dem i staan...

jag bor i Visby som här på ön kallas ”stan” kort och gott… begreppet ”dem i stan” har jag hört många gånger från personer boendes utanför stan… ju längre bort från city desto oftare… det är inte menat som smicker eller komplimanger utan mer en slags nedsättande ton… jag har träffat en person som på allvar tycker att allt norr om Burgsvik är fult!... att de som bor i ”staan” pratar märkvärdigt och att de som flyttar dit strax tar efter ”den där halv-stockholmskan som pratas därinne”… osv… jag har länge grunnar på varför...borde inte alla känna stolthet över denna vackra stad… en stad som Visby snyter man inte ur näsan hur som helst… dess patina kräver minst 1000 års nötande och stötande för att få den rätta finishen… vad är det som skapat denna misstro egentligen…

så här tror jag… att det har anor från tiden då staden Visby tog form... när köpmän utifrån bosatte sig här grundlades den första misstänksamheten… de hade sina sedvänjor och de talade säkert andra språk… glöm inte… de motarbetade gutarnas egen handel… på högre ort bestämdes det att gutarna måste driva handel via staden… inte genom deras egna hamnar på landsbygden… därtill tvingades de betala skatt till staden… som blev ett stycke ockuperat land styrt av andra än gutarna själva… det knorrade ordentligt i gutastrupen och man skramlade med vapen… det var det som orsakade behovet av en mur som byggdes i slutet av 1200-talet som skydd mot lokalbefolkningen…

så dagens gnäll om stadsborna är en gammal kulturyttring så till vida att det har anor från minst medeltiden…fast som gammals sliten släktforskare kan jag samtidigt se i kyrkoböckerna... att en del av dem som gnäller är jäviga i frågan… eftersom deras anor går ganska spikrakt in i den gamla stadens högreståndsfamiljer… så de som tror sig komma sprungna ur den gotländska myllan får nog tänka om lite… dna… jag bara säger DNA… kommer en dag att visa att vi alla är lika skyldiga… dvs har anor från dem som en gång flyttade hit…

samma gnäll är det när man snackar om invandring i nutid… när ska folk fatta att vi alla är invandrade någon gång… vart går gränsen… i gamla gutniska skrifterna räknar man fem generationer för att få kalla sig urgute… men ordet ”ur” börjar bli urvattnat nu när vi vet… att inget släktled står still på samma geografiska område… eller så var ur-gutarna inte så stelbenta i bemötandet mot människor från andra delar av världen som deras ättlingar är idag… de var ju kända för att driva fredlig handel i österled…själv är jag ingen urgute… har rötter från Gotland, Skåne, Jylland, Själland, Schlesvig, Holstein, Pommern, Uppland och Östergötland… jag ser mig lite som en euromix… EU-anpassad faktiskt… men jag identifierar mig som gotlänning för det är här jag har slagit ner mina bopålar…