Sista dagen fick vi lite sovmorgon. Det var svårt med tidsbegreppet eftersom mobilen, som var borta, var min klocka.
Kusin hade sen fixat en megafrukost med tillhörande småprat. Eftersom vi oftast äter vår frukost själva och i oftast med varandra, sambo och jag, så tyckte jag att det var en mycket trivsam stund på morgonen.
Vid 12:30 var det dags för avresa. Kusin och Sambo:skan följde med ut till bilen. Vi stod och småpratade en stund då jag fick för mig att göra ett försök igen. Jag kollade under bilsätet och DÄÄÄÄÄRRRR var min mobil !!!!???!!! Vi hade kollat där tidigare utan att hitta den så nu menar jag att det spökar i min bil! Hur som helst var det underbart skönt att få tillbaka kommunikation och tid.
Så brummade bilen igång och off we go…
Första delmål var Hallaröd. Där bodde mina morföräldrar och där var min mormor född. Min mor har vissa perioder i sin barn- och ungdom bott där hos sina morföräldrar. Jag har sett ett foto på huset från 1930-talet. Jag såg två hus som jag utsåg till kandidater till att vara deras gamla stuga. Hela resan hem tänkte jag att nu måste vi komma iväg på en Skåneresa med mor, som vi pratat om så länge. Hallaröd hade en vacker kyrka som tyvärr var stängd.
Vi passerade Skånes Djurpark men deras öppettider stämde inte med vår tidsplan samt att vi var så överfulla av intryck redan att vi skippade det. Dessutom var vädret så ostabilt att det skulle vara trist om man fick gå där i spöregn.
När vi närmade oss Hässleholm så tyckte jag att vi skulle köra av från den stora landsvägen och ta mindre vägar istället. Det är lugnare tempo och trevligare blickfång då. Några trevliga småstopp hinner man alltid med.
Vi hann köra ca 2-3 km när torkarbladet började strula. När Sambo skulle kolla läget så brast något och hela torkarbladet lossnade från fästet. Jag lovar och svär att det OSADE verkligen ur öronen på Sambo då. Mitt ute i skånska landsbygden en söndag och torkarbladen strular i väder som kan slå om till spöregn vilken minut som helst. Då finns det bara ett ord som kan beskriva det läget: TOPPEN!… eller så inte…
Först fortsatte vi på den mindre väg för att se om det fanns någon bemannad bensinmack, men icke. Det var bara att leta sig ut på landsvägen igen. Vi svängde in i Osby och fann en bemannad mack men av någon anledning så kan personalen lite om mycket och ingenting om bilar.
Ute på stora landsvägen så kom det en Statoilmack med bemanning. dessutom var de bemannad med personal som kan något om bilar. Dessutom var killen mycket serviceminded. Vi sa tack och så kunde vi mycket lättade fortsätta vår färd. Ett torkarblad som funkar i regn är inte nog úppskattat idag, anser jag.
Eftersom vi nu fortsatte på huvudvägen så blev det en avstickare in i Älmhult samhälle. Vi hamnade på Pizzeria Krikos där vi fyllde buken med varsin rund maträtt. Efter det var man mest trött och längtade till Hamnterminalen i Oskarshamn så man kunde luta huvudet en stund.
Efter några mils rullande så var vi äntligen framme. Klockan var ca 20 och jag hann bara luta huvudet mot rutan så var det dags att köra ombord. Det var lilla färjan. Den är ju så trist. Dessutom var det fullt på båten så det var ett evigt surrande och pratande och låtande hela överresan. Det känns som att man sitter uppå alla andra och ingen är tyst.
Därtill fick vi platser helt nära där de har pälsdjur som ska resa över. Det störde mig en aning men det gick bra ändå. Efter en, i mitt tycke, stimmig överresa så var vi äntligen hemma. Det är så underbart att komma hem och efter lite plock och ordnande få slänga sig i den egna bingen och bara snarka sig bort…. borta bra men hemma bäst!
