Källan till all sortering heter Källsortering

Jag är en fin människa. Jag källsorterar nämligen. Jag gör min samhällsplikt för infrastrukturen i Kommunen och för miljön. Men… varför ska det vara så svårt att få till utrymme till alla möjliga kassar man numera har för att sortera?

Under min diskbänk finns nu fem olika kassar för olika typer av sopor, Hushållsopor, plast, returglas, glas och metall. På köksgolvet står en papperskasse med papper och i klädkammaren har jag två kassar, en för tyg som ska kastas och en för tyg som ska till Kupan. Jag är så fin så jag nästan gråter av självgodhet…

Hur blev det så här? Jag menar... En gång i tiden, i det gamla bondesamhället så återanvändes allt och man hade nästan inga sopor att tala om. Vart tog deras sopor vägen? Okey jag vet, min morfar, han grävde ner gamla konserver och annat på bakgården så den gamla tomten är väl ingen idé att gå igenom med en metalldetektor så att säga.

Sen byggde vi upp välfärden och med den ”slit och släng”-mentaliteten. Det fanns alltid nytt att köpa i affären så man behövde inte vårda. Idag är det också så att de elektroniska produkter som du köper är mer oekonomiska att laga än att köpa nya.

På 1970-talet vaknade det dåliga samvetet. Vi kom på att våra resurser inte finns i oändlighet och att miljön tog mycket stryk på grund av vårt levnadssätt. Den första gången jag blev medveten på riktigt om kris i miljön var 1972. Då blev det en oljekris i Sverige. Man släckte ner var annan lampa i gatutrafiken och man hade körförbud på söndagar under en period. Man skulle DUSCHA i stället för att bada och det skulle endast vara en snabbdusch. Man skulle inte spola så ofta på toaletten och man reglerade värmen i husen. På med raggsockorna!

En annan sak som var annorlunda då var blöjor. Själv hade jag cellstoff och gammeldags plastbyxa som bebis. Sen kom engångsblöjorna som en befrielse. Min kusin, som var bebis på 1970-talet, hade allergi så hennes mor, för män gjorde ju inte ”kvinnosysslor” på den tiden, var tvungen att använda tygblöjor, stackars dem. Fasen, idag är det absolut RÄTT om du ska räkna dig som helt miljömedveten. Dessutom har designen på tygblöjor förändrats sen dess.

Sen kom vi in i 80-talet då man liksom la lite ”bingo-bingo”-filter över det hela. Köpruschen var i full speed tills man i slutet av 80-talet började se det orimliga i vårat resursslöseri.

Idag kan vi visa vår duktighet genom att gå med i den nya folkrörelsen som heter KÄLLSORTERING. Vill man se hur vi svenskar liksom älskar kollektivets drivkraft så besök Källsorteringsstationen i Visby en lördag förmiddag, ”En riktig karl sorterar själv”. Ja, jösses vilken folkhop det är där. Alla har något att slänga, stort som smått. Alla har det numera det lättigenkänliga källsorteringssmilet i ansiktet. Som en ny religiös rörelse där alla går med strömmen så deltar man i miljöandakt och ger sin kollekt till återvinningen. Som de kunde ha sagt i den tecknade Robin Hoodfilmen: ”Prisa miljön här kommer återvinningen!”

På min arbetsplasts är vi i startgroparna för att börja men den nya ordningen som gäller enligt Kommunens sorteringsregler. Ytterligare en sortering ska till, ännu ett krångel för personer med begåvningshandikapp att förstå sig på. Men vi har inte kastat in handduken. Nej, som de tappra miljökulturbärarna vi personal är, så har vi genast utarbetat en begåvningsanpassad instruktion för var och hur man ska kasta sina sopor. Den är tänkt att fungera både med bild-, text- och ljudstöd. Känn på den! En trippelanpassad källsorteringsom kan användas för personer med förståndshandikapp, barn, äldre, invandrare och alla vi andra, jomän, en äkta Boendeassistent lämnar inget åt slumpen! Ska återvinning vara för hela folket så ska det vara för HELA folket. Vi drar vårt strå till stacken (eller vår sopa till stationen) hur gör du?

Min dag i ”saltgruvan”…

Jag har en grundinställning och det är att ”det ska vara kul att jobba” och jag har turen att ha ett arbete som intresserar mig mycket. Jag arbetar som Boendeassistent inom handikappomsorgen här i Visby. Man skulle kunna kalla det för att jag är en ”coach i vardagen” för personer med olika typer av funktionshinder. Jag hjälper personer att fånga (var)dagen och att få ut något gott av den samt att få till någon extra guldkant någon gång då och då. Att ha kul kan också vara att bidra till att arbetspasset/dagen blir trivsam för mig själv, mina arbetskamrater och för de brukare jag är anställd att hjälpa.

Det innebär inte att jag är en medgörlig ja-sägare som alltid går med strömmen i alla lägen. Nej, jag kan bjuda på motstånd både i diskussion med kollegor men också i mötet med en brukare. Med det menar jag att det är nyttigt att inte alla tycker lika hela tiden eller att man ”håller med” i alla lägen. Kanske brukarens önskemål inte fungerar i praktiken, att förväntningarna är för högt ställda. Då måste jag visa på förståelse och respekt men också klokhet och beslutsamhet. Det är inte fel att säga ”nej” ibland, utan det kan tvärtom vara tecken på god överblick över situationen.

Likaså gäller oss kollegor emellan, att vi behöver inte alltid tycka lika men i slutänden måste vi ha en överenskommelse om hur arbetet i praktiken ska skötas. Att gemensamma beslut ska följas av alla, oavsett vad man tycker om beslutet. Om det känns fel på något vis så får man ta upp det till en ny diskussion. På min arbetsplats diskuterar vi regelbundet återkommande ämnen som etik, moral, pedagogik, rutiner, motivation m.m. och det är oerhört stimulerande att finna nya infallsvinklar eller lösningar på ett gammalt problem, stort som smått.

Om mitt arbetsuppdrag så kan man säga att jag organiserar, strukturerar och skapar möjligheter. Det vill säga hjälper till att en person får sitt hem rent, att få tvätten tvättad, disken diskad, maten handlad och tillagad, kroppen duschad eller soporna utburna. Det innebär också att jag ska försöka skapa förutsättningar för att en person kan få komma hemifrån och få lite miljöombyte och socialt umgänge. Det kan ske genom fasta aktiviteter som återkommer varje vecka eller genom spontana utfärder i vårt gemensamma samhälle. Eller kanske att de kan bjuda hem någon på kaffe/mat/DVD osv. Helt enkelt att få leva ett helt vanligt liv, ett sådant vi icke-funktionshindrade gör och fixar utan att tänka på det så nämnvärt.

Allt detta ska ske utifrån den enskildes egen förmåga och önskemål. Det är ju faktiskt så att funktionshindrade också kan vara lata och bekväma eller t.o.m. vill bara byta dag för en aktivitet. Hur många gånger har inte jag ändrat tvättid i tvättstugan bara för att jag inte hade lust att tvätta utan ville ligga i soffan och glo på TV i stället! Allt detta ska jag vara uppmärksam och ha förståelse för och kanske se till att hitta alternativ till.

Det jag får ut av allt detta är den glädje, humor och värme som min arbetsplats genomsyras av. Det är en så skön känsla att få ge och ta så mycket människor emellan. Jag säger inte att mitt arbete är lätt eller utan motgångar. Det krävs både utbildning och många års erfarenhet för att greppa på djupet alla de svårigheter vi har att arbeta med. Men just denna kunskap som vi har gör att vi har goda rutiner och goda viljor för jobbet. Vi är proffs helt enkelt, och såna snyter man inte ur näsan hur som helst och det även om vi inte får 24 % löneökning för detta som vissa chefer får av andra chefer, dvs sina kollegor samtidigt som vi andra får dras med sparkrav.

VAR köper en RIKTIG kvinna kläder?

Igår gjorde jag ett tappert försök att finna något att köpa till en fest som jag ska på imorgon. Jag var fullt påbylsad p.g.a. vädret så det var verkligen en utmaning att gå de trånga varma affärerna och leta bland de överfulla klädhängena. För det är trångt i många affärer. De har verkligen överlastat varje klädstång med nya fräscha kläder som är tänkta att få vilken ”shopoholic” som helst att börja dregla och gå i spinn. Men…

För mig en helt vanlig mogen kvinna med några fler kilon än vad som är gångbart i Vecko Revyn, för mig är urvalet kraftigt begränsat. Jag har arbetat nästan hela mitt vuxna liv och har en stadig inkomst. Det blir t.o.m. pengar över i månaden OM jag nu skulle vilja shoppa något. Men när jag går till affären för att finna något kul att lägga mina pengar på så blir jag lika besviken nästan varje gång. Okey, jag är inget modeorakel och jag är väldigt praktiskt lagd. Jag har kanske rent av ett ”manligt sinne” vad gäller kläder, d.v.s. det ska vara stilrent och funktionellt. Men för tusan, kan ni inte ha liknande för oss kvinnor. Det är så mycket hafsåkrafs och detaljer samt skärningar så man känner sig helt snurrig om man ska ha det på sig. Jag menar inte att man ska låta bli dekorationer men varför måste det vara så kortlivade lösningar. Kläderna verkar vara utformade så att man tröttnar på dem inom någon månad men kanske är det tanken bakom? Men det är där jag får problem…

Varför kan inte klädeskedjorna och designers fatta någon förbannade gång att svenska folket blir längre och grövre till kroppskonstruktionen. Och man får tycka vad man vill om att ”svenska folket blir bara allt fetare…” men det är ett FAKTUM och borde inte marknaden styra vad affärerna ska erbjuda? Eller vill man inte ha pengar som kommer från för långa, för breda, för gamla och för feta människor? Är det genant att ta av mina pengar?

Så klädesaffärer varför har ni ett utbud som vänder sig till kvinnor som är så smala att de nästan ser ut som ”vandrande pinnar”. Jag brukar skämta om att såna affärer är sponsrade av Anorexiaföreningen men jag undrar faktiskt helt seriöst, varför har ni inte kompetens nog att se hur svenska folket verkligen ser ut? Kanske borde ni byta rådgivare och inköpare?!!! Jag är helt övertygad om att om ni skaffade kläder som verkligen tilltalar kvinnor så kanske ni skulle få bättre rull på businessen! Jag vet många kvinnor som resonerar som jag så det kan inte vara gripet helt ur luften. Jag kommer aldrig låta mig ”övertalas” av reklam och impulser att köpa kläder som jag egentligen inte gillar och som sen får hänga i garderoben, i väntan på att ”jag bantat lite…”. Jag vill ha kläder som passar, som ser snygga ut och som gör mig glad!

Apropå mode så har jag en fundering. Den kanske är ordentligt späckad av fördomar men det är ju smala människors om överviktiga också så det jämnar väl ut sig?... nåväl.. En fundering som sagt... De riktigt stora modeskaparna har varit/är homosexuella män. Kan det vara så att det påverkar att dagens modeideal är att kvinnor ska se ut som anorektiska pojkar på 14 år?

Min sambo älskar både mig och min kropp. Det vet jag och tvivlar inte en sekund på att jag ser ut som en kvinna som män vill ha! Så se till att skapa kläder som kvinnor vill ha!

en blogg till i samma äne http://jensengotland.blogspot.com/2009/02/kvinnors-kroppar-vs-marknadens-klader.html

Kvinnor med Dyskalkyli

Eftersom jag märkt att min blogg om dyskalkyli har väckt intresse så vill jag fundera vidare på detta. Helt ovetenskapligt och bara byggt på egna iakttagelser. Jag känner ingen annan som har diagnosen dyskalkyli så jag har inte snackat om det med någon annan insatt. Eftersom jag är kvinna så vill jag och kan jag endast fundera utifrån det perspektivet.

En sak jag funderar på är om problemet med dyskalkylin kan gå i ”skov”, d.v.s. att man har bättre och sämre dagar. Jag vet att stress påverkar min koncentration och kognition men jag har iakttagit en annan grej. Jag har noterat att jag ofta i samband med att jag ska ha mens har fler felräkningar och lättare tappar förmågan att ”hålla kvar” siffrorna i huvudet. Det sammanfaller med de där dagarna då inget funkar, då jag råkar slå sönder flera glas och tappar grejer i golvet osv. Känner ni igen er kvinnor/tjejer?

