Medeltidsveckan is comming…

Så var det dags igen. Nu drar det i medeltidstarmen. Jag har plötsligt fått lust till att börja sy en ny dräkt och tänka ut dekorationer med mera. Dessutom ska sambo ha en dräkt som på något vis kompletterar min. Stackarn har ju aldrig tidigare ”brottats” med kulturyttringen medeltidsveckan på RIKTIGT någon gång än. Bara lotsats runt på marknaden i ”civila kläder”. Men i år ska det bli av. Var sin ny dräkt med tema som passar oss.

Det går inte att komma ifrån, att medeltidsveckan är en stor lekstuga och man får spela ut en annan sida av sig själv. Min dröm är ett få fatt på den riktig nunnedräkt men det är nog omöjligt. Det finns en variant framtagen som ska få representera nunnorna på Solberga kloster. Jag tycker att dräkten känns mesig och jag vet inte varför. Kanske är det så att den ”klassiska” nunnedräkten som oftast bärs av nunnor i södra länder är den man har som sinnebild för nunnor.
Nåväl jag ska nog stoltsera i något mer grant än så i år. Men vad får jag grunna på ett tag.

Medeltidsveckan startade i en liten, mycket liten omfattning år 1984. Jag satt vid ett fik på Strandgatan och fick syn på två killar som stod lutade mot Fornsalens husvägg och halsade varsin Cola, i MEDELTIDSKLÄDER! Jösses, vad i hela friden tänkte jag kort innan jag kom på att jag nog läst om evenemanget. Men sen slog det mig att om två unga personer vill styra ut sig i ”maskeradkläder” och kan göra en naturlig återkoppling till nutiden genom drycken, ja då kommer det att funka. Resten är historia.


Jag har aldrig varit aktiv i någon av medeltidsveckans arrangemang och jag har idogt försökt få folk att gå med i ”den medeltida väckelserörelse” men det har som regel stannat vid, ”ja det hade varit kul” och sen inget mer. Jag tror att många är osäkra i andra roller än i sin ”vanliga”, kanske är det samma personer som inte ville ”visa upp sig” på roliga timmen i skolan. Jag vet inte men för min del är det en slags egen-teater som gäller. Man behöver inte göra några stora yviga gester utan kan helt enekelt bara umgås med vänner och snacka lite kul med medeltidskoppling. Det är lite samma känsla som när man ”lekte med dockor” som barn, fast här är man själv en av figurerna. Statister är de förbipasserande och kulisserna står äkta medeltida byggherrar för. Kan man ha roligare i ett dockskåp i megaformat!

Dessutom brukar jag se till att få i mig lite äkta kunskap om medeltiden eller historia. Det samlas många föreläsare runt ön vecka 32. Även under arbetstid brukar jag försöka förmedla medeltids-skojet. Jag har varit med och arrangerat två medeltidsfester i arbetet och båda har varit mycket uppskattade. Jag känner mig dock ännu inte hemma i historierna om Kung Magnus och slaget vid Röcklinge i Lärbro.

Gotland borde vara stolta över sin medeltidsvecka, den börjar få ”gamla anor” nu och vi är inne på tredje generationen medeltidsfreaks. Att delta är att leta sig tillbaka lite till en tid då levnadsregler och förutsättningar var både enklare och betydligt svårare på samma gång. Hierarkier och rangordningar var klockrena och inget man kunde utmana, inte utan att sätta livet på spel. Man blev helt enkelt kvar där man föddes, född som bonde, död som bonde osv. Man jobbade alla dar i veckan utom söndag då man gick till kyrkan, thats it. Ingen John Deer körde bonden till åkern, ingen micro värmde rotfruktsgrytan till kvällsmaten, Ingen skola kallade eleverna till lektion och kunskap. Samtidigt var tillgången till mat och värme en ständig kamp och det vi ser som självklart idag kunde de inte ens göra en föreställning om. Att födas som högreståndsunge var kanske ganska okey ändå men hade man oturen att födas som trashank så hade man nog många års mödor framför sig.

Nåväl, nu är ju medeltidsveckan inte en realityshow utan mer en fantasy-upplevelse så man anpassar sina attribut med de behov man har i verkligheten. Man kan dra sina ungar i en barnvagn, man kan gå i sandaler, man kan ha långkalsonger under klänningen, man kan ta bilen hem sen när man är trött efter vandringen i stan. Jag ska ner på marknaden i år också och jag ska sitta inne på Kapitelhusgården och sippa på något kallt, kanske möts vi där?

Att resa med google…

Jag drömmer mig bort, än hit och än dit. Resan kan gå runt hela Skandinavien (för min del) det är bara fantasin som sätter gränser. Och det är GRATIS. Jag sitter nämligen vid datorn och letar mig runt med google maps. Sambo och jag funderar på att resa. Ena dagen vill vi till något svenskt landskap, nästa stund är det absolut Danmark som är nummer ett på önskelistan.

Fast, just nu är det Nordnorge. Så nu sitter jag och önskar, fantiserar och organiserar. Beräknar körtid, övernattningsorter och kostnader kopplat till detta. Jo, för ska vi realisera det så lär det kosta pengar, många pengar. Det är platser man bara absolut vill se och människor man bara måste träffa. Och allt detta ligger spritt ut så man får sicksacka sig genom kartan.

Sen kan man söka vidare. Om jag t.ex. nu vill till Nordnorge. Vart kommer vi in i landet och vad finna då att se längs med vägen. Museer, kyrkor, historia, medeltiden och natur osv. Allt man gillar plockar man upp som ett ”smörgåsbord” så kan man ha som uppslag under resan. Kanske blir det något av de resmålen man besöker vilket jag tycker är bättre än att åka helt oförberedda och kanske missa den där dundergrejen…

Vi, sambo och jag, tycker om att bila ihop, även om det är oekologiskt. Det finns alltid något längs med vägen som överraskar. Man för ett stopp, kommer i snack med någon främling, hittar en butik, ja vad som helst nytt och oväntat som man sen kan underhålla sig med ett par mil framåt. Som alternativ till att tjafsa om det varit bättre att svänga till vänster för 14 mil sedan.

Dessutom har vi planer på att vi eventuellt ska komma iväg och besöka syskonbarn i Florida. Och då sitter jag på google maps och organiserar och beräknar. Jag har i stort redan planerat besöksmålen på den framtida resan. Det är bara antal dagar på platserna som ska läggas till sen sitter det som en smäck.

Internet förutspåddes redan på 1960-talet och den första ”linan” var igång på 1970-talet. Det var USA militär som behövde en hemlig kommunikationsväg och på den vägen är det. Tänk så enkelt vardagen blivit med internet man kan snabbt skicka iväg ett mail och fråga om något och när man kollar nästa gång i mailboxen så kan man fått svar. Det medan man hunnit med att städa toaletten, gå en promenad, pratat med nån kompis i telefonen eller sova en stund. Tänk när man ringde, ringde och ringde för att få tag på en person. Nåja, vissa företag är kvar i samma tänk som förr, fast kamouflerat med automatiska telefonsvarare och trycksvarfunktioner.

Men att boka biljetter, kolla in andra länder, städer, platser. Att skaffa information i vilket ämne som helst, då är internet oslagbart. Ibland är det lite som att resa bara att surfa runt på nätet och kolla in hur andra har det. Det är inte varje dag man hittar till Säffle, Målilla, Esbjerg osv men nu kan man göra det utan at ens ta på sig ytterskorna. Ja, jag har blivit en riktig globetrotter!

Vintervandring i min stad

När jag promenerar i Visby slås jag över hur vackert det är här, varje gång. Man liksom blir inte mätt på den här ”hålan”. Nu när staden har sin vinterdräkt så blir man så förunderligt lycklig när man ser alla små hus som trängs mot varandra med snötäcken på taken.

