söndag 14 december 2008

Lusse lelle...

Så har det varit Lucia igen... en gammal svensk tradition som vi gärna använder som PR för vårt land. Jag hade möjlighet att gå till Röda Korsets Kupan i Visby och lyssna och se deras Luciatåg MED tomtar och pepparkaksgubbe. Det gladde mig att det inte spillt över på andra områden i samhället det kyrkan nu kommit på, att bannlysa svenska traditionsyttringar. Det retar mig verkligen att Svenska kyrkan blivit så inskränkta och intolleranta i en tid då vi alla (?) pratar om mer öppenhet och kärlek till nästan osv. Då väljer kyrkan att rensa bort våra svenska traditioner och bli mer... ja vad? inte lutherska eftersom de ändå accepterar Lucia men... ja helt enkelt bara intolleranta! Jag är inte någon kyrklig person men jag stör mig på att kyrkan som redan nu tappar medlemmar avskärmar sig från det vanliga folket ännu mer. Hur ska de då bli trovärdiga med betoning på TRO!

Flickorna som gick i Luciatåget kunde hålla tonen och de var mycket koncentrerade på sin uppgift. Jag skulle inte kunna stå så där inför en skara människor och sjunga utan att tappa tonen och inte börja fnissa och inte nästan pinka på mig. Även om flertalet av publiken säkerligen var anhöriga till tjejerna så kan jag tänka mig att det var nervöst.

Jag minns ett Luciatåg jag gick en gång, hemska tanke. Jag arbetade på S:t Olofs sjukhus på 80-talet, dvs i min ungdom. Ett år bestämde en avdlening, där jag just då var vikarie, att alla, patienter och personal, skulle gå ett Luciatåg runt hela sjukhusets avdelningar. Nåväl jag sjunger som en kratta/skata/gällad katt etc men jag tänkte "alla kan" och drog på mig den vita särken. Personalen skulle ju samtidigt uppmuntra och vara föredömen för de patienter som tvekade inför uppdraget. Så gick vi iväg... Den första avdelningen gick hyfsat bra men på det andra stället så. Vid ett ställe i Luciasången så ska man gå ner i tonen och det gjorde alla... utom jag. Jag hördes ganska väl och det med min absolut icke-rena röst. Sen gick jag resten av tåget tyst och mimade eller mumlade fram sångerna. PINSAMT var ordet... sen dess har jag inte gått något Luciatåg mer men jag har hört flera stycken och jag inser nu att jag är inte ensam om att sjunga falskt.

Året 1975 så gick jag på Folkan. Det var en klass som skulle hålla i Lucia-arrangemanget. De hade under natten till den 13:e bestämt att en kille, som hade långt rött hår och stort burrigt skägg, skulle vara Lucia. På Luciamorgonen gick de, som traditionen bjöd, in till gamla Kronikerhemmet (dvs Sjukhemmet) och lussade för gamlingarna. Skolans ledning rasade över "tilltaget" och alla gamlingarna jublade. Tänk att det än idag, 2008, är problematiskt med att se det humoristiska i att låta en kille gå som Lucia. Liksom att det nästan alltid blir en ljushårig tjej.

Kupan i Visby är en riktig samlingpunkt för många. Jag kan tänka mig att många ensamma tar sig en fika där och får sig lite vardagligt snack med någon. Det har blivit en viktig punkt i samhället och jag tycker också att de lyckats med att inte "hänga på sig" den där pinsamma och skamliga känslan som jag tänker finns med när man känner sig ensam och behöver lite sällskap. Det är en schysst och avslappnad stämning där, bra jobbat Kupan!

Sen har jag hittat fler grejer till medeltidsveckan där. En gång hittade jag en hel svart sopsäck med gamla skinnjackor. Det var perfekt att använda som kantdekorationer på en del dräkter som jag sytt.

Nåväl idag söndag ska jag jobba. FUB (föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna) har sin årliga julfest och jag ska dit. I år ska Gotlands Lucia komma till festen och sjunga. Sensation! GotlandsLucia samlar in pengar till just FUB med i år är första gången som Gotlands Lucia besöker FUB:s medlemmar!!!
Anmärkningsvärt...

Inga kommentarer: