltningen gjort sitt jobb eller att de misskött sitt jobb? Eller har de äskat extra pengar för att sen kunna visa att de ”sparat” och få beröm därtill? Jag fattar det helt enkelt inte. Jag trodde de såg till behovet och utgick från det?

En annan sak som slog mig denna vecka är kronprinsessans förlovning. De fick smyga med sin kärlek i sju års tid och invänta både hennes fars samt svenska regeringens godkännande. Samtidigt fördömer vi de kulturer som förtrycker och bestämmer över sina döttrars val av livspartner. Det är inte bara ålderdomligt utan dubbelmoral på högsta nivå! Varför är det kulturell okey när det är kungligheter? Jag menar, okey de lever på en slags VIP-socialbidrag hela kungafamiljen och därför ska de granskas, precis som alla andra som får bidrag av staten, men att bestämma vem de väljer som livspartner känns verkligen medeltida. Liksom personer av annan kultur som styr sina döttrar till döden om de inte följer faderns/familjens vilja.

Fasen, kom just på att detta inlägg kunde ha passat på internationella kvinnodagen.

Själv har jag köpt mig en TIA-lott och den har jag sparat ett par dagar i hopp om att den då ska mogna till sig och kanske, precis som frukt, smaka bättre, dvs ge bättre utdelning. Jag vet att det är självbedrägeri men det ger en liten spänning i min annars så vardagliga vardag.