onsdag 26 november 2008

Kvinnor med Dyskalkyli

Eftersom jag märkt att min blogg om dyskalkyli har väckt intresse så vill jag fundera vidare på detta. Helt ovetenskapligt och bara byggt på egna iakttagelser. Jag känner ingen annan som har diagnosen dyskalkyli så jag har inte snackat om det med någon annan insatt. Eftersom jag är kvinna så vill jag och kan jag endast fundera utifrån det perspektivet.

En sak jag funderar på är om problemet med dyskalkylin kan gå i ”skov”, d.v.s. att man har bättre och sämre dagar. Jag vet att stress påverkar min koncentration och kognition men jag har iakttagit en annan grej. Jag har noterat att jag ofta i samband med att jag ska ha mens har fler felräkningar och lättare tappar förmågan att ”hålla kvar” siffrorna i huvudet. Det sammanfaller med de där dagarna då inget funkar, då jag råkar slå sönder flera glas och tappar grejer i golvet osv. Känner ni igen er kvinnor/tjejer?

Jag läste en artikel i en populärvetenskaplig tidskrift, jag tror det var ”illustrerad vetenskap”, att det finns en koppling mellan flickor som snarkar när de är vakna, som barn, och dyskalkyli. Jag vet inte om det finns belägg för detta men detta stämmer in på mig. Jag snarkade konstant som barn. Det blev aldrig aktuellt att ta bort polyper eller så och som vuxen snarkar jag inte, på vaken tid vill säga *S*. Är det någon mer som känner igen sig i detta?

Jag har också funderat på hur märkligt det är att jag ibland liksom rent fysiskt kan känna att jag går åt fel håll i matematiken men inte kan komma på vad som händer. Hela jag känner att ”nu snurrade jag till” det men när jag försöker se vad som är fel så, klarar jag inte ut det. Siffrorna liksom åker åt olika håll inne i huvudet.

Tänk er en körbana och att Femman åker i det högra körfältet medan Sjuan tar en sväng förbi snurrar ett extra varv i rondellen innan den letar sig fram i mittfilen i sakta mak. Varpå Trean av gammal hävd och vana alltid tar den vänstra körfilen och stannar upp vid ett köpcentrum och kommer inte fram i tid. Till slut ska de hamna på samma ställe men ingen vet i vilken ordning de hamnar där. Så ungefär ser det ut de dåliga stunderna i mitt huvud.

Just nu är jag inne i en fas där siffrorna liksom leker kurragömma med mig. Jag får titta flera gånger på samma uträkning och ändå är det som att det blir en lucka där en trea, femma eller sjua skulle vara. Precis som att man har en blind fläck i ögat. Eftersom jag vet om orsaken försöker jag titta på siffrorna ur fler vinklar, hur det nu går till, men när jag inte reder ut det får jag kalla på hjälp. Jag är så tacksam för dem som hjälper mig i denna knepiga situation, t.ex. på jobbet, så det inte blir fel och drabbar ”tredje person”.


Jag ser fram emot den förening som startade nu i år för oss med dyskalkyli. Det är på tiden att våra problem lyfts fram och ”neutraliseras” precis som det som hände med dyslexin. Nåväl, det visar sig och hur som helst har jag redan ”kommit ut ur garderoben”
Läs gärna min tidigare blogg om dyskalkyli

4 kommentarer:

Sofie sa...

För mig går det defenitivt i "skov" som du kallade det, för mig kan det till och med vara från minut till minut, men oftast från dag till dag. Det är extremt förvirrande och frustrerande. Jag är intresserad av att höra mer om den där föreningen... min blogg : Dungjai.blogspot.com

/Sofie med dyskalkyli

Lisa sa...

Hej
har precis hittat er sida, och känner att jag måste hitta hjälp någonstanns.Jag skulle så gärna vilja studera på högskolan, och alla runt omkring tycker att jag ska göra det osv. jag talar om att jag har inte full högskolekompetens för jag saknar matte. Det fixar du lätt får jag höra. Jag gör inte det så fort jag bara ser ett tal eller ska räkna så blir jag helt blockerad. Men jag får höra att jag ska tänka positivt så klara jag det. Jag känner mig så dum, vad är det för fel på mig? Hur kan man få hjälp? och kan det vara dyskalkyli jag har? Vart kan jag vända mig?

1

Lotte Jensen sa...

Lisa! Jag tycker att du ska kontakt med någon på Forumet för Dyskalkyli. De kan säkerligen ge dig goda råd http://www.dyskalkyli.nu/

Att ha dyskalkyli betyder inte att man "är oförmögen till"... det tar bara längre tid. Ge inte upp din dröm!

Anonym sa...

Hej
jag är en tjej på 18år som har dyskalkyli, fick diagnos vid 11 års ålder, går sistaåret på gymnasiet, hela skoltidern har varit jobbig, aldrig blivit hjälpt och förstådd. hur kaaan man få hjälp nu i livet ? har man några rättigheter ?