Julafton i vårt land

Det som står i fokus denna dag är en kollision mellan två kulturer, den gamla hederliga skandinaviska hedniska traditionen och så den importerade tron på att detta skulle vara en kille som hette/heter Jesus födelsedag. Genom seklers och generationers gång så har vi skapat en julafton där en sak är säkert. Inget är som förr, gemenskapen är inte självklar och många medborgare i vårt land har ingen annan människa att fira den här dagen med.

Den stora vinnaren är TV:n med sitt gigantiska utbud. Mycket är en amerikansk programimport som vaskats i socker och hyckleri. En del av de ”familjevänliga” programmen är en direkt retning av kräkreflexen. Varför måste vi ha amerikansk pseudo-kristen-moralism serverat i vår TV bara för att det är jul? Ta in mer realistiska program istället, om inte annat mer vetenskapliga och historiska program. Hellre det än ”sockersöta barn som letar efter tomten” serverat i ett kristet skimmer.

Julafton är full av glädje men också av sorg eller av förväntan och plikt. Julaftonen är den dagen som i flest sammanhang beskrivs som den stora gemenskapens dag. Men för många är det inte möjligt att fira helgen med sina nära och kära.

Kanske man inte har någon familj att fira med utan smyger in på Konsum och köper lite julmat anpassat för en person. För att inte skamkänslan ska synas för mycket så kanske man köper som om man vore 3-4 stycken som ska dela på maten. Fast man vet att man kommer att sitta ensam framför TV:n och äta sin julmat.

Kanske har man flyttat långt hemifrån eller så har man gamla konflikter som gör att man inte träffas. Kanske man precis fått pengar så man kunnat köpa sig en kasse öl/brännvin för att döva sin smärta och tomhet. Kanske tycker man att detta med jul är så överreklamerat att man endast tycker det är skönt att slippa från.

För andra är det en ”vanlig” arbetsdag/kväll och man har sin vanliga arbetstid att göra, ett dagpass, kvällspass eller nattpass. Det finns många arbetsplatser som kräver att någon kommer dit och gör en arbetsinsats. Det kan vara inom vården eller socialtjänsten, polis och räddningstjänsten eller socialtjänsten, taxi och annan kollektivtrafik, Enskilda företag och affärer. Och inte minst kyrkor och organisationer som håller öppet för de ensamma och de som hamnat utanför samhället. För mig är det alla ni som arbetar julafton som är våra hjältar eftersom jag kan titta ut genom fönstret och skymta verkligheten och tänka, att ni håller samhället igång tills det är dags för oss andra lediga att återgå till vardagens slit o släp efter helgen. Tack för det och GOD JUL på er alla!

Vi komma vi komma från pepparkakeland…

Jag minns barndomens stora pepparkaksdeg, en äkta hemmagjord smidig och fin brun klump som stod i kylen inför stora bakstunden. Man fick sin lilla klicka och kämpade febrilt med att få till en någorlunda tunn och slät yta att trycka ner en pepparkaksform. Vi hade de gamla klassiska formarna med gris, hjärta, cirkel, stjärna, gubbe, gumma och bock. Hade man tur så fick man till en som var så fin att det var värt att slösa kristyr på den. Att baka gemensamt var en så oerhört glad stund och jag antar att hela köket var fullt av deg och mjöl när vi var klara. Visst fick man ont i magen av all deg man åt upp men det var det väl värt. Jag undrar om det fanns massproducerade pepparkakor att handla i affären?

Idag smakar det lite extra när man äter en hemmagjord pepparkaka. Speciellt om något barn varit med och bakat dem och man liksom hittar tillbaka till den där barndomskänslan man hade en gång. Det ska då gärna vara lite snett och ojämnt.

Idag finns det ett utökat utbud av pepparkaksformar. Jag har förutom hjärta och stjärna köpt fisk, älg, lamm och björn.

Jag har sett att det finns dinosaurius, hund, tomte, änglar, dalahäst m.fl. En som jag hört om och som jag bara måste köpa är igelkott, Gotlands landskapsdjur och så ska jag skaffa dalahästen. Men det finns säkerligen massor av nya sorters formar.

Men jag har önskemål om fler ”modeller”: varg, Gutebaggen, fågel och katt. Kan inte någon ”hitta på” det åt mig…

Lusse lelle...

Så har det varit Lucia igen... en gammal svensk tradition som vi gärna använder som PR för vårt land. Jag hade möjlighet att gå till Röda Korsets Kupan i Visby och lyssna och se deras Luciatåg MED tomtar och pepparkaksgubbe. Det gladde mig att det inte spillt över på andra områden i samhället det kyrkan nu kommit på, att bannlysa svenska traditionsyttringar. Det retar mig verkligen att Svenska kyrkan blivit så inskränkta och intolleranta i en tid då vi alla (?) pratar om mer öppenhet och kärlek till nästan osv. Då väljer kyrkan att rensa bort våra svenska traditioner och bli mer... ja vad? inte lutherska eftersom de ändå accepterar Lucia men... ja helt enkelt bara intolleranta! Jag är inte någon kyrklig person men jag stör mig på att kyrkan som redan nu tappar medlemmar avskärmar sig från det vanliga folket ännu mer. Hur ska de då bli trovärdiga med betoning på TRO!

Flickorna som gick i Luciatåget kunde hålla tonen och de var mycket koncentrerade på sin uppgift. Jag skulle inte kunna stå så där inför en skara människor och sjunga utan att tappa tonen och inte börja fnissa och inte nästan pinka på mig. Även om flertalet av publiken säkerligen var anhöriga till tjejerna så kan jag tänka mig att det var nervöst.

Jag minns ett Luciatåg jag gick en gång, hemska tanke. Jag arbetade på S:t Olofs sjukhus på 80-talet, dvs i min ungdom. Ett år bestämde en avdlening, där jag just då var vikarie, att alla, patienter och personal, skulle gå ett Luciatåg runt hela sjukhusets avdelningar. Nåväl jag sjunger som en kratta/skata/gällad katt etc men jag tänkte "alla kan" och drog på mig den vita särken. Personalen skulle ju samtidigt uppmuntra och vara föredömen för de patienter som tvekade inför uppdraget. Så gick vi iväg... Den första avdelningen gick hyfsat bra men på det andra stället så. Vid ett ställe i Luciasången så ska man gå ner i tonen och det gjorde alla... utom jag. Jag hördes ganska väl och det med min absolut icke-rena röst. Sen gick jag resten av tåget tyst och mimade eller mumlade fram sångerna. PINSAMT var ordet... sen dess har jag inte gått något Luciatåg mer men jag har hört flera stycken och jag inser nu att jag är inte ensam om att sjunga falskt.

Året 1975 så gick jag på Folkan. Det var en klass som skulle hålla i Lucia-arrangemanget. De hade under natten till den 13:e bestämt att en kille, som hade långt rött hår och stort burrigt skägg, skulle vara Lucia. På Luciamorgonen gick de, som traditionen bjöd, in till gamla Kronikerhemmet (dvs Sjukhemmet) och lussade för gamlingarna. Skolans ledning rasade över "tilltaget" och alla gamlingarna jublade. Tänk att det än idag, 2008, är problematiskt med att se det humoristiska i att låta en kille gå som Lucia. Liksom att det nästan alltid blir en ljushårig tjej.

Kupan i Visby är en riktig samlingpunkt för många. Jag kan tänka mig att många ensamma tar sig en fika där och får sig lite vardagligt snack med någon. Det har blivit en viktig punkt i samhället och jag tycker också att de lyckats med att inte "hänga på sig" den där pinsamma och skamliga känslan som jag tänker finns med när man känner sig ensam och behöver lite sällskap. Det är en schysst och avslappnad stämning där, bra jobbat Kupan!

Sen har jag hittat fler grejer till medeltidsveckan där. En gång hittade jag en hel svart sopsäck med gamla skinnjackor. Det var perfekt att använda som kantdekorationer på en del dräkter som jag sytt.

Nåväl idag söndag ska jag jobba. FUB (föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna) har sin årliga julfest och jag ska dit. I år ska Gotlands Lucia komma till festen och sjunga. Sensation! GotlandsLucia samlar in pengar till just FUB med i år är första gången som Gotlands Lucia besöker FUB:s medlemmar!!!

Anmärkningsvärt...

Kyrkan måste ha fått tomtar på loftet…

Vad är det för nys som kyrkan börjat ta ställning mot nu… att inte tillåta tomtar i kyrkan??!!! Vad är det för trams. Kyrkan menar att de har monopol på utrymmet i kyrkorummet men där menar jag att de har fel.
För i så fall skulle de inte ha Lucia heller. Denna 1800-talstradition har inget med svenska kyrkan att göra heller även om den omvandlats till ett slags religiöst budskap. Lucia är liksom tomten delar av kristna traditioner men bara delar av och inte de lutherska traditionerna, och svenska kyrkan är väl luthersk sedan tidigt 1500-tal väl? Lucia är delvis ett sicilianskt , dvs katolskt, helgon. Och de katolska helgonen har väl inget i protestantisk kyrka att göra väl, väl, VÄL??? Ta då bort pepparkaskgubbarna och sotaren samt stjärngossarna också.

Tomten är delvis S:t Nicolaus som var barnens och sjöfarandes helgon, dvs ett katolskt helgon. Båda dessa har mixats med gamla svenska folkliga traditioner och folk är väl det som kyrkan hoppas få besök av i kyrkan???

Ta bort kvinnorna från kyrkan, de sitter förmodligen utan respektabel huvudbonad och iförda manskläder. Likaså alla de män som har glömt att ta av sina huvudbonader. Ta bort barnen som inte kan vara tysta av andäktighet när prästen talar. Ta bort de gamla som kanske sitter och snörvlar med glappande protes, ta bort ungdomarna som ska konfirmeras eftersom de endast lär det mesta utantill utan inlevelse, förståelse eller eftertanke. Ja, ta bort alla församlingsmedlemmar som inte beter sig ”korrekt kristet på ett lutherskt sätt”… eh… näää då blidde det tomt…

Då får vi sluta applådera i kyrkan så ta bort all körmusik och andra föreställningar i kyrkan. Vissa högkyrkliga ser kortspel och dans som styggelse. Varför har kyrkan då börjat med någon slags ”andlig dans och rytmik” i kyrkan då? Varför säljer svenska kyrkan helgonbilder till turister? Ska kyrkan vara rättroget LUTHERSKT och PROTESTANTISKT så får väl kyrkan ta och renodla sitt utbud!

Försök sen att motivera varför folket, d.v.s. staten ska bidra med att hålla kyrkorna renoverade, varma och öppna! Försdök sen att motivera varför folk ska gå till kyrkan alls! Kan kyrkan inte leva med folket i tiden så kanske det är så att folket tycker att kyrkan har spelat ut sin roll och sitt existensberättigande? Gud och andlighet kan man/jag söka ändå om jag behöver.

Nu är det jul igen och nu är det jul igen och…

Jag har ingen önskelista och ingen kommer jag att skriva. Jag menar att om ”någon” tänker ge mig något så får ”någon” använda sin fingertoppskänsla… så det så… nej, faktiskt… jag behöver inga julklappar för att finna julefrid. Jag är som sagt ganska anti-jul och det går igen i allt, även julklappar. Men visst har jag tänkt på saker jag tycker att jag behöver för att leva ett extra-plus-vardagsliv. Frågan är om det måste en julafton till för att få dem? Kan ”någon” inte köpa det vilken vardag som helst? Jag vet, jag är skittråkig men jag har lite svårt för detta med att ”byta grejer med varann” och samtidigt dränera plånboken.

Men okey, Om jag nu skulle ha varit pro-jul så kanske jag skulle haft en diger önskelista. Som den här:

Långkalsonger, mörkblå, svarta
Handskar, bruna eller svarta
Pannband, röd, svart, grå
Strumpor, div mönster av kul sort
T-shirts, svarta, blå, vita
Plånbok
Joggingskor
Promenadskor
Vinterboots
Lampor, att ha i vardagsrumsfönstret
Nytt köksbord med iläggsskiva och stolar
Nattduksbord, 2 st
Gardiner, till vardagsrummet, till köket och till sovrummet
I-Pod, med gps och internet och alla roliga grejer
Laptop, ned trådlöst bredband
Skrivare/kopiator/scanner, gärna laserskrivare

Och så fred på jorden, förstås…

Men faktum är att det mesta av dessa grejer är sånt som jag kan fixa på egen hand och då också vet att jag får rätt sort och slipper byta efter jul, dock inte freds-grejen. Den måste fler vara ense om och det brukar inte vara något man vill byta när man väl fått det.

Fast å andra sidan om man ser i många länder så verkar det finnas fler personer som inte ger sig förrän de dragit in sitt land i krig och elände för invånarna. Jag bor i ett land som inte har befunnit sig i krig sedan Karl XII:s krigshärjningar.

Jag undrar vad den karln hade i huvudet. Att vara kung i ett land som han uppenbart sket i och så dränera statskassan med att kriga mot olika länder. Förbaskade enfald! Fasen, hade han levt idag så hade han kunnat hoppa bungyjump, klättrat i Mount Everest o.s.v. för att få spänning, och fått leta andra sponsorer än att ta av statskassan och driva ut de egna invånarna i död och sjukdom.

Och hans idioti vill en del hylla?... Kan man inte börja dyrka Roland Cedermark för hans dragspelslir istället? Skulle vara samma typ av idioti men mindre sorgligt att beskåda… eh... Nåja…

Hur som helst så fick jag en sån där varm god julstämning häromkvällen. Jag passerade två tjejer från Alléskolan som stod och samlade in pengar till barn i Moldavien. Varje allmänbildad person vet hur barn i Moldavien har det, jämfört med hur svenska barn rent generellt har det. FAN I MIG, den där Alléskolan fostrar en god human insikt hos barnen. Vem som än ligger bakom dessa idéer så är den personen värd att uppmärksammas.

Jag vet inte om jag får tillfälle att göra någon god gärning inför jul så jag kan linda in mig i den självgoda värmen och känna mig fullt värdig att må gott till jul… men jag vet att jag ska försöka…

På spaj i julruschen…

Som jag skrivit tidigare så är jag ganska anti-jul men jag tänkte jag skulle göra en studie av utbudet. Jag har svårt för alla grejer som ger en sådan krims-krams känsla att julstämningen bara inte kan infinna sig. Jag förstår inte vem som ska tänkas köpa en sådan grej. Det måste gå på en slags autopilot där man inte ens funderat på om man behövde den grejen ens. Jag är inte nödvändigtvis ute efter dyraste för att kunna påpeka det för varje gäst i mitt hem. Jag vill dock ha kvalitet och de två går oftast hand i hand. Dock inte alltid. Man får fundera på hur länge man tänkt behålla sakerna. Vi är ju så hårt drillade numera att vi SKA tröttna på våra saker innan säsongen är slut. Så vi köper nytt till nästa.

Nåväl, jag tänkte jag skulle besöka de vanligaste affärerna i stan och se vad de har att erbjuda mig, ytterst kräsna, kund. Jag är som sagt anti-jul så kanske jag har ett allt för negativt filter för ögonen i min studie. Det finns några affärer som bjuder på julpynt i stora mått, Jysk, Rusta, Coop, Åhlens, Hemtex, Indiska och La Vie.

La Vie är en mycket spännande affär att gå in i. Man får massor av idéer till presenter och dekoration hela året. Till jul är detta en MÅSTE-affär att besöka. Här kan man känna sig lycklig bara av att köpa ett paket servetter. Dels är det kul grejer men sen är också upplägget trevlig och med lite prång så man inte ser allt direkt. Man får leta sig fram lite och upptäcka vad som finns. I den här affären kan man finna presenter till vem som helst oavsett ålder eller personlighet. Vi behöver fler såna små mysaffärer i Visby.

Indiska har massor av ”hemtrevnad” i sitt sortiment. Framförallt har de roliga dukar och kuddar. De har ett litet sortiment men ett trivsamt. En del grejer tycker jag inte funkar för mig i juletid och det är väl den ”indiska” prägeln som en del saker har, av naturliga skäl. Sen har Indiska en doft i sin affär som jag har svårt för. Jag får alltid en lätt hostattack när jag är där. Men de har många roliga saker som sagt och är värda ett besök. De borde dock ha en större lokal, på fastlandet finns det Indiska-butiker som har betydligt större sortiment och det vill vi också ha här.

Hemtex har massor av produkter av gedigen kvalitet och jag tycker det är en säker affär om man verkligen vill ha något som håller länge. Men ibland blir det lätt lite för ”politiskt korrekt” över det hela. Jag tycker också att de blivit lite för smala i sitt utbud av tyger. Om jag nu ska plocka fram min personlighet så blir det svår när det bara finns en typ att göra det på, då har ju alla andra den också. Varför endast erbjuda en typ av gardiner, alla vill inte ha panelgardiner, och panelgardiner passar inte i alla sorters fönster. Det ser helkonstigt ut. Hade tänkt köpa nya julgardiner men det får vara. Jag inväntar nästa modevåg på gardiner och ser vad det ger.

Åhlens är en affär som spottat upp sig mycket ordentligt sedan de byggde om hela varuhuset. Sedan Tempos dagar har butiken haft svajiga upp- och nedgångar men idag går jag gärna dit och söker inspiration eller bara tittar efter husgeråd och annat som kan förgylla hemtrivseln. De har bra kvalitet på sina grejer och jag tycker att affären är lagom stor när man ska gå runt och leta efter något obestämt. Det var mitt förstahandsval när jag skulle leta efter en ny adventsstake till köksfönstret. De hade ingen så det blev Elhallen i stället. Men Åhlens var förstahandsval. Här har jag hittat många kul grejer.

Coop är ett, i mitt tycke, riktigt sorgebarn. Det är som en trött gammal tant som inte orkat förändra, förnya eller föryngra sig de senaste 20 åren. Hela varuhusets interiör är så ”kooperativt” att man håller på att gäspa käkarna ur led bara av att gå in där. Måste det vara tråkigt att vara kooperativ? Deras julgrejer är…ja vad ska jag säga… trist... tråkigt... lowbudget-känsla… booring.. booring… booring… Kanske har det med hela affärens atmosfär att göra, jag vet inte men ska jag ha stämningsfullt i mitt hem så inte är det Coop som kan ge mig det. Icke!

Rusta.. eh.. jo den finns också men julgrejer är väl inte deras starka sida precis. Allt känns så plastigt och har en ”runt-hörnet-garanti”-känsla. Här skulle jag definitivt inte köpa mig några julsaker. Kanske någon servett eller så… inte…

Jysk har bättrat upp sitt utbud genom åren och jag tycker att känslan på grejerna känns bättre i år än t.ex. för fem år sen. Jag tycker de har haft mycket av lägst-möjliga-kvalitiets-nivå-linje länge och det är kanske kopplat till det låga priset. Man sist jag var där inne så tyckte jag att affären skapat mer trivsel i lokalen och det påverkar en när man ska shoppa loss. Jag vet inte om jag skulle vilja köpa något där men jag tror de har möjlighet att växa i kvalitet. Så jag kommer igen och granskar om så där en fem år…

Men det kanske inte är saker som skapar den julstämning vi alltid strävar efter. Det är andra ting i vår omgivning. Någon att fira med, ett bra TV-program, en god maträtt, en vacker sång, ett tänt ljus, en julbön, ett telefonsamtal, godis, julklapp, pepparkakor eller glögg. Själv är det stillhet och ett tänt ljus som ger mig mesta/bästa julstämningen och då spelar det egentligen ingen roll att jag inte hittat de "rätta" gardinerna. Kanske ska jag arbeta i jul och det ger en slags julstämning det med. Att göra något för en annan människa, i stort och i smått. Det känns bra. Men sen skyndar jag hem till sambo som väntar på mig... och det känns bäst!...

(H)julen har börjat rulla…

Så var det dags igen… Var in förbi Coop och såg att de plockat fram juldekorationerna nu. Först ut är adventsgrejerna. Okey, det är en månad till första advent men det känns alltid för tidigt varje år. Faktum är att jag blir bara mer anti när jag ser allt krimskrams som ligger och ska SÄLJAS. Allt är naturligtvis multimassproducerat med skiftande kvalitet.

Det som en gång gav en gemensamhetskänsla ger mig idag bara en tryckt stämning. Det är som att kommersen har kramat ur den sista lilla kraft ur begreppet jul. För det vet vi väl, att så snart julkommersen är i full gång så har handlarna redan börjat kränga semlorna.

Jag vägrar att dricka en enda julmust före första advent och Coca Cola är en BIG NONO under jul. Fast det är klart, cola är ingen jättefavorit annars heller. Jag hoppas verkligen att den svenska befolkningen ska klara av att hålla kvar den strimma svensk kultur som musten faktiskt är.

För visst vore det att ge upp om vi endast skulle fira en USA-influerad form av jul. Kalkon och julstrumpor och julklappsutdelning på morgonen den 25:e. Dessutom löjligt hemklippta huvudprydnader i papper. Allt detta med en inramning av en konstruerad presentation av religiös tillhörighet.

Nä, tacka vet jag julskinka med brunkål som man kan skölja ner med en julmust. En nubbe till sillen för dem som är hågade åt det hållet. Pressylta och hemgjorda köttbullar. Saffranspannkaka med Salmbärssylt till kvällsfikat. Allt detta med en kristen tolkning av gammal hederlig hednisk vintersolståndsfirande med rötter minst från vikingatiden.

Tänk om varje person avstod från EN julklapp, á 100 kronor och la det till något behjärtansvärt, tex de hemlösa, rädda barnen, BRIS etc. DÅ kan vi snacka jul!