En böljande resa i Skåneland 3

Vi vaknade utvilade och förväntansfulla inför dagen. Vi hade kommit överens med “de unga tu” att vi skulle följa med dem till Tropikarium i Helsingborg.

Vi hämtade dem i Åstorp och sedan for vi in till stan. Ja, det vill säga att vi först passerade stan innan vi kunde vända och söka oss inåt centrum. Sen var det skyltat hela vägen. Jag gillade verkligen Tropikariumet och blev överraskad över att det kunde springa apor fritt i ett rum. En privatperson har följt sitt starka intresse för vilda djur och skapat ett nytt besöksmål i Helsingborg. Det kan ännu utvecklas och bli bättre för varje år, tror jag.

  Sen for vi in till centrum och åt Pizza på Pizzeria Cleopatra. Därefter sa vi hejdå till ungdomarna och for vidare norr ut. Jag ville se Höganäs. Det blåste och regnade så det blev inte överdrivet kul men det var fint ändå. Vi följde kustvägen vägen från Helsingborg till Höganäs. Där stannade vi till vid ett stort Outlet för bland annat Höganäs keramik. Vår budget tillät ingen shopping men titta är gratis. Jag är verkligen en kass shopoholic.

Jag vill definitivt resa tillbaka till den här delen av Skåne igen. Det är en sån skön känsla med alla vägslingor och intressanta blickfång.

När vi tittat färdigt åkte vi mot Klippan. Hemma hos kusin var det flera ungdomar samt kusins sambo. Vi snackade en stund med dem men sen behövde både sambo och jag lägga huvudet i vägrätt läge en kvart, bara så huvudet fick ladda om.

När kusin kom hem så var det dags för ett av resan stora resmål, Båstad. Sambo och Kusin skulle vältra sig i barndomsminnen och jag fick som åhörare höra det mest fascinerande berättelser. “det var här som….”, “här du, käre kusin, kommer jag ihåg att…”, “vad hette han den där…” Så mycket värme och kärlek som utspelat sig i Båstad under några decenniers somrar och så många frågor som kom upp i dagen. Jag vet precis hur de hade det eftersom jag och mina systrar brukar hålla på precis likadant genom åren.

Vi kunde tyvärr inte komma in i kyrkan i Båstad eftersom det var låst så Sambos tanke att tända ett ljus för sin mor blev inte av.

Vi tittade även på den delen av Båstad som invaderas av Stockholm-brats, dvs Pepes Bodega och Hotell Borgen där tennisstjärnorna bor. Det är en trist gemensam nämnare mellan Visby och Båstad, brats…

Nu har jag fått se platserna som sambo pratat så mycket om och förstår vilken fantastisk “arena” han hade för sina barndoms somrar och vilken kärlek det finns mellan dessa kusiner. Sambo var så lycklig och sprallig som en småpojke i en godisbutik.

Vi slingrade oss hem till Klippan. Kusins sambo hade lagat till en fantastiskt fin lammstek. Hon har det i fingrarna den goda sambo:skan.

Sen blev vi sittandes och pratade en god stund. Kusins son kom förbi och det var en trevlig bekantskap. Vi pratade en hel del om morgondagens utflykt till Helsingør.

När jag sedan skulle gå i säng och ladda mobilen inför morgondagern upptäckte jag att mobilen var borta. Jag misstänkte att den hakat ur väskan när jag satte mig i bilen vid Tropikarium. Nåväl ögonen blackade och hjärnan hade börjat släcka ner huvudkontoret så det var sova som blev första prioritet…