Efter fikat gick vi lite längs klintkanten. En isande vind kom in från nordväst så det var tur att vi satt i lä när vi fikade. Jag förstår så väl varför vi människor dras till havet och naturen i allmänhet. Det är ju så oändligt och vackert. Att gå en promenad längs havet med den salta vinden som virvlar runt i håret eller att bege sig ut och rasta sina hundar och samtidigt få en naturupplevelse måste ju vara absolut livskvalitet. Ja, man är så mån om naturen att man har med hundbajspåse för att plocka upp det hunden släpper ifrån sig. Kanon. MEN VARFÖR kan de sen inte ta med sig påsen hem eller kasta i en soptunna? Vad har en svart, ja inte bara en utan flera, hundskitpåsar i naturen att göra??!!! Är det att vara naturintresserad? Tar ansvaret för att bevara naturens skönhet och hälsa slut efter promenaden? Hur tänker man nästa gång man kommer dit med hunden? ”Fan, vad folk skräpar ner”?
Vi tog vägen in förbi Öster för att handla till kvällens matlagning som blev kålpudding. En favorit i repris. Att se hur alla människor liksom ruskar av sig vinterpälsen och rätar ut ryggen, stannar till och pratar med någon bekant, eller bara strosar mer långsamt över Öster-Torg. Det är ett verkligt vårtecken när människor stannar kvar utomhus och pustar i tvekan inför att behöva gå in i en affär med de plötsligt för varma kläder man har på sig.Nu har vi många underbara dagar och kvällar framför oss. Vi går mot ljusare tider!
Ett annat vårtecken jag alltid gillat är när de sopar gatorna rena från sand och grus. Då vet man att det inte kommer mer snö och halka. Snart kan man åka på utflykt med termos och goda mackor. Sätta sig i en glänta och bara njuta av solen och utsikten.
