Fullt krig på våra gator…

Nu är jag rejält trött på bristande respekt vid övergångsställena i Visby. Jag var idag ute och gick med en kvinna som sitter i rullstol. Eftersom hon har dålig erfarenhet av bilisters respekt för stopplikten så blir hon nervös när hon ska över gatan.

När vi gick på morgonen så var bilisterna förmodligen på väg till sina arbeten, precis som hon, och har väl ”inte tid” att stanna? Det blir då jag som får kaxa till mig och slänga fram ett ben som om jag tänkt gå över, för att de ska stanna, vilket då sker ganska bryskt, vilket tyder på att de kör för fort och inte hade uppmärksammat fotgängare på trottoar nära ett övergångsställe? Jag vet inte om jag som ledsagare ska behöva äventyra liv och hälsa för att hjälpa en person att ta sig fram på gatorna men hur ska man annars ta sig över?

När vi skulle gå hem senare på eftermiddagen så var hon märkbart stressad när vi skulle över övergångsstället. Det var mycket trafik och bilarna kom från alla håll. Hon ”blockerade” sig för information som jag gav henne. Jag fick rycka tag i hennes styrspak för att hon inte skulle göra en överilad manöver och hamna mitt ute på gatan. För att lugna henne så fick jag vifta förbi de bilister som tänkt stanna, för de finns ju också. Det var mycket trafik så jag fick stå en bra stund och vifta så det skulle bli bilfritt. Sen kunde hon samla sig och ta sig över.

Jag har fått utskällning av bilister som skrikit åt mig genom fönstret att jag SKA stanna, när jag cyklat över ett övergångsställe. Detta trots att jag redan blivit ”framsläppt” av bilisterna från andra körhalvan. Jag vet att cyklister ofta får kritik för att de ”bara cyklar över utan hänsyn” och det stämmer säkert i många fall men jag har å andra sidan dålig erfarenhet av bilister, främst män 50 plus i yrkesfordon, tyvärr. Även om man som bilist anser sig ”ha förkörsrätt” så tänk en gång till… även om du anser dig ha rätt… hur skulle du känna dig om du körde över en människa, oavsett vem som bär skulden?

Ibland undrar jag om det är så att gatorna är ett ingemansland där ”de andra” är bilister om du går eller cyklar, eller fotgängare och cyklister om du åker bil.

Så därför ser jag fram emot det framtida fordonet, SPÅRBILEN. Den förutspåddes redan på 1960-talet, liksom internet och annan teknik som är vardag idag. Idag med miljö- och oljefrågor så har den blivit mer aktuell än någonsin. Tänk att ha ett ”kontokort”, eller kanske via mobilen, och med det få en spårbil (podcar) att stanna vid ”din” hållplats. Oavsett vart du står i landet så kan du beställa en spårbil och kostnaden dras från kontokortet/mobilen.

Du kan ha druckit, du kan vara trött eller kanske inte har full syn eller annat funktionshinder. Föräldrar kanske ska skicka ungarna till mormor och morfar över helgen, osv osv. Man åker i en egen spårbil och behöver inte dela utrymme med andra, om man inte vill. Du kan sitta och läsa, se på TV, prata i mobilen eller kanske rent av sova en liten stund, medan spårbilen tar dig dit du ska.

Kanske man också kan skapa turistrutter. Man kan beställa rutt 1: Ner till Hoburgen med valfria stopp längs vägen. Rutt 2: Till Fårö, Rutt 3 till Östergarnslandet, Rutt 4 Visby innerstad osv osv. Med spårbilen slipper man bilköer och att störa sig på ”de andra” cyklisterna, fotgängarna, bilisterna, lastbilarna, bilavgaserna, stoppljus och freden på våra gator skulle kunna få fäste. Ja, jag tror jag är spårbils-frälst!...

p.s. På Facebook har jag skapat en grupp för just Spårbilens vänner: Spårbilen – En resa till Framtiden http://www.facebook.com/home.php#/group.php?gid=38150188873&ref=mf