Jag minns barndomens stora pepparkaksdeg, en äkta hemmagjord smidig och fin brun klump som stod i kylen inför stora bakstunden. Man fick sin lilla klicka och kämpade febrilt med att få till en någorlunda tunn och slät yta att trycka ner en pepparkaksform. Vi hade de gamla klassiska formarna med gris, hjärta, cirkel, stjärna, gubbe, gumma och bock. Hade man tur så fick man till en som var så fin att det var värt att slösa kristyr på den. Att baka gemensamt var en så oerhört glad stund och jag antar att hela köket var fullt av deg och mjöl när vi var klara. Visst fick man ont i magen av all deg man åt upp men det var det väl värt. Jag undrar om det fanns massproducerade pepparkakor att handla i affären?
Idag smakar det lite extra när man äter en hemmagjord pepparkaka. Speciellt om något barn varit med och bakat dem och man liksom hittar tillbaka till den där barndomskänslan man hade en gång. Det ska då gärna vara lite snett och ojämnt.
Idag finns det ett utökat utbud av pepparkaksformar. Jag har förutom hjärta och stjärna köpt fisk, älg, lamm och björn.
Jag har sett att det finns dinosaurius, hund, tomte, änglar, dalahäst m.fl. En som jag hört om och som jag bara måste köpa är igelkott, Gotlands landskapsdjur och så ska jag skaffa dalahästen. Men det finns säkerligen massor av nya sorters formar.
Men jag har önskemål om fler ”modeller”: varg, Gutebaggen, fågel och katt. Kan inte någon ”hitta på” det åt mig…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag sökte en vanlig hederlig rund. Inte för stor utan lagom. Jag fann att jag var tvungen att köpa en hel ring med formar men en och en går nog inte att köpa. I alla fall inte där jag tittat. Att ha till tortelini.
Pepparkaksbaket var en verklig höjdare. Jag fick en samling små formar med djurmotiv, eftersom jag var/är helt galen i djur som liten/stor. Jisses vad jag "bakade" och fick ont i magen!
Mycket deg blev det...
Mitt "Waterloo" vid pepparkaksbaket var att måla kakorna. Sicket kladd! Men kul och mysigt hade vi i köket där hemma!
Vi bakade ju i helgen, och det blev dalahästar! Sarah sa upprepade gånger hur kul hon hade det och hur roligt det var. Till slut kom Ken ut i köket och sa att den här stunden är en av de som Sarah med säkerhet kommer att tänka tillbaka till när hon blir äldre. Det var helt klart hög mysfaktor! Kram!
Skicka en kommentar