färjan… vår bro…

jag har liksom många andra åkt med färjan otaliga gånger… de nya moderna båtarna är riktigt behagliga att resa med… man har ca tre timmars överfärd och kommer upp på förmiddagen… som regel… och sen kan man smidigt fara vidare dit man skall... vid flera tillfällen tar man en heldag i Stockholm och sen hem igen på kvällen…

det var lite annorlunda för si så där en 30 år sen… resan över tog fem timmar och båttiderna var inte så värst anpassade efter öbornas behov… skulle man upp och besöka Stockholmtrakten en helg så var det uppresa på fredag kl 17:15 med ankomst i Nynäshamn 22:15 därtill kom en resa upp till Stockholm på ca en timme… hemresa söndag klockan 00:15 med ankomst till Visby vid 6-tiden på måndagsmorgon… och det var knökfullt med folk och då menar jag KNÖKFULLT… man kan verkligen säga att melodin "hundar och ungar och hembryggt äppelvin" var representativt här...

resan var alltid något man fick planera i god tid… man skulle ha matsäck med och något att göra… dvs kortspel… ingen resenär med självrespekt glömde sin kortlek hemma… om man inte tänkt inhandla en ny på båten med Gotlandsbolagets logga på… så överallt var det folk, väskor och filtar... dessutom var det som ett sprinterlopp när man skulle gå ombord... för det var en gammal tradition att "tinga" platserna.. man var ofta i grupp och alla skulle sitta nära varandra på en plats där det gick bra att lägga sig att sova om man vill det... unga som gamla sprang som galningar för att hinna först... så den som kom ombord möttes av en caféteria full med platser som markerats med kläder och saker samt en enda... snabb... person som satt vakt...

därtill på söndagarna… så var det transportering av militärer som var på väg till förläggningen efter en helgs permis… gissa om de spelade ut sista festyran på båten… de hade alltid förhandsbokat alla hytter som var förhandsbokade… de festade och skrek störigt halva resan över så man höll på att bli tokig…

att militären bokat nästan alla hytter gjorde att vi andra fick sova på golven… man hade alltid filt med sig… folk låg huller om buller på alla heltäckningsmattor som var överfulla av gamla spyor och kvalster… och det var ju dunderkul med tanke på att det faktiskt var tillåtet att röka inomhus också… och det gjorde många…

för att inte tala om när bergsprängarna kom till världen… det var det första tecknet på världsterrorism kan jag säga… musiksmaken har alltid varit olika... och det märktes på färjan... när man väl kom till Visby på måndagsmorgonen och hade riktigt ”tur” så skulle man direkt till arbetsplatsen för en arbetsdag…

man blev alltid tvungen att inlogera sig hos ”någon” i Stockholmsområdet… en släkting, en kompis eller en bekant till en kompis släkting… och då gick massor av tid till att vara social så de inte skulle känna sig utnyttjade… vilka de ju ändå var… fast vi gotlänningar drabbades av samma ”vi är här nu…” när fastlänningar kom på besök om somrarna… så det kanske jämnade ut sig…

idag går diskussionen mer i ekologins tecken… snabb överfart... högre priser… mer utsläpp… eller... långsammare överfart… lägre priser (kanske tom gratis) och mindre miljögifter… hur vi än resonerar så kommer vi inte från att färjan är vår enda bro över till fasta landet…

jag sitter alltid i ekonomiklass… där finns alltid mest folk att granska… och där händer alltid något… folk som tjafsar… snackar om sin resas mål så man kan tjyvlyssna... eller som en gång… en resenär... jag kan slå vad om att han tagit speed… för som han snackade hela överfarten… utan konstpaus, komma eller punkt… han snackade tom i indandningen... fast visst... trötta stunder när en överaktiv unge springer runt och bara äääger hela ytan... kan vara tungt…

en grej jag älskar med nya färjan är delicatoreklamen… ”kan innehålla spår av näringsämnen”… nåväl… när man sett denna enda reklam i tre timmar så kanske dess charm har bleknat… men kul är den…

jag har en tradition kvar trots nya moderna båtar… jag har alltid egen matsäck med mig… dels är det mysigt med ”eget” och dels smakar kaffet ombord som uppvärmt avloppsvatten…

till syvende och sist så är det ju så... att när överfarten är avklarad så står man inför… antingen en underbar utflykt i världen eller en underbar hemkomst till egna lyan…

Gotland, Gotland, cykelö...

jag bor på en näst intill platt ö… det gör att det är så smidigt när man drabbas av cykellusta… jag har varit ute på flera olika rundor… för att lösa detta med hur jag ska transportera cykeln till utgångsläget så har jag ibland löst det genom att helt enkelt ta den med landsbygdsbussen… hur smidigt som helst… till en helt rimlig kostnad så får jag med järnhästen till låt säga Etelhem…

så kan jag cykla ex antal mil för att slutligen ta bussen hem… med cykel… från Hemse… när man cyklar så upplever man omgivningarna på ett helt annat sätt… landskapet kommer liksom närmare… man känner alla dofter och hör ljud och kan känna vinden… man får uppleva många små upplevelser och maten smakar himmelskt när man kommer fram till det matställe man valt ut.. och om de då har öppet förstås…

fast detta med vinden… vi har en traditionsenlig cykeldag på mitt arbete varje år… då är det ett flertal ”brukare” som med två personal trampar sig framåt ett par timmar… i somras… den 14 augusti närmare bestämt… vår rutt var Hemse - Burs - Rone – Hemse… det var den absolut blåsigaste dagen på hela året… styv kuling… det var surt… man fick ta i så man trodde tramporna skulle gå sönder… men nåväl... det är sådant man inte glömmer… … vinden har sin charm den med…

i somras var jag även med om min varmaste cykeldag hittills… jag cyklade med min sambo rutten Burgsvik – Vamlingbo - Kettelvik - Hoburgen - Sundre - Vamlingbo - Burgsvik i Öja… det var så varm så jag höll på att storkna… en sådan dag är jag bara tvungen att ha med Vichy Nouveau så jag får hålla kroppssalterna i balans... sen när vi vände mot Burgsvik igen… så gick det uppför i ett sakta lut nästan hela vägen och äntligen kom det en vind… en MOTvind så klart…

jag ser fram emot att de ska ordna en cykelväg till Lummelunda… det är en ganska hårt trafikerat väg och det är ofta där cykelturisterna tar sig upp mot Fårö… Fårö är för övrigt en vacker ö att cykla på… fast jag skulle gilla att det gjordes en cykelväg över kalkberget från Bondans via Kalebjärga till Lilla Gåsemora… jag vet… jag vet… naturen… men har någon annan än vi släpat cyklar över kalkberget där för att gena?... det var segt…

cykelsadlarna borde följa den utveckling som cyklarna i helhet gjort… för än idag är de flesta sadlar helkassa!!!... man får helt enkelt skitont mellan benen när man suttit och skapat ett statiskt läge där… har sett ett par sadlar med en fördjupning i mitten av sadeln… hoppas de skapar lindring för den ägaren…

så detta med hållbarheten på sadlarna… främst är det märket Selle Royal som finns tillgängligt här på ön… varför klarar inte en sadel att hålla tätt?... jag har bytt en stor mängd sadlar på min förra cykel eftersom den går sönder i sömmarna och släpper in vatten när det regnar… sadel förvandlas till en vattenstinn disktrasa… som jag sen sätter mig på…

en annan sak som irriterade mig var att min förra cykel… Mamma Mu… blev stulen… alla cyklar i cykelstället rensades bort under en natt… nåväl… trots sorgen efter min älskade cykel så hade jag förståndigt nog betalat cykelförsäkring… så jag trodde i min enfald att just det var till någon nytta… icke!... försäkringsbolaget värderade min cykel till 100 kronor… självrisken var på 1000 så… BLÅST!!! blev jag…

ett år senare fick jag brev från polisen… de hade hittat min stöldmärkta cykel… den hade legat och drunknat i ett dike i Stenkumla… den var helt genomrostig… Mamma Mu står nu i källaren medan jag försöker komma till beslut om vad jag ska ta mig till med henne… kan liksom inte förmå mig att bara slänga henne på källsorteringsstationen bara så där…

nu har jag köpt en ny cykel som jag inte namngett ännu… hon… ja det är en hon... känns lite äldre redan från starten… lite rejält försiktig på nåt vis…hon kommer nog inte att ta några onödiga risker… hon kedjar sig fast med sambos cykel varje natt och står redo varje morgon som ett stoiskt sto… jag börjar komma underfund med hennes små egenheter och jag gillar henne skarpt redan…

jag måste nu bekänna vilken dålig människa jag är… jag använder inte cykelhjälm… trots att jag vet och håller med om riskerna i trafiken och att skallen är ömtålig… fast på jobbet har vi kommit till beslut… när vi cyklar med ”brukarna” så ska personalen ha hjälmen på… det känns knepigt men man vänjer sig…

här byggs det...

