Stockholmsveckan VS Medeltidsveckan

Gotland är en turistö, det är inget snack om den saken. Frågan vi ställer oss är varje år vilken typ av turism vi vill ha och behöver för att det ska ge just någon ”näring” för oss som bor här året runt.

Att turista är en knapp hundraårig tradition som i början endast kom de välbeställda till del. Efter andra världskriget fick även arbetarklassen ta del av ledighetens möjligheter, att transportera sig bort hemifrån för att vila och få upplevelser. De första charterresorna, på 1960-talet, gjorde att utlandsresandet tog fart med stackars Mallorca som pilotprojekt.

Så finns naturligtvis Gotland, landet annorlunda. ”Som att resa utomlands”. Turismen på Gotland har verkligen ökat och utvecklats genom årtiondena. När jag flyttade till ön på 1970-talet var det Strandgatan i Visby innerstad som var ”plejset” därtill krogarna vid Stora Torget. Rödvin, öl och dunka-dunka. Sen öppnades olika danskhak och pubar nere vid hamnen. Idag har kultur- och naturturismen fått genomslagskraft. Men discofolket lever fortfarande sina heta liv i krogarnas dunkel.

I början av 1980-talet föddes så Medeltidsveckan som genast blev en succé eftersom de som ville kunde få delta på ett högst påtagligt sätt. Dessutom så kan man ha samma dräkt år efter år eller liksom kombinera med nya detaljer etc. Man kunde rota fram den gamla plyschgardinen/draperiet och sy sig en medeltids-modern dräkt. Det till skillnad mot ”modern-turism” där det är just ”nyaste trendigaste senaste och helst dyraste” som gäller.

Att vilja vistas i båda dessa världar är väl ingen motsägelse. Problemet på Gotland är att de konkurrerar om tiden. Eftersom båda evenemangen vill ske vissa veckor under sommaren. Protesterna mot medeltidsveckan är just att det finns en svans som skränar och förstör. Ordningen var i obalans. Protesterna mot Stockholmsveckan är att det finns en svans som skränar och förstör. Ordningen är i obalans.

Stockholmsveckan verkar vara beroende av Båstadsarrangemangen och därmed har behov av att ta vägen förbi just Visby (Hur nu man ska hitta en logik i detta). Ja, jag skriver Visby för jag har svårt att tro att några av de aktiva deltagarna tar sig utanför stan alls. Medeltidsveckan har breddat sig och det finns arrangemang runt om på ön även om merparten är i Visby.

Vad är så skillnaden i ”skränandet” och ”förstörelsen”? Och hur skiljer sig obalansen?

Under Stockholmsveckan består skränandet av de dräggiga snorungarna som fastnat i puberteten och som har behov av att visa upp sig på gatorna. Under medeltidsveckan består skränandet ”frälsta” medeltidsfolket/lajvfantasterna som har behov av att visa upp sig på gatorna

Förstörelsen under Stockholms-veckan består av att fulla/drogpåverkade Stockholms-folk tror de kan göra allt de önskar och att ”pappa betalar”-mentalitet inte tar hänsyn till vad som är deras och vad som är andras utrymme och saker. Att spruta champagne över sig själv och andra och tro man ”är nåt” just för detta t.ex eller ragla runt på stan skitiga, om än dock i allt för dyra kläder, och tro sig vara någon slags herreman. Förstörelsen under medeltidsveckan är väl alla de medeltidsfolk som tror de har ägorätt till all Visbys grönska och kan tälta och elda vart som helst för ”det gjorde man ju förr…”

Skillnaden i dessa två grupperna är väl bredden på folk. Stockholmsveckan består endast av förpubertala tonåringar oavsett ålder vars rollspel går ut på att ”leka rika”. Kallbadhuset blir deras ungdomsgård där de under en vecka leker att de ”äääntligen har typ FF (föräldrafritt) liksom”. Medeltidsveckan består av folk mellan noll och hundra år gamla vars rollspel går ut på att tolka/spela människor med skiftande ”klasstillhörighet” och som tycker att alla icke medeltidsvecksklädda är på fel plats och behöver höra det.

En tragisk liknelse dessa grupper/veckor finns.

Medeltidsveckan har som grundbult att hålla i minnet året 1361 då Valdemar Atterdag kom till ön för att brandskatta gutarna. Det slutade med en massaker utanför muren, medan borgarna innanför godmodigt stod och tittade på, som sedan gutarna fick ta hand om. Det var alltså gutarna som fick betala notan.

Under Stockholmsveckan sker en annan typ av brandskattning. Massakern är mer långsiktig och vapnet är alkohol och droger. Men det är gotlänningarna som får ta hand om dem som blir kvar, som inte kommer sig för att resa hem efter semestern utan blir sittandes på en parkbänk i Visby, detta har vi att beskåda sommar efter sommar. Det är alltså gutarna som får betala notan.

Att turista är kul och att det kommer folk till Gotland är kul. Men kanske man skulle låta huvet sitta kvar på halsen när man reser hemifrån och kanske följa Gotlandsbolagets visa ord som lyder ungefär: ”Du är en del av alla andras upplevelse. Låt det bli en trevlig sådan”

Jag turistar i min stad

I mitt arbete får jag tillfälle att uppleva många saker. Nu har jag även fått åka med turisttåget. Jag har en slags allergi mot den sortens företeelser även om jag sett många lyckliga barn sitta på tåget när jag någon gång råkat passera förbi. Jag tycker personligen att det guide-bandet som går medan tågat tuffar fram och som hörs överallt är en slags ”nedskräpning” av vår stad.

Nåväl, å tjänstens vägnar så kan jag inte göra något personligt korståg mot detta utan snällt sätta mig i en vagn och invänta att tåget börjar rulla på. Och det gjorde det med klämtande klockor så jag verkligen rodnade av skam för att jag satt med. Jag försökte se min stad genom kameralinsen och en sak är säker. Visby är en turiststad på alla sätt. Inte bara detta att det är mycket folk som lunkar fram, stannar till, tittar, lunkar vidare, stannar, tittar osv utan också hur de är klädda. Det är antingen shorts eller piratbyxor, linnen eller t-shirts i stora mängder. Det äts glass och pizza samt dricks öl i mängder. Allt görs på alla uteserveringar så man både kan se och lukta detta hela dagarna. Jag är inte negativ till att folk har semester och njuter av att kunna sitta utomhus. Nej, det är bara en betraktelse.

Vagnen svängde ut på Kung Magnus väg, vilken jag anser borde göras om till gågata. Nu har jag skrivit om just detta i en tidigare blogg så jag ska inte pratat mer om det här. Det är lite ironiskt att turisttåget är utformat som just ett tåg, och att det är just detta som verkar vara dragningskraften för turistbarnen. Varför la man ner tågtrafiken på Gotland? Vilken fantastisk turistattraktion detta hade varit idag, miljövänlig sådan dessutom.

.

Vi passerade parken vid busstationen, eller vad den nu heter idag. Förr, på den gamla (goda?) tiden, så var den omgärdad med ett staket och kallades för Murgrönan. Där fanns då Visbys musikscen där man kunde se artister, av alla de slag, uppträda. Numera har vi ingen permanent scen värd namnet. Jag tycker personligen man borde skapa en stor scen, kanske där vid Oscars-stenen. Kalla den efter Hjördis Pettersson som i sin tid var Sveriges stora kommedienne!

Efter parken kommer vi till stora parkeringen utanför muren. Bilar i långa rader som de försökt rama in med något blomsterarrangemang. Jag tror att hur man än gör så ser det alltid skräpigt ut med bilar.

Rösten som talar på bandet tillhör Tina Marie Quiberg. Hon har gjort en hel del program i TV bland annat. Hennes typ av gotländska, långsamt och släpig och släpigt med de gotländska betoningarna (miauligt helt enkelt) har jag lite svårt för men… Jag får säga att hon lyckats lyfta upp detta med guidad information en aning. Det går inte att ge turister korvstoppad information på en sån här rutt. Personligen gillar jag fakta men här är det en blandad mix av människor som vill ha lite underhållning samt ”veta lite mer” om denna plats de besöker. Först reagerade jag på vissa ordval hon använde men sen slog det mig att, naturligtvis, hon pratar på ”nutidssvenska”. Med anda ord hon använder ordval som alla känner igen, även barnen som lyssnade så öronen såg ut som parabolantenner. Jag lyfter på hatten för Tina Marie Quiberg för detta!Vi passerade gamla fängelset som numera fungerar som vandrarhem. Det slog mig att jag en gång i början av 80-talet kom gåendes längs hamnen. Uppe i ett fönster i fängelsehuset, satt en kille. Han vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka. Först tänkte jag, ”jaja vad kul” och sen. ”Oj, detta måste vara det absoluta straffet. Att sitta i Visby fängelse som är beläget mitt i partycentrum i Visby och inte kunna delta.” Tina Marie Quiberg berättade att en av de sista som avrättades i Sverige levde sina sista dagar i en cell här i Visby fängelse. Det var urspännande, kunde jag läsa i alla turisternas kroppsspråk. Dessutom detta att man kan övernatta i samma cell (antagligen om man beställer i tid). Tragedier, våld och elände går att sälja som turistidé.

Nere i hamnen tycker jag att Visby visar sin rätta sida. Här trängs båtarna i hamnen och här står högskolans lokaler. Här sitter människorna i glassbarer och restauranger. Att sommaren är här kan man inte missta sig på. Dessutom hänger flera länders flaggor i stängerna för att vi ska se vart alla kommer från. Jag skulle vilja ha en informationstavla i hamnen som visade alla världens flaggor. Då kunde barn som gamla leta efter flaggan och se vilket land det symboliserar. Kanske ska man ha en dataskärm och digitalisera detta. Då kunde man också leta efter information om just det landet. Ja, ja jag vet nu går jag överstyr med mina tankar (igen) men som idé är det väl kul?!!

Kallbadhuset, ”Kallis” ger ett kalt och kallt intryck. Det är enligt mig ett misslyckat bygge. Man har missat något när man planerade det här området. Men, men som man säger… money talks…

Vid kruttornet såg vi det första tecknet på att medeltidsveckan startar. Det förbereds här och där. Jag gillar verkligen medeltidsveckan även om jag inte är så aktiv längre.

På tillbakavägen passerade vi Östergravar. Vid Dalmanstornet har man byggt en liten parkeringsficka för turistbussarna. Detta är ett av de typiska turiststoppen och det såg man på mängden människor som fanns där. Visby ringmur är speciell och ett fantastiskt byggnadsverk.

Efter vår tågtripp så gick vi och fikade. Sen gick vi till Domkyrkan. Vi skulle tända ljus för någon som vi tänkte på. Detta gjorde vi så. I kyrkan har de just nu ett fotomontage. Bilderna föreställer mobbingsituationer i skolmiljö. Bredvid har man text med bibelcitat. Tillsammans blev det mycket tänkvärt!
I Visby domkyrka finns ett litet bönerum. Ett vackert rum med enkel inredning. Ett litet fönster släpper in ljus. Här rår stillheten. Jag såg ljuset liksom rinna ner för kalkstenens trappstensformation och nå till det kors som står på ett bord. Jag tänkte att detta var väl ändå lite väl genomtänkt. Men sen funderade jag på om det var slumpen som gjorde att jag stod där när ljuset föll på just det sättet. Ja jag vet inte men jag blev berörd. Kanske jag fick en glimt av Guds ljus i praktiskt utförande? Det nådde mitt hjärta så… jag vill tro så