Bornholm – Dag 6

Vi vaknade ganska tidigt. Det kvittrade glatt utanför fönstret. Jag låg och studerade rummet vi hyrt. Äpplerum B&B är inrymt i ett gammalt hus där alla möbler är gamla och som hörde till gårdens tidigare ägare. Det ger rummet en känsla av att man är “hemma hos farmor på landet”. Sängen var ingen superhit, kanske är den lika gammal den? Jag gillade dock atmosfären i rummet. Frukost fick alla gäster i samlad trupp klockan 8:00. Värdinnan serverade bland annat smakprover från lokala producenter, Lammkorv m.m.

Efter att vi blivit mätta och fått packat in alla grejer i bilen så var vi på väg igen. Idag skulle vi åka till Ölands Djurpark och sen åka längs den södra delen av ön. Ingen av oss hade besökt ön tidigare på allvar. Endast små korta besök.

Direkt när vi svängde ut på stora vägen kom vi till Borholm slottsruin. Vi ville inte gå in så vi valde att fika vid restaurangen i stället. Gott kaffe.

Sedan åkte vi in till Borgholm, en stad man ofta hör om under sommaren. Det kändes hur “dött” som helst. Lite folk som skramlade runt och satt på bänkar men nån större aktivitet var inte att se. Efter en megagäspning så rullade vi vidare.

Eftersom sambo är så glad i djur så var Ölands Djurpark ett givet besöksmål. När vi kom fram fick jag de första varningssignalerna. Gräsliga stora (plast/cement/?)djur överallt, tom en mammut!!! Eftersom det var en blandning mellan djurpark och nöjesfält var jag misstänksam redan innan och när vi kom fram till entrén så drog jag i min mentala handbroms. Det kändes inte bra. När vi skulle betala 300 spänn !!!!!!! för vad? “ja, vi fick ju åka på alla attraktioner hur mycket som helst…” då sa vi nej. Vi avstod helt enkelt.

Man kan ju undra om de håller några “gulliga djur” som gisslan för att locka in barnfamiljer och sen är det egentligen endast karuseller och annat skräp de har att erbjuda. Det här kändes som skräp-turism och absolut inget för mig/oss. Tacka vet jag Knuthenborg Safaripark i Danmark där de har djuren för deras egen skull. De ingår i ett projekt för att bevara och avla på utrotningshotade djur.

Vi tog västra kustvägen nedåt. Landskapet kändes platt och igenvuxet.

Jag hade mycket svårt för att se något särskilt med det, ingen wow-känsla endast “okey, så ser det ut här…”. Men en sak är säker, Ölandsbron är vacker! Vi åt lunch i Mörbylånga och tuffades sen vidare mot Ottenby fyr och fågelstation. På vägen ner stannade vi vid en ruin efter ett kapell. Stenarna från detta medeltida kapell har återanvänts vid byggandet av Långe Jan.

Vid Ottenby åt vi lunch. Det var ett mycket trevligt ställe. Avslappnat och ändå med massor av fanatiska ornitologer som stod med kikaren i högsta hugg. Vi tog det mest lugnt men nån annan gång kanske jag vill besöka platsen för att studera fåglar jag också.

Efter Ottenby åkte vi östra vägen norrut. Vi stannade vid Eketorp där jag tog en bild utifrån. Jag iddes inte gå in. Kanske vi bara var mätta på upplevelser men, Öland gav mig inte mycket. Jag bor på Gotland och hade precis varit på Bornholm så sorry… Öland kändes lite oansenlig i jämförelse. Men en trevlig dag hade vi dock, småprat och små stopp längs med rutten.

Sen for vi vidare mot Oskarshamn, vi stannade till vid Emån som enligt sambo är ett av världens bästa, och mest åtråvärda, sportfiskevatten.

I Oskarshamn åt vi mat på “Lilla Krogen” nära hamnområdet. Vi gick en liten promenad på hamnen och såg bland annat färjan till Blå Jungfrun (Blåkulla enligt gammal tradition). Den åker från hamn 9:30 och är tillbaka 16:00, kanske något att ha i åtanke om man har en dag tillgänglig i Oskarshamn.

Så äntligen… dags att köra ombord… under överfarten brukar sambo vandra runt på färjan och "inspektera" saker och ting... just den här gången komhan tillbaka med en lyster i ögonen.. han var helt till sig... han hade sett en livs levande fri vild tumlare i vattnet... såna finns det inte många kvar av i Östersjön... några timmar senare… äntligen... dags att köra av i Visby hamn... hemma… “borta bra men hemma bäst”…

Bornholm – Dag 5

Så typiskt… vaknade till fågelsång och solen lyste in vilket gjorde att jag vaknade tidigt. Vi packade våra grejer och fixade med matsäck för resan. Efter diverse fix med dusch och morgenmad så var det dags att packa in i bilen och bege sig mot Rønne och färjan. Vi åkte med katamaran över till Ystad och det gick snabbt. Det var lite vemodigt att lämna ön eftersom jag inte kände mig “färdig” med Bornholm ännu. Vi pratade om att vi ska återvända och bo på fler ställen. Jag vill pröva på att bo i en av de fiskebyarna, som finns, nästa gång.

I Sverige kunde vi använda våra mobiltelefoner igen så jag kunde ringa B&B-stället på Öland. Eftersom vi hade gott om tid valde vi att åka Skånes kustväg norrut. Vi stannade vid Ale stenar, som jag inte besökt sen 1986. Sen åt vi vår medhavda kaffe&macka i Skillinge. Vädret var gudomligt skönt och det kändes lite vemodigt att ha lämnat Bornholm. Samtidigt hade vi denna underbara resdag att bara vara på. i Simrishamn växlade jag in danska pengar. Vi sprang in och ut ur affärer utan egentligt ärende, lekte turister lite grann bara. Jag hade ögonen öppna efter lokala matprodukter att handla som present till en kamrat. Men jag blev förvånad över hur litet utbud som fanns, i ett av Sveriges största jordbrukslandskap!

I Åhus köpte vi glass, dock inte Åhusglass. Vi såg att de sålde årets första jordgubbar för 50 kronor litern. Jag blev sugen men avstod. Jag började få känning av vätskebrist, lättyrsel och konstant törstig. Det har jag lärt mig genom åren, att känna igen när jag börjar få vätske- och salt-brist. Kroppen behöver salt och vatten. Det bästa är att ha en mineraldryck, typ vichy nouveu. Det köpte jag och klunkade i mig ganska raskt.

I Åhus ringde jag Äpplerum B&B på Öland och bokade en natt. De hade precis ett rum ledigt. Tack och lov att det finns internet och mobiltelefoner för såna här anledningar!

Färden fortsatte i jämnt motorvägstempo. Nu var det inte så mycket lufta lätt och lufsa lagom längre. Precis utanför Sölvesborg i Blekinge kom vi precis efter en långtradare som kört på ett rådjur. Det stackars djuret låg på vägbanan och flämtade. Förmodligen var det sista andetagen vi såg. Chauffören satt i sin hytt och ringde, förmodligen till polis eller annan assistans för liknande situationer. Det gjorde ont att se men vi fortsatte vår färd.

Vid 19:30 var vi så äntligen framme i Äpplerum på Öland. Det gick lätt att hitta. Vi var ganska möra och trötta eter resan och bara längtade efter att få gå och lägga oss. Efter att ha “loggat in” och fått vårt rum så tog det inte lång stund innan vi låg i våra sängar och bara lät kroppen slappna av och somna som en stock…

Bornholm – Dag 4

När jag vaknade på morgonen insåg jag att det inte skulle bli något Christinasø idag heller. Det gäller att övervinna besvikelsen när vädret är emot en och göra det bästa av situationen.

Vi beslöt oss för att besöka Hammershus slott istället. Vi åkte till Allinge och Sandvig, som ligger på öns nordostliga del. En mycket charmig by, eller två som var sammanslagna. Vi svängde av på fel väg och hamnade vid Hammerodde fyr. Det gjorde inte så mycket för det var en fantastisk utsikt. Vi såg till Sverige. Vid fyren gick lamm och betade (dvs får på svenska). Tänk vilken risk de lever under, att beta längs med dessa stup.

Bornholm har verkligen en annorlunda spännande natur. Jag föreställer mig att Skåne måste haft liknande stora bokskogar innan de odlade upp hela landskapet. Sydvästra hörnet av ön är mer plant och med sandstränder medan nordliga delarna har branta klippor och mer kuperat landskap. Och alla dessa bokskogar!

På ön finns ca 15 000 rådjur så man fick köra uppmärksamt. Deras naturliga fiende, räven, verkar vara utdöd efter någon sjukdom eller åtminstone kraftigt reducerat, så rådjuren kan öka sin population utan hinder. Vi såg andra typer av fåglar än vad som är vanligt på Gotland. En tror vi är gulhämpling (vi ska ännu kolla upp den suddiga bilden vi tog) som verkar lika vanlig som koltrast här. Under vår vistelse på Bornholm såg vi inte ett enda överkört djur på vägen.

Hammershus slott ja, ja jösses vilket slott. Det var nordens största slott i sina dagar och det märktes. Och vilken strategisk placering! Den som lät bygga slottet visste vad han gjorde. Högst uppe på en kulle med en makalös sikt ut i Östersjön. Vi såg skånska kusten men den ligger inte lika nära som i Öresund. Här såg vi en hel del turister och skolklasser. Vi passade på att fika på caféet. De hade en smarrig äppelkaka som vi glufsade i oss.

Efter denna upplevelse åkte vi till hotellet för en powernap. Därefter for vi till Rønne igen. Jag ville till Turistcentret och Urban pratade med turistchefen. Han bekräftade att man på ön tagit medvetna beslut om vilken typ av turism man vill ha på ön. Man inriktar sig till äldre par och barnfamiljer. Man vill inte bygga stora hotellkomplex eller skapa en ungdomsturism. Man samarbetar mycket mellan olika aktörer för att ha ett samlat grepp kring turismen. Man får hjälp med marknadsföring osv. Jag tycker att Bornholm har skapat ett semesterparadis tack vare kloka beslut. De har en mycket låg kriminalitet och jag kan tänka mig att drogproblem är minimalt på ön. Biltrafiken är mycket lugnt och vi upplevde inga trafikincidenter. Endast vid två tillfällen hörde vi ambulans som var på uttryckning.

En annan sak jag noterade var att det inte finns några förorter på ön. Endast ett fåtal mindre sammanhängande radhusområde eller villaområde. Vi frågade turistchefen om detta och han bekräftade mina antagande. Han sa att villapriset på ön är så lågt att de flesta har råd att ha det. Dessutom bygger man tydligen lite på måfå efter hand som behov uppstår. Det är detta som skapar det där slingrande vägnätet med hög mysfaktor. Alla stora vägar hade en mycket god kvalitet.

Efter att ha blivit “färdiga för den här gången” med Rønne så for vi till Gudhjem. Där gick vi på “Pandekage Huset”. Det var ett enkelt och mysigt ställe där grunden i alla menyer var pannkaka. Antingen som maträtt eller som dessert. Vi valde då dessert, pannkaka med äpple, grädde, kanel. Gudagott var det! Ett perfekt regnvädersställe!

Sen kunde vi inte göra så mycket mer så vi åkte till rummet och softade. Regnet hällde ner men vi kände ändå oss nöjda och glada med vår resa. Bornholm är en plats jag bara MÅSTE återkomma till. Ön har ett lugnt tempo och massor av vackra blickfång som passar mig.

Bornholm – Dag 3

Vi vaknade till spöregn och blåst. Så vi fick ställa in vår resa till Christiansø, surt… som vädret. Jag såg på den lokala Bornholms TV (Ja de har en egen TV-kanal!) och de sa att färjan till Christiansø skulle gå men endast med en tur den dagen. Färjan till Ystad var helt inställd. Det var liksom bara att “gilla läget” och hitta på en plan B. För oss blev det i stället att åka in till Rønne och gå på museum. Resan dit gick i regnrusk och jag fick inga tillfällen att ta några fina bilder.

Bornholm museum var mycket “hemtrevligt”. Det var som att man kom människorna “inpå livet”. Atmosfären var mycket personlig och varm på hela muséet. Jag tyckte mycket om att vandra runt på detta museum.

Jag pratade lite med personalen där om vad man eventuellt känner till något om kontakter mellan Gotland och Bornholm. Men som de förklarade så hade Bornholm haft ett ganska turbulent och våldsamt förflutet och att det inte finns så mycket kvar av skriftliga källor m.m. De var dock mycket intresserade av om jag (eller någon annan) hade information som rörde Bornholms förflutna. Snacka om att de är nära sin egen historia. Jag har nog aldrig varit på ett museum där jag känt så starkt att personerna som arbetade på muséet verkligen pratade om “sin egen historia”.

Jag hade noterat att Bornholm också har berättartradition om det som på Gotland kallas “di sma undar jårdi”. Detta måste väl ändå betyda någon slags kontakt i historisk tid?

Efter rundvandring och pratstund fick vi leta oss ut i småregnet. En charmig stad som inte visade sig från sin bästa sida precis. Det blev svårt att “ta in” det man såg omkring sig och kameran fick mestadels stanna i väskan. Efter en stunds vandrande så beslöt vi för att äta någon stans. Vi var ganska hungriga men några ställen vi gick in på hade rökning tillåtet!?? (Jag trodde det var ett EU beslut på rökförbud?) Ett matställe hade som dagens luncherbjudande “Sill och sup”!!!

Det var svårt att finna rätt ställe så när vi kom till beslut blev det lite hastigt. Nåväl, vi var hungriga och trötta på det blöta nedfallet så det var skönt att koma inomhus en stund. Stället vi hamnade på var ett “familjeställe”. Trots detta var det en självklarhet att det fanns alkohol till försäljning! och doften av gammal inpyrd rök hängde tungt i lokalen.

Danskarna har ett mer självklart tillåtande förhållande till just alkohol än vi svenskar. Trots detta såg vi ingenstans någon person som verkade utslagen, hemlös eller det vi kallar för “A-lagare”. Jag är nu helt övertygad om att det finns alkoholproblem även i Danmark men kanske man som sådan inte knuffas utanför den samhälleliga gemenskapen lika brutalt och snabbt som i Sverige?

När vi suttit så länge som det gick på det stället så fick vi vandra vidare och regnet hade avtagit lite. Vi beslöt oss för att leta efter stadens kyrka. Eftersom det är små slingrande gatunät, och jag tycker att den turistkartan vi hade var kass, så fick vi leta en stund. Vi tände ett ljus för nära och kära, passade på att låna toalett och sen ut igen. Nu var det liksom inget kul att vandra runt längre. Man var våt genom kläderna och frusen så vi beslöt oss för att åka till hotellet. Hur som helst kändes det bättre att sitta i bilen och rulla framåt än att vandra planlöst i regnet.

På väg från Rønne mot Sandkås passerade vi Østlars kyrka igen. Nu var det öppet så vi kunde gå in och fotografera. En guide satt där så jag fick ett litet trevligt snack om just rundkyrkor. Det som var en nyhet för mig var att det finns en koppling mellan rundkyrkor och Tempelriddare. Typ WOW liksom… säger jag bara… Det är väl medeltidsfantasier så det räcker till, Ivanhoe, Arn osv

Vi åkte till rummet och softade en stund. Sov lite och sen tittade jag på Bornholms TV-kanal. Det är en reklamfinansierad kanal. Jag kunde inte riktigt utröna vem som låg bakom den. Men de reportage jag såg gillade jag. Både mer allvarlig lokalpolitik men också om människorna som bor på ön. Varför klarar inte gotland av att ha en TV-kanal som har fler invånare än Bornholm??? (Gotland har ca 57 000 invånare medan Bornholm har ca 44 000)

Jag surfade så gott det gick på internetcafét på hotellet för att kolla boende på Öland eftersom vi skulle få en dag extra på fastandet pga av min miss med betalningen av Gotlandsfärjan. Jag fann ett ställe i Äpplerum som hade bra priser och låg bra till. Vi fick vänta tills vi kom till Sverige igen innan vi kunde ringa och boka rum där men det kändes bra att ha en plan…

Efter surf, soft och TV så beslöt vi för att ta sticka och äta i Gudhjem. Något som slagit mig är hur många restauranger som finns i alla byarna. Liksom caféer. Vi har även sett flera mindre hotell-anläggningar för turister. Men inga stora Hotellkomplex som liknar Tott i Visby. Hela ön verkar ha gjort allt för att behålla sin värdighet och karaktär. Man har inte sålt sig till turistnäringen helt enkelt. De som besöker Bornholm besöker ön på dess egna villkor och inte som det ofta känns på Gotland, att man “anpassar sig efter vad turisterna vill ha” dvs man bygger för mycket och för stort och för att inte tala om den vurm som varit för den så kallade “stockholmsveckan”. Sämre reklam kan Gotland inte få.

I Gudhjem fann vi ett matställe, Brøddan, som hade en fantastisk buffé att välja på eller pizza. Först tänkte jag ta buffén men sen såg jag vad ingredienserna på pizzorna var så då valde jag om. Och jag blev inte besviken. Ja, jösses… godare och snyggare pizza har jag nog aldrig sett förut! En frasig botten, nästa som ett tunnbröd. Råvarorna såg ut som de var utlagd en och en (inte en näve skinka här och en näve ost där) och uppepå hade de lagt färsk ruccola sallad och slingrat ut olivolja… En mycket, mycket god pizza! Efter det drack vi kaffe och det var gudomligt gott. Kaffet maldes på stället och tillagades omsorgsfullt.

Efter mat så blev det soft igen, på hotellrummet. Som tur var så hade vi pentry på rummet så vi kunde fixa kaffe åt oss. Sen zappade vi runt på de tre danska, ena svenska och tre tyska kanalerna. Gissa om det var skönt att lägga sig och sova efter det.

och regnet och blåsten fortsatte slå mot rutan…

Bornholm – Dag 2

Efter en god natts sömn så vaknade jag till fågelsången ute. Det var fortfarande inget varmt vatten i kranen så jag avvaktade med duschen. Vi hade havsutsikt från vårt rum. Frukosten i huvudbyggnaden var helt okey.

Efter frukost for vi ut i det bornholmska landskapet. Färden gick på vägar som böljade sig fram utefter landskapets form. Det var en magisk känsla att se alla gula fält och inte minst, alla enorma bokskogar! Vi hade inte bråttom så färden gick i sakta mak. Jag fick en märklig känsla i hela kroppen, som om jag kommit “hem” trots att jag aldrig varit på Bornholm tidigare. Vädret var lite halvgrått och trist men vi är ju inte så beroende av sol och värme för att uppleva saker, som tur är.