Strax bredvid mitt hus är det en byggarbetsplats… ett helt bostadsområde tar form… jag har första parkett från köksfönstret… sakteligen förändras utsikten…

jag har lite av en slags ”byggarbetsplatsfetisch”… dvs jag blir alltid så otroligt nyfiken på vad som händer där bakom galler och plank… det har alltid varit så… sedan barnsben… skyltar där det stod ”Tillträde förbjudet – Målsman ansvarar för att minderåriga inte vistas inom området” betydde i mitt sinne ”Välkommen in… prova alla konstiga grejer som ligger överallt”… och så gjorde vi titt som tätt som barn…

vi bodde alltid i ett bostadsområde som var under uppbyggnad eller hade det nära intill… en gång var det ett sutteränghus som byggdes… vi var tvungna att undersöka… lyckades ta oss in på övre våningen… och började leka bland brädor, isoleringsmaterial, ledningar och allt möjligt annat… det slutade med att jag ramlade ner på våningen under och slog mig rejält… det blev inget sjukhusbesök och jag fick gå till skolan nästa dag som vanligt…

jag tycker det är kul att det byggs det borde vara ett tecken på framtidstro… och med tanke på att Gotlands Kommun har en framtidsdröm om att ön ska öka sin fasta befolkning från 57 000 invånare till 65 000 så vill det till att det byggs… bara man är aktsam om medborgarnas behov av gröna områden… och att man bygger utifrån ett gotländskt perspektiv… dvs inte bygger anpassat efter sommarboendes behov utan ser till vad vi öbor behöver och vill ha…

jag hoppas innerligt att alla de bostäder som ska byggas i innerstan inte endast blir sommarboende för välbeställda stockholmare etc… då blir det ingen levande stad som alla pratar om… vi behöver inte fler ”Skansenkulisser” utan en verklighet som fungerar för OSS…

stortorgdagen eller storskräpdagen…

idag har jag besökt Stortorgdagen i Hemse… första gången jag var där var 1975… då var det massor av lokala föreningar som sålde godis, bakverk och hantverk… då var Torgdagen en dag då man passade på att träffa vänner och bekanta… man hälsade och hälsade… visade upp den nya kärleken… nya ungen … osv… jag var 16 år på mitt 17:e och drog runt på lilla systerdotter i hennes sulky… jag var så stolt över henne… hon var (och är fortfarande) syster Annas dotter… hon bor idag i Florida i USA och missar helt Hemses stora kulturdag...

idag är Torgdagen mest en känsla av ”samma, samma, samma”… vad är det som hänt?… dess utom undrar jag: vem köper dessa kläder som säljs på marknaden?… jag kallar dem lite elakt för ”marknadsmodet”… inte ens om jag vore 83 ½ år gammal så skulle jag gilla den sortens kläder… och ingen annan heller verkar det som… för inte har jag då hittills sett någon handla där… man kan ju undra hur de får sin budget att gå ihop…

sammantaget var det ett par stånd med dessa skitkläder med jämna mellanrum… samma sak med skinnprodukter som plånböcker och väskor… ett fåtal lokala föreningar med hembakat bröd… den stora grejen på marknad är kokosbollar… detta trots att de finns att handla i vilken affär som helst numera.. håller marknadskulturen på att urvattna sig självt så att vi snart inte har dem kvar?...

sen detta med musik på marknader… religiösa krafter som släpps fria… tänk att det alltid finns någon som säljer sina egna CD-skivor med kristet tema… ja det är liksom en av de grejer jag inte köper men tycker hör ihop med marknader… har ”barnatro” surrandes i huvudet just nu…

det enda jag köpte var ugnstrull som är gotländska piroger, bröd från Väte och kokosbollar… just ja… Renkorv också… men det är bara 55 % renkött i… fusk... i Norrland har de korv med 80 % renkött… hade velat köpa Anders R Johanssons senaste bok om Visborg slott men plånboken är i sin så jag fick stilla mig… det får bli senare… en mycket kreativ och produktiv golandsforskare den där Anders…

ett besök på Bagarns hade suttit som en smäck men det var naturligtvis knökfullt där… så det får bli en annan gång…

som barn var det Skänninge marken som gällde... oj oj oj... jag bara menar... sockervadden där var inte att leka med... jag bara säger mumsfillibabba... eller sa... numera är det en aaaning för sliskigt för mig... var på besök där i somras... i Skänninge.. en söt liten stad...

den marknad jag gillar bäst är medeltidsmarknaden som är på medeltidsveckan i vecka 32 varje år… där håller man efter vad som får säljas så att det är minimalt med krimskrams… kanske detta med den historiska kopplingen gör att jag gillar den marknaden så mycket...

