Semester i När & Fjärran

Något jag funderat på en tid i detta ekologiska tidevarv är detta med eko-logik. Vi vill ha vår mat närproducerat för att transporterna ska kortas. Då slipper vi en massa onödiga utsläpp från transporterna. Vi vill att djuren ska komma från ”nästgårds” för då slipper de transporteras för långa sträckor och då tycker vi oss veta hur de har behandlats under sin livstid och under deras avlivning.

Men en sak glömmer vi i denna så-nära-som-möjligt-yra och det är våra semesterval. Då ska vi helst resa till andra sidan jorden och helst göra det så snabbt som möjligt. Vi söker spänningen så långt bort som möjligt som att allt exotiskt finns bortom regnbågen. Då glömmer vi gärna detta med korta resesträckor och ekologi. Spännande och bekvämt ska det vara.

Ja, jag är inte en bit bättre. Håller på att planera en bilsemester med ca 400 mils körsträcka! Jag gillar att åka tåg men just den här trippen skulle inte fungera utan bil. Men visst är det märkligt hur selektivt vårt tänkande är när det gäller ekologiska val. Jag har ingen lösning på detta just idag, i alla fall inte för min egen del. Egot styr helt enkelt mina planer för jag VILL och SKALL åka till Nordnorge. Jag försöker intala mig att det i alla fall är närmare rent geografiskt än tex Thailand, Florida eller Indien men… rent moraliskt.. alltså hallå… vilken hycklare är jag inte ändå.

Jag kanske är ute och cyklar nu men jag KRÄVER en cykelväg på A7-området

Nu är jag riktigt trött. Jag går eller cyklar till och från mitt arbete. Då genar jag över A7-området så det går snabbt och enkelt. Men i denna tid när snön sakta smälter så förvandlas området till en geggig snö-vatten-lervälling. Går man så kommer man inte över torrskodd och om man cyklar så halkar hjulen runt i sörjan och man får emellanåt ta ner foten för att inte tappa balansen.

Den här vägen är den snabbaste genom området och sommartid är det okey eftersom det är torrt. Men vägen används av MÅNGA och det borde väl vara en fingervisning om att behovet av en riktig cykelväg finns!? Dels får man cykla fram över den stora plan som idag används som parkering och vid Athenaskolan är det så ostrukturerat att man riskerar en dag att cykla på någon unge som springer rätt ut.

Sen följer ett parti som är vanlig barmark, en upptrampad stig helt enkelt. Den är ojämn och full av stora hål där man kan cykla ner och välta med cykeln. Dessutom är det här området utan någon vettig gatubelysning så det känns inte helt tryggt att gå här på dygnets mörka tider.

Mitt förslag är att man bygger en cykelväg som går längs med Athenaskolans tomter, mellan Artillerigatan och Havdervägen. Parkeringarna kan då följa längs med cykelvägen. Den stora planen räcker till för detta.

Jag tycker om att gå och cykla men jag vill göra det på ett tryggt och säkert sätt, både för mig som för alla andra. Nu kanske några tänker att vi kan ta en omväg men det ifrågasätter jag bestämt. Det här är en ganska självklar vägval eftersom det följer rakt på från Artillerigatan, som idag har fina cykelvägar och borde kunna mynna ut i Follingboväg. Kommunen ska ju satsa på oss som gör ekologiska transportval !

Why me?

Jag såg på TV om vår kronprinsessa förlovning. Grattis tjejen till att du äntligen kan ha rätt att göra det vi andra har rätt till utan en massa byråkratisk och politisk process. Nåväl. Och därefter allt eftersnack i TV och i tidningar. Ja, jösses så det snackas... Vem blir bjuden på bröllop, vad ska hon ha för brudklänning, vad tycker kungen, vad tycker Ockelbo osv osv. Hela året ska de följas och förföljas för att man vill vara först med att veta allt om planeringarna. Gärna också en eller två skandaler att skriva om. Och tänk den dagen i 2010 då de ska gifta sig vilket uppbåd av fotografer och journalister som ska fota och skriva. Jag avundas dem inte! Allt detta för att hon är en prinsessa!!!

Så nu börjar jag oroa mig… tänk om jag, enkla människa, får för mig att ”gå å sta”… kommer jag också att följas och förföljas? En drös av papparazzi hängandes i björken utanför mina fönster som försöker fånga någon skandal. Kanske en bild där jag petar mig i näsan eller när jag byter en tröja eller om sambo… GUD FÖRBJUDE… råkade prutta när han sitter på balkongen och röker.

Varför nu detta? Why me? Jo, sambo kallar mig alltid för prinsessan och det är ju det som anses vara högvilt inom massmedia idag. Jag oroar mig för min rörelsefrihet… även om jag nu får medge att några bröllopsplaner har jag inte, men ändå… tänk om…

Vardagens olidliga enkelhet

Just nu är jag fast i en slags vacumtillvaro där ”inget händer”. De ena dagen följer å den andra. Egentligen en skön och kravlös tillvaro där man inte behöver vara på topp hela tiden utan allt sköter sig självt. Ibland saknar man en spänning även av vardaglig sort men det kommer, det kommer. Jag vet att snart är det vår och då går man där och glor i marken och letar vårtecken. Eller stirrar upp mot träden för att försöka utröna vad det var som flaxade förbi nyss. Jag är ingen inbiten ornitolog som min sambo men ett visst nöje är det att ”upptäcka” nya fåglar. Och snart ska vi ut på våra bilutflykter och Granska Gotlands Grönska.

Igår var jag på stan och handlade medicin och mat. Då såg jag ”korvgubben” som var på väg att hämta ut sin korvvagn. Tänk vilken viktig person han är egentligen. Jag undrar hur många människor som stannar till hos honom bara för att snacka en stund. Sambo har blivit sån ”polare” med honom och brukar stå där och snacka medan jag gör ärenden. Han byter uppgifter, dvs skvaller.

Jag kan tänka mig att nästan alla ”korvgubbar” i alla städer har samma funktion. Att vara någon att snacka med. Egentligen borde han sponsras av socialförvaltningen, polisen och psykvården för jag tror han genom sin ”tillgänglighet” lindrar den dagens ångestknut för många. Vi behöver fler ”tillgängliga” både för barn som för vuxna. Kanske Kommunen skulle placera ut proffessionella "lyssnare" på parkbänkar osv runt om i stan som kan bara "finnas där"... Ett samtal i vardagen.

Jag läste att man annonserar efter och fått många sökande till att vara ungdomscoach. Unga kan vara så vilsna och många har ingen de känner förtroende för. Då kan det vara bra att veta att det finns en som kan lyssna och stötta. Det kommer nog att hjälpa många från att hamna snett i tillvaron. Som sagt, KANON!

Själv så ska jag idag lulla runt och vara så ledig jag bara kan. Det gäller att passa på när man har en helledig dag utan en enda text inskriven i almanackan. Pröva du med kanske du hinner ikapp dina tankar eller sover dig i fas med tiden.