Nu är jag riktigt FÖRBANNAD!

Tänk dig att du får en inbjudan till en fest och att på den festen kommer dina bästa vänner, dina bekanta, dina goda grannar och arbetskamrater att vara med. Det är en fest som ALLA pratar om innan och… mannen du älskar kommer dit och ni ska umgås hela kvällen. Du tänker gå till festen och bokar en färdtjänst till hemresan, för du kan inte ta dig hem på ett annat sätt. Festen slutar klockan 20:30 och färdtjänst ska komma klockan 20:35. Perfekt. Du sjunger dig genom duschen och klär dig extra fin och så går du dit. HAN är där när du kommer dit och ni kramas och kysser varann. Du är lycklig, han är lycklig ja, alla är lyckliga över er kärlek. Det är underbart och du ler med hela världen. Ni dansar, ni sitter och äter ihop och ni kramas och ni bara ÄR… helt enkelt underbart… men så…

mitt i allt så kommer det fram en man från färdtjänsten och drar tag i dig och säger att du måste åka tidigare. Du blir helt perplex för klockan är ju bara 19:45. Men du står fast vid att du bokat tid klockan 20:35 och den tiden måste gälla. Taxichauffören står på sig och säger att han måste åka för de andra som också ska med vill åka tidigare. Du fastslår att du har bokat en tid. Taxichauffören säger då att han tänker åka och tänker ringa taxis sambandscentral. Gör det säger du. Så återgår du till dina vänner och till din älskade man. Ni håller just på att dansa tryckare, en smäktande kärleksfull dans där hjärtat är med hela vägen, så…

kommer det fram en ny taxichaufför och säger att du ska åka med NU. Men klockan är bara 20:15 och varje tid med den du älskar är dyrbar. Du står fast vid att du bokat en tid och det måste gälla. Taxichauffören säger då helt sonika att ”då kör jag nu…” och lämnar dig att lösa problemet. Tänk om allt detta hände och Du inte kunde stå på dig på egen hand för du har ett förståndshandikapp som gör att du inte ens förstår varför någon drar i dig eftersom du är mitt i en fest. När du inte förstår vad de säger men att du känner att något är fel, totalt fel. Att om du inte haft en personal med som stöd så hade du fått åka hem och missat alla dyra minuter med kärestan.

Tänk om detta vore en restaurang och du beställde in en trerätters middag och att mitt i huvudrätten kommer servitören och ger dig notan för att någon annan ska ha bordet. Eller att du köper tre tröjor i en klädaffär men får sen bara två för den tredje var det en annan kund som ville ha. Hur hade du gjort då?

Visst låter det absurt! Men ungefär så kan vardagen te sig för personer som har förståndshandikapp och inte kan göra sin egen röst hörd.

Att vi haft strul med det sambandsföretag som Kommunen valt att anlita för att sköta färdtjänsten på Gotland är inget nytt, vi har haft återkommande diskussioner med dem om problem av den här sorten. Vi har skrivit och klagat både till Ansvarig på Kommunens färdtjänst och till FUB (föreningen för utvecklingsstörda barn, undgomar och vuxna) på Gotland. En av orsakerna till problemet, enligt både SamRes och Kommunen har varit att det inte finns tillräckligt med taxibilar. Fine, det var förklaringen då den lokal man hade FUB:s danser i låg utanför stan.

Nu har FUB valt att ha festerna inne i stan och då är färdsträckan kortare. Vi vet att fler ändrat sitt färdsätt till att gå och/eller cykla till och från danserna. Så nu borde det finnas fler bilar att tillgå? Vi har valt att gå till dansen men några behöver åka färdtjänsten hem. Men när strulet uppstår så är det inte ansvarig på Kommunen eller SamRes som får ta diskussionen utan det är medföljande personal och taxichaufför. Personalen som värnar om den enskilde brukares rättighet att stanna tiden ut som planerat och en taxichaufför som fått andra instruktioner/order från sambandscentralen. Men problemet till sitt yttersta är att man väljer att kränka en förståndshandikappad kvinna utan att fundera på vad det blir för konsekvenser för henne.