Ett obligatoriskt besök på Skafferiets kafé hör till. Det är så mysigt med den tända spisen och den gamla interiören. Det är samma effekt som ett 1500-kronors-Spabesök.

Den här gamla staden gömmer så mycket historia och ibland kan jag förnimma hur det måste ha varit i staden för så där 100-200-500 år sen, osv. Man var ju tvungen att elda för att få värme, så man var tvungen att få fatt på bränsle. Man var tvungen att ha vatten till matlagning och var tvungen att gå ut för att hämta vatten. Invånarna i de gamla tiderna skulle nog bara ruska på huvudet åt vår lätta liv och undra varför vi bara går omkring så som vi gör. Att promenera var ju en lyx som endast högrestånds personer kunde unna sig. Ordet Promenad betydde en gång att man åkte med häst och vagn utan mål, bara för nöje skull. Inget vatten- eller bränsle- hämtande där inte.

Mina anfädrar och anmödrar levde vid 1750-1850-talet uppe på Klinten i fattigkvarteren. En av dem var en gång arresterad för att han var allt för berusad. På ”den” tiden blev det en reaktion från samhället om folk berusade sig för mycket. Han fick ett val. Att sitta tre-fyra dagar på vatten och bröd eller att stå en heldag en söndag uppe på Klinttorget vid Skampålen. Han valde Skampålen och då ska man tänka att detta var i februari månad. Trots kylan gjorde han detta val och det säger väl en hel del om konditionen på stadens fängelse som vid den tiden var en gammal rucklig träkåk som var belägen vid Kajsartornet.

Nåväl, hur som haver så tycker jag alltså att staden är förunderligt vacker och att det ger en lyckokänsla i hela kroppen när man får vandra i den. Att vandra, eller snarare hasa, sig nerför backarna och titta mellan gränderna och se hur snön och staden liksom omfamnar varandra.

Samtidigt är det svårt att gå ut med kameran och ”fånga” Visby själ. Alla intryck kommer inte med. Men för mig så är ringmuren som absolut mest dramatisk i januari med snön och svarta moln. Även om man tar färgfoto blir det i gråv-vit-skalor. Man väntar sig nästan att Arn ska komma galopperande med Cecilia bakpå.

För mig är Visby staden framför alla andra! Här får jag alla bitarna på samma plats, historia, fantasi, verklighet, natur, kvalitet, andrum, stimulans, kultur, enkelhet, tillgänglighet och överraskningar. Om du bor här så förstår du nog vad jag menar...

Ekologisk ekonomi

Minns ni era nyårslöften än? Jag vet man hastar ur sig, gå ner i vikt, sluta äta godis, motionera osv. osv. Själv valde jag ett ekologiskt löfte till mig själv. Inget jag behöver känna prestationskrav över och något som kommer att gynna min kropp men kanske missgynna min plånbok. Det är trist när ekologiska produkter kostar så mycket att man känner sig tvingad att avstå. Därför gör jag en långsam övergång till ekologiska grejer.

Nu har jag redan kommit närmare mitt nyårslöfte till mig själv, att börja använda ekologiska hår- och hudprodukter. Jag har gått runt lite och tittat efter vad som finns lite var stans. Det viktiga är inte alltid att det finns en ekologisk affär nära utan om de ”vanliga” affärerna tar hem ekologiska produkter. Jag tycker personligen att den marknaden har vuxit men mer kan göras! Min dröm är en butik som endast har ekologiska produkter så man slipper leta.

Jag var inne på Tant Grön i gallerian i Visby och gissa om jag blev både överraskad och glad när det visade sig att det har ekologiskt hårfärgningsmedel!! Nu har jag i och för sig bestämt mig för att inte börja färga håret igen men jag gjorde lite ”undersökande verksamhet” bara. De hade bara två färger hemma men expediten sa att de lätt kan ta hem mer. Kostnaden är inte mer än för ”vanliga” kemikaliespäckade produkter. Jag tyckte det stod 189 kr på ett av paketen.

Sen letar jag efter mjällschampo och det visade hon några olika flaskor. Hon rekommenderade en sort hon själv provat, så när min ”vanliga” mjällschampoflaska är slut så ska jag inhandla och testa. Kostnaden för hårschampot var betydligt dyrare än en H&S men om jag slipper kemikalier och får hjälp med mitt problem så kan jag nog tänka mig att ta på mig en sådan kostnad.

Sen ska jag leta mig fram till produkter för hudvård. Ansikts- och kroppskrämer. Men det får bli en senare fråga. Hur som helst så återkommer jag i detta ämne.

Våldets onda öga

En kväll i festens tecken slutar med det värsta tänkbara. En människa mister sitt liv och inget blir någonsin som det varit. Ett litet barn ska leva ett helt liv utan att kunna få stöd, uppmuntran, vägledning eller minnen från sin far. En kvinna har mist sin livskamrat. En fruktansvärd upplevelse för alla anhöriga, både den dödades som mördarens.

Mannen som häktats för misstanke om knivmordet sägs ha signalerat att han ville ha hjälp långt innan detta hemska hände. Och det har vi hört förut. Att personer mått psykiskt dåligt men inte fått tillgång till professionell hjälp från samhället trots återkommande rop på hjälp. Det är ofta fullbelagt på våra vårdinrättningar som har allt för få platser och det gör det svårt för människor i nöd att få träffa personal med kompetents att bemöta svåra psykiska problem.

Allt som ”samhället” kan/ska erbjuda medborgarna kostar pengar och då måste vi alla vara beredda på att betala skatt för att få ihop budgeten till det. Tänk på det nästa gång du ska gå till riksdagsval och kommunalval så du är medveten om vad ”löften om skattelättnader” innebär i verkligheten! Läs det ”finstilta” i löftespropagandan innan du beslutar dig. Pengar är kul att ha men varje mynt har en baksida. Vänd på perspektivet och fundera på vad en bättre rustad vårdapparat och socialomsorg skulle innebära för dig/mig/oss. Det kanske hade varit värt den extraskatten att ett barn sluppit mista sin far eller att en psykiskt sjuk människa fått vård för att inte tala om att bostadsområdet man bor i känns tryggt och säkert för alla som vistas där.
Att manifestera mot våldet är inte att ”tycka synd” om offret och dess närmaste, utan i första hand att protestera mot våldet i sig som drabbat de människorna så fruktansvärt just i nyåret. Det är också en manifestation mot samhällets nedrustningar, bland annat inom psykiatrin, som gör att de människor som hamnat utanför psykiatrins hjälpande hand kan dras in i en ond cirkel som i värsta fall innebär att man dräper en annan människa. Även en förövare blir på det sättet ett offer liksom hans/hennes närmaste.

Det är även att göra en markering mot neddragningarna på dagis, i skolorna och på fritidsgårdar där personal möter barn och ungdomar varje dag och kväll. Det är i den miljön vi, samhället, har stor möjlighet att fånga upp och stötta de ungar som är på glid eller som behöver en kram när det känns extra motigt. Sånt som kan förebygga onödiga tragedier i framtiden.

Det är också en manifestation mot alla dem som inte säger ifrån i tid, det kan vara du eller jag, när någon håller på att gå över gränsen för vad som kallas respekt för nästan.

Det var en mäktig känsla att gå med i det tysta och samlade manifestationsledet ner mot Domkyrkan. Att samlas i kyrkorummet, liksom man i alla tider har samlats när våldets onda öga har beskådat oss. Att låta tystnaden tala för det vårt inre vill skrika ut, VÅGA VÄGRA VÅLD!

Jag har ställt frågan tidigare i någon blogg och gör det åter igen, vilket samhälle vill du/jag/vi ha!