Stockholmsveckan VS Medeltidsveckan

Gotland är en turistö, det är inget snack om den saken. Frågan vi ställer oss är varje år vilken typ av turism vi vill ha och behöver för att det ska ge just någon ”näring” för oss som bor här året runt.

Att turista är en knapp hundraårig tradition som i början endast kom de välbeställda till del. Efter andra världskriget fick även arbetarklassen ta del av ledighetens möjligheter, att transportera sig bort hemifrån för att vila och få upplevelser. De första charterresorna, på 1960-talet, gjorde att utlandsresandet tog fart med stackars Mallorca som pilotprojekt.

Så finns naturligtvis Gotland, landet annorlunda. ”Som att resa utomlands”. Turismen på Gotland har verkligen ökat och utvecklats genom årtiondena. När jag flyttade till ön på 1970-talet var det Strandgatan i Visby innerstad som var ”plejset” därtill krogarna vid Stora Torget. Rödvin, öl och dunka-dunka. Sen öppnades olika danskhak och pubar nere vid hamnen. Idag har kultur- och naturturismen fått genomslagskraft. Men discofolket lever fortfarande sina heta liv i krogarnas dunkel.

I början av 1980-talet föddes så Medeltidsveckan som genast blev en succé eftersom de som ville kunde få delta på ett högst påtagligt sätt. Dessutom så kan man ha samma dräkt år efter år eller liksom kombinera med nya detaljer etc. Man kunde rota fram den gamla plyschgardinen/draperiet och sy sig en medeltids-modern dräkt. Det till skillnad mot ”modern-turism” där det är just ”nyaste trendigaste senaste och helst dyraste” som gäller.

Att vilja vistas i båda dessa världar är väl ingen motsägelse. Problemet på Gotland är att de konkurrerar om tiden. Eftersom båda evenemangen vill ske vissa veckor under sommaren. Protesterna mot medeltidsveckan är just att det finns en svans som skränar och förstör. Ordningen var i obalans. Protesterna mot Stockholmsveckan är att det finns en svans som skränar och förstör. Ordningen är i obalans.

Stockholmsveckan verkar vara beroende av Båstadsarrangemangen och därmed har behov av att ta vägen förbi just Visby (Hur nu man ska hitta en logik i detta). Ja, jag skriver Visby för jag har svårt att tro att några av de aktiva deltagarna tar sig utanför stan alls. Medeltidsveckan har breddat sig och det finns arrangemang runt om på ön även om merparten är i Visby.

Vad är så skillnaden i ”skränandet” och ”förstörelsen”? Och hur skiljer sig obalansen?

Under Stockholmsveckan består skränandet av de dräggiga snorungarna som fastnat i puberteten och som har behov av att visa upp sig på gatorna. Under medeltidsveckan består skränandet ”frälsta” medeltidsfolket/lajvfantasterna som har behov av att visa upp sig på gatorna

Förstörelsen under Stockholms-veckan består av att fulla/drogpåverkade Stockholms-folk tror de kan göra allt de önskar och att ”pappa betalar”-mentalitet inte tar hänsyn till vad som är deras och vad som är andras utrymme och saker. Att spruta champagne över sig själv och andra och tro man ”är nåt” just för detta t.ex eller ragla runt på stan skitiga, om än dock i allt för dyra kläder, och tro sig vara någon slags herreman. Förstörelsen under medeltidsveckan är väl alla de medeltidsfolk som tror de har ägorätt till all Visbys grönska och kan tälta och elda vart som helst för ”det gjorde man ju förr…”

Skillnaden i dessa två grupperna är väl bredden på folk. Stockholmsveckan består endast av förpubertala tonåringar oavsett ålder vars rollspel går ut på att ”leka rika”. Kallbadhuset blir deras ungdomsgård där de under en vecka leker att de ”äääntligen har typ FF (föräldrafritt) liksom”. Medeltidsveckan består av folk mellan noll och hundra år gamla vars rollspel går ut på att tolka/spela människor med skiftande ”klasstillhörighet” och som tycker att alla icke medeltidsvecksklädda är på fel plats och behöver höra det.

En tragisk liknelse dessa grupper/veckor finns.

Medeltidsveckan har som grundbult att hålla i minnet året 1361 då Valdemar Atterdag kom till ön för att brandskatta gutarna. Det slutade med en massaker utanför muren, medan borgarna innanför godmodigt stod och tittade på, som sedan gutarna fick ta hand om. Det var alltså gutarna som fick betala notan.

Under Stockholmsveckan sker en annan typ av brandskattning. Massakern är mer långsiktig och vapnet är alkohol och droger. Men det är gotlänningarna som får ta hand om dem som blir kvar, som inte kommer sig för att resa hem efter semestern utan blir sittandes på en parkbänk i Visby, detta har vi att beskåda sommar efter sommar. Det är alltså gutarna som får betala notan.

Att turista är kul och att det kommer folk till Gotland är kul. Men kanske man skulle låta huvet sitta kvar på halsen när man reser hemifrån och kanske följa Gotlandsbolagets visa ord som lyder ungefär: ”Du är en del av alla andras upplevelse. Låt det bli en trevlig sådan”