från arbetspass till respass

Jag har ett jobb... idag räcker det att säga så... förr på den gamla goda tiden så skulle man precisera sig... inom vilken bransch... osv... men idag är det status nog bara det att ha ett arbete...

många hamnar utanför innan de ens försökt söka sitt första jobb i livet... andra slits ut under sega arbetspass och får sen respass när kroppen börjar säga ifrån...

hur blev det så här?... vem sa att vi byggde ett välfärdssamhälle som innebär att vi ska jobba tills vi stupar?... och vad består den där osynliga tingest av som skapar all värk i kroppar och som ger oss en nytt klassklassamhälle... de med värk och de utan värk... de som fungerar och de som dysfungerar... vart tog solidaritet och "vi" vägen?... är det inte ett mått på ett samhälles stabilitet hurvida vi tar hand om våra svagare och sköra medborgare?... förr kallades sådant kristeligt... idag heter det bara ekonomi...

själv anser jag mig vid hysad vigör... än så länge... dock med konstant värk i kroppen... som naturligtvis ingen doktor i världen (eller vårdcentral) kan förklara dess uppkomst eller lindring... så jag gnetar på...

som idag... genom mitt arbete så får jag tillfälle att transportera mig... än hit och än dit... genom promenad eller cykel... det är väl ändå LYX om något... att få komma ut och vara i rörelse...

jag är lite av ett gå-freak... gick "sönder" fötterna för så där en 18 år sen... hälseneinflammation... sen dess surar de så snart jag tar för långa promenader... så då blir det cykel... och är det något Gotland är bra på så är det cykelstråk... här finns så många fina vägar att trampa sig fram på... Jag har besökt många vackra vägar i rullande fläng... favoriterna är Burgsvik-Vamlingbo-Kettelvik mot Hoburgen och sen tillbaks mot Burgsvik... eller... Östergarnslandet runt... eller Fårö... eller... osv...