Women rules i omsorgen

Jag arbetar i ett kvinnodominerat yrke. Det märks särskilt väl på t.ex. en personalfest jag var på i fredags. Det var i Kongresshallen i Visby och det var minst 200 personer där vara 90 % var kvinnor. Man skulle då tänka att tonen var bitsk eller tråkig men…

Då har man inte varit på handikappomsorgens fester. Vi har en fördel av att vi arbetar med personer med förståndshandikapp. En sak man lärt sig genom jobbet är att ”ÄR DET FEST SÅ ÄR DET”. Jag brukar regelbundet vara med till FUB:s medlemsfester. Det är alkoholfritt och sker mellan 19:00 och 21:30 varje gång. Så är det, men det är ju inget hinder att ha fest för det… från samma stund som musiken börjar till sista ackordet så dansas det och man avbryter endast för en kort paus för att dricka vatten/läsk/kaffe. Det är fullt ös hela tiden!

Nåja, vi personal idkar som regel starkare drycker men för övrigt så vet vi att relaxa och ”kasta ankaret för här seglar vi…” När vi väl börjat dansa så dansar vi så det står härligt till. Alla dansar med alla, man spexar och kör några schysta moves (om man nu kan några) allt medan klockan tickar på. För nu är det så GUDAGOTT bestämt att det ska vara rökfritt på offentliga lokaler, PRISA VÅRA POLITIKER FÖR DET.

Det är min fulla övertygelse att den största orsaken till att folk mått dåligt ”dagen efter” beror på rökförgiftning. Ingen vettig människa skulle ställa sig i ett garage, sätta bilen på tomgång och sen rocka loss ett par timmar i det oset med förklaringen ”vi har ju fest…”, ”jag festosar”!? Nej, det är underbart skönt att SLIPPA den förbannade giftpinnens närvaro! Bara de nu kunde ta bort rök-maskinen som ska skapa lite ”mysdimma”. Jag får ju hosta för tusan!

På festen i fredags så var vi arbetskamrater som arbetat ihop i 11 år på min nuvarande arbetsplats. Under dansens gång uppstod en märklig grej. Det kom till några gamla arbetskamrater från min förra arbetsplats, där jag jobbade i 10 år. Plötsligt stod hela den gamla arbetsgruppen i en cirkel och dansade. Vi har inte varit samlade på 11 år! Wierd och kul…

Jag har varit på Kongresshallen förut och jag tycker än idag att den är en aning för stor lokal. Häftig design men inte så mysig och den intima närvarokänslan vill liksom inte infinna sig. Så man går omkring och ser cool och soft ut… en stund. Sen ids man inte delta i ”spelet” mer utan blir sitt vanliga jag. Och då blir lokalen oviktig då går jag till baren köper en cider och dricker mig så snygg som det går… skål!