men den marknad som gjort störst intryck på mig var Jokkmokks marknad som jag besökte februari 1982… i bitande kyla… jag hade helt fel kläder på mig men fick uppleva ett stycka nordsvensk kultur… dit vill jag gärna åka igen… då ska jag åka rensläde och låtsas vara Salka Valka…

jag bor på en ö...

jag har bott på Gotland sen 1975… sämre bostadsort kan man ju faktiskt ha… här finns så mycket av sådant jag gillar… natur och historia osv… jag vet att jag är priviligerad som får bo här… jag bor i södra delen av stan och har promenadavstånd till Krookska dungen och Furulundsskogen… där brukar jag spaja in årstiderna och fågelbeståndet… med support från sambo… han är fågelfreak och jag hänger på…

jag har även haft som ”grej” att besöka samtliga kyrkor på ön… har några kvar eftersom det är svårt att veta när kyrkorna är öppna och när de är låsta…

tänk ändå… våra kyrkor… som genom århundraden gett ett sådan avtryck av oss människors handlingar och vår socknars identitet… det var här man började livet genom dop… det var här man blev vuxen genom konfirmation… det var här man skapade ett eget vuxenliv genom äktenskap och det var här man lämnade livet genom sin begravning…

därtill var kyrkan ”medeltidens internet”.. det var via kyrkan man fick alla budskap/mail om nyheter utifrån… och det var där man lämnade små meddelanden/sms till andra man träffade… det var där man fixade en käresta/date…

jag är inte religiös men har ett andligt stråk i mitt sinne… för mig är kyrkan inte ”guds plats på jorden” för mig är kyrkan mer just detta jag beskrev här ovan…

tänk så många händelser som sammanflätat blir vår historia… jag tycker att perspektivet på vår historia behöver ändras… historieböckerna har alldeles för mycket nationella utgångslägen…

de människor som levde då… visste inte ett dugg om begreppet ”Sverige”, ”Skandinavien” etc… de levde i sin verklighet… och det är den vi ska söka... för faktum är att Gotland var en dansk provins under ca 300 år…

Gotland har inte haft Gustav Wasa som kung!... för gotlänningar så hette den danske kungen inte ”Christian tyrann” utan ”Christian den gode”… ska vi förstå Gotlands historia… så måste vi söka i danska historieböcker också…

ibland är det skönt att ha en distans till det fasta landet… varje gång jag åker över så slås jag av allt buller… motortrafikleder går kors och tvärs genom landet… stora samhällen genererar mycket bilar… jag får som regel problem med andningen när jag besöker Stockholm… speciellt vintertid… jag tycker det är ett grått samhälle i stora städer… alldeles för mycket asfalt och betong i mitt tycke… varje gång man står i kön till förjan efter en fastlandsrunda så tänker man ”borta bra men hemma bäst”…

men så finns det som jag ser som fördelar… närheten till flera intressanta svenska orter och landskap… det tar inte så värst lång tid att transportera sig i Mellan- och Sydsverige… jag vill besöka alla landskap i landet innan jag lägger sockarna på hyllan…

i somras besökte jag Östergötland… ett landskap jag har besökt mycket i min barndom… jag besökte Vreta kloster med en stark andlig närvarokänsla och Alvastra kloster med en stark tursitnärvarokänsla… jag besökte även Vadstena… vilken söt liten stad… sånt mys på denna lilla plätt på jorden… hade ett kaffehäng på gågatan som var mycket trivsamt… gick nattvandring på Vadstena slott… kanske inte så vuxenkulturellt… men det var skojigt…

jag avslutar denna lilla funderingstsund med ”Sverige är fantastiskt”…

respektlös kärlek

Jag gick förbi en buske där en igelkott börjat hänga en hel del… det är en ung kotte som förmodligen såg dagens ljus i våras… vilken energi och iver att få ihop ett mysigt krypin innan vintern… det sorgliga är att risken är så stor att Kotte inte får uppleva vintern… vintern kanske inte kommer som den ska… utan bara blir detta gråa mörker vi fått vänja oss vid de senaste åren… eller någon bilist kanske inte hinner stanna när Kotte ska över vägen…

Jag tycker att trots att vi upphöjt igelkotten till vårt nationaldjur… nåja landskapsdjur… så vördar vi inte dens närvaro särskild väl…

likaså är det med miljön… vi pratar så mycket om vårt vackra landskap och ändå så kastar vi skit hur som helst omkring oss… eller bara tvättar bilen på garageuppfarten som ”vi alltid gjort” utan tanke på vart alla tungmetaller tar vägen… jag lärde mig i skolan som barn begreppet ”håll Sverige rent" ... vart tog det vägen?...

vem är du... vem är jag...

