Osynliga problem i 2000-talet

Det finns många sidor med att bli äldre. Kroppen är ingen ungdom längre och man försöker komma överens med förändringarna. En del grejer är dessutom hyfsat okey att leva med, det finns ju trots allt ”det som är värre”. Man tänker förhoppningsvis i sådana termer så de egna små krämporna blir överkomliga att leva med.

Dessutom lever vi i ett tidevarv då man har bättre fokus på vad vi behöver i åldrandeprocessen. Det skapas mer och mer moderna och SNYGGA rullatorer, rullstolar, duschstolar osv. Jag förväntar mig att jag, när jag en dag behöver, ska kunna ha en personligt designad rullator att knarra fram på.

Men det finns ett område som jag anser att man fortfarande har kvar samma ålderdomliga tänk som på tex 1950-talet. Och det är nära sammankopplat med våra kön. Ja det kommer så nära att inget kan komma närmare. Det är urin och urinläckage. Och därmed behovet av inkontinensskydd. Jag har som tur är inget problem… än… med urinläckage men jag misstänker att jag en dag kommer att stå inför detta problem.

Jag har genom mitt arbete haft anledning att shoppa just inkontinensskydd. Har man endast små problem så kan man köpa sådana i vanlig affär. De är konstruerade ungefär som en vanlig mensbinda och förpackade i liknande plastförpackning. De tom står på samma ställe i affären. Ja, inte nog med det, det ställer dem ibland på samma hylla eller en hylla ovanpå eller under.

Och så här långt är det inget problem. Men…

Varför i helvete kan man inte skriva på en förpackning vad den innehåller?!??!! Varför ska jag som kund GISSA vad som finns inuti förpackningen? Dessutom med en text som försvårar för just den kundkrets som ofta behöver läsglasögon för att kunna läsa! Någonstans på förpackningen står det en mängd ord med en miniminiminimaltext som jag än i dag inte kunna tyda vad där står. Inte heller expediterna har kunnat hjälpa mig.

Är det än idag 2009 så skämmigt med sådant som kommer ur våra underliv att vi inte kan skriva ut det på ren svenska? På 1950-talet fick kvinnor smussla inne på apoteket om de skulle ha mensbindor och de fick dem överräckta i en brun påse ”så ingen skulle se”. Så känns det med inkontinensskydden. Vem är det som skäms? För inte kan det vara av hänsyn till kunden som man undviker att tala om vilken förpackning HON ska välja. För så är det ju. Att det är ett kvinnoproblem detta med urinläckage.

Inte? Nej, just det. Även män kan pinka på sig och lukta pink. Men inte finns det några urinläckageprodukter i affärerna för det! Var ska de gå för att få hjälp på ett enkelt sätt?

Dessutom retar jag mig på TV-reklamen för just inkontinensskydd. Måste de prata som om de egentligen inte pratar om just… PISS… Som om de egentligen talar om en lotion, rakgelé eller varför inte ett nytt hårschampoo. En uppskruvad röst som med sin onaturliga röst försöker tala om att det är ”hur naturligt som helst”.

Hur ska jag som kvinna komma överens med detta nya i mitt liv, att jag inte kan ”hålla tätt” när inte ens de som säljer produkter för att underlätta för mig kan uttala vad de säljer? Är det en slags nära-sex-området-moral som krånglar till detta för tillverkarna? Men för tusan SKRIV TYDLIGT, ärligt och enkelt. DÅ kan vi komma överens om att vi, varken jag eller ni, har problem med att en del faktiskt har just detta problem. Att det är okey.

Det är inte problemen som är problemet utan lösningen som avgör…