Vår stund på jorden…

Jag har under en period haft funderingar kring detta att bli 50 och kroppens marsch mot åldrandet… jag tycker att jag kommer väl överens med de förändringar som är ofrånkomliga… och jag tänker lite bakåt i tiden och gör jämförelser för att finna vad som är den egentliga livskvaliteten oavsett ålder… ser man på filmer och i reklambranschen så är ju den spänstiga ungdomen den bästa tiden… men ser man till förhållandet till sig själv och livet så är medelåldern betydligt bättre…

Så fick jag ett telefonsamtal… en arbetskamrat som är född samma år som jag har avlidit i sjukdom… allt stannade upp totalt… jag blev tungsint och försökte förstå det jag fått veta… brutalt fick vardagen ett annat fokus… jag tog tag i sambo och bad honom att hålla om mig i en längre kram än vanligt… och så är det… det som är viktigt i livet är just detta… KÄRLEK… oavsett ålder och tidsperiod i livet…

Det spelar ingen roll hur, var eller när... kärleken är den energiform som fungerar bäst för vårt system... kärlek ser inte till krämpor eller utseendet eller pengar… den riktar sig både mot kroppen som till själen… utan den kan vi gå under och med den kan vi komma hur långt som helst…

Vi åkte ner till Domkyrkan så jag fick tända ett ljus… trots att jag inte förstått riktigt än… men det gav mig en liten stunds eftertanke inför detta fruktansvärda… mer än en tanke går till hennes familj… men sen tar min vardag tag i mig igen… så brutalt är det… jag skall handla och hem för att laga mat… tiden rullar på…

Så nu ser jag fram emot ex antal år med min käresta… vi ska leva som om vi hade all tid i världen och ändå leva så vi tar vara på vad vi kan få av varandra… alla åldrar man levt finns väl där inom en… gör det du med!...