Jag identifierar mig som gotlänning med ett danskt hjärta…

jag har ganska gedigna rötter i den gotländska myllan… min morfar var urgute... fast det var med en hårsmån… eftersom en anfader immigrerade från Skåne i slutet av 1700-talet…

när media meddelar om hatangrepp mot olika invandrare så tänker jag ”hur korttänkt är människans minne egentligen”… skrapa på ytan så hittar vem som helst en immigrerad anfader eller anmoder… för så var det ju… förr…

att komma från Småland till Gotland under slutet av 1800-talet var motsvarande dagens invandring från tex mellanösten… samma fördomar och påhopp… ta bara dem från Småland… kunde inte prata klokt (jäkla rappakalja…snacka svenska)… hade konstig klädstil (stackars kvinnor i hucklen)… hade konstig matvanor (ramadan, couscous, falafel osv) och sist men inte minst – de tog tjejerna från de infödda (svenska tjejer som hamnar i ett helvete när de får ihop det med en muslim)… fast allt det har vi glömt… idag är det väl inget konstigt att äta bruna bönor eller småländsk ostkaka...

apropå detta med kvinnor och hucklen… har jag grunnat… hade det varit bättre om människor med arabiska traditioner kommit under 1970-talet?... då gick nästan alla med palestinasjal och tjejer hade gärna huckle på huvudet... därtill har vi ju en hel del pizzerior idag som ingen verkar se som ett hot mot våra mattraditioner… eller hamburgarna…

själv hade jag som barn andra invandrarfördomar… jag var född och uppvuxen i Södertälje… och där fanns finnarna... jomän… i hundratals… jag bodde i ett område som angränsar till Ronna som byggdes under 1960-talet… där var det tidigare landsbygd och skog… det var där vi lekte... så byggdes dessa betongkomplex… och en hel drös med luggslitna människor från Finland invaderade stan… man översköljdes med åsikter från ”sina egna” och man var så liten att man inte visste att det fanns något som fördomar och skitsnack… allt vuxna sa var ju sant…

tex detta med finska traditionen att basta… i Ronna löste finnarna det med att de byggde bastu i badrummet och sen eldade de med ved i spisen i köket… det vet väl vilket halvstort barn som helst hur farligt det är!!!... och att vi sen åkte förbi i Ronna och såg ett hus där det brunnit i en lägenhet… kan man få mer fakta?!...

dessutom var finnarna ju så lata!.. jag bara menar… att slå hål i väggar och tak för att komma till grannen istället för att gå ut via trapphuset…

eller deras ”nationaldräkt”… jag trodde på fullt allvar att deras lands folkdräkt var blå och orange och var byxa och tröja… när jag sedan växte och började tänka mer nyanserat har jag förstått att det var deras idrottsförenings träningskläder som de gick i lite väl mycket s.a.s… därtill alla de riksbekanta gamla fördomarna om att borra hål i parketten för julgranen och odla potatis å balkongen osv…

idag är det nog inte många som tänker på den finska befolkningen i Sverige som några särskilda hillbillies från en ociviliserad del av världen utan mer som en del av Sveriges historia…

samma omställning var det när folk övergick från hedendom till kristendom vid 1000-talet… från Katolska kyrkan till Lutherska läran i början av 1500-talet… från Svenska kyrkan till frikyrkan på 1860-talet… från kristen-kyrkligt till New Age på 1990-talet…

så här har alltid nya företeelser bemötts och kommer alltid att bemötas... vi människor har svårt att anamma nya sedvänjor helt apropå... det tar tid... personligen är jag mycket stolt över min historia,.. jag ser mig som resultatet av enskilda personers, traditioners och andliga förändringar... inte för att alla händelser i sig varit något att vara stolt över utan för att just mixen ger det hela en spännande kulör...

jag har till och med skapat en egen vapensköld... inspirerad av medeltidsveckan.. för att illustrera min närmaste släkthistoria...

En sol med sju strålar = 7 systrar

11 stjärnor med 7 strålar = 11 syskonbarn "komna ur 7systrar"

4 prickar = barnbarn till 7 systrar (det kommer att uppdateras vid jul då en ny liten människa ska se dagens ljus )

Guld-Blått = Sverige

Silver-Rött= Danmark

Texten SCIENTIA CUPIDITATE NOSCENDI betyder direktöversatt till svenska "Kunskap genom lusten att lära känna" och har betydelsen "Kunskap genom nyfikenhet"