färjan… vår bro…

jag har liksom många andra åkt med färjan otaliga gånger… de nya moderna båtarna är riktigt behagliga att resa med… man har ca tre timmars överfärd och kommer upp på förmiddagen… som regel… och sen kan man smidigt fara vidare dit man skall... vid flera tillfällen tar man en heldag i Stockholm och sen hem igen på kvällen…

det var lite annorlunda för si så där en 30 år sen… resan över tog fem timmar och båttiderna var inte så värst anpassade efter öbornas behov… skulle man upp och besöka Stockholmtrakten en helg så var det uppresa på fredag kl 17:15 med ankomst i Nynäshamn 22:15 därtill kom en resa upp till Stockholm på ca en timme… hemresa söndag klockan 00:15 med ankomst till Visby vid 6-tiden på måndagsmorgon… och det var knökfullt med folk och då menar jag KNÖKFULLT… man kan verkligen säga att melodin "hundar och ungar och hembryggt äppelvin" var representativt här...

resan var alltid något man fick planera i god tid… man skulle ha matsäck med och något att göra… dvs kortspel… ingen resenär med självrespekt glömde sin kortlek hemma… om man inte tänkt inhandla en ny på båten med Gotlandsbolagets logga på… så överallt var det folk, väskor och filtar... dessutom var det som ett sprinterlopp när man skulle gå ombord... för det var en gammal tradition att "tinga" platserna.. man var ofta i grupp och alla skulle sitta nära varandra på en plats där det gick bra att lägga sig att sova om man vill det... unga som gamla sprang som galningar för att hinna först... så den som kom ombord möttes av en caféteria full med platser som markerats med kläder och saker samt en enda... snabb... person som satt vakt...

därtill på söndagarna… så var det transportering av militärer som var på väg till förläggningen efter en helgs permis… gissa om de spelade ut sista festyran på båten… de hade alltid förhandsbokat alla hytter som var förhandsbokade… de festade och skrek störigt halva resan över så man höll på att bli tokig…

att militären bokat nästan alla hytter gjorde att vi andra fick sova på golven… man hade alltid filt med sig… folk låg huller om buller på alla heltäckningsmattor som var överfulla av gamla spyor och kvalster… och det var ju dunderkul med tanke på att det faktiskt var tillåtet att röka inomhus också… och det gjorde många…

för att inte tala om när bergsprängarna kom till världen… det var det första tecknet på världsterrorism kan jag säga… musiksmaken har alltid varit olika... och det märktes på färjan... när man väl kom till Visby på måndagsmorgonen och hade riktigt ”tur” så skulle man direkt till arbetsplatsen för en arbetsdag…

man blev alltid tvungen att inlogera sig hos ”någon” i Stockholmsområdet… en släkting, en kompis eller en bekant till en kompis släkting… och då gick massor av tid till att vara social så de inte skulle känna sig utnyttjade… vilka de ju ändå var… fast vi gotlänningar drabbades av samma ”vi är här nu…” när fastlänningar kom på besök om somrarna… så det kanske jämnade ut sig…

idag går diskussionen mer i ekologins tecken… snabb överfart... högre priser… mer utsläpp… eller... långsammare överfart… lägre priser (kanske tom gratis) och mindre miljögifter… hur vi än resonerar så kommer vi inte från att färjan är vår enda bro över till fasta landet…

jag sitter alltid i ekonomiklass… där finns alltid mest folk att granska… och där händer alltid något… folk som tjafsar… snackar om sin resas mål så man kan tjyvlyssna... eller som en gång… en resenär... jag kan slå vad om att han tagit speed… för som han snackade hela överfarten… utan konstpaus, komma eller punkt… han snackade tom i indandningen... fast visst... trötta stunder när en överaktiv unge springer runt och bara äääger hela ytan... kan vara tungt…

en grej jag älskar med nya färjan är delicatoreklamen… ”kan innehålla spår av näringsämnen”… nåväl… när man sett denna enda reklam i tre timmar så kanske dess charm har bleknat… men kul är den…

jag har en tradition kvar trots nya moderna båtar… jag har alltid egen matsäck med mig… dels är det mysigt med ”eget” och dels smakar kaffet ombord som uppvärmt avloppsvatten…

till syvende och sist så är det ju så... att när överfarten är avklarad så står man inför… antingen en underbar utflykt i världen eller en underbar hemkomst till egna lyan…