Vägen gick förbi “den gamle borg”, som är ett byggnadsverk som förmodligt haft samma funktion som Torsburgen. Där fanns även Ekkodalen och det fick vi höra eftersom det var en skolklass där samtidigt som oss och de hojtade nästan hela tiden.

I Aakirkeby finns Natur Bornholm. Ett naturum i megaformat, en jättefin satsning med bra utställningar och bra pedagogik även för de mindre besökarna.

I Snogebæk åt vi vår medhavda kaffe och macka. Här finns fin sandstrand och rökeri där man kan smaka på den Bornholmska fiskespecialiteten rökt sill. Det var lite blåsigt och kallt så vi vandrade inte runt och tittade så mycket. Vi följde strandvägen till Nexø, en fantastiskt liten hamnby. Här skulle jag gärna bo vid ett annat besök på Bornholm. Därefter kom vi till Svaneke och det var samma sak med denna lilla by, charmig och pitoresk.

Sen for vi till Østermarie där ruinen efter Bornholms äldsta kyrka står. Sen åkte vi till Østerlars rundkyrka. Det var låst så vi kunde inte gå in. Jag fotade på utsidan i alla fall.

Regnet började smattra så vi hade inget annat val än att leta oss tillbaka till hotell Abildgård. Vi tog en tupplur. På eftermiddagen hade det ännu inte kommit något varmvatten. Sambo gick upp och pratade med receptionen och de sa att “de redan fixat det…” Vad de fixat vet vi inte vi hade bara kallt vatten. Så jag lät kranen rinna länga, mycket länge och se… då kom det till slut varmt vatten. Så vi kunde konstatera att eftersom det så här i försäsongen inte bodde så många gäster på hotellet så var trycket sämre på just varmvattnet. Detta kunde de väl sagt redan från början så hade det löst sig smidigt och lätt?…

Vi surfade lite på netcfaéet som fanns på hotellet. Det var nog den segaste uppkoppling jag upplevt på länge…

Sen åkte vi till Helligdommerne, ett par branta klippor på öns norra del. Vi gick ut en bit och jag fortsatte ut lite längre. Jag fick faktiskt lite yrsel-känsla av att det stupade ner på varje sida där jag stod.

Det blev en kort stund jag stod där men jag fick några foton. Precis bredvid gick några skottisch higlanders och betade

Efter detta åkte vi till Allinge. Det går en färja mellan Simrishamn och Allinge också men jag tror inte de tar med bilar på den. Jag tror den används mycket av folk som ska ut till Christiansø.

Busstrafiken på ön verkar vara mycket väl fungerande. De har bland annat gjort det gynnsamt för cyklister, vilket är en stor turist-grupp på Bornholm. Man cyklar så mycket man orkar eller har lust sen är det bara att hoppa på bussen, med cykel, och åka vidare. Den verkar ha sin rutt i cirkel runt ön så man kommer väl fram till sin destination förr eller senare. Med tanke på att ön är ca 4 x 3 mil o omkrets så kommer man ganska snabbt fram dit man ska.

Dessutom har de gjort cykelvägar av de gamla järnvägsbanorna. Det innebär att det finns flera genvägar på ön och man behöver inte cykla längs med landsvägen.

På Bornholm har de även varje år ett cykelrace, Tour de Bornholm, som ursprungligen riktade sig till personer med förståndshandikapp. Nu har det blivit en stor grej och man riktar sig till alla med någon form av funktionshinder. De tillhandahåller olika typer av cyklar så man kan testa sig fram vilken cykel man behöver. Vilken grej!

Hur som helst så är Allinge en riktig idyll. Alla de små fiskebyarna har just den likheten med Visby, att de har dessa slingrande gatunät och de speciella danska husen. I Allinge åt vi mat på charmiga Restaurang Margeritten, kanonmat!

Sen var det dags för lite soft på rummet innan “den lille Ole” skulle komma med paraplyen… (översatt till svenska: den lille Ole=John Blund). Vädret ute var inte kul. Det blåste rejält och regnade ofattbart mycket.

Bornholm – Dag 1

Som alltid när det är fastlandsresa på gång så är det tidig morgon som gäller. Klockan 5:00 var klockradion ställd på men eftersom jag sällan kan sova ordentligt under natten så klev jag upp några minuter före. Buffade i sidan på sambo och påbörjar “sista rycket”, dusch, matpackande och till sist bära ut allt till bilen.

Det som är så fantastiskt med våra färjor nu för tiden är restiden. Vi som har åldern inne minns hur segt 5 timmars överfart kunde kännas. Dessutom var det på den tiden när rökning tilläts ombord. Nu är det fräsch lokaler och hyfsat snabb överfart. Precis när man ska börja ha tråkigt och vill gnälla så annonseras ankomsten i högtalarna. Det funkar varje gång.

Den här gången hade vi dock ett liiiitet problem… När vi skulle checka in på hamnterminalen så sa de, i incheckningen, att vår biljett var avbokad !!!!!… det är inte läge för att skämta om så allvarliga ting. PANIK är känslan som vaknar. Som tur var hade de plats för oss ombord men hemresan var fullbokad! Därför skulle vi få en extradag på fastlandet. Just i det läget ville jag inte tänka på detta så jag sa “det ordnar sig… betala nu…”

Vad som hänt? Jo, jag brukar boka online på destinationgotlands hemsida. Hemsidan strulade så jag ringde upp i stället. När bokningen var klar och jag lagt på luren hade jag i min sinnesvärd redan betalat. Vilket inte var sant, jag hade ju bara bokat. När bokningsbekräftelsen kom på mailen så ringde inga varningsklockor. Jag vara bara nöjd med att jag hade “koll på läget” och god framförhållning som jag trodde.

Nåväl, överfarten tog sin tid och snart var vi i Småland. Vi tankade i Oskarshamn och sen tuffade på tills vi kom till Möre där vi åt lunch. Att kolla bensinpriserna längs med färdvägen är ett måste när man reser. Det finns pengar att spara på det sättet. Gotland har som regel ett högre bensinpris.

Att resa i Sverige är spännande även om det i vårt fall nu var längs med E22 eftersom vi ville komma snabbt ner till Ystad. Man får många samtalsämnen som poppar upp beroende på vad man ser längs med vägen. För mig är kopplingen till tiden då flera landskap blev svenska.

