En resa – många minnen. Dag 4

Vi vaknade rejält utvilade och hungriga. Det blev en snabb process med dusch och frukost och sen checkade vi ut. Urban var rastlös och ville iväg. Vi tog en runda upp till Kristianstens fästning innan vi for ut mot E6:an.

Det är en fantastisk utsikt där uppifrån. Färden norrut kantades av vägtullar och tunnlar i oändlighet. Är det något Norrmän kan så är det tunnlar. En av tunnlarna var 8,6 km lång!

Efter god stund evigt körande så kom vi till Stiklestad. Det var platsen där Olof den helige dog. Det beskrivs som Norges nationella kulturcentrum. Jag skulle vilja kalla detta för en typisk turistfälla. Här finns ett hotell, ett museum och en kyrka. Man tror att kyrkan är byggd direkt på den plats där slagfältet var. Man håller på att bygga upp någon slags vikingaby, förmodligen för att ha aktiviteter för turister. Hur som helst kändes det extra speciellt att besöka platserna som är kopplade till Olof den helige eftersom han också, enligt sägnen, besökte och kristnade Gotland.

Sen fortsatte färden norrut. Vi såg den ena utsikten vackrare än det andra eller lika vackert eller hur man nu uttrycker det obeskrivbara.

Jag har fotat flera gånger men kan ändå inte återge den enorma känsla man hela tiden hade när man gled fram i det ofantligt vackra landskapet. Längs med vägen såg vi flera som stod och fiskade. Sjöar och vattendrag är privata i Norge och det kostar pengar att få fiska, mycket pengar på en del ställen. Vi såg hela tiden folk som fiskade och det såg så gemytligt ut att man bara ville stanna och delta (ja, jag vet, jag är märkligt!).

Så kom vi äntligen fram till Mo i Rana där vi skulle övernatta. Vi hade ringt precis när vi kom till Nordlands fylke och påtalat att vi är på väg. Värdinnan trodde att vi nog inte skulle hinna fram till klockan 23:00 då Gästhemmet stängde för incheckning. Så vi hade färdats med en aning stresskänsla i magen men det visade sig att vi hann med hyfsat god marginal. Vi kom fram 21:15.

Mo Hotell & Gjestegård var ett synnerligen prydlig och ordningsamt boende. Värdinnan var en mycket vänlig dam men jag är helt övertygad om att hon hade järnkoll på precis allt. Hon skulle nog hitta minsta lilla tandpetare i totalmörker. De flesta gästerna var 60 plus och stämningen var mycket stillsam och lugn. Vi var dödströtta så efter fix och grejande så störtade vi i säng. Det var mycket varmt så jag trodde att det skulle bli svårt att sova. Men som jag minns det så minns jag inget, jag sov som en stock.