Så var det dags igen. Influensa hotar världen och vi måste skydda oss. Jag står som en åsna och slits mellan två höstackar. Genom min uppväxt och ungdom hade jag sällan sjukdomar och aldrig någon influensa.
I början av 1990-talet ville min chef att alla personal skulle vaccinera sig för att möta eventuell anstormning till min arbetsplats. Jag arbetade då på ett korttidshem och det fanns tydligen en viss risk att andra enheter eller anhöriga kunde bli sjuka och då behöva en avlastning för en tid. Då skulle vi finnas där.
Jag gick med på det, man är ju solidarisk. Och jag fick en kraftig influensa ganska omgående. Jag var sängliggande flera dagar helt utslagen. Jag tror ingen sjukdom jag någonsin haft varit så påfrestande som denna.
Kort tid efter fick jag mina första symtom på astma. Jag var redan under utredning för olika allergier men helt plötsligt fick jag problem med andningen och senare fick jag konstaterat att jag hade astma.
Så nu står jag här och och försöker ta in vad jag hör och läser om svininfluensan. Riskerna och fördelarna. Den här gången är jag mer egoistisk i mitt tänk. Ska jag riskera en kraftig influensa för att kommande generationer inte ska drabbas? Ska jag ta på mig riskerna för andras skull?
Jag är i nuläget helt övertygad om att jag inte tänker vaccinera mig. Jag har svårt att ta in argumenten eftersom jag vet att det funnits flera influensor som varit kraftiga och som människosläktet klarat sig igenom. Okey att det kanske kan bli lika drastiskt som andra sjukdomar som pest och spanska sjukan men… ska just jag ta alla risker för den skull?
Har vi fått hybris av rädsla?
