Påsken – Den stora familjehelgen

Jag har idag haft förmånen att cykla längs Norderstrand ut till Snäck. Jag och sambo hade kaffe och smörgås med i packningen så vi behövde inte svälta under vår färd. Vi fikade vid den nya grillplatsen borta vid vändzonen vid Snäck, som Kommunen gjort i ordning. Det är en sån underbart befriande känsla att kunna trampa sig framåt längs denna vackra kustremsa.

Man möter andra som antingen cyklar, går eller joggar fram på samma sträcka. Några ser oerhört upptagna ut i sina egna tankar medan andra har något sällskap som de delar alla möjliga funderingar med. Det är familjer i olika konstellationer som sitter och fikar medan barnen leker vid vattenbrynet. Någon hund som skäller till av glädje över den enorma gren som den lyckats hitta. Vilken skatt vår Strandpromenad är!

Sen är det förstås återtrampet. Dvs, hur man än gör så är det uppåt man skall. Sambo ville cykla uppför medan jag valde att gå. Han tog lasarettsbacken och jag gick längs den stig som finns utmed norra muren. Jag släpade verkligen på cykeln eftersom det är mycket brant på vissa partier. Men upp kom jag och vad fick jag se? Jo, sambo kom efter mig. Jag hann förbi honom. Ha ha, sån glädje jag kände och så många förklaringsmodeller han kunde prestera för att jag skulle förstå att detta var verkligen inte, egentligen, så här det skulle vara. Nåja, jag lät honom prata på medan jag kände det hela som belöningen för min möda.

Vi tog vägen över Östertorg och där var det rena folkvimlet. Alla nytinade människor med lust för att bara möta andra hade samlats där. Man satt på bänkarna eller stod i klungor och bara pratade på. Våren och värmen får verkligen människor att piggna till!
En sak som dock retade mig och som jag tänkt på många gånger är. Varför har de gjort ett hinder på halva övergångsställena? Tanken verkar vara att människor får gå som i ett timglas eftersom ingen vill gå via den ”trottoarkant” som finns vid änden av varje och mitt på övergångsstället. Detta gör att det blir ganska trångt och alla saktar av. Risk för att någon cyklist råkar cykla på en gående eller att ett cyklande barn skapar irritation med sin vinglande framfart. Dessutom får bilisterna vänta på att skocken får… eh människor, lyckats ta sig över till andra sidan. Hade det inte varit bättre att ha hela övergångsstället tillgängligt? Det går väl mycket smidigare då? Åter igen så tror jag detta är ett sånt där ärende som beslutats av någon som själv alltid åker bil.

Väl hemma fick jag ta tag i aftonvarden. Idag, påskafton, var det Lammstek som stod på menyn. Det blev himmelskt gott, som det väl bör vara en sådan här helg, och jag blev sen så störttrött att jag fick gå och vila en stund på maten.

Nu har sambo och jag en lugn afton framför oss, inga plikter och inga måsten, utan bara varandra och det är ju inte så ”bara” eftersom det är det bästa vi vet, oss…

Våren tittar fram

Gotland vaknar sakteligen ur sin vinterdvala. Jag gick i Botaniskan Visby igår. Solens sken och det var gudomlig värme ute. Fåglarna har fullt upp med sina sambo-liv och blommorna liksom darrar av anspänning. Vilken dag som helst kommer det att ploppa ut det ena nya skottet efter det andra.

Jag känner det i kroppen eftersom jag har allergi men samtidigt så är det en energi som man inte kan undgå att känna av inom sig.

I dammen såg jag en ensam andhona som låg och sov. Hon lät sig flyta runt helt fritt medan hon makligt lagt sitt huvud under vingen. Det såg mycket behagligt ut. Sen såg jag fiskarna som bor i dammen. De hade ett ”häng” i ena kanten av dammen. Men salamandrarna har tydligen inte vaknat till än. Men det är väl okey med lite sovmorgon, väl.

I Almedalen sitter folk med sina kaffetermosar medan barnen leker i parken. Andra sitter på en bänk och bara lapar solsken

Vi hamnpiren kom ett gäng italienska ungdomar farandes på hyrcyklar. Det är ju också ett vårtecken tycker jag. Gruppresor till Gotland brukar funka varje år.

Det är länge till sommar och semester. Men jag ska nog ändå byta jacka. Slänga vinterjackan i tvättkorgen och ta på mig en tunnare sort. Okey, det blir kallt när solen försvinner men ibland kan det vara värt det. Allt för att få känna känslan av VÅR.