Det går inte att komma ifrån, att medeltidsveckan är en stor lekstuga och man får spela ut en annan sida av sig själv. Min dröm är ett få fatt på den riktig nunnedräkt men det är nog omöjligt. Det finns en variant framtagen som ska få representera nunnorna på Solberga kloster. Jag tycker att dräkten känns mesig och jag vet inte varför. Kanske är det så att den ”klassiska” nunnedräkten som oftast bärs av nunnor i södra länder är den man har som sinnebild för nunnor.
Nåväl jag ska nog stoltsera i något mer grant än så i år. Men vad får jag grunna på ett tag.
Medeltidsveckan startade i en liten, mycket liten omfattning år 1984. Jag satt vid ett fik på Strandgatan och fick syn på två killar som stod lutade mot Fornsalens husvägg och halsade varsin Cola, i MEDELTIDSKLÄDER! Jösses, vad i hela friden tänkte jag kort innan jag kom på att jag nog läst om evenemanget. Men sen slog det mig att om två unga personer vill styra ut sig i ”maskeradkläder” och kan göra en naturlig återkoppling till nutiden genom drycken, ja då kommer det att funka. Resten är historia.
Jag har aldrig varit aktiv i någon av medeltidsveckans arrangemang och jag har idogt försökt få folk att gå med i ”den medeltida väckelserörelse” men det har som regel stannat vid, ”ja det hade varit kul” och sen inget mer. Jag tror att många är osäkra i andra roller än i sin ”vanliga”, kanske är det samma personer som inte ville ”visa upp sig” på roliga timmen i skolan. Jag vet inte men för min del är det en slags egen-teater som gäller. Man behöver inte göra några stora yviga gester utan kan helt enekelt bara umgås med vänner och snacka lite kul med medeltidskoppling. Det är lite samma känsla som när man ”lekte med dockor” som barn, fast här är man själv en av figurerna. Statister är de förbipasserande och kulisserna står äkta medeltida byggherrar för. Kan man ha roligare i ett dockskåp i megaformat!
Dessutom brukar jag se till att få i mig lite äkta kunskap om medeltiden eller historia. Det samlas många föreläsare runt ön vecka 32. Även under arbetstid brukar jag försöka förmedla medeltids-skojet. Jag har varit med och arrangerat två medeltidsfester i arbetet och båda har varit mycket uppskattade. Jag känner mig dock ännu inte hemma i historierna om Kung Magnus och slaget vid Röcklinge i Lärbro.
Gotland borde vara stolta över sin medeltidsvecka, den börjar få ”gamla anor” nu och vi är inne på tredje generationen medeltidsfreaks. Att delta är att leta sig tillbaka lite till en tid då levnadsregler och förutsättningar var både enklare och betydligt svårare på samma gång. Hierarkier och rangordningar var klockrena och inget man kunde utmana, inte utan att sätta livet på spel. Man blev helt enkelt kvar där man föddes, född som bonde, död som bonde osv. Man jobbade alla dar i veckan utom söndag då man gick till kyrkan, thats it. Ingen John Deer körde bonden till åkern, ingen micro värmde rotfruktsgrytan till kvällsmaten, Ingen skola kallade eleverna till lektion och kunskap. Samtidigt var tillgången till mat och värme en ständig kamp och det vi ser som självklart idag kunde de inte ens göra en föreställning om. Att födas som högreståndsunge var kanske ganska okey ändå men hade man oturen att födas som trashank så hade man nog många års mödor framför sig.
Nåväl, nu är ju medeltidsveckan inte en realityshow utan mer en fantasy-upplevelse så man anpassar sina attribut med de behov man har i verkligheten. Man kan dra sina ungar i en barnvagn, man kan gå i sandaler, man kan ha långkalsonger under klänningen, man kan ta bilen hem sen när man är trött efter vandringen i stan. Jag ska ner på marknaden i år också och jag ska sitta inne på Kapitelhusgården och sippa på något kallt, kanske möts vi där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar