På spaj i julruschen…

Som jag skrivit tidigare så är jag ganska anti-jul men jag tänkte jag skulle göra en studie av utbudet. Jag har svårt för alla grejer som ger en sådan krims-krams känsla att julstämningen bara inte kan infinna sig. Jag förstår inte vem som ska tänkas köpa en sådan grej. Det måste gå på en slags autopilot där man inte ens funderat på om man behövde den grejen ens. Jag är inte nödvändigtvis ute efter dyraste för att kunna påpeka det för varje gäst i mitt hem. Jag vill dock ha kvalitet och de två går oftast hand i hand. Dock inte alltid. Man får fundera på hur länge man tänkt behålla sakerna. Vi är ju så hårt drillade numera att vi SKA tröttna på våra saker innan säsongen är slut. Så vi köper nytt till nästa.

Nåväl, jag tänkte jag skulle besöka de vanligaste affärerna i stan och se vad de har att erbjuda mig, ytterst kräsna, kund. Jag är som sagt anti-jul så kanske jag har ett allt för negativt filter för ögonen i min studie. Det finns några affärer som bjuder på julpynt i stora mått, Jysk, Rusta, Coop, Åhlens, Hemtex, Indiska och La Vie.

La Vie är en mycket spännande affär att gå in i. Man får massor av idéer till presenter och dekoration hela året. Till jul är detta en MÅSTE-affär att besöka. Här kan man känna sig lycklig bara av att köpa ett paket servetter. Dels är det kul grejer men sen är också upplägget trevlig och med lite prång så man inte ser allt direkt. Man får leta sig fram lite och upptäcka vad som finns. I den här affären kan man finna presenter till vem som helst oavsett ålder eller personlighet. Vi behöver fler såna små mysaffärer i Visby.

Indiska har massor av ”hemtrevnad” i sitt sortiment. Framförallt har de roliga dukar och kuddar. De har ett litet sortiment men ett trivsamt. En del grejer tycker jag inte funkar för mig i juletid och det är väl den ”indiska” prägeln som en del saker har, av naturliga skäl. Sen har Indiska en doft i sin affär som jag har svårt för. Jag får alltid en lätt hostattack när jag är där. Men de har många roliga saker som sagt och är värda ett besök. De borde dock ha en större lokal, på fastlandet finns det Indiska-butiker som har betydligt större sortiment och det vill vi också ha här.

Hemtex har massor av produkter av gedigen kvalitet och jag tycker det är en säker affär om man verkligen vill ha något som håller länge. Men ibland blir det lätt lite för ”politiskt korrekt” över det hela. Jag tycker också att de blivit lite för smala i sitt utbud av tyger. Om jag nu ska plocka fram min personlighet så blir det svår när det bara finns en typ att göra det på, då har ju alla andra den också. Varför endast erbjuda en typ av gardiner, alla vill inte ha panelgardiner, och panelgardiner passar inte i alla sorters fönster. Det ser helkonstigt ut. Hade tänkt köpa nya julgardiner men det får vara. Jag inväntar nästa modevåg på gardiner och ser vad det ger.

Åhlens är en affär som spottat upp sig mycket ordentligt sedan de byggde om hela varuhuset. Sedan Tempos dagar har butiken haft svajiga upp- och nedgångar men idag går jag gärna dit och söker inspiration eller bara tittar efter husgeråd och annat som kan förgylla hemtrivseln. De har bra kvalitet på sina grejer och jag tycker att affären är lagom stor när man ska gå runt och leta efter något obestämt. Det var mitt förstahandsval när jag skulle leta efter en ny adventsstake till köksfönstret. De hade ingen så det blev Elhallen i stället. Men Åhlens var förstahandsval. Här har jag hittat många kul grejer.

Coop är ett, i mitt tycke, riktigt sorgebarn. Det är som en trött gammal tant som inte orkat förändra, förnya eller föryngra sig de senaste 20 åren. Hela varuhusets interiör är så ”kooperativt” att man håller på att gäspa käkarna ur led bara av att gå in där. Måste det vara tråkigt att vara kooperativ? Deras julgrejer är…ja vad ska jag säga… trist... tråkigt... lowbudget-känsla… booring.. booring… booring… Kanske har det med hela affärens atmosfär att göra, jag vet inte men ska jag ha stämningsfullt i mitt hem så inte är det Coop som kan ge mig det. Icke!

Rusta.. eh.. jo den finns också men julgrejer är väl inte deras starka sida precis. Allt känns så plastigt och har en ”runt-hörnet-garanti”-känsla. Här skulle jag definitivt inte köpa mig några julsaker. Kanske någon servett eller så… inte…

Jysk har bättrat upp sitt utbud genom åren och jag tycker att känslan på grejerna känns bättre i år än t.ex. för fem år sen. Jag tycker de har haft mycket av lägst-möjliga-kvalitiets-nivå-linje länge och det är kanske kopplat till det låga priset. Man sist jag var där inne så tyckte jag att affären skapat mer trivsel i lokalen och det påverkar en när man ska shoppa loss. Jag vet inte om jag skulle vilja köpa något där men jag tror de har möjlighet att växa i kvalitet. Så jag kommer igen och granskar om så där en fem år…

Men det kanske inte är saker som skapar den julstämning vi alltid strävar efter. Det är andra ting i vår omgivning. Någon att fira med, ett bra TV-program, en god maträtt, en vacker sång, ett tänt ljus, en julbön, ett telefonsamtal, godis, julklapp, pepparkakor eller glögg. Själv är det stillhet och ett tänt ljus som ger mig mesta/bästa julstämningen och då spelar det egentligen ingen roll att jag inte hittat de "rätta" gardinerna. Kanske ska jag arbeta i jul och det ger en slags julstämning det med. Att göra något för en annan människa, i stort och i smått. Det känns bra. Men sen skyndar jag hem till sambo som väntar på mig... och det känns bäst!...

Jag har bestämt mig…

Jag har gått med i Donationsregistret. Jag fick besked från Socialstyrelsen idag och de var sååå glada för att jag gått med. Jag har ändå ingen användning av det när jag ska gå vidare. Jag kunde ha skänkt för fler ändamål men jag valde att endast donera till transplantation.

Jag har sett ett TV-program från USA om hur kriminalvetenskapen använder avlidna i forskning. Ett område någonstans där ligger det döda kroppar huller om buller på alla möjliga konstiga ställen och bara förruttnar, helt enligt naturens gång. Men de ligger i plastpåsar, under jord, i bagageutrymmen, i bilar, ovan jord, o.s.v. Allt för att kriminaltekniken ska bli bättre och det tycker jag är bra och nödvändigt. Men jag fick lite ångest av tanken på att jag skulle ligga ute under någon gran och att djur skulle gnaga på min kropp osv. Det tar emot. Men jag lyfter på hatten för dessa modiga människor som efterskänkt sin kropp till detta ändamål. Därför blev det endast donation för transplantation för min del.

Då kan de få karva loss allt vad de behöver, kremera mig och lägga resterna i en minneslund. Jag tror inte man saknar någons ena njure eller hornhinna utan man saknar en person, en människa som levt. Jag tror att den personens själ nu gått vidare och inte behöver kroppen mer. Men en annan människa kan få bättre livskvalitet av just min njure eller hornhinna. Varsågod säger jag då.

Miljövänliga Oprah

Jag föddes i slutet av 50-talet och växte upp under samma tid som begreppet slit-å-släng skapades. En bra konsument var en slösaktig konsument, helt utan eftertanke på varken behov eller miljö. Konsekvenserna av detta får vi idag ta och våra barnbarns barn kommer en dag att förbanna vår tids idioti. Min mor har alltid haft en vana att spara och återanvända saker, särskilt plastpåsar. Jag minns att jag i min ungdom tänkte att hon då aldrig kunde släppa ”fattigåren” utan måste spara och spara trots att det fanns nytt att köpa. Idag är jag precis likadan. Jag återanvänder plastpåsar som jag fått med mig hem från affären, t.ex med bröd i. Jag känner mig inte särskilt ”fattig” eller ohygienisk för det.

För egen del vaknade mitt miljöintresse stort i slutet av 80-talet. Fast egentligen tidigare. Jag gick på Tvind efterskole i Danmark. De byggde Nordeuropas största vindkraftverk på 1970-talet. Jag var en av eleverna som var med och gjorde de första spadtagen, eller skedtagen eftersom vi alla hade en var sin sked att gräva med. Det vindkraftverket står ännu kvar på den jyska landsbygden röd- och vitrutig och stolt.

Sen kom jag till Gotland 1975 och här var miljödebatten i sin gryning. En liten grupp personer började förespråka vindkraft. Det var inget jag engagerade mig i överdrivet mycket men i bakhuvudet förstod jag att det var något viktigt i görningen, vad förstod jag inte helt förrän ca 10 år senare. För mig var det lite samma som att bli vegetarian, ”säkert nyttigt men inget för mig”.

Men det var något med miljön som var skevt. Människor utvecklade mer och mer allergier, jag är en av dem. På 1980-talet var det en fix idé att använda klorin när man tvättade för att hålla de vita kläderna vita. Gissa om det rann ut mycket klorin i våra vattendrag då! Sen kom den ena larmrapporten efter den andra och på den vägen är det…

Alla vet vi hur USA valt att stoppa huvudet i sanden så snart man börjar prata om miljöfrågor. Hela deras infrastruktur är uppbyggt så att varje människa ska transportera sig med egen bil och att kasta och köpa nytt - kasta - köpa nytt- kasta - köpa nytt – kasta - köpa nytt i oändlighet… Allt handlar om att konsumera mera. Det var som att varje amerikan såg det som sin mänskliga rättighet och plikt att konsumera mera.

Idag såg jag på TV hur Oprah… av alla människor… hade miljötema på programmet. Det var verkligen på tiden. Äntligen… ÄNTLIGEN så engagerar sig en av USA:s mest inflytelserika kvinnor för vår överlevnad!

Att vissa kändisar gjort sig kända som miljövänliga är väl en sak men nu är det i Oprahs tappning i fokus ur alla perspektiv. Hon t.o.m. visade hur man ska kompostera. På bästa sändningstid! För att inte tala om att ”man kan faktiskt ha en väska att handla med som går att använda fler gånger”… WOW…

Jag minns ett av de första program jag såg med Oprah. Hur hon ”inredde” sina städskåp med rengöringsmedel efter den färg hon gillade?? Hon visade hur någon stor affär hade sortiment efter färg och det var det som var bra med det. Vad nu färg har med städning att göra och inget om städresultat och miljöeffekt. Det har suttit kvar i mig sen dess och jag har länge sagt att den dagen Oprah börjar diskutera miljöfrågor i sitt program då kan vi börja hoppas på en förändring i USA och med det i hela världen.

Jag kan vara ganska gnällig i min ”relation” till USA. Men nu är det så att jag börjar tro på något gott därifrån. Kanske jag har smittats av den optimism som uppstått efter valet i USA. Men hur vi än vrider och vänder på saker och ting så är nog Oprah USA:s främsta förespråkare, av vad hon nu väljer att förespråka. Hon har folkets öra och öga och hon gör det på bred front.

Låt oss hoppas att USA nu tar till sig detta ”nytänkande” och utvecklar alternativa transportmedel, energikällor och varför inte hela livsstilar. För när amerikanerna tar sig an något brukar det bli till 190 %... och i ett sådant här fall skulle det ju gynna allt liv på jorden. Så nu ska jag bevaka USA:s miljöfrälsning. Jag litar på att det kommer att ske något omvälvande snart. BRA OPRAH, jag håller på dig!

Bevara Sverige svenskt… (?)

Jag är med i Facebook och där har jag gått med i flera grupper. En sak som slagit mig om dessa grupper är, att så snart det blir något i stil med ”I love Sweden” t.ex. så vaknar någon "nationalist-wannabee" och börjar argumentera om att ”bevara Sverige svenskt”. Han, för det är till 100 % en ”han”, argumenterar och argumenterar och argumenterar om att ”de” tar över, speciellt de icke-europeiska invandrarna.

Vad jag undrar över är vad det där svenskaste svenska skulle vara. Flertalet av våra traditioner är bara 1000 år gamla och är en import från Mellanöstern! Men vem klagar på vår mysiga jul, påsk, pingst eller midsommar? Vem funderar på hur mycket den västerländska kommersialismen urvattnar de gamla traditionerna. Varför är det bättre att äta hamburgare än att äta falafel? Båda görs av nötkött! Ingen ungdom som jag känner vill ha pölsa, grisfötter eller blodpudding. Ska vi tvinga på dem det? Själv skulle jag får svårt att leva utan kaffet.

För vad är det med det ”svenska” som ska bevaras? DNA eller traditioner eller rent av både och? Ja, då kommer det att bli problem. Det är på grund av invandring. Ja, det är sant. Redan på istiden kom det folk utifrån och bosatte sig på den skandiska halvön. De frågade inte efter om de fick lov och de tog hit sina kunskaper och traditioner. Förmodligen tvekade de inte att sno åt sig några tjejer också om det fann några…

Jag har släktforskat i över 30 år och har haft mitt historiska intresse sen barnsben. Men jag har ännu inte hittat det ”ursvenska” som är värt särskilt beskydd. Vad jag menar nu? Jo, Sverige består av 24 landskap. Om jag nu ville starta en ”svensk-kampanj” vilka av dessa landskap skulle då sluta upp i leden? Titta historiskt så är Sveriges landskap precis samma sak som i forna Jugoslavien. Det vill säga en samling med egna små regioner som en gång i tiden hävdade sin särart. Det är endast översitteri och totalitära styren, som svenska kungaregimen en gång i tiden var, som kuvat och tingat på en ”svensk-norm”. Om man inte förstår det så är man historielös.


Skåne är ännu bittra på ”Sverige” för de folkmord som svenska Kung Karl XI utförde mot dem 1679. De morden var ett led i att ”försvenska” skåningarna. Är de tacksamma för det tro? Är det därför så många nynazister bor i Skåne och gapar om ”Sverige åt svenskarna”? Jag är helt övertygad om att skåningarnas anfäder och anmödrar inte skulle känna igen sig i den rollen!

Gotland har en liten grupp människor som drömmer om en republik Gotland. Är det så nationalistiskt tänkt? Dessutom så bygger Gotland mycket av sin egna stolthet och numera också turism på just det faktum att gotlänningarna var handelsmän och tog hit massor av människor från stora delar av Europa och Mellanöstern.

Likaså är det i Värmland, Norrbotten m.m. Hur ska norrbottningarna då göra med alla Tornedalingar som envist håller fast vid sin säregna finska. Ska de bort och sen ska man införa svenskspråkstvång i regionen? För att inte tala om alla samer i norr. Har de någon som helst rätt att bo och verka i sina urgamla hemvisten?

Eller ska vi se alla olikheter runt om i Sverige som vår gemensamma särart. Att det är något som tillsammans gör Sverige så unikt? Även nytillkommna varianter som kommit till genom historiens lopp genom seklerna.

Hade tyskarna haft DNA tekniken så hade de garanterat använt den effektivt under 1930-talet. Det kan jag lova dig. Och resultatet hade överraskat. Det kan jag också lova. Då hade de funnit just detta som finns att finna i DNA. Genetisk härkomst, risk för sjukdomar, etc. Hur skulle det sluta? Man började utrota förståndshandikappade, sen psykiskt sjuka, sen homosexuella, och politiskt oliktänkande, och så personer med fel ”ras”, d.v.s. judar, romer, afrikaner, o.s.v. o.s.v… men när alla de varit borta så hade de letat efter nya grupper att plocka bort. För har man ”städnoja” så har man… Då hade man även plockat bort arbetslösa (arbetsskygga), sjukskrivna (lata), socialbidragstagare (parasiter) och outsiders (löss). När de sen var borta så hade man letat ytterligare grupperingar. Då hade det till slut blivit tomt och enformigt på gatorna kan jag lova.

En annan sak som också är viktigt är gener. Jag har släktforskat i många år och sett om och om igen att en sak är säkert. INGEN människa har sina anor från en enda region på jorden. Det finns alltid en anfader eller anmoder som kommit invandrad någon stans ifrån. Idag kan man se att vi alla ursprungligen vandrat från den afrikanska slätten ut mot alla världens hörn.

Men dessa förvirrade hjärnor som ivrar om en nationalistisk stat. Förstår de inte vad de vill driva igenom? Sin egen undergång! Det har gjorts flera undersökningar av de s.k. invandrarfientliga grupperingarna i landet. Och flertalet av dem är outsiders. Står utanför samhällsmaskineriet. För vilken ”perfekt stat” vill ha en hög med outbildade, ständigt arbetslösa, sjukskrivna och allmänt outsiders som frontfigurer? Hade man varit elak så skulle man kunna kalla dem för… parasiter… löss… tärande… Det hände under Nazitysklands tid och skulle garanterat hända igen i någon annan totalitär ledares regim…

Jag tycker uppriktigt synd om nynazisters enfald när det gäller detta. De signalerar sån ensamhet och utanförskap, brist på bekräftelse som individer och bitterhet över att inte räcka till som människa. Det trista är att om de skulle lyckas med det de tycker sig tro på… så skulle de få bekräftat tusenfalt just detta. Av sin egen ledare!

Jag är stolt över mitt ursprung. Mina anfäder och anmödrar har inte gjort några överdrivna stordåd men de är mitt ursprung och de har på sitt sätt bidragit till MIN historia. Min släkt har genom tre länder erfarenhet av nazismens idioti. De ville inte ha det kaos och den förödelsen det orsakade men ingen hade förståndet eller modet att säga nej den gången. Låt det inte hända igen. Använd din energi till något konstruktivt och positivt för dig, din familj, dina vänner och ditt land. För Sverige!

Vardagsmotionen – Guds gåva till den late

Jag avskyr begreppet motion. Jag får mental eksem av signaturmelodin till sportradion. Det har jag med mig sedan barndomen. Sport är ett otyg. Hade man, som jag, en förälder som var en fullblodssportfåne… framför TV:n och inte vill att man ska vara med, så grundlägger det en antikänsla som sitter djupt. Tänk på det ni småbarnsföräldrar. Nåväl, jag gillar inte det som kallas för motion men jag går och cyklar mycket gärna. När jag går längre och regelbundet så ”går jag min runda”… men motion? Icke! När jag var yngre hade jag ”gå-noja” kunde gå onödigt långt för att köpa en liter mjölk. Det var nog kroppens egna endorfiner som aktiverades. Det gav mig ett kroniskt problem med hålfoten. Jag gick helt enkelt sönder mina fötter. Numera är det mer cykling som gäller och Gotland är perfekt för det.

Jag har såna där gåstavar. De är hur käcka som helst. Jag köpte dem för att använda när jag går min vanliga ”runda” för att utöka effekten lite. Jag fick sluta med dem för jag störde mig på det ljud som uppstod då de slog mot asfalten. De störde mig i mina tankar och ett geni ska man inte störa när hon arbetar som bäst...

Jag såg ett TV-program om USA. Program om USA har så lätt för att bli extrema på det ena eller andra sättet. Så även den gången. Det handlade om amerikanska folkets förhållande till hälsa och friskvård, s.a.s. En man bodde i ett typiskt amerikanskt radhus. Han gick ut och satte sig i sin bil. Så körde han ca 3 meter ut till postlådan och hämtade sin post. Sen backade han tillbaka bilen. Så gick han in och satte sig för att läsa sin post. Han såg det som en mänsklig rättighet att få göra just så. Javisst, men hur mår han sen då med alla överskottskilon?

Hela vårt samhälle försöker underlätta för oss. Första gången jag tänkte på det var när detta med servostyrning på bilar började installeras på privata bilar. Tidigare var det endast yrkesförare som hade såna. Sen när det blev mer vanligt i personbilar. Kanon. Men sen har det som gått troll i bekvämligheten. Allt ska ”underlättas”. Men hallå!!! Vi behöver alla rörelser vi kan få varje dag. Det är så kroppen håller sig i trim.

Okey om man har ett funktionshinder som gör att man har svårt att vara rörlig men är det inte så att vi skapar ”funktionshinder” genom att röra på oss för lite??!!! Jag tror att många använder nån krämpa som ursäkt för att inte gå och sen, lovar jag, kommer de att få en förstärkt krämpa.

Swivel sweeper har nu kommit med en ny … ännu fiffigare… modell. Den är ledad så man inte behöver böja sig när man ska ”dammmsuga” under bord, säng osv. MEN… hallå!... är vi inte allt för orörliga redan? Behöver vi inte de små rörelserna varje dag för att hålla oss lite lagom sunda och viga? Den fjärrstyrda dammsugaren då. Ska jag ligga i soffan och äta praliner under tiden och bli ännu mer fet och osmidig? Den fjärrstyrda gräsklipparen. Herregud. Är inte gräsklippning, med vanlig ”handjagare”, just vad de flesta behöver till sina täppor för att få lite vardagsmotion?

Det bästa är nog att ta till vara varje tillfälle att få röra sig utan att man ”känner” det. T.ex. gå och handla kvällstidningen, Cykla till och från arbetet, osv. I Visby speciellt är det ju så smidigt att ta sig till fots eller med biken. För att inte tala om hur bra man tänker när man går. Man kan rensa ut gamla ”slaggprodukter” från gräl och annan irritation. Man kan få nya smarta idéer. Egentligen finns det väl inget som hindrar mig eller dig... väl?

Buss på dem bara - mina betraktelser av busstrafiken på Gotland

Jag har inget körkort. Det medför att jag får ta andra sätt att transportera mig på. Ett av dem är att åka buss. Vilket jag tycker är helt okey. Det är dessutom mer miljövänligt sätt att fördas på.

För många år sen, mitt i värsta årstiden, när jag bodde i ena änden av stan och skulle till den andra så åkte jag regelbundet med stadsbussen. Då märkte jag vilken vanemänniska man är. Jag, liksom många andra resenärer, ville alltid sitta på samma plats och stördes om någon annan hunnit före. Jag försökte bryta det för inte ville jag vara så förutsägbar men… det funkade inte då. Jag ville verkligen sitta på samma plats. Jag grunnade länge på det där. Om man alltid sitter på samma plats så behöver man inte ”syna av” hela bussen ur ett nytt perspektiv och man kan ta sig ut med samma automatiska rörelsemönster eftersom man gjort det så många gånger. Är det så att enformigheten gör att man blir trygg i åkandet. Man kan sitta i sina egna tankar och slappna av.

Jag vet inte om stadsbusslinjen i Visby skulle kunna utvecklas. Kanske man skulle bryta upp gamla linje ett och låta den gå en annan rutt så att bussen går förbi fler områden? Nu när Visborg byggs ut ska det väl ändå gå nån buss in förbi där? Det skulle kunna vara bussen som går till Kneippbyn och Vibble. Jag tycker det borde gå en linje förbi Kastanjegatan också.

Men säga vad man vill om busstrafiken men chaufförerna här i Visby är alltid så trevliga och omtänksamma. Genom mitt arbete har jag flera gånger själv bevittnat, och hört andra berätta, om hur chaufförerna gör det där lilla extra för någon enskild resenär. Hur de hojtat till om någon håller på att missa sin vanliga hållplats. Eller t.o.m. hoppat av bussen och hjälpt en förståndshandikappad kille att knyta hans skor, för att killen blivit ståendes för att snörena på hans skor gått upp. Vid ett tillfälle så backade busschauffören för att en resenär sprang desperat längs vägen för att hinna med. Det är service ”extra lyx”. Jag har också sett alla de som väljer att sätta sig längst fram och får sig en pratstund, kanske den enda på hela dagen eller veckan, med chauffören.

Jag har även rest mycket med landsbygdstrafiken. Det är ganska segdraget eftersom det blir såna extra slingrande turer med en buss än om man åker med egen bil. Men det kan vara avkopplande det också. En grej de har på bussarna numera är en informationstavla som visar vad nästa hållplats heter. KANON. Inte bara för den som ska kliva av där men också för mig vetgiriga människa som då får ett hum om vad just den stolpen heter. Hur många gånger har man inte suttit på en buss på okänd ort och undrat och oroat sig över vart man ska kliva av.

Något som, tyvärr, var mer vanligt förr (och inte förekommer numera hoppas jag) var att chaufförer med alkoholproblem körde bussen. Jag har varit med om det en gång, före mobiltelefonens tid, att en chaufför körde så svajigt att alla i bussen satt vettskrämda på vägen in till Visby. Det borde vara lag på Alkolås på alla typer av tjänstebilar!

