Resa i böljande landskap – Dag 10

Så kom den dag som alla semesterresor har, hemresedagen. Kändes både vemodigt och skönt på samma gång. Sambo har annonserat att han ska sluta röka !!!!!!! och det ser jag fram emot. Men tills dess blir det lång färdtid, dvs rökpauser i det oändliga. Så jag beräknar en heldag till Oskarshamn. Och ska jag vara helt ärlig så är det trevligt med VISSA av stoppen, eftersom resan är en del av målet.

På morgonen innan vi åkte såg jag på TV om Utøya. Detta hemska dåd som man bara inte kan begripa. För mig är det fullständigt obegripligt hur en person i ett land som Norge kan tycka att rasism och fascism är en bra idé. Krävs det endast tre generationer för att glömma?

När vi startade bilden sa jag att jag ville först åka mot Hallaröd, där min mormor var född. Väl på plats fotade jag snabbt kyrkan där och så var vi iväg igen. Vi hade sikte på Karlshamn. Dit ville jag göra en avstickare och äta lunch, bara för att…

Först åkte vi nordost mot Kristianstad, som vi bara passerade från “utsidan”. Vi stannade till i Bromölla där en dansk kvinna öppnat en butik med danska designkläder. En mycket god idé att satsa på kläder i större storlekar eftersom de flesta kvinnor i Sverige INTE lider av anorexi och har en egen budget att shoppa för!

Jag shoppade inte men har du vägen förbi och vet att du behöver handla så stanna till där i Bromölla. Det kan vara värt besväret.

Sen skulle sambo röka. Samtidigt fick jag syn på skylten om Eko-butiken i Bromölla. Han ställde bilden och gjorde “sitt”. Jag gick in för att “inventera”. Jag blev mycket förvånad över hur stor butiken var och att det faktiskt var låga priser. Min tanke gick genast till barn i något land syd ost om oss (vet ej vart) som antagligen fått tillverka alla dessa BILLIGA produkter under miserabla förhållande så jag/vi kan göra fynd.

Sen hade sambo önskemål om att få besöka “Laxens hus” i Mörrum och det fick han ju. En mäktig fors genom samhället och ett fiskemuseum fanns där. Sambo gick runt och smackade belåtet åt alla krokar och fiskeinformation som fanns där.

Sen kom vi till Karlshamn. Det var en stad full av enkelriktade gator så det var svårt att hitta in och få en parkeringsplats. Hur som helst kom vi till ett torg där det stod en korvmoj som vi köpte en helt vanlig burgare. Inga konstigheter där inte!

Sen var det nästa sikte. Kristianopel. Namnet är spännande och jag ville utforska om det var något att se eller om det endast var en fluglort längs en grusväg. Gissa om jag blev förvånad, GLATT förvånad, när vi kom dit. Vilket mysigt litet turistparadis! Det var mycket folk där men vi hittade snabbt och lätt en parkering. Nu skulle jag leta närproducerade matvaror samt att vi skulle fika.

En present-pyttel-butik fanns det. Dit gick jag för att se om där fanns något av det jag sökte. Icke, endast gullegrejer som inte riktigt är i min stil. Jag frågade om det fanns någon butik nära som säljer matprodukter på burk. Hon visste inte och hade inte hört något om det men fråga i kafét, hon som har det är visst med i nåt nätverk”. Så det gjorde jag. Jag blev förvånad över alla de brukar med olika smarrigheter som stod på disken till försäljning. Har de inte bättre samarbete än så i Blekinge? Det ligger kanske hundra meter mellan butiken och kafét och ändå visste hon inte att de sålde just matprodukter!!! Dåligt! På Gotland är man nog Sverigeledande vad gäller att skapa goda produkter och att se till att de kommer ut till kunderna/turisterna.

Jag fick dock köpt nån grej där. Samt att vi fikade förstås på Sött & Salt.

Sen gick vi till kyrkan som ser något överdimensionerad ut till det lilla samhället. Charmigt är ordet för Kristianopel, charmigt!

Vädret sa oss att idag skulle det INTE bli bad. Men vi rullade fram på grusvägen och kom till en camping. Där stannade vi för att tempa. Två tjejer i 7-8 års åldern höll på att bada. Tempen visade på 14 grader så jag vill utse tjejerna till årets hjältinnor! Det fanns en liten kiosk där så vi fick smaka en glass i alla fall.

Bilen rullade i gång och vi hade nu sikte på Påskallavik där vi visste att en bensinstation höll lägre priser. Nu var det väl ingen megadumpning av priserna men några korvören blev det i alla fall som vi tjänade på det. Nu var vi snart framme i Oskarshamn och kropp och själv var trött och vi förberedde oss för den något sega båtturen innan vi skulle komma hem.

Vi fick vänt en en stund i färjeläget innan det var dags att rulla ombord. Sen satt vi på båten och väntade, och väntade och… längtade… hem. Men att få rulla av färjan och åka de sista kilometrarna till hemmet och så upp med alla grejer i lägenheten och så… borta bra en hemma BÄST!

Resa i böljande landskap – Dag 9

Som en slags grädde på moset blev det idag Söderåsen som stod på programmet för dagen. Kan det bli bättre avslutning på en fin semestervecka?!!!?!!!

Vi åkte tidigt på förmiddagen och kusinen visade vägen som vanligt. En exelent guide längs Skånes slingrande vägar! Först for vi till utsiktsplatsen Kopparhatten. Och då snackar vi UTSIKT!!!… vem är galningen som påstått att Skåne är platt? Herregud vilka höjder och vilka stup! Magiskt är att beskriva upplevelsen något underdrivet. Denna enorma bokskog och dessa fantastiska vyer fick mig att bli helt betagen. Inget foto i världen kan göra den upplevelsen rättvisa.

Det var här som jag och sambo på allvar började prata om vår tankelek “flytta till Skåne”. Att ha ett sådan här besöksmål inpå knuten, det är livskvalitet!

Ja, vi har snackat lite på skoj om hur det skulle vara att byta bostadsort. Slippa färjan så snart man ville iväg någonstans, Komma närmare Danmark eller helt enkelt bara få nya perspektiv på tillvaron. Det lär inte ske men som tanke blev det vid Söderåsen mycket lockande. Skulle vi någon dag göra slag i saken så kommer det att bli Ystad. Det är en stad jag föst mig vid. Har en del anor där i från och gillar arkitekturen i centrum. Så nu fattas bara ett ruskigt bra jobb, en miljardvinst eller pensionsåldern uppnådd. Fast jag har förstått att det kan bli knepigt att få en lägenhet där.

Efter Kopparhatten besökte vi Naturum och en konstgjord damm som vi vandrade runt. Ja, jag vet det låter tjatigt med magsikt vackert!!!…

Sen for vi upp till “Lotta på åsen” och det gjorde vi rätt i! för det var en verkligt pärla till kafé! Rent och fräsch och “lantligt”. Och så är det så särskilt med en egen kaffepanna och att personalen kom ut med ren och fräsch duk och la på vårt bord. Riktiga kaffekoppar! Ja myyysigt var det.

Sen åkte vi vidare uppåt någonstans som jag inte vet vart det var. Och så var vi plötsligt vid Skånes högst belägna kyrka, Stenestad. Och så fick man stå där och begrunda detta att det bor människor där också som har sin vardag och sina livshändelser.

På kvällen bjöd vi vårt värdpar på restaurang, Racki`s. Det var “god mad, mye mad og mad i rättan tid”! Sen blev det tidigt hem. Jag städade av lägenheten vi bott. Så märkligt att man kan känna det som att man “bott in sig” och sen ska man bryta upp igen. En fantastisk semestervecka var till ända…

Resa i böljande landskap – Dag 8

Idag skulle jag följa med en släkting till IKEA med hennes dotter och dotterns kompis. Nu skulle vi bränna pengar, YES!!! Fast först blev det lite smågrejer. En vända till hennes kolonilott. Hon har som “grej” att återanvända och nu hade hon fått tag på gångplattor och ska använda dem till en uteplats för trädgårdsmöblerna.

Sen blev det bankärenden på en bestämd plats där man kan få ut kontanter men… de hade också slutat med kontanter!!! Så vad finns kvar att göra inne på en bank idag? Det kommer att bli en mycket besvärlig övergång för pensionärer som är vana att hantera kontanter i stället för betalkort och för personer med olika funktionshinder som behöver fysiska pengar för att förstå att de faktiskt betalar eller har pengar till inträde etc.

Om man bor på ett bostad med särskild service och har en gode man för att hjälpa sig med pengar så blir det knepigt om man inte får kontanter eftersom man kanske har ett betalkort för sitt bankkonto och då får man inte ett till. Då måste man skaffa ett konto i en annan bank för att ens få ett eget kort för sina fickpengar. Och då vill det till att man på den banken har servicen att man kan få pengar överförda kanske tre gånger i veckan så man kan hantera sin budget. Hur troligt är det att det går att få till? och hur tillgängligt och självständigt blir livet då? Är detta service?

Hur som helst i Väla, strax utanför Helsingborg, ligger impulsköpspalatset IKEA. Jag var väl inställd på att göra min insats för kommersialismens bevarande. Inte för att jag tror den är utrotningshotad på något vis men just jag som enskild individ måste ju också dra mitt strå till stacken… Så när vi gick in gjorde jag det med ett öppet sinne och tro mig jag lyckades komma ut utan en påse värmeljus och med en stor kasse med grejer. Jag var sååå stolt!

Efter IKEA blev det softa. Efter softa blev det softa. Vi valde att gå själva på lokal, Charlies, i Klippan. En helt okey måltid så man blev helt dåsig. Sen blev det att krypa till kojs.

Resa i böljande landskap – Dag 7

Idag stod släktmöten på agendan. Vi skulle till Båstad där sambo upplevt sina barndoms somrar med sin mors släkt. Regnet hotade att orsaka kaos men envetna som vi var så sket vi i det. Vi småsprang till bilen och satte gasen i botten. I Båstad var det inte mycket bättre. Regn! Vi hade tänkt bada längs Skånska stränder på den här resan men hittills hade vi inte fått till det. Den här dagen såg inte ut som något undantag.

Först besökte vi en kusin som hade sommarhus en bit upp på höjden. En fantastisk utsikt över hela Båstad och jag svor lite inombords när jag såg den långa strandremsan. Förbaskade regnväder!

Men kusinerna hade det trivsamt ändå. “Kommer du ihåg”, “ja men var det inte då du…”, “Ha, det var ju du som inte…”. Det var krabbfiske, mostrar, bad, fiskeplatser, tennis (så klart), kusiner, krogen, brudar, sena kvällar, ja allt möjligt som avhandlades på den allt för korta stund vi stannade. Att det kom en och annan störtskur störde inte minnenas kavalkad hos dem.

Sen begav vi oss till Båstad kyrka där kusinernas morföräldrar ligger begravda för att sedan ha en grand final vid Danska glassbaren som tydligen ska ha varit en viktig mötesplats/häng en gång. I år är det sista året sen “ska hela klabbet rivas”, dvs stängas ner. En företeelse/begrepp går i graven. Jag kunde själv inte förstå det magiska med glassbaren och jag tror man ska ha haft mer långvarig relation till Båstad för att förstå det magiska.

Efter glassbar blev det besök hos en gammal moster och ännu en kusin. En riktigt gullig tant på över 90 år med minnet i gott behåll. Kaffestunden genomsyrades av värme och glädje och många minnen och foton gick igenom. Det är en fantastisk upplevelse att bevittna så mycket kärlek!

Efter dagen hos släkten började vår energi krokna. Alla dagars många upplevelser fick oss att att känna oss lite urlakade. Vi tog “tidig afte” som man säger här på Gotland. Dvs Sambo och jag gick till lokal restaurang; Chaplin, och åt mat och sen blidde “natt natt gott gott”.

Resa i böljande landskap – Dag 6

Vi hade tänkt besöka Hven men fick planera om. Det blev en tur till Zoo i København i stället. Så jag, sambo och kusinen tog bilen till Helsingborg

Sedan blev det färja från Helsingborg till Helsingør. När vi kom till Helsingørs hamn såg jag en grabb som såg ut att gå upp i limningen av upphetsning. Jag tror att han visste/trodde/anade/menade att äventyret väntade i Danmark och jag blev smittad av hans utspel om allt danskt som, han verkade tro, stod och väntade vid kajen.

Sen hoppade vi på tåget och tuffade mot danska huvudstaden. Att tänka att man kan åka med tåg från Kalmar över Öresundsbron ner till Gilleleje är för mig helt enormt. På tåget var det en speciell känsla att höra danska pratas, att se stationsnamnen utanför, att förnimma delar av den danska vardagen. Eftersom jag älskar att åka tåg så kunde själva tågresan gärna fått pågå flera timmar men den tog slut i Købehavn. Vi hade pratat lite om hur man kommer till Zoo och jag missuppfattade att det gick att gå dit via Strøget från en viss station.

Så vi hoppade av. Vid det laget hade sambos “sov och matklocka” börja skrälla så han börja också skrälla (gnälla), varför vi samtidigt försökte finna någonstans att få något i magen.

Som väntat var det mycket folk i rörelse på Strøget. På Strøget kan man säkert sitta en hel dag och få upplevelser att analysera i veckor efteråt.

En grej jag såg som verkade mysko och kul på samma gång var en ekologisk cykel-taxi. Vet inte om jag skulle vilja åka med den och personen som cyklar måste en sjutusan till benmuskler.

Sen hittade vi ett fik som Helligeaandskirken mitt på Strøget höll.  De hade riktigt hyfsade priser och mycket goda smörgåsar till våra hungriga magar.

