nu tänker jag följa trenden att blogga som ju blivit så vanligt... ska man avslöja alla sina vanligheter eller ska man gröpa ut ur sitt innersta så man inte får några hemligheter kvar?...
eftersom det är höst 2008 så vet flertalet redan att jag närmar mig ett halvsekel... jag har en tid grunnat på vad det har för betydelse... egentligen... är det en sådan milstolpe som det uppförstoras till eller är det en gammal kvarleva från odalsamhället då detta att lyckas bli 50 var hedersamt... för egen del känns det inte mer än att fylla... 47 eller nåt... men visst... jag har föröskt se hur min mor och mormors 50-årsdag såg ut... och nog har man gjort en "föryngring" av bilden av "50-åringen" idag... tack och lov!... samtidigt kan jag inte neka till krämpor som segar sig kvar längre än förr... att tjyvtitta "över axeln" är en mer komplicerad procedur än förr... osv... men i sinnet... så är jag som jag alltid varit ... nä förresten... jag har faktiskt växt som person jag också... så vad är det då... dessa 50 år?... jaja.. jag lär väl grunna på dett tills jag fyller 60 och får mer perspektiv på det som är nutid idag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Lugn bara, snart är du inte 50 utan 50+. Då förändras allt och du kan göra som du vill , bara di säger - Jag är 50+ och kan göra som jag vill......
Fint va?
Jag har ju varit i det laget sa lange att jag inte kanner av det. Alltsa 50+ sa jag ar egentligen nastan 60-. Och da ar det bara att "Go for it". Riktigt fint faktiskt
Det var ju på tiden så jag kan snoka i er vardag! Ha ha!
Själv tänker jag vägra fylla 50! Eller i vart fall inte fira....som det känns nu. Men det hinner hända mycket innan det är dax. Har just fyllt 44.
Är det analkande 50-årskris att redan fundera?
Skicka en kommentar