När vi närmade oss Ronneby sa jag att jag ville fika vid Ronneby brunn. Så vi letade oss in och hittade till slut plasten. Men bara för att konstatera att det var stängt!… typiskt… så vidare söderut åkte vi…

Vi hittade ett “tradarställe” i norra Skåne som var helt okey. Trevlig kille som jobbade där. Kaffe är viktigt när man ska resa, mycket viktigt. Man blir piggare och orkar hålla humöret uppe när man egentligen är lite seg i skallen av att skaka runt i en bil mil efter mil.

Vi försökte se vart gränsen gick mellan Blekinges kulturlandskap och Skånes men vi lyckades inte riktigt. Man ska nog åka på mindre vägar för att se det bättre. Skåne har ju sin danskinspirerade byggnadsstil.

Så kom vi ner till Ystad och färjeläget. Som gotlänning kände jag mig en aning tveksam till hur de organiserat bilköerna osv. De hade dock en smart grej. En automat så man själv kunna checka in till inre färjeläget. En funktion som man säkert skulle kunna tillämpa även för gotlandstrafiken! Ombordkörningen skedde i typisk dansk stil, dvs hyfsat ostrukturerat. Det verkade som att markpersonalen dirigerar bilarna lite på måfå, hipp som happ.

Färjan var byggd 2005 men hade en atmosfär ombord som för mig kändes som 1980-tal. Jättesköna fåtöljer och INGEN JÄKLA PLATSBILJETT! Trots detta var det liksom ingen huggsexa på vilstolarna. Men kan ni fatta, ni svenskar därute: De tillåter rökning ombord! De hade rökrum och gissa hur det luktade i resten av utrymmet, BLÄ. Ombord passade jag på att ta “et smørrebrød med flæskesteg…” MMMMMMmmmmmm…

Det var spännande att åka en annan färja. Båten seglade längs med skånska kusten ett bra tag och när den försvann så dök Bornholms kustlinje upp i horisonten. Överresan tog ca 1½ timme.

Så var vi framme i BORNHOLM… vi hade en ca 30 minuters körväg till Sandkås där vi skulle bo. Vårt första intryck var hur rent landskapet kändes och fina vägar. Vi hade dessutom en underbart vacker solnedgång som följde oss på färden. Det gjorde inte upplevelsen av ön sämre precis.

Vi kom fram till hotellet i Sandkås omkring 22:00. De hade hängt ut nyckeln till rummet eftersom receptionen höll stängt på kvällen och natten. Vi var ganska möra efter resan. Vi klev upp klockan 05:00 och var framme vid 22:00, 17 timmars resa. Det första jag konstaterade var att det inte fanns något varmvatten i kranen… TOPPEN liksom!…

När jag la mig så slog tanken mig att jag fick en glimt av den känsla so jag tänker att de som besöker min ö Gotland för första gången har. Gotland beskrivs som “landet annorlunda” och jag vill beskriva Bornholm som “landet annorlunda, fast annorlunda”

Bornholm – en resa till en grannö och ett grannland

Prolog

Att söka information och planera inför en resa är nästan halva nöjet. Tack vare internet kan man snabbt och lätt få information om i stort sett allt om det resmål man har. Eftersom jag tycker om att söka på internet efter vad som helst så kan jag även skapa resmål som egentligen inte finns på agendan. Att resa på internet är gratis och hyfsat kul. Jag tycker om att leta efter alternativa besöksmål. Lägger jag ner en massa pengar på en resa så vill jag inte missa tid och platser för att jag var dåligt förberedd. Jag skriver ner min res-agenda, dag för dag, med besöksmål, öppettider, kostnader osv. På så sätt kan jag beräkna resan. Samtidigt bör man ha en liten buffert för det där oplanerade som alltid händer.

När vi bestämt oss för Bornholm så kollade jag först upp om det finns Coophotellpremie-hotell på ön. Eftersom vi nästan alltid handlar på Coop så kan vi ju lika gärna utnyttja våra premiecheckar till våra resor.

Technorati-taggar: Danmark

För mig var Bornholm lite av ett oskrivet blad. När jag bodde i Danmark i början av 1970-talet så var Mogens Glistrup den enda kopplingen till ön, som jag kände till. Det gav inga pluspoäng i mitt sinne. Jag har heller inga släktband till ön. Vilket jag idag tycker är synd eftersom jag gärna haft lite bornholmskt påbrå.

Mitt intresse är historia och sambos är natur så jag letade runt på dessa ämnen. Vi blev inte besvikna eftersom det finns en hel del intressanta platser med fokus på just historia och natur.

Jag bokade båtbiljetter från Gotland till Oskarshamn. Jag bokade hotell på Bornholm. Jag kollade upp antal resmil för att beräkna bensinkostnad. Jag bokade färjebiljett till Christiansø, som var ett av de platser jag särskilt ville besöka.

Veckan före avresa var jag ganska rastlös och min resfeber gjorde sig kännbar. Det är då man ska bevisa att man inte är 5 år utan över 50, att man klarar denna låååånga väntan utan gnäll och tjat… fast… med sambo kan man ju tjata…

Resväskor plockas ner från vinden och kläderna samlas på hög. Det blir mycket kläder, många “uti fall att…”-val måste med. Detta trots att jag vet att jag endast kommer att använda ca 1/3 av alla kläderna. Som tur var så hade jag ledig dag dagen före avresa. Så jag kunde vandra mer okontrollerat och oroligt av förväntan. Vi passade även på att handla inför resan. Frukost att ha på färjan. Mat att ha med i kylväska eftersom vi fått hotellrum med pentry så kan vi laga till enkel mat och mackor att ha med på våra utflykter.

Äntligen blev klockan 23:00 så jag kunde gå och lägga mig. Jag hade ingen aning om hur natten skulle bli men jag visste att jag förmodligen skulle “vakta klockan” som jag alltid gör när jag ska upp i ottan. Klockan skulle ringa klockan 5:00 så nu var det dags att snarka ett par timmar…

En böljande resa i Skåneland 1

Jag och sambo bokade in en resa till Skåne. Sambo ville ner och besöka sina kusiner. Eftersom vi hade en bokad biljett redan som vi inte hunnit använda så blev det begränsat med valmöjligheter för datum. Gotlandsbolagets bokningsregler känns lite stela ibland!

Hur som helst jag gjorde som vanligt och “reste runt” via google Maps och sökte övernattningar. Sen visade det sig att en kusin absolut ville att vi skulle bo hos dem. Jag har lite svårt för att “tränga mig på” hos folk men blev självklart glad över erbjudandet.

Någon dag före vår resa fick vi telefonsamtal från kusinens sambos son som undrade om hans flickvän fick åka med oss ner. Självklart. Hon förvarnades om vår pensionärspräglade resstil och det gjorde inte henne något. Jag tänkte att då kunde hon passa på att besöka platser hon aldrig varit på tidigare.

Som traditionen bjuder så hade vi som vanligt med oss egen frukost på färjan. Chiabatabröd är definitivt mer en regel än ett undantag. Det smakar så gott och mättar så bra. Överfarten kändes som en knapp timme och snart var vi på väg. Vi hade inte tankat på Gotland eftersom det är alltid högre priser på ön så vi hade lite fokus på att leta bensinmack.

Bilen rullade fram nedåt landet. Vi stannade i Hagby där det finns en medeltida rundkyrka. Jag gillade atmosfären i kyrkan. Det påminner lite om kapellet vid Östra kyrkogården. Jag trodde att rundkyrkor endast fanns på Bornholm men nu vet jag annorlunda.

En sak förundrade mig mycket. De hade intsallerat en toalett INNE I KYRKAN! det vet jag inte att jag sett någonstans förut i en gammal kyrka. Det brukar vara i ett angränsande hus. Jag hade behov av ett besök och jag kände mig lite vanvördig när jag satt där. Märklig upplevelse.

Vi stannade även till vid Brömsebro. Det var ju här som kartorna ritades om när fredsavtalen skrevs under.

Vår färd tuffade på nedåt mot Karlskrona som jag planerat in ett besök i. Vi kom fram tidigare än jag trodde. Avstånden på fastlandet känns närmare än vad jag trott. Vi körde in i Karlskrona och fikade på Marinmuséet. Detta var en plats jag vill besöka igen. En fin skärgård och mycket historia.

Efter ytterligare en stund åkande så var vi framme i Kristianstad. Vi lämnade av “flickvännen” vid järnvägsstationen där hennes pojkvän skulle möta upp. Sambo och jag letade oss fram till vårt boende. Det låg på en bakgata centralt i Kristianstad. Rummet kändes som “hemma hos släkten”, möblerna var av äldre typ, från tiden runt 1980-talet. Men det var rent och helt okey. Speciellt med tanke på priset. 150 kronor/person per natt samt 50 kronor/person för frukost. Hel okey och passade vår budget bra.

Vi sov en stund och sen gick vi ut på stan och letade efter ett matställe. Vi hamnade på en italiensk restaurang och fick underbart god pastarätt. Sen tillbaks till rummet. Vi bestämde oss för att lägga oss och se på TV. Jag somnade mitt i programmet. snark…

En resa - många minnen. Dag 16

Efter en riktigt god frukost så blev det dags igen, för sista gången, att packa ihop alla saker och checka ut. Bilen startades och sen var det fullt rull igen. De svenska vägarna är ju alldeles perfekt jämna, breda och perfekta bortsett från att det blir så trist med bilköer och tråkiga vägavsnitt. Nu kanske man inte ska klaga eftersom vi ju fått pröva på betydligt sämre vägar under vår semesterresa. Att skumpa runt på en väg full av hål på grund av tjäle är inte skojigt precis. Dessutom hade vi en viss hemlängtan och då är det bra att det går smidigt, bortsett från bilköerna då.

Vi stoppade till i Gnarp och fikade på Lias kafé. Den tjejen kunde verkligen göra pajer! Trist bara med allt trafikbuller från E4:an. Vi hade fått för oss att Gnarp var känd för något. Vi kunde inte komma på vad det skulle vara, verktyg? kläder?, mat? sport? Ja, det enda jag kunde associera till var "G(n)arp och hans värld" och det var förstås inte rätt men ändå... Vår resa fortsatte med frågan obesvarad.

Längs med vägen såg vi flera väg-försäljningsställen, speciellt med jordgubbar. Det är så irriterande när de inte kan/vill ange priset på sin skylt. Det gör i alla fall att jag inte ids stanna till om det sen skulle visa sig vara överpriser. Alltså bestämmer jag mig redan där för att inte köpa.

När vi kom ner på Upplansslätten märkte vi att den nya E4:an, som de höll på med 2007, var klar. Eftersom vi inte ville passera Uppsala utan köra in i stan så svängde vi av för att ta den numera gamla E4:an. Jag kan bara gratulera Uppsalaborna till nya vägsträckan. Det har varit ett helvetiskt bestyr att ta sig in i Uppsala med den infrastruktur som var tidigare.

Vi blev naturligtvis hungriga så där pang på och jag fick ett intensivt behov av att besöka en toalett. Så för att inte irra runt p gatorna och bli irriterade på varandra så tog vi "första bästa" ställe som var Burger King. Jag rusade till toan och naturligtvis skulle de ha fem kronor för att man skulle få använda den. Jag gick till kassan och fick , hysteriskt knipande, vänta på min tur i kön innan jag kunde växla pengar för att sen kunna gå på toa. Jag kände att detta var droppen. "nu blir det en grupp på Facebook" och en grupp blev det: "GRATIS TOALETTBESÖK på våra kaféer och restauranger" (gissa om det blev tillströmning direkt!)

Sen skulle vi besöka Spårbilstestbanan som ligger i Uppsala. Vi hitta platsen med den inhägnade banan. Tyvärr var grindarna låsta och ingen där att prata med. Jag såg en vagn på håll och jag fick verkligen hålla i mig för att inte börja fotografera om de nu skulle konfiskera kameran eller nåt.

Vi åkte ut ur Uppsala på en gammal väg och hittade Krusenberg herrgård. De hade ett kafé i en gammal stuga vid herrgårdens hamn så vi läppjade i oss en kopp gott kaffe.

Sen var det dags. Vi skulle passera Stockholm stad, vilket kan vara en mastodontpärs. Naturligtvis hamnade vi strax efter rusningstid. Och naturligtvis hade två vägbanor i en tunnel stängts av så att vi fick köra i krypfart genom staden. Ja, jösses, Stockholm har inte förändrats vad gäller framkomlighet. Det byggs fler vägbanor och fler vägsträckor. trots detta så är det samma köer som det alltid varit. Dessutom passerades huvudstan i ösregn modell skyfall med noll sikt för chauffören!

Nåja, jag vill dock få en sak sagt. Väg 73 som går från Stockholm till Nynäshamn, HALLELULJA! Tänk att det gick att få en lösning på denna eländiga vägsträcka. Redan vid utfarten, efter köerna alltså, så börjar vägen nu och sen är det bara raka spåret hea vägen till Nynäshamn. Den som bor längs med den gamla sträckan måste vara hellycklig idag.

Så kom vi fram till hamnterminalen i Nynäshamn,e n kär gammal bekant. Här har man suttit många gånger och väntat på att få gå ombord. Likaså den här kvällen. Ett positivt tillskott till området, en Baja-Maja. Men ett tips till de som ansvarar för området. Se till att hålla Baja-MAJA REN och TÖM den regelbundet!!! fans å äckligt säger jag bara... Detta är första intrycket alla turister har av sin semester på Gotland, inte bra, inte bra...

Så satt vi sen på överfarten, ja jag satt och Urban vankade fram och tillbaka, och softade tills det var dags att gå ner på bildäck. Några idioter satt och gapade i sin bil och hade redan påbörjat sin partyvecka på Gotland. behöver jag säga vilket kön de hade? Gissa... du har 50% att gissa rätt.

Så fick vi äntligen köra av. Jag kände direkt att det var något fel eller annorlunda. Jag kunde först inte komma på vad det var men så... märkte jag... att det var becksvart ute. Vi hade varit norrut så länge att vi vant oss vid ljuset. Det var helskumt att köra/åka i mörkret. Men ändå... vi var hemma. Borta bra men hemma BÄST...

En resa – många minnen. Dag 15.

Efter en frukost tillsammans med våra värdar så påbörjade vi vår resa söderut. Vädret var inte precis något att hurra över, det var kallt och det regnade. Vi tuffade på i ganska snabb takt och stannade inte förrän i Bureå då vi var fikasugna. Platsen fick mig osökt att tänka på Bure-släkten. Det är dock ingen släkt till mig. Sen fortsatte vi och stannade in förbi Lövånger där Urban tillbringat några barndomssomrar med sin familj.

Lunchen åt vi i metropolen Hörnefors någon gång på eftermiddagen. Det var ett matställe som låg precis vid en bensinstation. De hade till och med duschar att hyra ut! Smart grej med tanke på många långväga resenärer. Sen såg vi Botniabanan som sakteligen växer sig allt längre norrut.

Vi passerade Docksta, där vi övernattade 2007 när vi bilade den här vägen senast. Det kom en ambulans i högfart med sirener och blinkande ljus. Vi körde åt sidan men noterade att flera andra bilister inte verka märka att det var en brådskande ambulans bakom dem. Har folk helt slutat använda backspeglar?

Så kom vi fram till Högakustenhotellet där vi skulle övernatta. Det hade vi bestämt redan 2007, att nästa gång vi skulle bila längs den här vägen så skulle vi övernatta vid just Högakustenhotellet. Vi hade övernattat i Docksta men ätit frukost på hotellet och då bestämde vi detta. Vi blev helt enkelt impade av hotellet. Det var stor skillnad mot Comfort hotel i Trondheim. Vid Högakusten kände man direkt att personalen var väl inarbetad och serviceminded. Vi fick ett bra rum med tanke på att Urban vill kunna gå ut och röka. Vårt rum låg på markplan med uteplats, dvs två våningar under receptionen och med direktvy över Högakustenbron! Det var verkligen ett hotell jag vill återkomma till.
Dessutom hade de en fåtölj för hotellgästerna som var en massagestol. Den bara måste jag prova. Urban satt och tittade på mig medan min rygg knådades ganska brutalt. Han skrattade elakt åt mitt minspel. Men det var inget mot vad jag gjorde när han testade. Ja, jösses vilket minspel! En sådan fåtölj borde man ha på varje arbetsplats. Jag tror mer på en sådan än de nåldynor/spikmattor de kränger överallt nu för tiden.

När vi gick i säng pratade vi om att morgondagen skulle bli den sista resdagen. Vi kände oss glada och tacksamma över vår lyckosamma semester. Inga större missöden och en fantastisk tur med vädret. Vi har träffat på så många trevliga människor och, inte minst, hade jag doppat /tån/foten i ishavet. Nu måste jag bara komma på en ny dröm men det gör jag gärna...

En resa - många minnen. Dag 14

Det är så trist varje gång man måste lämna en plats man trivs på. Samtidigt skulle kanske mitt intryck av Gästgiveriet inte hålla allt för många övernattningar. Det kan ju bli rätt enahanda att vara på samma ställe. Efter dessa dagars resande blev man ju lite bortskämd med att få nya intryck regelbundet.

Efter vi ätit frukost och checkat ut for vi till Museum Vuollerim 6000. Vi fick en egen liten guidad information och se en film. Det är en intressant tanke att dessa männiksor levde just där för alla dessa tusen år sedan och fick sin vardag att fungera. Jag hade nog inte tänkt så noga på stenåldersmänniskor innan jag läste boken ”Grottbjörnens folk” någon gång på 80-90-talet. Boken hade nog ingen chans att nominera författaren till Nobelpriset i litteratur men jag det gav ett uppvaknande för mig kring mina/våra förfäder.

Jag vurmade tidigt för vikingatiden men kände hur siktet blev grumligt av alla nationalistiska idioter som blandade ihop verklighet och fiktion. Jag har än idag svårt för att se vikingatiden som en historisk period utan att samtidigt tänka på nazi-drägg. Jag tycker synd om våra gamla ÄKTA vikingar som ska behöva jämföras med neanderthalarättlingar, vilka nazidrägg ibland verkar vara. Jag tror att de vikingarna som levde under perioden före medeltiden skulle pissa på nynazisterna och deras obildade beteende!

Sen blev det mer och mer medeltid för mig, förmodligen tack vara medeltidsveckan på Gotland. Samtidigt tycker jag att perioden då Gotland gick över från danskt till svenskt styre är intressant. Men hur man än tänker så var stenåldersmänniskorna där före.

Nåväl, jag var nöjd med den diskussion som kom till där på museet, även om jag diskuterar helt från en oinsatts vinkel.

Sen gick vi från den ena kulturen till den andra, för precis bredvid museét finns bygdegården där de har ett kafé. Och kaféer det gillar jag. Ganska smart att samordna två verksamheter. Säkerligen är det så att flera museumsbesökare sedan gör ett besök på kaféet.

Sen for vi vidare på de norrländska vägarna. Vi stannade till vid Bodens kyrkogård eftersom Urban ville finna sina farföräldrars och fars grav, vilket vi gjorde.

Sen blev det mot Luleå. Urban hade ju velat träffa flera av sina gamla goda vänner men ju närmare stan vi kom ju mer gick det upp för honom om hur lite tid det fanns. Vis kulle övernatta hos en gammal barndomskamrat i hans stuga. Den låg vid Kvarnträsk, strax utanför Luleå. Det blev ett besök på en restaurang och efter det åkte Urban och jag ut till hans mors gamla sommarställe och till hennes minneslund. Vi körde en runda i Luleå och Urban pekade och pratade. Det är nog en märklig känsla att besöka sin gamla hemstad så här.

Sen kom vi tillbaka till stugan och barndomsvännen. Efter en stunds prat så gick jag och la mig och vad jag vet så sov jag nog innan huvudet hamnade på kudden.

En resa - många minnen. Dag 13.

Så var det dags att färdas mot Sverige. På något vis kändes det skönt att få komma tillbaka till det vanliga välkända och trygga. Frukosten var verkligen god, med rökt vildlax och annat smask.

Efter frukost passade Urban på att checka av bilen. Bland annat var det en lampa som gått sönder och behövdes bytas. Efter vi checkat ut och packat in grejerna i bilen så var det brrruuuummm iväg igen. Det var ett ganska gråmulet väder.

Vid den norsk-svenska gränsen såg vi massor av norska stugor. Detta eftersom det är totalförbud mot skoterkörning i Norge, varför norrmännen bor helt nära och sen tar med sina skotrar över gränsen till Sverige för att få köra lite racing.

Det var många vackra sjöar och jokkar längs med vägen och den första absolut svenska känsla jag fick var vid synen av vandrarhemmet vid Riksgränsen. Det var två store röda hus med vita knutar. Vägen var i väldigt dåligt skick och vi lyckades få ett stenskott på framrutan.

Jag hade stora förväntningar på Lapporten men när vi kom fram var fjällen helt inhöljda i moln så det fanns liksom inget att fotografera. Vi stannade till vid Abisko järnvägsstation som var rejält överdimensionerad med tanke på invånarantalet. Sen passade vi på att shoppa godis för första gången på 14 dagar, var sin liten påse som vi sen smaskade i oss.

En svensk företeelse såg vi genast, källsortering i affären och att man måste betala fem kronor för att få gå på toaletten. Källsortering är bra men varför i helvete ska man behöva betala fem kronor för att gå på toaletten? Varför klarar inte affärer, restauranger eller kaféer att beräkna dessa omkostnader som följer med en toalett? Vad är problemet? Eller är det så att det genererar så pass mycket svarta pengar att man tycker det är en lönande affär?

Så fortsatte färden mot Kiruna där vi stannade för att leta efter bankomat. Naturligtvis var just den stängd så vi kunde inte checka av kontot nu heller. Det är en märklig tanke att tänka att hela den staden ska flyttas helt och hållet! Samtidigt hoppas jag, nu när det är som det är, att man passar på att tänka genialiskt vad gäller infrastruktur osv. De skulle även kunna passa på att använda Spårbilar som en del av transportservicen.

Sen fortsatte vi och hamnade i Lappeasuando, där vi fikade och åt en smörgås. Urbans vän, Ejnar Knudsen, som äger stället var inte på plats så han fick vidarebefordra en hälsning till honom. Det var en gemytlig stuga som jag kan tänka mig har hög mysfaktor en kall vinterdag.

Efter ytterligare ett antal mil hamnade vi i Gällivare där vi vandrade runt en hel del och fann slutligen en bankomat så att jag kunde få ett kontobesked. Läget var under kontroll. Så nu kunde vi rulla vidare. När vi kom till Porjus drog det i kaffetarmen så vi stannade till vid Laponiaporten. Det var en slags hemvändarvecka som pågick så det var mycket folk inne på caféet. Porjus firar 100 år i år och samhället byggdes, en gång i tiden, upp kring Sveriges första kraftstation. Caféet hade internet-tillgång. Perfekt!

Sen for vi vidare mot Jokkmok. Här hade jag inte varit sedan 1982, då jag besökte Jokkmoks Marknad. Det var intressant att försöka minnas hur jag såg det hela då och hur det såg ut under sommaren 2009. Ja, det var förstås omöjligt så jag gav snart upp. Vi besökte Áttje samemuséet, som bland annat är en samlad plats för samiskt hantverk. Något jag saknade i Norge var samlade platser för lokalt hantverk. Man svänger inte av för att köra en sväng på 2-3 mil och då KANSKE hitta något intressant. Nej, då väljer man bort. Speciellt när allt är dyrare i Norge.

När vi var klara/nöjda med Jokkmok så fortsatte vi till Vuollerim Gästgiveri. Det var ett gammalt ställe som renoverats ganska nyligen. Det hade en ungdomlig touch och kändes mycket hemtrevligt. Detta trots att duschen var i korridoren och man skulle dela den med de andra gästerna. Men det gjorde inget. Ja, det var känslan av studentkorridor eller något liknande, det andades 60-tal på ett positivt sätt. När vi kom upp till rummet så visade det sig att de glömt städa det. Jag trodde först att vi kommit in i ett bokat rum och kände mig lite obekväm men personalen var snabbt där och städade ur.

När vi var där pågick Kulturkraft Vuollerim som var en fest i bygden under en hel vecka. Stämningen var så genomsyrad av värme och glädje och jag trivdes mycket bra på Gästgiveriet. Vi fick också veta att hotellet/Gästgiveriet hade ägts av Vattenfall som skulle sälja. Byborna blev oroliga för att det skulle köpas av någon som skulle sunka ner stället och dra ner turismen i bygden. Så man gick samman och köpte det och driver nu det hela med delvis idéella insatser. Och det gjorde/gör de med bravur anser jag. På kvällen åt vi en mycket god middag på Gästgiveriet och sen gick vi upp på rummet för att softa och slutligen sova. Ännu en lång dag var till ända.