måndag 9 mars 2009

Kort om Dyskalkyli

Jag har förstått att intresset för dyskalkyli ökar allt efter som man får mer och mer grepp om vad funktionshindret innebär. Här har jag samlat lite av varje kring detta. Jag har tidigare skrivit två bloggar om mitt förhållande till dyskalkyli och fått många besökare dit, tack för det. Det finns idag en förening för oss med dyskalkyli och jag förmodar att funktionshindret kommer att bli mer synliggjort. Framförallt så kommer det stigmata kring det kanske en gång för alla upphävas. Det är så många barn som lider i onödan.

Lite information


Ordet dyskalkyli kommer från latinska dyscalculia (dys från grekiska för fel eller dålig, calculus är latin och betyder räkne­sten, calculare betyder att räkna). Den svenska beteckningen brukar vara sifferblindhet.
Fenomenet upptäcktes av svensken Salomon Eberhard Henschen i början av 1900-talet men har hittills varit nästan okänt. Framför allt moderna hjärnavbildningar de senaste åren har visat att företeelsen finns.
De matematiska svårigheterna tros vara orsakade av störningar i den mer grundläggande förmågan att skapa sig abstrakta matematiska begrepp. Detta kan även ta sig uttryck i att kasta om siffror eller ha problem med att snabbt plocka fram sifferfakta ur minnet. En person med dyskalkyli kan även ha svårt att läsa av en analog klocka, hålla koll på sin egen ekonomi och skilja på höger och vänster.
Saknar inre bild av siffror och symboler
Gör omkastningar, t.ex. 385 blir 358
Förväxlar tecken och symboler
Ställer upp talen fel
Har svårt att minnas multiplikationstabellen.
Summerar från vänster till höger
Har svårt med tidsbegrepp och klockan
Har problem med att växla från ett räknesätt till ett annat
Har svårt att rita geometriska figurer
Är ojämn, vissa dagar går det bra att räkna, andra dagar går det inte alls.
Svagt korttidsminne, svagt sekvensminne


Länkar

http://www.dyskalkyliforeningen.nu/

http://www.sprakaloss.se/Jonsendyskalkyli.htm

http://jensengotland.blogspot.com/2008/11/kvinnor-med-dyskalkyli.html

http://jensengotland.blogspot.com/2008/10/dyskalkyli.html

söndag 8 mars 2009

Jag är chockad av all chockinformation… eller så inte

Hur mycket plötsliga oväntade chockartade intetsägande vardagshändelser ska vår massmedia prångla ut innan de inser att ingen jävel bryr sig om deras nonsensreportage? Jag blir inte chockad av att ”kändisar” bantar, skiljer sig, visar en tutte, vänsterprasslar, tar en timeout etc. Jag tycker inte att det är en skandal för att en ”kändis” gör tvära girningar i sitt liv. Herregud. De är inte bara ”kändisar” de är människor också. Och jag har nog av mina egna vardagliga bekymmer och glädjeämnen och behöver inte läsa mig till livserfarenhet genom andras trista vardagsgärningar. Hallå… Aftonbladet och Expressen m.fl. skvallertidningar: Det är jag som är läsaren och det är jag som inte är intresserad.

Jag läser hellre om avslöjanden om oegentligheter som görs av högt uppsatta personer i vårt land. Nya politiska beslut som berör min vardag. Kända personers framträdanden ur ett professionellt betraktande, alltså att en känd skådespelare spelar huvudroll i en ny uppsättning av Hamlet inte huruvida han/hon råkade visa trosorna på ett kändisparty osv.

Förvisso har vi flyttat ut ur bondesamhället och numera har fokus på de stora städernas rytm och logik. Därför kanske vi behöver skvallret om dem vi egentligen inte känner, dvs kändisar. Kan man inte ”skvallra postitivt”? Jag menar att journalisterna som skriver dessa slaskrepportage har ett ansvar gentemot läsarna.

Antingen är vår tids journalister väldigt oerfarna och naiva eller så är de helt korkade vad gäller verklig journalistik! Det som CHOCKAR mig är att personer på allvar tar studielån går en högskoleutbildning som kräver en hel del av intellektet och sen bara spottar ur sig en massa gallimatias. Som att utbilda sig till kirurg och sen arbeta som vårdbiträde. Det är knappast att använda alla förutsättningar eller resurser. Eller är det allt man kan klämma ur sig?

Hur som helst det är bra att de har sina rubriker på löpet. ”CHOCK”, ”SKANDAL” osv. För då vet jag bestämt att jag inte ska köpa tidningen den dagen heller!