En annan märklig upplevelse jag haft var på slutet av 80-talet. Jag hade varit ute i Hemse och skulle in till stan. Jag skulle börja jobba tidigt nästa dag. Sista busstiden var det och vädret helkasst. Snöblandat regn. Nåväl, på den tiden fanns det en väntsal vid Hemse busstation så jag satte mig där inne. Det kom till flera passagerare. Vi var kanske en 4 stycken. Vi satt… och vi satt… klockan gick… ingen buss… vi satt… och satt… Vädret var ju kasst så kanske bussen var försenad. Vi satt… och satt… Så gick den första passageraren. Sen den andra. Sen gick jag tillbaks till mina bekanta. Vi letade i telefonkatalogen och fann ett telefonnummer till Busschefen. Som sagt det fanns ingen mobil på den tiden. Det tog tid. Men så fick vi veta att bussen hade visst varit på Hemse. Jodå! Men bussen hade inte kört sin vanliga rutt, runt stationshuset till baksidan, utan bara svängt in lite på kanten av gatan. Det slutade med att min bekant fick skjutsa mig in till Visby, och han fick sen åka tillbaka till Hemse igen.

Vad jag skulle vilja att landstrafikbussarna skulle utveckla är, mer plats för cyklar! Idag är det max tre cyklar som kan följa med en buss och det är en chanstagning varje gång. Jag har varit ute på någon av mina långa cykelturer och sen skulle hem. Och när bussen kommit så har det inte funnits plats för cykeln. Då får man vänta på nästa buss om ca 1½ timme eller så. Hur kul är det? Tänk på de cyklande turisterna! Tänk ekologiskt! Utveckla!

Det behövs fler och bättre busskurer, även på landsbyden! Det är inte kul att stå i regnrusk och vänta på bussen. Ställ upp såna busskurer ni har i stan. Glas kan man se igenom och med belysning så man inte känner sig så utsatt en mörk vinterkväll.

Sen tycker jag att det är synd att vissa socknar inte får någon busstrafik. Ibland är det omständligt när man ska besöka någon som får åka en bra bit för att hämta mig, med bil, för att närmaste hållplats är flera mil från den plats jag ska till. Det blir svårt att motivera ekologi och kollektiva lösningar då.

Varför inte införa moderna dubbeldeckare på landsbygdstrafiken? Då skulle man få valuta för pengarna. Man kunde då få en bra vy över omgivningarna medan man färdades framåt. Det skulle vara en riktigt fin turistservice.

För det vet väl alla: Turism är en av våra största näringar här på ön....

Grå november

Den här årstiden är en grå tid. Det är nu vi behöver ljuset och det är nu det försvinner. Horisonten läcker som ett såll. Man ser en gnutta ljus längst bort, onåbart. Man cyklar till arbetet i mörkret och man cyklar hemåt igen i mörkret. Den enda trösten är det envisa cykellyset som stirrar envist rakt fram. Jag lider inte av någon höstdepression men nog påverkas även jag av bristen på ljus. Och ännu har det inte vänt, ännu är det en månad kvar innan vi går mot ljusare tider igen.

Jag gillar inte att man har för bråttom att avverka våra traditioner men jag vet också att när första advent är här så är man utsvulten på ljus och pyntar hemmet med alla slags adventsbelysningar.

Jag tycker det är fiffigt av den affärsman som kom på detta med adventsstakar och adventsstjärnor. Jag tror det var någon gång på 30-talet. Det sparsamma lutherska svenska folket fick en egal anledning att bränna av elektricitet utan att verka slösaktiga. Det hade ju en kristelig anspelning så då var det ju okey. Det var då enkla pappersadventstjärnor som folk prydde sina fönster med. Idag så nästan drunknar vi i utbudet av all ny design. Jag tycker det är superduper med ny design på adventsstakarna för det fick mig att börja titta efter såna. Jag hade nästan tänkt skrota adventsljus och adventsstjärnor, men nu har jag tänkt om. LEVE LJUSET!

Det finns en sak som möjligen kan göra mörkret ännu värre… och det är regn, regn och förbannat regn. Jag har fått bylsa in mig ordentligt för att ta mig torrskodd fram till och från arbetsplatsen. Man känner sig som en inplastad fläskkorv. Lika jobbigt är blåsten. Det är på gränsen att man inte kan cykla för att man riskerar att blåsa omkull.

Måtte det frysa på snart och komma snö. Då lyser det upp lite och det kan knarra så gott under skorna när man går. Om man går en riktigt lång promenad i isande kyla och sen kommer hem. Då är det läge för en varm kopp choklad med en klick vispgrädde till. Kanske en eller två ostmackor till… *mums*