Jag vill slå ett slag för schlagerfestivalen

Så var det den årliga musikyran på TV. Jag arbetade så jag följde bara med i programmet med ett öga. En sak som slog mig är att Schlagerfestivalen börjar mer och mer få samma karaktär som OS-invigningar. Grandiosa, överspektakulära föreställningar som ska få folk att häpna och överrumplas. För min personliga del så tycker jag att själva musiktävlingen kommer i skymundan för alla tusentals effekter som ska finnas med i bild. Häftigt och förvirrande på samma gång.

Jag missade det norska bidraget och hörde inte låten förrän det var klart att han hade vunnit och jag säger bara GRATTIS till Norge. Hoppas ni inte blir allt för kaxiga i sommar när jag ska besöka ert land… *S*…

Här ska alla nationer, unga som gamla, samlas i en enda stor … släktträff… eh?... för vi är väl en slags syskon-kusiner-bryllingar till varandra numera, eller hur?

Det som är intressant att se är hur alla mixar runt sina landstillhörigheter. Man liksom spelar och sjunger crossover allt. Snart vet man inte vilket land som tävlar för inget kommer från just från det landet. Kompositör från Turkiet, sångerska från Belgien, dansare från Irland som tävlar för Finland, osv osv. Inga kalla krig eller rasbiologiska gränser som hindrar oss att mötas i en enda stor folkfest. I alla fall inte som syns i detta TV-program. Det gillar jag!

Att man pararellt, i TV, kan följa den ryska polismakten jaga efter HBT-människor istället för att lägga energi på den organiserade brottsligheten, DET är ett brott i sig anser jag! Då tänker jag mycket mörka och dunkla tankar om den ryska björnen. Om vi nu ska förbrödras och samlas i en slags europeisk syskonring, varför ska vi mobba ut människor som egentligen inte gör annat än att söka kärleken, utifrån sina egna förutsättningar. Det är inte samma sak som trafficking eller prostitution eller droghandeln.

Tacka vet jag Clas-Göran Hedenström. Ingen låt har påverkat mig så mycket som just hans vinnarlåt ”Det börjar verka kärlek banne mig”. Oj, oj, oj säger jag bara. Att se min äldre syster och hennes väninna skrika sig hesa och stå och stampa vilt med fötterna av upphetsning gjorde inte upplevelsen sämre. Jag var 10 år gammal och kanske är det just den ålder då man är mest/bäst mottaglig för den här typen av musikupplevelser? Ja, jag har då inte upplevt något liknande sen dess i alla fall.

Vad man än tycker om Schlagerfestivalen så är den en institution som är här för att stanna. Jag undrar om det finns någon musikgenre som inte har blivit representerade i programmet

Marknadför Gotland med mer målvetenhet

Nu är det bistra tider i Svea rike. Plånboken töms av storpampar och det kommer att märkas i hela landets ekonomi eftersom att det blir det ”vanliga folket” som kommer att få mindre med pengar att röra sig med. Det är de ”vanliga folket” som brukar åka på semester. Det blir det ”vanliga folket” som nu kommer att behöva se om sin ekonomi. Om de nu ska åka på semester så kommer de att välja det med omsorg eftersom de vill veta vad de köper. Och det kommer att påverka Gotland. Därför är det extra viktigt att en ö som Gotland, som behöver sin turistnäring, marknadsförs med omtanke.

Idag såg jag på dansk TV1 att de ska börja sända Främmande fågel av Maria Wern. Jag tycker personligen att den serien var allt för snävt klippt vad gäller gotländska vyer. Hade man tänkt ett steg till så hade man visat mer av Gotland i scenerna. Låter kanske märkligt eftersom det är en kriminalstory som ska visas. Men det ena behöver väl inte utesluta det andra. Det har i alla fall den danska serien Mordkommissionen bevisat.

Jag skrev om ”S.O.S. Gute” på min blogg i höstas. Jag har under vintern haft många besök från Finland och jag antar att de söker information om ön efter att ha sett TV-programmen. Just S.O.S. Gute lyckades med att få med en bit av turist-Gotland och jag tror att det är det som lockar finska Tv tittare att söka mer information om ön. Jag skulle inte bli förvånad om vi i år får ett ökat antal finska besökare till ön.

Bingo för TV4plus att använda Lotta som programledare

Jag är inte särskilt intresserad av Bingolotto. Jag rent av avskyr den sortens program. Folk spelar och spelar och lägger 1000-tals kronor på hopplösa drömmar. Men i mitt arbete ingår det att hjälpa andra att spela bingolotto. Och det kan jag tycka är okey eftersom de köper sin lott för att gynna sin förening, IF Gutakampen. Själv har jag endast fikabrödet som min belöning för att sitta och se och höra på programmet.

Jag såg en av de första programmen som sändes i TV4. Var det i början av 1990-talet? Det var Loket som sände från en källarlokal i Kortedala i Göteborg. Sen ökade programmet i popularitet och resten är historia. Jag rent ut sagt AVSKYDDE att se på det programmet. En sportokig och forcerad programledare som enligt mig var på gränsen till oförskämd mot personer som ringde. Det enda HAN ville snacka om var HANS intresse för sport, sport och den förbannade sporten! Dessutom var musikutbudet i de programmen hans personliga val och blev som det blev, kräkmedel!

Sen har det bytts ut programledare genom åren och senast är då Lotta Engberg. Som är så klämkäck i sitt uttryck så man kan få krupp för mindre. Men se, nu har jag sett Bingolotton vid tre tillfällen och lagt märke till vissa förändringar mitt i all forcerad pengajakt. Hon har en gäst, en RIKTIG kändis. Som har gjort något som har ett yrke inom ”massmediala verksamheter”, musik, politik, stå-upp etc. Någon som har haft något att berätta eller visa för andra och ingen tröttsam B-kändis. Det tycker jag är ett lyft för programmet! Likaså detta att lyfta fram föreningars eldsjälar. De som inte bara snackar utan som GÖR något. Bra initiativ!

Så här är jag nu och försöker sortera mina negativa känslor för programmet som nu får konkurrens av positiva inslag. Är det ett ålderstecken hos mig eller ett föryngringstecken för TV4(plus)?

Hur man än tycker och tänker så är det fikabrödet vi alltid smaskar på till fikat det som vinner i längden. Igår blev det semlor på hembakat bröd och det var inte bara gott det var GUDOMLIGT gott också!

Miljövänliga Oprah

Jag föddes i slutet av 50-talet och växte upp under samma tid som begreppet slit-å-släng skapades. En bra konsument var en slösaktig konsument, helt utan eftertanke på varken behov eller miljö. Konsekvenserna av detta får vi idag ta och våra barnbarns barn kommer en dag att förbanna vår tids idioti. Min mor har alltid haft en vana att spara och återanvända saker, särskilt plastpåsar. Jag minns att jag i min ungdom tänkte att hon då aldrig kunde släppa ”fattigåren” utan måste spara och spara trots att det fanns nytt att köpa. Idag är jag precis likadan. Jag återanvänder plastpåsar som jag fått med mig hem från affären, t.ex med bröd i. Jag känner mig inte särskilt ”fattig” eller ohygienisk för det.

För egen del vaknade mitt miljöintresse stort i slutet av 80-talet. Fast egentligen tidigare. Jag gick på Tvind efterskole i Danmark. De byggde Nordeuropas största vindkraftverk på 1970-talet. Jag var en av eleverna som var med och gjorde de första spadtagen, eller skedtagen eftersom vi alla hade en var sin sked att gräva med. Det vindkraftverket står ännu kvar på den jyska landsbygden röd- och vitrutig och stolt.

Sen kom jag till Gotland 1975 och här var miljödebatten i sin gryning. En liten grupp personer började förespråka vindkraft. Det var inget jag engagerade mig i överdrivet mycket men i bakhuvudet förstod jag att det var något viktigt i görningen, vad förstod jag inte helt förrän ca 10 år senare. För mig var det lite samma som att bli vegetarian, ”säkert nyttigt men inget för mig”.

Men det var något med miljön som var skevt. Människor utvecklade mer och mer allergier, jag är en av dem. På 1980-talet var det en fix idé att använda klorin när man tvättade för att hålla de vita kläderna vita. Gissa om det rann ut mycket klorin i våra vattendrag då! Sen kom den ena larmrapporten efter den andra och på den vägen är det…

Alla vet vi hur USA valt att stoppa huvudet i sanden så snart man börjar prata om miljöfrågor. Hela deras infrastruktur är uppbyggt så att varje människa ska transportera sig med egen bil och att kasta och köpa nytt - kasta - köpa nytt- kasta - köpa nytt – kasta - köpa nytt i oändlighet… Allt handlar om att konsumera mera. Det var som att varje amerikan såg det som sin mänskliga rättighet och plikt att konsumera mera.

Idag såg jag på TV hur Oprah… av alla människor… hade miljötema på programmet. Det var verkligen på tiden. Äntligen… ÄNTLIGEN så engagerar sig en av USA:s mest inflytelserika kvinnor för vår överlevnad!

Att vissa kändisar gjort sig kända som miljövänliga är väl en sak men nu är det i Oprahs tappning i fokus ur alla perspektiv. Hon t.o.m. visade hur man ska kompostera. På bästa sändningstid! För att inte tala om att ”man kan faktiskt ha en väska att handla med som går att använda fler gånger”… WOW…

Jag minns ett av de första program jag såg med Oprah. Hur hon ”inredde” sina städskåp med rengöringsmedel efter den färg hon gillade?? Hon visade hur någon stor affär hade sortiment efter färg och det var det som var bra med det. Vad nu färg har med städning att göra och inget om städresultat och miljöeffekt. Det har suttit kvar i mig sen dess och jag har länge sagt att den dagen Oprah börjar diskutera miljöfrågor i sitt program då kan vi börja hoppas på en förändring i USA och med det i hela världen.

Jag kan vara ganska gnällig i min ”relation” till USA. Men nu är det så att jag börjar tro på något gott därifrån. Kanske jag har smittats av den optimism som uppstått efter valet i USA. Men hur vi än vrider och vänder på saker och ting så är nog Oprah USA:s främsta förespråkare, av vad hon nu väljer att förespråka. Hon har folkets öra och öga och hon gör det på bred front.

Låt oss hoppas att USA nu tar till sig detta ”nytänkande” och utvecklar alternativa transportmedel, energikällor och varför inte hela livsstilar. För när amerikanerna tar sig an något brukar det bli till 190 %... och i ett sådant här fall skulle det ju gynna allt liv på jorden. Så nu ska jag bevaka USA:s miljöfrälsning. Jag litar på att det kommer att ske något omvälvande snart. BRA OPRAH, jag håller på dig!

Jag glor på TV

Jag är en av de ungar som tidigt satt klistrad framför TV:n. Jag fick veta att jag skulle få fyrkantiga ögon, vilket jag i och för sig trodde på, men jag fortsatte tittandet. Varför? Jo, för genom TV kom KUNSKAP. Jag sög i mig allt jag kunde, från barnprogram till vuxenprogram. Här fanns inga skolprov som stressade och hämmade en, utan det var öppet att bara ta till sig. Sure, barn kan inte sortera och kritisera dåliga program, men barn kan lära också. Dåli kunskap kan vara bra om det är enda alternativet. Speciellt med tanke på att jag skolkade ett helt skolår (läs tidigare blogg om dyskalkyli).

Jag såg barnprogrammen som Kullamannen, Kråkguldet, HelgTV:n till jul, Julkalendern, Plupp, m.m. När jag blev äldre kom också de läskigare programmen, Helgonet, Snobbar som jobbar m.m. Men jag såg också Tekniskt Magasin, debattprogram och flera dokumentärer. Jag satt klistrad vid TV:n och följde Martin Luther Kings resa i media ända fram till mordet som ändade hans liv och livsuppgift. Jag kanske inte förstod allt som en vuxen gör, men jag kunde känna in stämningar och höra vissa viktiga ord och göra mig ett eget sammanhang. Som jag ser det så är det hyfsat mycket jag ändå förstod. Dessutom så gav de program som handlade om ”framtiden, runt år 2000” mycket inspirerande. Jag såg fram emot att komma till framtiden för att se hur det skulle bli. Och här är jag nu, och kan summera. Jag längtar efter att få prova en tur med den nya sortens förarlösa taxi som bla ska byggas i Kiruna.

