Jag har en längre tid försökt förstå mig på alla koder, på tillsatser, som finns med i innehållsförteckningarna på våra matvaror. De finns där för att kompensera kvalitetsbrist i råvaran. Kvaliteten på råvaran beror på hur hårt det raffinerats. Hur hårt det raffinerats beror på hur mycket pengar producenten hoppas få ut av en råvara. Ju mer de kan få ut av produkten ju mer kan de sälja. Ju mer lättåtkomligt som maten blir, desto mer tillsatser får konsumenten räkna med.Detta samtidigt som vi i västvärlden köper och äter betydligt mer än vi behöver. Låt oss tänka
tanken att matproducenterna slutade använda tillsatser, som t.ex. socker, färgämnen, smakämnen i maten o.s.v., desto dyrare skulle vår mat bli. Desto mindre skulle vi ha råd att köpa. Desto mindre skulle vi äta. Desto mindre onödiga tillsatser skulle vi få i oss. Desto mindre övervikt och ohälsa skulle vi drabbas av.Och…
Desto mer festligare skulle det bli den dagen man tar sig råd att köpa hem det där extra.
När jag var barn så fick vi läsk vid två tre tillfällen OM ÅRET. Julen minns jag särskilt för då fick vi var sin stor läskflaska, den var på ca ½ liter tror jag. Då var det FEST! Vi drack oss mätta på
julafton. Men det är en väsentlig skillnad mot dagens tillgång av läsk. En del barn dricker läsk som om det vore vatten. Och barndiabetes ökar. Kan det möjligen finnas en koppling?Som barn så visste vi att ”nu är det fest” på riktigt. Det var den där dagen då man tog sig råd att satsa extra på fin mat. Man la ner mycket omsorg om att tillaga efter konstens alla regler och hade särskilt fina uppläggningsfat och tallrikar för att förhöja den festliga måltiden. Idag är det ingen konst att få till ”extra smarr bara för att man är lite sugen” men eftersom det är så behandlat så blir konsekvenserna så fel.
Har vi bitit oss i svansen när vi ropat efter billigare mat? Är dagens snabbmat bara straffet för vår egen girighet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar