En resa – många minnen. Dag 4

Vi vaknade rejält utvilade och hungriga. Det blev en snabb process med dusch och frukost och sen checkade vi ut. Urban var rastlös och ville iväg. Vi tog en runda upp till Kristianstens fästning innan vi for ut mot E6:an.

Det är en fantastisk utsikt där uppifrån. Färden norrut kantades av vägtullar och tunnlar i oändlighet. Är det något Norrmän kan så är det tunnlar. En av tunnlarna var 8,6 km lång!

Efter god stund evigt körande så kom vi till Stiklestad. Det var platsen där Olof den helige dog. Det beskrivs som Norges nationella kulturcentrum. Jag skulle vilja kalla detta för en typisk turistfälla. Här finns ett hotell, ett museum och en kyrka. Man tror att kyrkan är byggd direkt på den plats där slagfältet var. Man håller på att bygga upp någon slags vikingaby, förmodligen för att ha aktiviteter för turister. Hur som helst kändes det extra speciellt att besöka platserna som är kopplade till Olof den helige eftersom han också, enligt sägnen, besökte och kristnade Gotland.

Sen fortsatte färden norrut. Vi såg den ena utsikten vackrare än det andra eller lika vackert eller hur man nu uttrycker det obeskrivbara.

Jag har fotat flera gånger men kan ändå inte återge den enorma känsla man hela tiden hade när man gled fram i det ofantligt vackra landskapet. Längs med vägen såg vi flera som stod och fiskade. Sjöar och vattendrag är privata i Norge och det kostar pengar att få fiska, mycket pengar på en del ställen. Vi såg hela tiden folk som fiskade och det såg så gemytligt ut att man bara ville stanna och delta (ja, jag vet, jag är märkligt!).

Så kom vi äntligen fram till Mo i Rana där vi skulle övernatta. Vi hade ringt precis när vi kom till Nordlands fylke och påtalat att vi är på väg. Värdinnan trodde att vi nog inte skulle hinna fram till klockan 23:00 då Gästhemmet stängde för incheckning. Så vi hade färdats med en aning stresskänsla i magen men det visade sig att vi hann med hyfsat god marginal. Vi kom fram 21:15.

Mo Hotell & Gjestegård var ett synnerligen prydlig och ordningsamt boende. Värdinnan var en mycket vänlig dam men jag är helt övertygad om att hon hade järnkoll på precis allt. Hon skulle nog hitta minsta lilla tandpetare i totalmörker. De flesta gästerna var 60 plus och stämningen var mycket stillsam och lugn. Vi var dödströtta så efter fix och grejande så störtade vi i säng. Det var mycket varmt så jag trodde att det skulle bli svårt att sova. Men som jag minns det så minns jag inget, jag sov som en stock.

En semester – många minnen. Dag 3

Det finns en viss känsla i att äta hotellfrukost och i Trondheim är det ingen skillnad på det. Fast jag tycker att alla hotell är ganska likriktade och ”internationella” med utbudet. De borde ha fler lokala produkter så man känner att man kommit till en ny plats. Nåväl, vi glufsade i oss så gott vi kunde. Till och med ett halvt glas sur juice fick jag i mig. Ja, vi svenskar beter oss allt underligt på våra utlandsresor. Lokalerna på hotellet var i min smak alldeles för opersonligt, både kalt och kallt. Det fanns liksom ingen atmosfär, bara en massa hip design.

Efter frukost begav vi oss ut på stan. Vi hade ju viktiga ärenden att göra den här dagen. Vi gick över en bro och hamnade i en gammal stadsdel som kallas Bakklandet, massor av träkåkar och slingrande gränder. Sen kom vi till en ny bro och gick över den. Här var det stora mängder av turister som alla, liksom vi beundrade och fotade utsikten över älven.
Trondheims centrum består av många vackra gamla hus. Längs älvenmynningen så står hus som ser ut som gamla handelshus. Det slog mig att de har samma typ av utseende som våra gotländska medeltidshus i sten. De stod ju också på rad längs gatan med ena gaveln utåt. Jag kan bara inte förstå att ett land som Norge bygger så mycket i trä. Jag tycker de verkar ha ont om växtlighet och mer av berg och sten. Något vi såg mycket av i Trondheim var El-bilar. Det verkar pågå en stor test i staden. Bilarna såg ut ungefär som våra EU-bilar och verkar hur smidiga som helst när man behöver en parkering.
Så kom vi fram till Nidarosdomen. En gigantisk byggnad och en mäktig upplevelse. Här var det stora mängder med turister och då var klockan bara lite över 9:00 på morgonen. Vi gick runt och beundrade byggnaden en stund och sen gick vi för att betala inträdet, vilket de tog för att få in pengar till renovering av kyrkan.

Så kom stunden vi kommit dit för. Vi gick fram till trappan till altaret och där satte vi oss. Vi hade lite allvarligt gullprat och sen förlovade vi oss. Runt om oss satt turister som vi får räkna som våra vittnen. Efteråt har vi hört att det verkar vanligt med förlovningar i Nidarosdomen, så "unikt" var det tilltaget alltså. Nåja, jag känner då ingen personligen som gjort det. Urban fick någon personal att fota oss så vi stod en stund vid kyrkan och tramsade lite. Okey, jag är inte den romantiska sorten men jag får medge att det hade en mycket speciell feeling att skapa så mycket symbolik kring cermonin. Efter förlovningen så gick jag upp i kyrktornet. Urban fick svindel bara av att tänka på det så han stannade på landbacken.

Efter det gick vi på museet och tittade även på kronjuvelerna. Enligt en medeltida regel så ska alltid kronjuvelerna förvaras vid Nidarosdomen och alla regenter ska hålla sin kröningscermoni i just Nidarosdomen. När man tittar på dessa kungliga saker, kronor och kröningsstolar och någon mantel så förstår man att dessa egentligen inte är så svåra att tillverka idag. Tack vara sin ålder och alla historiska ögonblick som de är förknippade med så får de ett enorm värde. Och då pratar jag inte bara kungarnas historia utan också hur det för mig går igång, ”ja just ja då hörde Norge till Danmark” och ”då hörde Norge till Sverige”, ”det var då unionskriget bröt ut” osv. Norge har upplevt många slitningar mellan makthungriga kungar.

Sen vandrade vi ut på stan. Vi vandrade mot hamnen där vi fikade på ett gammalt anrikt kafé. Efter fikat begav vi oss till gågatorna och folksamlingarna. Jag gick in på ett köpcentrum mitt i stan men det liknade alla andra köpcentra man besökt i sina dagar så det var inget kul. Varken Urban eller jag drabbades av någon shop-iver. Det är kul att titta på folk och tjyvlyssna på folk som pratar. Man försöker fånga upp någon slags atmosfär helt enkelt.

Efter stadens shoppingkvarter begav vi oss till hotellet och vilade en stund. Sen gick vi till ett fik i Bakklandet som heter Kaktus. Där åt vi en god pastarätt. Vi noterade att det inte verkade vara någon fylla på stan trots att det var en hel del människor som satt på uteserveringarna.
Eftersom jag hade ganska ont i fötterna, det såg ut som början till blåsor, av allt vandrande så begav vi oss sen till hotellet. Jag la mig på sängen och glodde på norsk TV och Urban gick ut på stan själv. Han berättade sen att han hamnat mitt i en folkfest på ett torg. Det var chilensk musik och ett coverband som han tyckte spelade fantastiskt bra. Så var denna norska dag slut och vi snarkade oss fridfullt till nästa morgon.

En resa – Många minnen. Dag 2

Efter frukost och morgonbestyr var det dags att bege sig nordost igen. Vi ”Stal” med oss två ägg från vandrarhemmet att äta på kvällen. Tur man har kylbag med. FÖRLÅT för min stöld men vi åt så lite frukost (lögn igen) att vi tänkte att vi kunde låta två ägg vänta till kvällen, liksom. (usch så jag skäms när jag skriver detta). Under resans gång har vi konstant hållit spaj på bensinpriserna. Det gäller att köra så ekonomiskt som möjligt eftersom det är 400 mil som ska avklaras.

Vi tog en runda in till Mora centrum. Har aldrig varit där förut och jag ville absolut se vasaloppsmålet, så pass sportintresserad är jag. Eller så är det historiens vingslag jag ville känna av, eller nåt. Vi växlade in till lite norska pengar. Urban var, som vanligt, kaffesugen så han hade ett häng på Hermans konditori där. Jag köpte med några äppelsnittar att festa på senare under dagen.

Sen märktes det att landskapet sakteligen förändrades. Det var en oändlig väg med skog på båda sidorna och sen något enstaka hus och därefter, skog. Dessutom var det vägarbeten ett par mil som påverkar framfarten. Men det var väl okey ändå. Efter en god tids körande kom vi så fram till Älvdalen. Det är ett samhälle som såg ut att vara i storlek med Hemse här på Gotland (ca 3000 invånare?). I detta mecka har dansbandet Lasse Kristers sin hemort. Det var även här som världsberömda Hagström började sin instrumenttillverkning. Vi stannade för glass, kissa och byta kylklampar. Det är kul att göra studiebesök i vanliga affärer, höra folk prata och se vad som står på anslagstavlorna.

Sen kom vi fram till Idre som ligger vid Idrefjällets fot. Här har tydligen Pernilla Wiberg någon turistanläggning. Vi åt lunch på Restaurang Lodjuret. Det blev vanlig husmanskost, falukorv och potatismos. Ja, jösses det var en falukorv det. De var dubbelt så stor som dem vi brukar se i affärerna och den smakade helt annorlunda. Vem vet, kanske de rent av har kött i sin produkt?

En liten by stannade vi sedan vid, Storbo. Med några enstaka hus. Här funderade jag mycket på hur man klarar detta, för mig, stora avstånd till affärer och andra människor. Kanske telefon, mobiler och internet fått avstånden att krympa? I fjärran såg vi fjäll som förmodligen var norska (de sa inget så det var inte helt enkelt att veta exakt).

Man kör i en slags insluten evighet, mil efter mil. Man småpratar och pausar. Man sitter tyst och grunnar. Att färdas långt är även en inre resa. Vi såg endast en vilsekommen ren och kanske en eller två mygg. Men så kom vi äntligen till norska gränsen. Genast väcktes nyfikenheten. Nya vägskyltar, andra typer av hus. Vägen var i mycket dåligt skick så vi skumpade fram i flera mil. Men till slut kom vi fram till ett av besöksmålen på resan: Røros! Tyvärr var klockan 17:00 så vi hade inte allt för mycket tid på oss att stanna. Vi skulle ju vidare till Trondheim. Men vilken fantastiskt pittoresk stad. Jag har hört att vissa av Pippi Långstrump-filmernas vinterscener har spelats in här. En gammal medeltida gruvstad där massor av trähus ännu är bevarade. Hit vill jag resa igen, och stanna en hel dag!
Nåväl, vi hade inte riktigt tid för vi skulle ju till staden Trondheim som sagt. Så det var bara att tuffa vidare. När man har en slutstation så kan alla dessa mil kännas oändliga. Vi hade ju ingen koll på kartan och avstånden eftersom vi aldrig varit här. En mil i Norge är inte riktigt som en mil i Sverige. De är mer kurviga, smala och långsamma. Jag vet inte hur det går till. Men det kändes som att man körde i flera timmar och så hade man bara kört 3-4 mil. Och deras E6 var som en landsväg på södra Gotland. Nej det var orättvist jämfört. Gotländska vägar är bättre!

Men landskapet!!! Herre min gud så obeskrivligt vackert! Dessutom har de gott om rastplatser och de är ofta placerade så man kan se ut över landskapet. Nåväl, ca 3 mil från Trondheim började vägarna bete sig likt våra svenska. Breda, flerfiliga och med en stadspuls.

Det var mycket enkelt att ta sig in till centrum och hitta hotellet. Även om enkelriktade gator inte syns på kartan så man får snurra runt en del, till Urbans irritation. Det är ju bara han som kör och han var nog ganska mör vid det här laget. Klockan var ca 21 och vi hade varit på resande fot i ca 12 timmar.

Vårt hotell var ett år gammalt och såg väldigt hightech ut. Tyvärr verkade portiern måttligt intresserad av oss. Han visade på sånt ointresse att bara det var irriterande. Dessutom fick vi så diffusa anvisningar på parkering att vi lyckades få parkeringsböter bara en timme efter vi parkerat! Rumsnyckeln, dvs ett plastkort, funkade inte heller. Det hade inte blivit aktiverat. Så medan Urban försökte finna en parkering så stod jag och väntade med alla väskor utanför rummet. Jag ville inte gå ifrån och kanske bli av med någon väska och jag ville IN OCH LÄGGA MIG PÅ SÄNGEN. Nåväl, allt löste sig så småningom men det var ingen bra början. Vi hade smörgås, läsk och stulna ägg i kylbagen som vi åt. Sen var det SNARK för hela slanten.

En resa – många minnen. Dag 1

Dagarna före resan var jag lite ”anti” vid tanken på att bege mig iväg på en så lång tripp. Jag är nog lite för ”hemkär” för detta egentligen. Samtidigt visste jag att jag garanterat skulle få minnen som skulle ränta sig väl i sinnet hela livet framöver.

Jag vaknade vid 04:30 och klockan 5:00 steg jag upp och förberedde resan. Vi hade packat in det mesta i bilen i går kväll och idag var det endast ”smågrejer” samt färdkost som skulle packas ner. Traditionsenligt blev det Chiabatta till frukost och kokt ägg samt en termos kaffe. Av princip dricker jag inte det kloakvatten som serveras på färjan.

Ombord på färjan var det knökfullt. Vi reser alltid i ekonomiklass eftersom det är där, enligt min åsikt, det händer mest. Det gör att överresan går snabbare.

När man kommer till Nynäshamn så vill man förbi Stockholmsområdet ganska snabbt. Det är inget kul med den trafiken. Vi tuffade på tills vi kom till Häckelberga där vi tog en lunchpaus. Vår vattenkokare värmde vatten till det frystorkade kaffet vi har med. Och jag hade gjort mackor redan på morgonen. Kanongott att äta egen matsäck. Vädret är varmt och det blir ganska svettigt i bilen emellanåt.

Sen fortsatte resan. Eftersom jag varit ute på internet ett aaaantal gånger inför denna resa så hade jag förslag på att vi skulle ta en instickare till Falun så jag kunde ta några bilder. Men när vi kom närmare staden så hopade sig molnen och i Falun började ett riktigt skyfall. Vi fick stanna vid en parkering och vänta på att det skulle gå över. Det åskade och blixtrade mycket. När regnet avtog hörde vi brandkåren som stannade bara en bit från vår bil. Något hade hänt. Vi tog inte reda på vad utan ville bara bort från stan nu.

Vid Bjurnäs hade vi en paus. Där såg vi flera tecken på en bävers närvaro. Det var avgnagda trän och en hydda vid strandkanten. Kul att se.

Själva landskapet var ganska enahanda, skog, skog och åter skog. Sen kom vi fram till Siljan och *poff* så öppnade sig ett fantastiskt vackert landskap. Det var första gången på denna resa som vi fick en wow-känsla.

Så kom vi fram till första övernattningen. Det var i Mora och Kristinebergs Hotell och vandrarhem. Vandrarhemmet var ganska rejält trött och slitet men det var okey med tanke på att det bara var fråga om en övernattning. Jag antar att vandrarhemmet används flitigt under skidsäsongen. Vi hittade en pizzeria och delade på en sen var det natt natt för den här dagen