Idag är jag lite mer sparsmakad med vad jag tycker är värt att se på. Jag är hellre aktiv framför datorn än passiv framför TV:n. Mina favoriter är för tillfället Time Team. Dem diggade jag så mycket att jag mailade SVT och bad dem göra ett liknande program. Jag vet inte om JAG blev lyssnad till men ca ½ år senare kom det ett program som jag just nu inte minns vad det hette. Men en kvinnlig programledare som ”letade” efter mer nutida historiska glömda platser. Det var ett intressant program. Det programmet hade en ny utformning förra sommaren och hette då Vrakletarna.

Ett annat program som jag misstänker att jag varit ”morsa” till är veteran-TV. Jo, faktiskt! Det var en dag när jag för 1031 gången upptäckte att nu skulle en TV-kanal visa ”favoritfilmerna vi minns”, dvs Åsa-Nisse! Kan TV bli sämre? Är det vad som återstår oss på ålderns höst när TV:n mer och mer blir ens sällskap? Jag gnisslade tänder en tid över detta men så skrev jag ett mail till SVT… igen… och BAD dem göra ett program för och om äldre som har en mer modern utformning. Jag ville se ett program som liknade ungdomsprogrammet ”Bullen”. Och till min häpnad så dök då Veteran-TV upp i etern, kort tid efter detta. Så vad vet jag, men om inte Gud hör bön så gör SVT det i alla fall… Och jag gillar Veteran-TV, det tar upp aktuella frågor på ett lättsamt sätt. Fast jag undrar varför i hela friden SVT sänder på så konstig tider? Jag vill att programmen sänds på eftermiddagarna så de når ut bättre till de äldre.

Vid slutet av 80-talet kom de kommersiella TV-programmen med reklaminslag. Jag minns den första jag såg. Det var en parfymreklam med en tjej som skulle låtsas spela in en film med EN replik ”LouLou, oui se moi…”. Har aldrig under en enda sekund funderat på att köpa denna parfym men repliken sitter där, och den är som tur är helt luktfri.

De senaste åren har det gått trender i reklamen. Man skapar en ”minifamilj” som man ska följa, ICA, telia, ComHem, eniro med flera. Min favorit är Roy Anderssons reklam. En beige man i ett beige kök med sin beige familj, en riktig surgubbe. Tyvärr minns jag inte vad reklamen handlar om. Värst är alla de äckliga tecknade figurer som ska ersätta verkliga människor. Jag blir bara så anti, TA BORT DEM!

Hur man än vrider och vänder på detta med televisionen så tycker jag att den fortfarande har en funktion att fylla för oss konsumenter. Det är ännu nummer ett när det gäller att få information när det skett något allvarligt som berör hela samhället. Sedan kommer internet som god två när det gäller att finna fakta ur ett mer långsiktigt perspektiv. Kanske man i framtiden, när TV och datorn sammanstrålat mer, kommer att sitta och söka på internet samtidigt som man ser på något program. Kanske programmen kommer att utformas så att man synkroniserar de funktionerna, inte bara att man ska maila in något utan med uppgifter. Kanske ett tävlingsprogram där man ska söka på internet efter svar som ställs i TV, osv, in live. Kanske är detta framtidens underhållning, jag vet inte. Själv vill jag ha fler och bättre debattprogram och dokumentärer, i stil med tekniskt magasin som sändes i min barndom, med rak och enkel kunskap och med hopp om framtiden.

SOS Gotland

Nu har jag tittat på SOS Gute på femman vid några tillfällen. Det är förstås intressant att se hur våra beskyddare arbetar. Tänk så många småbränder som aldrig orsakar katastrof och tänk så många märkliga missöden som folk råkar ut för. Jag tycker det är intressant att kolla in hur en viktig organisation, som Räddningstjänsten, i vårt samhälle fungerar. De vi får se visar att man kan vara trygg med dessa kompetenta räddningskillar och räddningstjejer.

Det man får se om ”Stockholmsveckan” borde få folk att reagera på hur den veckan ser ut i praktiken. Glamouren hamnar lite i skuggan av alla dessa festande/småsupande/alkis-wannabees som skymtar förbi i rutan. Det är bra att det blir synliggjort. För en gång skull tycker jag att negativ reklam om Gotland är nyttigt.

Vilka fina Gotlandsbilder som serveras på bästa sändningstid. Betydligt bättre än i ”Främmande fågel” som sändes för en tid sen. Det här är verkligen ”gratisreklam” för Gotland! Jag undrar hur ett sånt här program hade sett ut under en kallare årstid. Det är tre gånger så mycket människor på ön under semesterveckorna och då borde olyckor, statistiskt sett, vara tre gånge fler. Det ger förstås mer att filma och få material ur.

Sen detta fenomen att man genast försöker pricka in vilken väg brandbilen ilar fram på och kanske om man har tur också vem personerna som skymtar förbi kan vara. Därtill denna diskussion som uppstår efteråt, vem känner någon av dem som är med i programmet? Jag har tur jag är kompis med en av brandkillarna, nåja känner i alla fall, hmm.. är bekant med, ja, ja, känner till, eh... okey, har passerat förbi på gatan en gång... måste det vara så noga?

När jag precis flyttat in på Länna upptäckte jag att hela utryckningskåren passerade förbi emellanåt. Jag tänkte att kanske detta berodde på att det bor många äldre i området. Det tog ett tag, sen kom jag på det. De var ju hungriga! och passerade förbi Byssans Pizzeria, kanske på tillbakavägen från en övning osv. Nåja, smaklig måltid!

Främmande fågel tappade styrfart…

såg på TV här i går kväll… sista avsnittet av ”Främmande fågel”… har inte läst boken men TV-serien blev jag grymt besviken på… jag tycker att storyn haltade… att en ö isoleras idag behöver inte betyda att informationsflödet till och från människor stryps… väl?... skulle folk rusa runt bindgalna på gatorna och tända eld på bilar för att de befann sig i en utsatt situation som TV-serien illustrerar? Eller skulle de börja sms:a, maila och blogga om det de erfar och skaffa information på andra håll?... skulle samhällets infrastruktur falla samman så snabbt… som det verkade göra på TV… då är vi riktigt illa ute…

och sen är jag så genomtrött på de scener där poliser går in i en farlig situation med dragna pistoler UTAN UPPBACKNING!!!... är vår svenska polis så klantiga eller är det endast för att skapa spänning i scenen?... i så fall… stryk den scenen… om man ska lyfta fram smarta poliser så gör det korrekt!... annars blir det så motsägelsefullt... det räcker med de faktiska stolpskott till poliser vi läst om i massmedia…

när de nu ska filma på Gotland… borde de inte ta med mer vyer över Gotland då?... bara snäva vinklingar… borde man inte ta fram den lokala särarten mer om man nu skriver något om just en specifik plats?... så snävt som de var filmat så kunde det vara från vart som helst ju… och varför sker alltid allt i innerstan... vad hände utanför muren... där som de flesta människor bor?... jag tror att om folk skulle samlas så hade det varit mer naturligt på Östercentrum eller Södertorg än på Stora Torget!... ska man försöka visa bilden av en bister verklighet så tycker jag att man ska försöka vara närmare verkligheten!...

Lär av Rejseholdet / Mordkommissionen… den TV-serien visste att plocka fram Danmark ur ett turistperspektiv… jag vill åka till varje plats de visade… de var säkerligen sponsrade av dansk turistnäring.. och det är väl inget fel i det… idag är det hård konkurrens om turismen och då behöver man bredda perspektiven lite för att göra ”oss” intressantare… jag skulle även vilja se mer av andra delar av Sverige när man nu gör TV-serier där…