så kan jag cykla ex antal mil för att slutligen ta bussen hem… med cykel… från Hemse… när man cyklar så upplever man omgivningarna på ett helt annat sätt… landskapet kommer liksom närmare… man känner alla dofter och hör ljud och kan känna vinden… man får uppleva många små upplevelser och maten smakar himmelskt när man kommer fram till det matställe man valt ut.. och om de då har öppet förstås…
fast detta med vinden… vi har en traditionsenlig cykeldag på mitt arbete varje år… då är det ett flertal ”brukare” som med två personal trampar sig framåt ett par timmar… i somras… den 14 augusti närmare bestämt… vår rutt var Hemse - Burs - Rone – Hemse… det var den absolut blåsigaste dagen på hela året… styv kuling… det var surt… man fick ta i så man trodde tramporna skulle gå sönder… men nåväl... det är sådant man inte glömmer… … vinden har sin charm den med…
jag ser fram emot att de ska ordna en cykelväg till Lummelunda… det är en ganska hårt trafikerat väg och det är ofta där cykelturisterna tar sig upp mot Fårö… Fårö är för övrigt en vacker ö att cykla på… fast jag skulle gilla att det gjordes en cykelväg över kalkberget från Bondans via Kalebjärga till Lilla Gåsemora… jag vet… jag vet… naturen… men har någon annan än vi släpat cyklar över kalkberget där för att gena?... det var segt…
cykelsadlarna borde följa den utveckling som cyklarna i helhet gjort… för än idag är de flesta sadlar helkassa!!!... man får helt enkelt skitont mellan benen när man suttit och skapat ett statiskt läge där… har sett ett par sadlar med en fördjupning i mitten av sadeln… hoppas de skapar lindring för den ägaren…
så detta med hållbarheten på sadlarna… främst är det märket Selle Royal som finns tillgängligt här på ön… varför klarar inte en sadel att hålla tätt?... jag har bytt en stor mängd sadlar på min förra cykel eftersom den går sönder i sömmarna och släpper in vatten när det regnar… sadel förvandlas till en vattenstinn disktrasa… som jag sen sätter mig på…
en annan sak som irriterade mig var att min förra cykel… Mamma Mu… blev stulen… alla cyklar i cykelstället rensades bort under en natt… nåväl… trots sorgen efter min älskade cykel så hade jag förståndigt nog betalat cykelförsäkring… så jag trodde i min enfald att just det var till någon nytta… icke!... försäkringsbolaget värderade min cykel till 100 kronor… självrisken var på 1000 så… BLÅST!!! blev jag…
ett år senare fick jag brev från polisen… de hade hittat min stöldmärkta cykel… den hade legat och drunknat i ett dike i Stenkumla… den var helt genomrostig… Mamma Mu står nu i källaren medan jag försöker komma till beslut om vad jag ska ta mig till med henne… kan liksom inte förmå mig att bara slänga henne på källsorteringsstationen bara så där…
nu har jag köpt en ny cykel som jag inte namngett ännu… hon… ja det är en hon... känns lite äldre redan från starten… lite rejält försiktig på nåt vis…hon kommer nog inte att ta några onödiga risker… hon kedjar sig fast med sambos cykel varje natt och står redo varje morgon som ett stoiskt sto… jag börjar komma underfund med hennes små egenheter och jag gillar henne skarpt redan…
jag måste nu bekänna vilken dålig människa jag är… jag använder inte cykelhjälm… trots att jag vet och håller med om riskerna i trafiken och att skallen är ömtålig… fast på jobbet har vi kommit till beslut… när vi cyklar med ”brukarna” så ska personalen ha hjälmen på… det känns knepigt men man vänjer sig…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar