Sommargotlännings betraktelser av Gotland

Alex Schulman har hyrts in för att skriva lite lättsamt i den gotländska pressen. Okey, det är alltid intressant att läsa om andras betraktande av min hemö så jag blev nyfiken när jag skymtade texten om att han inte förstod sig på Sudret.

Läste sen vidare och  kunde konstatera att det Sudret han beskrev kunde jag inte känna igen. Alex Schulman skriver om sommargotlänningar för sommargotlänningar.

Är detta gotländska pressens sätt att försöka få sommargotlänningar att vilka prenumerera på gotlandstidningar? Då kan de skriva och läsa om sig själva och vi som lever här året om kan liksom få läsa och säga wow om dem som lever som i en skyddad verkstad här på ön. Personligen tycker jag det är fullständigt ointressant att läsa om när kändisar skriver om kändisar. Alex Schulman är säkerligen nöjd med att få skriva i gotlandspressen för då har han sin semester tryggad.

Kan ni sommargotlänningar inte bara anta en modernare kommunikationsväg, tex mail eller sms så slipper vi, året runt boende, läsa tramset! Ni kan väl reda ut ert privata gnabb någon annan stans!

 

Till Gotlandspressen: Har ni problem med att få intressant läsning i tidningen? Annonsera efter gotlänningar som kan och vill skriva. De skulle kunna få ett tillfälle var, ungefär som Sommarprogrammet i radio.

Steg för steg på en gotländsk vandringsled

Ett besök i de gotländska naturreservaten är en underbar upplevelse. Det är som det bästa ur Gotlands natur-“smörgåsbord”. Man har som regel en vandringsslinga och informationshäfte att låna på plats. Då kan man passa på att lära sig något nytt om floran man besöker.

Igår besökte vi Kallgateburg. Det namnet ska ha kommit till som en omvandling av Karls gata. Karl är fornsvenskt för “man”, “vanlig civilist” s.a.s. och gata är öppen led. Jag undrar förstås hur namnet Karl kommer in med argument om att det är fornsvenska. Gotland har inte tillhört det “fornsvenska språket” utan haft sitt eget gutniskan. Namnet Karl är inget typiskt gammalt gotländskt namn. Så jag känner mig lite fundersam i den detaljen.

Nåväl, natur ville vi se och natur fick vi se. Efter dagens hetta är det skönt att komma ut och andas frisk luft. Som alltid är den gamla slitna termosen med.

När vi kom fram såg vi ett traudartun (trådtun) som hade elstängsel monterat överst. Då började sambo surra om hjortar… Jag sa att möjligen kvigor eller ungtjurar men hjortar… HALLÅååå… Vi hörde både kor som råmade och lamm som bräkte. Hade det varit lamm så hade nog området varit mer rensat på vegetation så jag gissade på kvigor och hoppades i hemlighet att det inte var ungtjurar. Spår efter klövar fick mig att definitivt tänka ko/tjur medan sambo höll sig öppen för hjort eftersom det, enligt honom, var anledningen till att elstängslet satt så högt. jag menade däremot att hjortstängsel är betydligt högre. Nåväl, ingen visste helt säkert så vi lät det bero…

Vegetationen ändrades lite när vi gick och våra samtal ändrade både karaktär och kulör. Man blir som lite andlig till mods i guds fria natur. Man behöver inte så många ord då utan mer en kort sammanfattning av en känsla. Man kan känna sig så samstämd när man endast har de gemensamma intrycken att ta hänsyn till. Inte ett enda motorljud, människoskratt (prat, skrik, tjafs, oljud), bara naturens serenad. Torra trädgrenar som gnider sig mot varandra. Myror som ilar på sin upptrampade autostrada. En mindre hackspett som varnar för vår ankomst eller så bara vindens sus.

Promenaden var ca 2,5 km lång och det kändes som att man varit i en helt annan värld, vilket stämde rätt bra egentligen. Spåren av människan var minimal (om man bortser från den frigolitförpackning som blåst in någonstans ifrån).

När vi kom tillbaka till parkeringen och kaffeväskan kom fram så satt vi där och bara summerade inombords vad vi just upplevt. Så plötsligt hördes ett märkligt ljud. Det lät som en ko som försöker härma hur en motorsåg låter. Det är en knasig jämförelse men ungefär så lät det. Vi stannade upp i vårt småprat och försökte förstå vad vi hört. Sambo kom fram till “japp, visst tusan är det en hjort som brölar”. Det ar ett ljud jag aldrig hört förut, trots att jag tillbringat mycket tid i jordbrukslandskap, så jag hade inget motargument.

Strax efter hörde vi hur kvistar bröts så vi förstod att djuret/djuren var helt nära, inne i vegetationen. Sambo gick närmare stängslet och försökte spaja. Jag skyndade mig efter en kamera. Om, jag säger OM, det är en hjort så vill jag ha det på bild. Och om, jag säger OM, det är en ko/tjur så vill jag också ha det på bild som motargument mot sambo…

Jag gick tillbaka ner längs vägen vi gått på och efter några 50 meter såg jag dem… och jag hade rätt. Det var ungtjurar! Vi skrattade gott år vårt lilla mysterium. Det var en bra avslutning på en trevlig utflykt… fler såna vill jag ha!

Semestervardag på hemorten

Vi har inga planer på att resa över till fastlandet nu under högsäsongen. Vi ska vara på vår ö och ta för oss av vad den har att erbjuda. Främst blir det förstås att bara vara ledig, vila kropp och själ, men också att leta rätt på “vita fläckar” på den gotländska kartan.

Ibland tänker jag på alla dem som sparat och gnetat hela året för att få råd att åka hit. Färjan är inte någon billig upplevelse och jag antar att boendet kan kosta en hel del under turistsäsongen. För mig som bor här är det bara att kliva ut genom dörren så har jag hela ön till mitt förfogande. Nåja kanske inte hela ön eftersom det smyger sig på ett nytt ofog.

Enskilda personer tar sig rätten att “muta in” delar av strandtomter för att hindra andra från att komma dit. Det som gör mig heligt förbannad är tex den strandrestaurang som ligger nedanför Totts hotell. De har missbrukat bygglovet och byggt ut mer än de fått tillstånd till och sedan har de utökat strandremsan mer än vad som är tillåtet. Därtill har de ställt ut solstolar och ett nät för beachvolley(?) så att andra ska uppleva strandremsan som “upptagen”. FÖRBANNAT JÄVLA OFOG! Stick härifrån om ni inte kan leva här bredvid oss andra på gemensamma villkor som GÄLLER!

Likaså kan man på en del småvägar se hur man på olika sätt med mer eller mindre olaglig skyltning försöker få folk att åka eller gå någon annan stans än de tänkt. Fatta någon gång att Gotland inte är ert privata semesterreservat!

Men sen finns det positiva saker på ön. Ta tex Längs med Närsån i När socken på sydöstra ön. Där har de skapat en trivsam och lummig vandringsled längs med ån. Där finns flera broar med information om varje bros historia. Här har de även information om vilken flora som finns. En upplevelse där man inte behöver öppna plånboken utan bara öppna sina sinnen och njuta.

Gotland har många fina vandringsleder, både organiserade som den i När men också dem man får skapa själv.

Jag cyklade i Visby, mitt på dagen under stekhet sol, och det kan jag inte rekommendera eftersom man behöver vatten och skugga så hjärnan inte börjar koka. Hur som helst hamnade jag i den nya stadsdelen som håller på att växa fram på Galgberget. Där byggs både hyreslägenheter samt bostadsrättslägenheter.

Fast med tanke på de ruggigt höga hyror känns det som förutspått att även hyreslägenheterna kommer att omvandlas till bostadsrätter inom några år (Kom ihåg vart ni läste det först!). Det hände med Appellen som byggdes på 80-talet och det kommer med stor sannolikhet att ske med detta område.

Hur som helst så händer det massor med Visby just nu, nya bostadsområden och förändringar med Östercentrum pga att de nya affärerna flyttar ut till ytterområdena. Man glömmer bort att människor behöver torg att mötas på och man glömmer bort att vi pratar om att miljön tar stryk av att vi kör för mycket med bil. trots det hamnar vår mataffär längre och längre bort från där vi bor och verkar.

Hur som helst har jag semester och min ö är bländande vacker. Det är en ynnest att få leva här. Nya äventyr väntar mig därute och många slurkar kaffe ska ännu passera via termosen till min mage…