Är det ute att vara humanist?

Vad är ett funktionshinder?... ett hinder från att fungera enligt en normalitets-norm…

Alla som måste ha glasögon vet hur det gör skillnad när man har dem på eller om man går utan dem… det blir suddigt och kanske knepigt med balansen…

En optiker följer inte mig hela dan och berättar vad som finns framför mig… men han/hon hjälper mig att mäta ut synskärpan och välja glasögonbågar/linser…

sen går jag hem med glasögonen/linserna och med en bättre livskvalitet… och jag förväntar mig bli respekterad för den jag är… det har inte varit självklart med respekten för dem med glasögon… vem minns inte barndomens plågoandars glåpord… glasögonorm etc

men om den ”skillnaden” sitter inne i huvudet... om ditt funktionshinder är på "begåvning" och "kognition" och du vid flera av dagens händelser inte klarar att göra något val...

Jag har ett arbete där jag hjälper andra personer att få sin vardag att fungera någorlunda friktionsfritt… saker som jag ser som självklara i mitt liv kan vara en stor svårighet för mina ”brukare”… när man inte kan greppa tid, rum, plats etc så blir det knepigt att passa tiden när man ska gå till arbetet… att ringa en kompis och bjuda över på fika… eller att kolla i tidningen efter vilken film som går på bio och att hitta dit för att se den…

Då finns en som jag där... allt sådant är mitt jobb att justera… då vill det till att jag har en god kunskap om olika typer av hjälpbehov… det som kallas funktionshinder är ju faktiskt ett behov av hjälp…

Jag kanske förklarar vad som kommer att ske och hur man ska gå till väga… eller jag kanske har gjort en slags ”manual” som talar om hur en vanlig tisdag eller onsdag för just den personen kommer att se ut… jag ska inte leva personens liv utan hjälpa honom/henne att leva sitt så självständigt som möjligt någorlunda utifrån egna önskemål och behov… och varje person som får ta emot hjälp har rätt att förvänta sig respekt för vem man är…

Det oroar det mig att man åter igen pratar om besparingar och åtstramning… funktionshindrade är en av de sköra grupper vi har i vårt samhälle och de fungerar lite som en barometer för hur det är ställt med vår demokrati och humanism… för det vi ”drar ner” för dem påverkar även oss… vår syn på hur mycket vi vill ”kosta på” deras vardagsliv visar också hur vi ser på andra människor… det är väl inte så att vi ska börja kollektivisera deras liv igen? Och sakta förvandla vårt ”omvårdnads”-arbete till att bli ”övervaknings”-arbete?... ska vi vrida klockan tillbaka till hur det såg ut för ca 30-50 år sen med institutionsvård… bara i en aning snyggare ”förpackning”?... är det något man kan kalla för ”individen i fokus”?

Tänk om man bestämde att glasögon skulle bli en onåbar lyx endast till för vissa välbeställda i samhället… hur skulle din vardag se ut då?