Saltkråkan var just "denna dagen ett liv". Jag älskar det uttrycket. Det liksom talar om att ”ja, så blev det idag”, oavsett hur det gick. Den ena dagen följer på den andra. Och så ser väl allas dagar ut. Som en oändlig väv där man väver in sina upplevelser i stunden.
Idag hade det nog blivit mycket vitt i min väv, med tanke på den Starur som just nu pinar oss där ute. Jag har fått ihop det till fjärde staruren och då är det bara tre kvar. De sista brukar inte vara så stora och det ska bli skönt när våren äntligen är här för att stanna.Jag har egentligen inget emot snö och blåst. Det är bara att ta det för vad det är, genomgående.
Men just nu längtar jag oerhört mycket efter värme och dagar att vara ute. Kanske för att sambo och jag var på utflykt i helgen och hade vår termos och fikabröd med oss. Kaffe smakar alltid lite extra när man är på utflykt. Dessutom hade sambo som vanligt kommit i snack med nån annan naturintresserad gubbe i Eskelhem. Så han var nöjd. Två fågelnördar inom en 100 meters radie, det blir mycket tjatter det.
Jag håller på att ladda inför vårens och sommarens planerade spaning efter medeltida hus. Har kollat lite i mina papper vart vi ska åka för att ta fler foton. Det är roligt med hobbies.Idag är jag ledig och imorgon ska jag jobba. Jo så ser det ut, dag efter dag.
Jobba, jobba, ledig, jobba, ledig, jobba, jobba… i oändlighet… Jag är glad för mitt arbete men ibland vill man ha låååååångledigt. Men det får jag i sommar, fyra hela veckor. Fast mitt motstånd mot att arbeta just nu beror, med lite psykologisk analys, nog på att det är en starur ute. Blä liksom…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar