Jag har drabbats av hypokondriska besvär idag… igen

Jag var på fest i fredag och idag har jag en olidlig värk på baksidan av knäna. Det är samma värk jag förut fick när jag cyklade med min förra cykel på långturer, fast då i armhålan! Och bakom knäna när jag gått min vanliga ”runda” med den hastighet jag VILL gå i. Cykeln blev stulen och min nuvarande har en slags ”tant”-ergonomi som gör att jag inte kan sitta på samma sätt och det kanske är lika gott det då… min runda har jag fått trappa ner ganska rejält på eftersom jag får sån värk.

Men den här gången fick jag det av … dans. Jag steppade och hoppade runt ganska hyfsat där på festen och kände mig rätt cool och vital då. Nu… är det annorlunda. Jag har som en boll på baksidan av knäna och det gör ont, det gör ont, det gör ont!...

Jag har alltid haft värk i kroppen. Första gången jag sökte läkare för att få svar på vad det kunde vara så fick jag svaret att det var ”växtvärk”. Att jag var 22 år var tydligen underordnat. Sen har jag besökt läkare regelbundet genom åren när jag liksom samlat på mig värk, irritation och motivation, för att försöka reda ut en gång för alla vad det kan vara och vad jag kan göra för att bota, lindra, undvika försämringar i framtiden. Men det har varit i stort sett samma svar varje gång. Det har alltid lutat åt att det har med ”åldern” att göra. Numera ÄR det tydligen definitivt åldern.

Sist jag besökte en läkare för detta så var det då ”åldern” och jag blev så djävelusiskt förbannad på det där lättköpta svaret. Jag blev direkt otrevlig mot den läkaren den gången, kan jag medge, men jag är trött på att vi kvinnor alltid viftas bort som oviktiga. Tänk långsiktigt nån gång. Hjälp mig att hålla mig frisk. Jag planerar att leva länge och jag vill slippa vara beroende av hemhjälp och belasta kommunen med kostnader för mina krämpor så långt som möjligt. Det är en otrevlig känsla att känna att man måste börja varje samtal med läkare med ”jag vill inte bli sjukskriven”, ”jag vill inte ha sjukbidrag” eftersom det verkar som att man alla klassas som lata/parasiter idag.

Jag tycker att Vårdcentralerna borde satsa på Idrottsläkare, på samma sätt som de (på Gotland i alla fall) satsat på psykologer, på varje Vårdcentral, för att få ner den psykiska ohälsan. Jag tror nämligen att ”vanliga” läkare inte har rätt kompetens att hjälpa folk med friskvårdsrelaterade krämpor. Trots det är väl friskvård/sport/idrott en stor del av de skador de får ta hand om? Och en stor del är väl alla dem som aldrig rör på sig? Friskvård är skitviktigt men det måste göras rätt utifrån varje individs förmåga. När man får problem med det så borde det finnas hjälp med det. Jag har tränat på gym och jag älskar att gå långa sträckor och cykeln är mitt ”andra jag” men värken i kroppen blir jag inte av med.

Så… nu ska jag till farbror doktorn igen med mina knän. Nu är jag taggad. Jag har själv snokat på internet och sett att det finns något som heter slemsäckar som kan bli inflammerade och jag tror nu att det kan vara det jag drabbats av. Fast om jag nu säger det till läkaren så kommer han säkerligen att göra den klassiska läkargesten… fnysa.. och jag får gå hem och känna mig som en hypokondriker… igen

Det vet väl alla vad som krävs för att bli ordföranden i Hypokondrikerföreningen?... Jo

man samlar på sig så många symtom som möjligt på en sjukdom/syndrom och sen går man till läkaren och får konstaterat att man inte har den.. då kan man bli nominerad till ordförandeposten och jag ligger nog ganska bra till just nu… eller är du värre?