Sen fick vi rusa vidare för vi hade rett ut begreppen och vi var tvungna att ta en buss till Zoo. Efter lite gatutrampande så hittade vi rätt busshållplats och kom fram till Zoo.

När jag kom in på Zoo kom den där jobbiga känslan till mig. Jag gillar inte att se “djur i bur”. De har alldeles för små utrymmen och ska leva alla sina dagar med att bli betittade i allt de gör. För att vi människor vill ha underhållning. Känns så ovärdigt även om man idag håller djur som håller på att utrotas i det fria. Större Djurparker som t.ex Knuthenborg Safaripark på Falster har en hel savann för djuren att bifoga över. De har endast “gunnebostängsel” så de har fri sikt.

Ett djur jag gillar är tapiren, den liknar grisen men är egentligen besläktad med hästar och noshörningen.

Likaså är tigern ett mäktigt djur och just dem skulle jag vilja ge ett större utrymme än det som Københavns Zoo kan erbjuda, liksom elefanterna. Det borde vara förbjudet att hålla så stora djur i så små utrymmen. Hur som helst så blev väl dagen alldeles okey och vi var nog ganska nöjda när vi begav oss hemåt. Jag tror dock att Köpenhamn ska man bo i ett par dagar för att riktigt kunna “ta in” och inte bara gå på de klassiska besöksmålen.

När vi kom till Klippan hade den släktingen som inte följt med oss fixat en supergod lasagne. Vilken service! Ännu en intensiv dag med många upplevelser att prata om i höstrusket.

Resa i böljande landskap – Dag 5

Den här dagen skulle vi ägna åt barndomsminnen och släktminnen. Sambos och släktingen skulle visa runt på platser där deras vardag var ett faktum. Vi puttrade på till Skottorp slott där deras morfar en gång fick utbildning inom Trädgårdsmästeri-hantverket. Vi spekulerade ganska fritt om hur alla detaljer i släktens berättelse kunde gå ihop. Allt för litet hade berättats av den gamla generationen till den yngre, eller… den yngre hade (som vanligt) inte lyssnat när den äldre berättat.

Idag är slottet även ett turistmål eftersom man har en gårdsbutik som säljer ost och andra närproducerade matvaror. Efter att ha provsmakat lite av de smarriga ostarna så for vi vidare. Vi hamnade vid den norra infarten till Båstad där vi lunchade på medhavd matsäck. Sen hade skrönor sin storhetstid är sambo och släktingen broderade ut alla sin barndoms upplevelser. Sambo hade på denna plats fått en gigantisk fisk och det hade skrivits om den i lokalpressen. Fisken hade sålts till en lokal fiskehandlare och för de pengarna hade sambo köpt ett kastspö som han använder än idag!

Det är alltid lika intressant att höra om andras barndomsupplevelser, särskilt när de är så uppfyllda med glädjerika stunder och fina människor.

Inne i Båstad pågick tennisveckan, herrarnas hade avslutats och nu pågick damernas. Som tur var så hade Stockholm-brats-veckan avslutats så vi slapp se eländet. Dessvärre hade de alla begett sig till min hemstad Visby så jag sa att nu är det inte kul i Visby stad! Vi stannade inte till någon stans det var alldeles för mycket folk överallt. Vi for vidare längs kusten förbi Kattvik, där barn och föräldrar var upptagna med krabbfiske, och Hov till Torekov.

Där stannade vi till. En mycket mysig hamnstad. Jag hittade även en kyrkoruin, Sankta Thora. Torekov har fått sitt namn efter en dansk prinsessa, Thora. En glass fick vi tag på och vi satt där och tittade på andra turister en stund.

Under hela dagen kom det någon småskur och vindarna var ständigt närvarande men ändå… en vacker dag och trevlig tur. Hem igen till Klippan.

På eftermiddagen följde jag med till en lokal handelsträdgård. Jag önskar verkligen jag hade möjligheten och intresset att hålla mig med trädgård. Det finns så mycket kreativt och rogivande i det hantverket. Det är roligt att se alla växter. Där fanns en gårdsbutik som tyvärr var stängd. Vi beslöt att åka tillbaka igen.

Efter det for vi till Sankt Petri-kyrkan i Klippans som är mycket speciell. Den byggdes på 1960-talet av en Schweisisk arkitekt. En skön känsla tar emot en när man kommer in i kyrkorummet. Det öppnar upp för en kontemplatorisk sinnesstämning.

Efter det åkte vi till Yllefabrikens butik i Klippan. De säljer massor av kul grejer av ylle och andra material. De har även en outlet-försäljning vilket är prisvärt! Under kvällen tog vi det lugnt. Det kostar på att vara på språng hela tiden.