Just nu är jag fast i en slags vacumtillvaro där ”inget händer”. De ena dagen följer å den andra. Egentligen en skön och kravlös tillvaro där man inte behöver vara på topp hela tiden utan allt sköter sig självt. Ibland saknar man en spänning även av vardaglig sort men det kommer, det kommer. Jag vet att snart är det vår och då går man där och glor i marken och letar vårtecken. Eller stirrar upp mot träden för att försöka utröna vad det var som flaxade förbi nyss. Jag är ingen inbiten ornitolog som min sambo men ett visst nöje är det att ”upptäcka” nya fåglar. Och snart ska vi ut på våra bilutflykter och Granska Gotlands Grönska.
Igår var jag på stan och handlade medicin och mat. Då såg jag ”korvgubben” som var på väg att hämta ut sin korvvagn. Tänk vilken viktig person han är egentligen. Jag undrar hur många människor som stannar till hos honom bara för att snacka en stund. Sambo har blivit sån ”polare” med honom och brukar stå där och snacka medan jag gör ärenden. Han byter uppgifter, dvs skvaller.
Jag kan tänka mig att nästan alla ”korvgubbar” i alla städer har samma funktion. Att vara någon att snacka med. Egentligen borde han sponsras av socialförvaltningen, polisen och psykvården för jag tror han genom sin ”tillgänglighet” lindrar den dagens ångestknut för många. Vi behöver fler ”tillgängliga” både för barn som för vuxna. Kanske Kommunen skulle placera ut proffessionella "lyssnare" på parkbänkar osv runt om i stan som kan bara "finnas där"... Ett samtal i vardagen.
Jag läste att man annonserar efter och fått många sökande till att vara ungdomscoach. Unga kan vara så vilsna och många har ingen de känner förtroende för. Då kan det vara bra att veta att det finns en som kan lyssna och stötta. Det kommer nog att hjälpa många från att hamna snett i tillvaron. Som sagt, KANON!
Själv så ska jag idag lulla runt och vara så ledig jag bara kan. Det gäller att passa på när man har en helledig dag utan en enda text inskriven i almanackan. Pröva du med kanske du hinner ikapp dina tankar eller sover dig i fas med tiden.
Igår var jag på stan och handlade medicin och mat. Då såg jag ”korvgubben” som var på väg att hämta ut sin korvvagn. Tänk vilken viktig person han är egentligen. Jag undrar hur många människor som stannar till hos honom bara för att snacka en stund. Sambo har blivit sån ”polare” med honom och brukar stå där och snacka medan jag gör ärenden. Han byter uppgifter, dvs skvaller.
Jag kan tänka mig att nästan alla ”korvgubbar” i alla städer har samma funktion. Att vara någon att snacka med. Egentligen borde han sponsras av socialförvaltningen, polisen och psykvården för jag tror han genom sin ”tillgänglighet” lindrar den dagens ångestknut för många. Vi behöver fler ”tillgängliga” både för barn som för vuxna. Kanske Kommunen skulle placera ut proffessionella "lyssnare" på parkbänkar osv runt om i stan som kan bara "finnas där"... Ett samtal i vardagen.
Jag läste att man annonserar efter och fått många sökande till att vara ungdomscoach. Unga kan vara så vilsna och många har ingen de känner förtroende för. Då kan det vara bra att veta att det finns en som kan lyssna och stötta. Det kommer nog att hjälpa många från att hamna snett i tillvaron. Som sagt, KANON!
Själv så ska jag idag lulla runt och vara så ledig jag bara kan. Det gäller att passa på när man har en helledig dag utan en enda text inskriven i almanackan. Pröva du med kanske du hinner ikapp dina tankar eller sover dig i fas med tiden.
3 kommentarer:
Vilken kanonide med professionella lyssnare :)
Du minns väl vad du läste det först va?
*asg*
Skicka en kommentar