Att vara förståndshandikappad betyder bland annat ofta att du behöver hjälp med att strukturera upp din vardag, och din fest. Du är beroende att andra ser till att du får ut maximalt av din tid på jorden och en sådan sak är FUB:s danser. Det är ett av de få tillfällen då du får möjlighet att festa loss med kompisar. Då är VARJE minut viktigt eftersom det dröjer en hel månad till nästa gång. Som personal ser vi detta och påtalar vikten av att man får stanna kvar på dansen tills det är slut när vi hjälper dem att beställa färdtjänsten. Det är väl det minsta de funktionshindrade kan få begära av samhället !?!??? Så skulle jag själv välja och jag antar att du skulle göra detsamma. Då skulle jag/du inte acceptera att någon annan ändrar min/din tid utan att först ha pratat med mig/dig!

Vårt samhälle är i svajning. Vi naggar den sociala tryggheten i kanterna utan att tänka på att vi bara är ett enda stöveltramp från en samhällsstruktur som skulle bli en mardröm inte bara för funktionshindrade utan även för mig/dig! Då är det sorgligt när våra kommunala system ger utrymme för nedrustning för vår mentala inställning till hur vi ska förhålla oss till varandra och hur vi ska värna om de som inte kan värna om sig själv. För jag anser det vara en ren kränkning när man helt godtyckligt ändrar tider för en förståndshandikappad kvinna och bara förväntar sig att hon ska gå med på det, utan att först pratat med henne eller hennes personal.

Och det gör mig RIKTIGT JÄVLA FÖRBANNAD!

Women rules i omsorgen

Jag arbetar i ett kvinnodominerat yrke. Det märks särskilt väl på t.ex. en personalfest jag var på i fredags. Det var i Kongresshallen i Visby och det var minst 200 personer där vara 90 % var kvinnor. Man skulle då tänka att tonen var bitsk eller tråkig men…

Då har man inte varit på handikappomsorgens fester. Vi har en fördel av att vi arbetar med personer med förståndshandikapp. En sak man lärt sig genom jobbet är att ”ÄR DET FEST SÅ ÄR DET”. Jag brukar regelbundet vara med till FUB:s medlemsfester. Det är alkoholfritt och sker mellan 19:00 och 21:30 varje gång. Så är det, men det är ju inget hinder att ha fest för det… från samma stund som musiken börjar till sista ackordet så dansas det och man avbryter endast för en kort paus för att dricka vatten/läsk/kaffe. Det är fullt ös hela tiden!

Nåja, vi personal idkar som regel starkare drycker men för övrigt så vet vi att relaxa och ”kasta ankaret för här seglar vi…” När vi väl börjat dansa så dansar vi så det står härligt till. Alla dansar med alla, man spexar och kör några schysta moves (om man nu kan några) allt medan klockan tickar på. För nu är det så GUDAGOTT bestämt att det ska vara rökfritt på offentliga lokaler, PRISA VÅRA POLITIKER FÖR DET.

Det är min fulla övertygelse att den största orsaken till att folk mått dåligt ”dagen efter” beror på rökförgiftning. Ingen vettig människa skulle ställa sig i ett garage, sätta bilen på tomgång och sen rocka loss ett par timmar i det oset med förklaringen ”vi har ju fest…”, ”jag festosar”!? Nej, det är underbart skönt att SLIPPA den förbannade giftpinnens närvaro! Bara de nu kunde ta bort rök-maskinen som ska skapa lite ”mysdimma”. Jag får ju hosta för tusan!

På festen i fredags så var vi arbetskamrater som arbetat ihop i 11 år på min nuvarande arbetsplats. Under dansens gång uppstod en märklig grej. Det kom till några gamla arbetskamrater från min förra arbetsplats, där jag jobbade i 10 år. Plötsligt stod hela den gamla arbetsgruppen i en cirkel och dansade. Vi har inte varit samlade på 11 år! Wierd och kul…

Jag har varit på Kongresshallen förut och jag tycker än idag att den är en aning för stor lokal. Häftig design men inte så mysig och den intima närvarokänslan vill liksom inte infinna sig. Så man går omkring och ser cool och soft ut… en stund. Sen ids man inte delta i ”spelet” mer utan blir sitt vanliga jag. Och då blir lokalen oviktig då går jag till baren köper en cider och dricker mig så snygg som det går… skål!

Min dag i ”saltgruvan”…

Jag har en grundinställning och det är att ”det ska vara kul att jobba” och jag har turen att ha ett arbete som intresserar mig mycket. Jag arbetar som Boendeassistent inom handikappomsorgen här i Visby. Man skulle kunna kalla det för att jag är en ”coach i vardagen” för personer med olika typer av funktionshinder. Jag hjälper personer att fånga (var)dagen och att få ut något gott av den samt att få till någon extra guldkant någon gång då och då. Att ha kul kan också vara att bidra till att arbetspasset/dagen blir trivsam för mig själv, mina arbetskamrater och för de brukare jag är anställd att hjälpa.

Det innebär inte att jag är en medgörlig ja-sägare som alltid går med strömmen i alla lägen. Nej, jag kan bjuda på motstånd både i diskussion med kollegor men också i mötet med en brukare. Med det menar jag att det är nyttigt att inte alla tycker lika hela tiden eller att man ”håller med” i alla lägen. Kanske brukarens önskemål inte fungerar i praktiken, att förväntningarna är för högt ställda. Då måste jag visa på förståelse och respekt men också klokhet och beslutsamhet. Det är inte fel att säga ”nej” ibland, utan det kan tvärtom vara tecken på god överblick över situationen.

Likaså gäller oss kollegor emellan, att vi behöver inte alltid tycka lika men i slutänden måste vi ha en överenskommelse om hur arbetet i praktiken ska skötas. Att gemensamma beslut ska följas av alla, oavsett vad man tycker om beslutet. Om det känns fel på något vis så får man ta upp det till en ny diskussion. På min arbetsplats diskuterar vi regelbundet återkommande ämnen som etik, moral, pedagogik, rutiner, motivation m.m. och det är oerhört stimulerande att finna nya infallsvinklar eller lösningar på ett gammalt problem, stort som smått.

Om mitt arbetsuppdrag så kan man säga att jag organiserar, strukturerar och skapar möjligheter. Det vill säga hjälper till att en person får sitt hem rent, att få tvätten tvättad, disken diskad, maten handlad och tillagad, kroppen duschad eller soporna utburna. Det innebär också att jag ska försöka skapa förutsättningar för att en person kan få komma hemifrån och få lite miljöombyte och socialt umgänge. Det kan ske genom fasta aktiviteter som återkommer varje vecka eller genom spontana utfärder i vårt gemensamma samhälle. Eller kanske att de kan bjuda hem någon på kaffe/mat/DVD osv. Helt enkelt att få leva ett helt vanligt liv, ett sådant vi icke-funktionshindrade gör och fixar utan att tänka på det så nämnvärt.

Allt detta ska ske utifrån den enskildes egen förmåga och önskemål. Det är ju faktiskt så att funktionshindrade också kan vara lata och bekväma eller t.o.m. vill bara byta dag för en aktivitet. Hur många gånger har inte jag ändrat tvättid i tvättstugan bara för att jag inte hade lust att tvätta utan ville ligga i soffan och glo på TV i stället! Allt detta ska jag vara uppmärksam och ha förståelse för och kanske se till att hitta alternativ till.

Det jag får ut av allt detta är den glädje, humor och värme som min arbetsplats genomsyras av. Det är en så skön känsla att få ge och ta så mycket människor emellan. Jag säger inte att mitt arbete är lätt eller utan motgångar. Det krävs både utbildning och många års erfarenhet för att greppa på djupet alla de svårigheter vi har att arbeta med. Men just denna kunskap som vi har gör att vi har goda rutiner och goda viljor för jobbet. Vi är proffs helt enkelt, och såna snyter man inte ur näsan hur som helst och det även om vi inte får 24 % löneökning för detta som vissa chefer får av andra chefer, dvs sina kollegor samtidigt som vi andra får dras med sparkrav.