torsdag 19 mars 2009

Vi har VÅR i luften…

Våren… den är här nu… Jag vet för jag har varit ute och känt den. Vi tog en kaffekorg och åkte ut till Ygne i Västerhejde. Sambo hade insett vad som krävdes, han hade solglasögon. Det hade inte jag. Så jag fick sitta på rastplatsen med huva som skärm för solen, japp, SOLEN!

Efter fikat gick vi lite längs klintkanten. En isande vind kom in från nordväst så det var tur att vi satt i lä när vi fikade. Jag förstår så väl varför vi människor dras till havet och naturen i allmänhet. Det är ju så oändligt och vackert. Att gå en promenad längs havet med den salta vinden som virvlar runt i håret eller att bege sig ut och rasta sina hundar och samtidigt få en naturupplevelse måste ju vara absolut livskvalitet. Ja, man är så mån om naturen att man har med hundbajspåse för att plocka upp det hunden släpper ifrån sig. Kanon. MEN VARFÖR kan de sen inte ta med sig påsen hem eller kasta i en soptunna? Vad har en svart, ja inte bara en utan flera, hundskitpåsar i naturen att göra??!!! Är det att vara naturintresserad? Tar ansvaret för att bevara naturens skönhet och hälsa slut efter promenaden? Hur tänker man nästa gång man kommer dit med hunden? ”Fan, vad folk skräpar ner”?
Vi tog vägen in förbi Öster för att handla till kvällens matlagning som blev kålpudding. En favorit i repris. Att se hur alla människor liksom ruskar av sig vinterpälsen och rätar ut ryggen, stannar till och pratar med någon bekant, eller bara strosar mer långsamt över Öster-Torg. Det är ett verkligt vårtecken när människor stannar kvar utomhus och pustar i tvekan inför att behöva gå in i en affär med de plötsligt för varma kläder man har på sig.

Nu har vi många underbara dagar och kvällar framför oss. Vi går mot ljusare tider!

onsdag 18 mars 2009

Spekulation i vårtecken…

Så kom då åter ljuset tillbaka. Jag vet att det tar sin tid innan det sitter som det ska men jag anser ändå att våren är här! Jag har sett flera vårfåglar, eller i alla fall så har sambo bekräftat det åt mig. Men jag såg dem! Jag längtar verkligen efter blåsipporna just nu och jag hoppas hela Furulundskogen snart ska svaja av ett blått hav av de vackra och hoppingivande sipporna.

Sen har bygget utanför fönstret kommit en bit på vägen. De har plockat ner ett skjul och börjat röja utomhus och då antar jag att det snart är färdigt för nya hyresgäster. Jag gillar nybyggen, det är min fetisch i livet. Jag vet inte varför men det är något urspännande och en slags framåtanda över byggarbetsplatser. Ett annat vårtecken jag alltid gillat är när de sopar gatorna rena från sand och grus. Då vet man att det inte kommer mer snö och halka. Snart kan man åka på utflykt med termos och goda mackor. Sätta sig i en glänta och bara njuta av solen och utsikten.

En sak angående trafik som jag retar mig på är all de förbaskade bilister som inte tar hänsyn vid övergångsställen. Inte ens en liten människa i rullstol tar de notis om. Jag vet, det finns schyssta bilister också men jag kan inte tänka på dem när jag nästan får tårna tillplattade av egoistiska bilförare. Här om dagen var jag ute i arbetet. Jag följde en kvinna som använder sin rullstol för transport. Vi stannade till och inväntade att bilarna skulle avta. Så blev det en lucka och jag sa till henne att nu går vi. Men se, kom det inte en bil i full fart och totalt struntade i oss. Jag hade markerat med armen mot bilarna att vi skulle gå över men hon, för det var en ”hon”, bara körde. Jag gjorde en grimas åt henne och då vände hon bort ansiktet. Om det var i disrespekt eller skam vet jag inte. Jag var snabb och backade. Men tänk om det var hon i rullstol som hamnat på vägbanan först? För tusan, det var ju ett ÖVERGÅNGSSTÄLLE!

Just nu går jag och väntar på att det ska ta fart med både restaurangen ovanpå Coop och Flextronics nya galleria. Det vill säga att jag är medveten om att det tar tid innan det öppnas men jag vill ha tecken på att det är på gång. Jag hoppas det blir någon mer inredningsbutik och en till möbelaffär.

På lördag sticker jag och syster till Stockholm. Vi ska fira att WebGotland fyller 10 år. Det är ju en ansenlig tid i internet-år räknat. Vi ska bland annat besöka Kaknästornet som en symbolisk gest. Jag var i Kaknästornet 1967, samma år de öppnade så det ska bli intressant att komma dit igen.

Jag tittar ut genom balkongfönstret och ser sambo som blossar på sina giftpinnar. Precis utanför vår balkong står en vacker björk. Den har ännu inte fått någon grönska men snart, snart så hörs suset av de gröna bladen som vajar i vinden. Det är just den känslan jag längtar så infernaliskt efter just nu.