Vår stund på jorden…

Jag har under en period haft funderingar kring detta att bli 50 och kroppens marsch mot åldrandet… jag tycker att jag kommer väl överens med de förändringar som är ofrånkomliga… och jag tänker lite bakåt i tiden och gör jämförelser för att finna vad som är den egentliga livskvaliteten oavsett ålder… ser man på filmer och i reklambranschen så är ju den spänstiga ungdomen den bästa tiden… men ser man till förhållandet till sig själv och livet så är medelåldern betydligt bättre…

Så fick jag ett telefonsamtal… en arbetskamrat som är född samma år som jag har avlidit i sjukdom… allt stannade upp totalt… jag blev tungsint och försökte förstå det jag fått veta… brutalt fick vardagen ett annat fokus… jag tog tag i sambo och bad honom att hålla om mig i en längre kram än vanligt… och så är det… det som är viktigt i livet är just detta… KÄRLEK… oavsett ålder och tidsperiod i livet…

Det spelar ingen roll hur, var eller när... kärleken är den energiform som fungerar bäst för vårt system... kärlek ser inte till krämpor eller utseendet eller pengar… den riktar sig både mot kroppen som till själen… utan den kan vi gå under och med den kan vi komma hur långt som helst…

Vi åkte ner till Domkyrkan så jag fick tända ett ljus… trots att jag inte förstått riktigt än… men det gav mig en liten stunds eftertanke inför detta fruktansvärda… mer än en tanke går till hennes familj… men sen tar min vardag tag i mig igen… så brutalt är det… jag skall handla och hem för att laga mat… tiden rullar på…

Så nu ser jag fram emot ex antal år med min käresta… vi ska leva som om vi hade all tid i världen och ändå leva så vi tar vara på vad vi kan få av varandra… alla åldrar man levt finns väl där inom en… gör det du med!...

Ekointollerans

Jag försöker verkligen… detta med ekologi… försöker göra bästa val… jag tycker att det är okey att ekologiska produkter är en aning dyrare än ”vanliga”… men… hur länge ska det ta innan ekologi blir norm?... har vi inte blivit upplysta än?... borde man inte vända på begreppen nu?... att normen är ekologiskt och att andra produkter får en skala tex 1-10 i oekologiskt?... där skala 10 är ett mycket dåligt val och att man tar med alla aspekter… hur det är odlat/framställt, transporterat osv…

Jag dras även med laktosintollerans… och där finns ingen ekologi… och om så vore… så blev det väl så dyrt att jag inte skulle ha budget för det… finns det business i att hålla högre kostnader i laktosprodukterna?... för nu har väl ändå efterfrågan ökat rejält på dessa produkter?... i alla fall om man ser på hyllan i affären… där verkar det vara rykande åtgång på detta… nåväl... jag och min mage är glad för att dessa produkter finns att tillgå idag…

Ny trend eller en repris...

Jag har besökt Djupvik resort. Byggnaderna är byggda på den plats där gamla Djupvik festplats höll till fram på 1980-talet... Med en gång när jag kom in i lokalerna fick jag en mysko känsla av ”Danmark 1970-tal”…det avskalade... stora ballong-lampor... låga och breda soffor och ännu lägre bord... draperier osv...

Det tog en bra stund innan jag kunde sätta fingret på vad det var… Så slog det mig… arkitekturen… fyrkantiga hus och rum med stora fönster… bruna fasader… golven var av cement! Och borden hade stålben där man kunde se svetsränderna… först gick jag omkring och visste inte om jag skulle tycka om det eller ej… jag fick jobba med känslan…

Jag gick på Tvind efterskole 1974-1975 och den skolan är idag sekt-klassad… där fanns det mycket av den varan… enkelhet… ingen glamour där inte… och ”hemsvetsade” bords- och sängben…

Hur kommer det sig att det idag är ”rätt” och ”trendigt” att ha det så avskalat?... vem sätter normen för vad vi ska tycka är snyggt?... Och varför påverkas vi av den trendsättning som kommer till oss från olika håll?...

Hur man än tänker om rått betongolv och svetsade bordsben så kunde jag inte komma ifrån att det fanns en behaglig känsla i helhetsintrycket… jag tycker att den enkla framtoningen… som förmodligen inte kommit till i ett hafsverk… var behaglig att befinna sig i… en varm skön sommarkväll måste det vara helt underbart att simma i den fyrkantiga cementbassängen som är helt utan utsmyckning… och nu bortser jag från den fantastiska utsikten över Djupvik fiskeläger och Karlsöarna…

Nu tycker jag att de som startat företaget har lyckats mycket bra med att få husen att harmonisera med den något karga natur runt omkring husen… dessutom utnämns deras matkvalitet till 76 ”SMACK” på en skala 1-100… mycket vällagat och mycket personligt... en mycket trevlig upplevelse även med denna fundersamma touch…

Höstens färgar sinnet...

Idag befinner jag mig mitt i höstens sista ryck… snart är det över… endast trädens grenar står kvar och ruvar… väntar på grönare tider… själv går jag med ögonen fixerade på den färgprakt som hösten bjuder på… som ett gigantiskt grand final inför den kommande mörka vintertiden… det doftar av jord och förmultnelse… livets förgänglighet är som närmast…

För mig är hösten en vilsam tid… jag varvar ner och vänder mig mer in mot mig själv… det är som vårens motpol... då man bara vill ut ut UT… men om hösten är det cocooning som gäller… jag trivs mycket bra med årstiden… äppelkaka och vaniljsås är ett måste…

Tänk alla de som endast har varm årstid… eller snarare två... regnperiod eller torka… så trist…

Så tänker man på alla de som drabbas av höstdepression... som inte kan glädjas åt färgerna… där varje dag är tyngd av svarta tankar och känslor… tänk om vi andra kunde tända ett ljus för alla dem som inget ljus har i sitt sinne… kanske det inte skulle lysa upp så mycket men jag tror på tankens kraft…

Modet att inte följa modet…

Detta är ingen modeblogg… Jag är inget modefreak... ja nu är det sagt... om någon skulle tänka annorledes… för mig är det en hel gåta hur någon kan skriva sida upp och sida ner på en blogg om sina klädval och accessoarer… jisses… hur gör man sen då... en helt vanlig dag… måste man gå ut och visa upp sig… att man verkligen har på sig dessa kläder?... om man en dag bara har tvättstugan och samtidigt skurar rent i ugnen…

jag har mina färger… blå, grön, röd… skall jag avancera en aning blir det kanske beige… nåja, det kanske är en aning överdrivet… men jag är inte så engagerad i att komponera och planera vad jag ska ha på mig... visst är det trist... skittråkigt helt enkelt… men jag har alltid låtit funktion komma före flärd…

Men en grej brukar jag göral... jag matchar strumporna med något av de andra plaggen… röd tröja - röda strumpor etc… kanske låter knepigt men en aaaning kokett är jag visst i alla fall…

är jag hemma åker mina ”hafs å slafs”-kläder på… de där som har ”utegångsförbud”… gränsen går vid sopsorteringen på gården… sen är det stopp… i dem kan jag SLAPPA ordentligt… behöver inte bry mig… de brukar matcha min frisyr som styrs av total anarki… jag försöker få fason på lockarna men… tji får jag nästan varje gång…

ibland ser jag någon passera i snygga kläder… visst jag reagerar… men jag drabbas inte av någon ”måste.ha”-attack precis…

nå.. jag häcklade dem som skriver sida upp och sida ner om mode och kläder… och här sitter jag själv... skrivandes… kanske skulle satsa på att köpa ett par nya strumpor.. ett par blå kanske…

jag och min kamera...

Jag har en digitalkamera… när jag köpte den hade jag lite svårt att komma igång med att fota… tills jag en dag genade över A7-området och passerade en byggnad på väg hem från jobbet… det skulle rivas p.g.a. asbest… då slog det mig… att ”om fem år är det ingen som minns den byggnaden”… sen var jag fast… fotar runt omkring… i Visby speciellt… platser som ska förändras… byggnader som rivs eller byggs… vägar som läggs om… jag har en särskild ”bevakning” av hela A7-området…

Ett år gick jag runt i Hemse och plåtade… helt på måfå… året efter brann det i Högbygårda… några dagar efter åkte jag dit och fotade… bilden ”före… och efter” var ett faktum…

Ett annat år gick jag runt i Gråbo och fotade… det slog mig hur tomt det var ute… inga människor… men området har definitivt felaktigt rykte… för jag tror det är Visbys grönaste bostadsområde… dessutom var det några år som Gråbofestivalen hölls… en fantastiskt folkfest som i mycket blev avstampet för sommaren… varför kunde de inte få bidrag från kommunen så de kunde få fortsätta…

Jag fotar helst på den direkta verkligheten... är det en bucklig lyktstolpe så är det... inget photoshopande här inte…

Annat som kan vara självklart att fota är natur… och det finns gott om sådant här på ön… jag brukar ”snea” in på olika teman… nu senast var det raukar… jösses vad många raukområden det finns här på ön… det ledde till att jag skapade en grupp på Facebook om detta… fast mest aktuellt borde vara hösten… ett tacksamt tema med tanke på alla vackra löv… men solen lyser med sin frånvaro… så man blir inte så inspirerad… men hur man än resonerar så har digitala kameran ändrat folks förhållande till foto... och det är kul...