Man möter andra som antingen cyklar, går eller joggar fram på samma sträcka. Några ser oerhört upptagna ut i sina egna tankar medan andra har något sällskap som de delar alla möjliga funderingar med. Det är familjer i olika konstellationer som sitter och fikar medan barnen leker vid vattenbrynet. Någon hund som skäller till av glädje över den enorma gren som den lyckats hitta. Vilken skatt vår Strandpromenad är!
Sen är det förstås återtrampet. Dvs, hur man än gör så är det uppåt man skall. Sambo ville cykla uppför medan jag valde att gå. Han tog lasarettsbacken och jag gick längs den stig som finns utmed norra muren. Jag släpade verkligen på cykeln eftersom det är mycket brant på vissa partier. Men upp kom jag och vad fick jag se? Jo, sambo kom efter mig. Jag hann förbi honom. Ha ha, sån glädje jag kände och så många förklaringsmodeller han kunde prestera för att jag skulle förstå att detta var verkligen inte, egentligen, så här det skulle vara. Nåja, jag lät honom prata på medan jag kände det hela som belöningen för min möda.Vi tog vägen över Östertorg och där var det rena folkvimlet. Alla nytinade människor med lust för att bara möta andra hade samlats där. Man satt på bänkarna eller stod i klungor och bara pratade på. Våren och värmen får verkligen människor att piggna till!
En sak som dock retade mig och som jag tänkt på många gånger är. Varför har de gjort ett hinder på halva övergångsställena? Tanken verkar vara att människor får gå som i ett timglas eftersom ingen vill gå via den ”trottoarkant” som finns vid änden av varje och mitt på övergångsstället. Detta gör att det blir ganska trångt och alla saktar av. Risk för att någon cyklist råkar cykla på en gående eller att ett cyklande barn skapar irritation med sin vinglande framfart. Dessutom får bilisterna vänta på att skocken får… eh människor, lyckats ta sig över till andra sidan. Hade det inte varit bättre att ha hela övergångsstället tillgängligt? Det går väl mycket smidigare då? Åter igen så tror jag detta är ett sånt där ärende som beslutats av någon som själv alltid åker bil.Väl hemma fick jag ta tag i aftonvarden. Idag, påskafton, var det Lammstek som stod på menyn. Det blev himmelskt gott, som det väl bör vara en sådan här helg, och jag blev sen så störttrött att jag fick gå och vila en stund på maten.
Nu har sambo och jag en lugn afton framför oss, inga plikter och inga måsten, utan bara varandra och det är ju inte så ”bara” eftersom det är det bästa vi vet, oss…
Vi for sen hem och aftonen gick som de flestas, med god mat och dessert och sen samvaro. Vid tolvslaget stod vi ute och lyssnade och tittade på gratisunderhållningen. Det vill säga gratis för oss eftersom det måste vara stora pengar som sprängdes i luften i natt. Visst är det vackert med detta skådespel men samtidigt kan man inte låta bli att tänka på miljöeffekter och dem som är mycket skotträdda. För att inte tala om alla dessa pengar som bara försvinner ut i tomma intet.
Jag ska försöka förstå mig på internet-spelet ”Second life” som jag fick tips om för två veckor sen. Jag har skapat mig ett alter ego, en avatar som det heter, och vandrat och flugit runt i spelet och kollat in för att få en uppfattning om vad det går ut på. Men jag får säga att det inte är helt enkelt. Det är ytterst få personer man möter. Mest folk är det där man kan shoppa kläder och alla ser ut som fantasifigurer. Jag har skapat en avatar som ska likna mig så mycket som möjligt (så tråkig är jag), trots det har jag lyckats få ”henne/mig” längre än mitt riktiga jag. Jag är 169 cm lång och avataren är 181 enligt ett måttverktyg jag prövade i spelet. Alla andra i spelet är betydligt högre än jag, det skulle motsvara ca 210 cm i verkligheten. Min dröm är att förstå mig på byggverktygen och kunna bygga på någon mark. Det är bara det att mark kostar pengar, RIKTIGA pengar. Så där tvekar jag lite. Samtidigt tänker jag att det är ju på lek och andra ”lekar” kostar också pengar. Se på alla som spelar hockey, golf, går krogrunda, kör på utflykt med bilen, osv osv. Det kostar också pengar utan att generera något egentligt.
