Jag vill slå ett slag för schlagerfestivalen

Så var det den årliga musikyran på TV. Jag arbetade så jag följde bara med i programmet med ett öga. En sak som slog mig är att Schlagerfestivalen börjar mer och mer få samma karaktär som OS-invigningar. Grandiosa, överspektakulära föreställningar som ska få folk att häpna och överrumplas. För min personliga del så tycker jag att själva musiktävlingen kommer i skymundan för alla tusentals effekter som ska finnas med i bild. Häftigt och förvirrande på samma gång.

Jag missade det norska bidraget och hörde inte låten förrän det var klart att han hade vunnit och jag säger bara GRATTIS till Norge. Hoppas ni inte blir allt för kaxiga i sommar när jag ska besöka ert land… *S*…

Här ska alla nationer, unga som gamla, samlas i en enda stor … släktträff… eh?... för vi är väl en slags syskon-kusiner-bryllingar till varandra numera, eller hur?

Det som är intressant att se är hur alla mixar runt sina landstillhörigheter. Man liksom spelar och sjunger crossover allt. Snart vet man inte vilket land som tävlar för inget kommer från just från det landet. Kompositör från Turkiet, sångerska från Belgien, dansare från Irland som tävlar för Finland, osv osv. Inga kalla krig eller rasbiologiska gränser som hindrar oss att mötas i en enda stor folkfest. I alla fall inte som syns i detta TV-program. Det gillar jag!

Att man pararellt, i TV, kan följa den ryska polismakten jaga efter HBT-människor istället för att lägga energi på den organiserade brottsligheten, DET är ett brott i sig anser jag! Då tänker jag mycket mörka och dunkla tankar om den ryska björnen. Om vi nu ska förbrödras och samlas i en slags europeisk syskonring, varför ska vi mobba ut människor som egentligen inte gör annat än att söka kärleken, utifrån sina egna förutsättningar. Det är inte samma sak som trafficking eller prostitution eller droghandeln.

Tacka vet jag Clas-Göran Hedenström. Ingen låt har påverkat mig så mycket som just hans vinnarlåt ”Det börjar verka kärlek banne mig”. Oj, oj, oj säger jag bara. Att se min äldre syster och hennes väninna skrika sig hesa och stå och stampa vilt med fötterna av upphetsning gjorde inte upplevelsen sämre. Jag var 10 år gammal och kanske är det just den ålder då man är mest/bäst mottaglig för den här typen av musikupplevelser? Ja, jag har då inte upplevt något liknande sen dess i alla fall.

Vad man än tycker om Schlagerfestivalen så är den en institution som är här för att stanna. Jag undrar om det finns någon musikgenre som inte har blivit representerade i programmet