Jag läste en artikel i en populärvetenskaplig tidskrift, jag tror det var ”illustrerad vetenskap”, att det finns en koppling mellan flickor som snarkar när de är vakna, som barn, och dyskalkyli. Jag vet inte om det finns belägg för detta men detta stämmer in på mig. Jag snarkade konstant som barn. Det blev aldrig aktuellt att ta bort polyper eller så och som vuxen snarkar jag inte, på vaken tid vill säga *S*. Är det någon mer som känner igen sig i detta?

Jag har också funderat på hur märkligt det är att jag ibland liksom rent fysiskt kan känna att jag går åt fel håll i matematiken men inte kan komma på vad som händer. Hela jag känner att ”nu snurrade jag till” det men när jag försöker se vad som är fel så, klarar jag inte ut det. Siffrorna liksom åker åt olika håll inne i huvudet.

Tänk er en körbana och att Femman åker i det högra körfältet medan Sjuan tar en sväng förbi snurrar ett extra varv i rondellen innan den letar sig fram i mittfilen i sakta mak. Varpå Trean av gammal hävd och vana alltid tar den vänstra körfilen och stannar upp vid ett köpcentrum och kommer inte fram i tid. Till slut ska de hamna på samma ställe men ingen vet i vilken ordning de hamnar där. Så ungefär ser det ut de dåliga stunderna i mitt huvud.

Just nu är jag inne i en fas där siffrorna liksom leker kurragömma med mig. Jag får titta flera gånger på samma uträkning och ändå är det som att det blir en lucka där en trea, femma eller sjua skulle vara. Precis som att man har en blind fläck i ögat. Eftersom jag vet om orsaken försöker jag titta på siffrorna ur fler vinklar, hur det nu går till, men när jag inte reder ut det får jag kalla på hjälp. Jag är så tacksam för dem som hjälper mig i denna knepiga situation, t.ex. på jobbet, så det inte blir fel och drabbar ”tredje person”.

Jag ser fram emot den förening som startade nu i år för oss med dyskalkyli. Det är på tiden att våra problem lyfts fram och ”neutraliseras” precis som det som hände med dyslexin. Nåväl, det visar sig och hur som helst har jag redan ”kommit ut ur garderoben”

Läs gärna min tidigare blogg om dyskalkyli

Gott kaffe

Jag är beroende av kaffe. Inte bara för att det finns koffein i produkten utan för dess smak och den sinnliga upplevelsens skull. Men man upplever också kaffe med ögonen. Det är en viss känsla när man öppnar en ny förpackning och ser den luftiga och väldoftande kaffemassan i kaffeburken. Det är en viss känsla när man ser kaffet hällas upp i en vacker kopp. En vacker duk på bordet och så svart kaffe som hälls upp. Man lägger till socker och mjölk eller grädde efter behag. Men redan där har förväntan stegrats. Man SER att det kommer att smaka gott. Likaså är det just därför man börjat dekorera kaffe med alla slags detaljer. Dels för att tillsätta smaker men också för att det ska se tilltalande ut när man serverar det, som tex cappuccino.

Ett trevligt kafé med bra atmosfär ökar känslan för kaffet och stunden. Jag gillar de mer ”gammeldags” kaféställena som får en att koppla av och samtidigt ha vackra blickfång medan man sakteligen sippar i sig det svarta goda.

Jag har lite svårt för de nya moderna smaktillsatserna som numera serveras här och där. Då menar jag inte cappuccino och liknande utan de där påsarna med smaktillsatser som man ska brygga kaffe av. Jag litar inte på ”tillsatser” och för mig ska kaffe smaka KAFFE och inget annat.

Som barn fick jag något som kallades för ”kaffi-mat”. Det var kaffe, mjölk och en bulle, oftast en gotlandsbulle, som blev ”hopjockad” till en sörja som man åt med sked. Som barn var det gudagott. Idag skulle jag nog tycka att det var en aning för geggigt och okonstruerat i min smak.

I början hade jag massor av socker i men på 1980-talet bestämde jag mig för att minska på det. Jag hade då tre bitar. Så lyckades jag gå ner till en bit. Den hängde kvar länge innan jag en dag bara tänkte att, STOPP nu räcker det. Sen dess har jag endast mjölk i och det är super. Jag har av misstag druckit kaffe med socker i en gång, isch jag säger ISCH så vidrigt!

En gång fick jag en hemsk upplevelse ihop med kaffe. Jag var barn och var på besök hos några bekanta till familjen. Jag ombads att hälla i strösocker i sockerskålen och det var lätt fixat. Så kom kaffet fram och den äldre kvinnan, som var med, tog socker, hällde i koppen med kaffe, rörde om och drack… Fotsalt! Hon hade haft med sig fotsalt i en strösockerpåse och jag tog fel när jag skulle hälla upp. Tvi vilken smak det måste ha varit. Jag hade mardrömmar efter det.

Jag kokade kaffe en lång period. Det eftersom jag tycker, fortfarande, att det ger det absolut godaste kaffet alla kategorier. Men jag slutade när jag läste om de höga kolesterolvärden man kunde drabbas av. Så då skaffade jag en perkulator i stället. Det är en hyfsat god ersättning. Idag går perkulatorn på högvarv eftersom sambon är mer kaffe-freak än jag, och det kan vara lite knepigt eftersom det förtar känslan för kaffe att ha kaffedoft så ofta omkring sig.
Kaffe är som godast naturell med naturliga ingredienser. Om det serveras med en god kaka/bulle/bakverk till så inte mig emot. Den sortens kalorier är till för att njutas. Och att njuta är en av de bästa ”synder” vi har att få gratis…

Jag… ett husmorsämne…

Nåja, en wannabee… ibland i alla fall. Inför julen gör man det där extra rycket i hemmet. Man passar på att röja undan det som stått och skräpat allt för länge. Sommarskor som ska plockas bort eller den där högen med källsorteringsgrejer som ska till Återvinningsstationen. Man är så duktig så… Igår var det fönsterputs. Mina fönster får en omgång var tredje månad. Årets sista är inför jul. Det stressar säkert grannar som ser på, ”oj, javisst nu måste jag också putsa fönster” och jag får känna mig duktigt…

Likaså är det byte av gardiner. Hade tänkt köpa nya i år men jag gillar inte panelgardiner så det får bli dem jag redan har. Jag har panelgardiner uppe i köket och det ser så fult ut. Det ger ett så platt och intetsägande intryck. Så nu blir det ett par med hängen högst upp så man kan se den svarta gardinstången som i sig är en del av dekorationen i ett fönster. De som ska upp har röda/lila ränder och har ”hängt med” s.a.s. ett par år nu. Dem gillade jag direkt när jag såg dem i affären. De börjar bli lite trötta nu men vad ska jag göra när tyg/gardin- affärerna är så ensidiga i sitt utbud.

Sen ska det bytas dukar i köket så det matchar gardinerna. Är jag inte fiffig så säg. Jag har helt plockat bort blommorna från köksfönstret. Det såg så konstigt ut till de förbaskade panelgardiner så de kom bort. Jag gillar blommor men har på senare år gått över till mer tåliga blommor. De klarar att bli bortglömda och får vänta på vatten och omvårdnad. Och nu har jag kastat fler blommor eftersom de fått ullöss.

I vardagsrummet har jag haft turkosa gardiner ett tag och det tycker jag annars är mer en sommarfärg. Jag gillar dem också men nu skulle jag vilja ha ett par i bruna toner men det finns bara panelgardiner och det vill jag inte ha. Så de får hänga kvar. Kanske jag ska kolla efter petrol och brun ihop.

Jag har funderat på att skaffa en matta till köket. Jag har alltid haft mattor förr men p.g.a. min kvalsterallergi så åkte de ut. Har endast en i vardagsrummet och i badrummet idag. Det blir lite mer ”ombonat” med en matta och hittar man en snygg en så kan det vara som pricken över i:t i ett rum.

Igår så passade jag på att baka pepparkakor. Det var länge sen och var riktigt kul. Jag har köpt helt nya sorters formar, björn, älg, lamm och fisk bl.a. degen, som jag köpt färdig, var inte så lyckad men det var kul att kavla och leka bagare. Jag har sagt till sambo att dessa pepparkakor nu ska sparas tills julafton! Nåde honom om han går och nallar. Nåja, om jag nu skulle ge tillstånd en gång (eller två) så är det okey… men inte annars.

Sen ska jag steka köttbullar inför julen. Jag brukar ha det till middag samma dag och ha sås och potatis till. Sen sparar jag resten till jul för då SKA det vara hemgjorda köttbullar!
Nåja, nu innebär inte det här at jag på något vis städar och fejar huset och sen tystlåtet plockar fram tofflorna åt herrn i huset… nope… men vissa hemfixargrejer är mycket avkopplande.

USA går en ny vår till mötes... och vi andra borde följa efter

Igår blev jag mycket glad när jag såg och hörde på TV:n. Jag hoppas alla invånare i USA blev detsamma. Deras nyvalde president Barack Obama har signalerat för att han kommer att satsa för att ge sitt folk arbete. Detta ska ske genom att rusta upp vägar och skolor och han ska satsa på alternativa energikällor för att bli oberoende av utländsk olja. Mannen är ett geni!

Han ger sitt folk möjlighet till en inkomst medan han samtidigt ger USA:s barn och ungdomar en framtid. Det finns många som går arbetslösa nu i USA och det påverkar hela USA:s ekonomi som är beroende av konsumtion och folkets självkänsla. För en arbetslös, och dess anhöriga, är risken för kriminalitet, alkoholism, drogmissbruk och våld överhängande stor. Och det kostar stora pengar att sätta in åtgärder, i efterhand, mot det.

Dessutom ska han rusta upp skolorna så barnen får en fungerande studiemiljö vilken endast kan främja deras trygghet och studieresultat. Det kommer att bli många fler välutbildade människor i USA i framtiden och det om något kommer att sätta fart på businessen i USA. Folk kan då försörja sig på goda arbeten. Obama är ett geni!

Nu kan USA gå i bräschen för att skapa nya energikällor som kommer att gynna miljön och minskar oroligheterna i världen genom att ta bort den egentliga orsaken till flertalet krig, nämligen oljan. Nu har USA chansen att skapa framtidens energi och transportmedel. Obama är ett geni!

Nu kan Sverige titta på Barack Obamas exempel och kanske fundera på om vår ”svenska modell” kanske är värd att bevaras istället för att nedrustas. För vem vet, kanske Barack Obama en gång studerat vårt system och förstått att om människor får arbete, utbildning och goda miljöer så utvecklas människor och att detta gynnar hela nationen. Om man satsar pengarna i början av en process så blir utvecklingen positiv istället för att ta hand om effekterna av en negativ process som arbetslöshet, utbrändhet, utanförskap och ohälsa ger. Obama är ett geni!

För det vet vi väl alla, att sedan den ena svenska institutionen efter den andra nedrustats så har folks välbefinnande och hälsa försämrats. Vi har tagit bort det skyddsnät vi använt några generationer för att bygga upp. Vi utarmar vår kreativa energi i landet. Snart kommer Sverige att vara ett underutbildat, sönderkriminaliserat och utslaget land där människor slås ut en efter en. Vår välfärd var vår stolthet, förbannade galningar som tog det från oss! Ni kanske sitter en stund därute på grenen och sågar och rustar ner, men... en dag brister det… då går grenen sönder. Varje förståndig människa vet hur svårt det är att få en avsågade gren att fästa på trädet igen. Kanske är det mer ekonomiskt med att bevara och utveckla den svenska modellen!

Jag har aldrig brytt mig så nämnvärt om vad USA tycker och tänker men den här gången har jag påverkats av Barack Obamas ambitioner. Jag tror på den mannen och jag hoppas för hela USA:s befolknings skull att han får möjlighet att infria dessa löften. Det är amerikanska folket väl värd! Han lägger grunden för något som ofta citeras, ”the land of promise”. Nu kan den lilla människan i väst börja tro på de orden på riktigt. Obama är ett geni!

Grattis USA till er första riktigt realistiska president! The man is a true leader!