Idag befinner jag mig mitt i höstens sista ryck… snart är det över… endast trädens grenar står kvar och ruvar… väntar på grönare tider… själv går jag med ögonen fixerade på den färgprakt som hösten bjuder på… som ett gigantiskt grand final inför den kommande mörka vintertiden… det doftar av jord och förmultnelse… livets förgänglighet är som närmast…
För mig är hösten en vilsam tid… jag varvar ner och vänder mig mer in mot mig själv… det är som vårens motpol... då man bara vill ut ut UT… men om hösten är det cocooning som gäller… jag trivs mycket bra med årstiden… äppelkaka och vaniljsås är ett måste…
Tänk alla de som endast har varm årstid… eller snarare två... regnperiod eller torka… så trist…
Så tänker man på alla de som drabbas av höstdepression... som inte kan glädjas åt färgerna… där varje dag är tyngd av svarta tankar och känslor… tänk om vi andra kunde tända ett ljus för alla dem som inget ljus har i sitt sinne… kanske det inte skulle lysa upp så mycket men jag tror på tankens kraft…
1 kommentar:
JAg håller med, äppelkaka och vaniljsås OCH sköna stunder framför brasan. Men även vandra runt bland färgsprakande löv, det rasslar så härligt
Skicka en kommentar