Samtidigt var det dagen då jag tog mitt arbete ett steg längre. Eftersom vi bor på en ö är det alltid begränsningar för våra brukare att resa över till fastlandet. Vatten kan vara ett så stort hinder. Hade jag arbetat i Eskilstuna, Gävle eller Motala så hade det inte varit samma oro inför en resa för brukare utan ledsagande personal. Och det är förståligt eftersom vilken ”Plan B” ska man ta till om något händer? Vi måste ju vänta på nästa färja hur vi än gör. Men nu har jag, tillsammans med en kollega förstås, planerat en tredagars-tripp till huvudstaden med övernattning på hotell och olika aktiviteter att gå på, dans, restaurang, shopping och kultur. Jag sitter här i Visby som en hönsmamma och inväntar telefonsamtal från dem så jag vet att allt är okey. Jag har gjort ett gediget schema som de har att hålla sig till med visst utrymme för egna påhitt, men bara visst utrymme. Men jag är oerhört glad över att detta gick att genomföra och jag är oerhört glad för deras skull att de fick möjlighet att uppleva detta äventyr.
Ja, tänk vad olika vanliga dagar kan kännas. Just nu är det fulla regnbågsspectrat jag ser, allt är möjligt och det är en gudagod känsla!